Nu kommer vårkänslorna och hur mycket jag än älskar poolspelets matematik så pausar jag det denna veckan och reflekterar lite i stället.
På minussidan – landslagsomgång på onsdagens/torsdagens EU-tips.
JP eller ej – dessa omgångar är för det allra mesta näst intill ospelbara. Nu får jag väl äta upp det här när någon står som ensam vinnare på torsdag efter att Ukraina besegrat Frankrike och Georgien nollat Zlatan, men det känns inte rätt att lägga upp bolag på 10-15 k rader när utdelningen sannolikt hamnar under 30 k.
Kanske går det att konstruera system på ett par, tre tusen rader med förväntad lönsamhet, men jag säger helt enkelt pass. Däremot ser faktiskt, i skrivande stund, Topptipset onsdag ganska lockande ut med spelvärde på minst tre favoriter (Bosnien, Montenegro och Nederländerna U21). Kanske kan bli en multipel där om det står sig.
Fan, nu blev det ju spelteori ändå …
På plussidan – VM-kval i fotboll!
Motsägelsefullt?
Nej, inte alls. Som gambler blir jag som sagt avtänd, men som människa älskar jag det.
Jag vet att det inte är riktigt comme-il-faut att sätta landslagsfotbollen högre än klubblagsfotbollen, men jag har alltid gjort det.
Mina bästa ögonblick framför tv:n är nästan alla kopplade till svenska landslaget.
Jag vet inte om jag någonsin känt starkare än när Kenneth Andersson hoppade fem meter upp i luften och skallade in kvitteringen mot Rumänien i kvarten 1994 med Schwarz utvisad.
Jag jobbade natt med industristädning på Volvo då, men vi fick såklart se hela matchen inkl. förlängning och straffar på betald arbetstid.
Patriotism när den är som bäst.
Mitt goda humör har alltså en viss koppling till det annalkande EM-slutspelet. Jag är så sjukt pepp och har redan spelat igenom gruppspelsmatcherna ett par gånger i huvudet. Meningslöst naturligtvis, eftersom det enda man vet är det inte blir som man tror.
Zlatans återkomst är en sådan där grej som jag kan vrida och vända på hundra gånger utan att komma fram till något.
Jag är inte särskilt orolig för att han, som under Hamrén, ska gå in och förlama de övriga med sin härskarmentalitet. Jag är inte överförtjust i Zlatans personlighet (obs understatement!) men dum är han inte, och jag tror att han går in i detta med ett helt annat mind-set än tidigare. Han vet att han är 39, han vet vad det innebär och att han måste hjälpa – inte styra över – det blågula kollektivet.
Hur spelet kommer att se ut med Zlatan på plan är svårare att sia om. Det blir inte helt enkelt för Janne A att balansera laget med Kulusevski, Forsberg, Olsson, Zlatan och Berg på plan.
Min erfarenhet (för vad den nu är värd) är att väldigt offensivt balanserade elvor inte alltid har särskilt mycket boll på offensiv planhalva. Anfall byggs ju som bekant bakifrån.
Om det går i baklås vågar jag satsa min ena testikel på att svenska folket kommer att hetsa om mer speltid för Isak och då på Bergs bekostnad. Vilket säkert kan vara vettigt i vissa lägen, men jag betvivlar att det är den quick-fix folk tror när matchbilden måste förändras.
En bra grej med Zlatan/Berg tror jag kan bli att vi får hyfsade möjligheter till andhämtningspauser efter att ett pressat försvar tvingats tjonga. Båda är grymma med ryggen mot motståndarmålet och på att skydda bollen medan laget tar sig upp i planen.
Sammantaget tror jag att om vi kan få ordning på försvarsspelet och om våra offensiva mittfältare inser att de måste vara ännu rörligare med Zlatan än utan så kan det bli hur kul som helst.
Men det är många om och jag vågar inte annat än helgardera med fiasko.
Veckans förnedring
Hur känns det för Stuttgart nästa gång de går ut mot Bayern?
På återseende!
Johan Kretz
