Dybbans Blogg: Del 4
För den sista drinken
För darrande händer
För att satsa det sista på travets tröttaste krake
För att satsa det sista på mirakel
Om ingen annan tror på dig så får du helt enkelt försöka själv. Dag 1 i WSOP Main Event var en enda lång resa mot sömn. Att jag är vidare är ett under i sig. 72,5k är ingen jättestack, men mer än jag kan be om. Dag 2 börjar på 400/800 och det finns oceaner av spel kvar att göra.
“Kunde den tröttaste kraken i loppet skaka igång?”
/ dybban
4 juli blev det fest. 5 juli låg bakfyllan tung. Spenderade dagen med darrande händer i Sportsbooken på Bellagio och kollade på Fotbolls-VM. Pokerpröffset Robin Ylitalo mötte upp. Förklarade att han hade en vit vecka nu. Kunde man göra så också? Där och då bestämde jag mig för att skippa kvällsgrinden och ta tidig säng för att försöka sova åtta timmar inför dag 2. Tänk om jag blir proffs om jag agerar som ett proffs?
Det blev en otrolig indisk middag på Aria och en bättre, delad, flaska rött med Norrländskan. Somnade vid 23 och vaknade 07. Kände mig på gränsen till pigg. Kunde den tröttaste kraken i loppet skaka igång? Dusch, frukost, kaffe och snus på balkongen. Andas in ökenluften. Dags att trumma bort till Paris.
Går förbi Jehovas Vittnen som bjuder på gratis bibelkurser på strippen. I hur mycket motvind kan man jobba? Hinner tänka goda tankar om att “där ligger till och med jag i lä”. Peppen tilltar när jag öppnar dörrarna in i den blå himlen. I högtalarna spelas “The time of my life”. Märker hur jag börjar sjunga med lite för högt för att det ska kännas socialt accepterat. Som en ensam sinnessjuk.
Mitt bord ser bra ut. Inga superspelare vad jag kan lirka ut av infon i appen. Gubben till höger har stor stack och luktar sött. Marijuana. Den där lukten som plötsligt kan svepa förbi här i Las Vegas. Jag har bara vatten i glaset, känner mig plötsligt som en kallbadare.
Det är inga händer att skriva hem om, men jag lyckas knipa några små potter direkt. Det känns mentalt oumbärligt att krypa över 80 istället för att närma sig 60. Det görs i övrigt spel på bordet som inte ens hörde hemma på 500 kronors-turrar på Casino Cosmopol. Det går att ställa sig frågan hur de här människorna ens klarar av att knyta skorna, än mindre skramlat ihop 10 000 dollar för att spela en pokerturnering. Brädan ligger 23JK9. En japan går all in med AA för dubbel pott på river. Får syn av bottentvåpar, 23o. Majja-mannen lyckas 5-beta all in (200k) mot den enda stacken som täcker honom på bordet. Visar A5o. Synaren har AK. Knarkaren hittar en liten stege på river, tjuter av glädje, slänger iväg stolen och hjular iväg ut ur rummet.
Eftersom jag tar hand om mina marker som om de vore mina bebisar blir jag duktigt sugen på att ringa socialen på övriga. De är inte värda de där stackarna. De förstår inte hur man tar hand om dem. Det här är WSOP Main Event!
Det foldas till mig på knappen på blind 500/1k. Viker upp AK. Slår upp 2k. Tjejen med märkesväska och Belanciago-tröja i big blind synar. Jag har inte märkt så mycket av henne för under de tre timmar vi hunnit sitta vid bordet har hon bara spelat två händer. En har hon visat – KK. Flopp KJ4 med två hjärter. Hon väljer att donka ut 2,2k. Det finns ingen anledning att inte bara syna. Turn en svart åtta. Hon checkar. Jag måste ändå försöka ta värde av min hand, säger 5k. Hon skruvar på sig som man gör när något är i görningen. Höjer till 14k. Hon har 30k bakom. Det är större chans att jag agerar bakgrundsdansare i Melodifestivalen 2027 än att hon bluffar nu. Och om spelar så här med värde så står inte AK. Vi skulle i något universum kunna ha samma hand, men det känns långsiktigt. Det normala vore kanske att syna och se vad hon gör på river. Men jag väljer att spara 9k och folda direkt.
“Hjältar finns bara på film. I verkligheten är de döda för längesen.”
/ dybban
GTO och solvers är inte för WSOP Main Event. Sunt jädra förnuft och reads funkar bättre. Bättre fly än illa fäkta. Försöka att hamna i så få obekväma och svårnavigerade spots som möjligt. Riskminimering.
En ung tysk får ett 30k-bet emot sig på river. Han går all in för 59k, bara 29k mer, får blixtsyn av toppar och visar 8-hög för missat stegdrag. Jag himlar mentalt med ögonen. Hjältar finns bara på film. I verkligheten är de döda för längesen.
En iskaffe senare får jag JT i klöver UTG. Höjer till 2k. Får syn av knappen, lilla blind och stora blind. Blindsen är 50-åriga jänkare. Såna som gärna vill referera till stora vinster från 2011 när de turade hem nån turre i Tusca. Flopp A66 med två klöver. Check till mig som betar 3k in i potten på 11k. Bara lilla blind synar. Turn klöver 7. Då jag fortfarande är spiknykter checkar jag bakom min färg. Spela lite tricky. Jag tror inte att jag får betalt två gator av ett slaskigt ess, men riskimineringen är också en faktor. River en röd knekt. Den 50-åriga jänkaren med stor klocka på ena armen och ett fett silverarmand på den andra betar ut 13k. Jag tror inte att jag får syn av ett naket ess om jag slår om. Tappar så klart värde om han har en sexa. Men som sagt, det säkra för det osäkra. Bilbälte på. Jag synar bara. Han visar Q8 klöver för högre färg. Rövjuice också. Nere på startstack, 60k. Middagspausen kom lägligt mitt i tilten…Det här med att försöka vara proffsig har inte gett mycket. Nu ska jag beställa in två stabila enheter. Det är vad det är.
Robin Ylitalo har bokat bord åt oss på en italienare inne på Paris. Berättar att Niklas Åstedt åt samma pasta här varje middagspaus när han kom trea i Main för två år sen. Turställe, säger han. Jag har ingen anledning att inte ta honom på orden. Yli har floppat toppset och mumsat i sig sinnessjuka 380k i marker.
– En sån grej händer bara en gång i livet! joddlar dalmasen som fortfarande är okaraktäristiskt nykter.
Vodkapastan är fantastisk. En av de bästa jag ätit. Perfekt al dente. Inte nåt överkokt Pastahaus här inte. Ett glas rött och en stor stark till. Det modesta humöret blir genast bättre. Ser möjligheterna igen.
Tillbaka till bordet med bättre färg på kinderna. Synar några händer med utvecklingspotential i position i tron om att pokergudarna ska vara rättvisa och ge tillbaka mina marker, mina bebisar. Men icke. Ner på 50k.
A8 i klöver blir nästa näve till rakning. Blindsen är 600/1200 och jag synar en höjning på cutoff från en av jänkarna. Vi är tre till med då big blind synar också. Floppen landar 279 med två klöver. Amerikanaren betar 3,5k. Nu orkar jag inte vänta in nötterna längre. Nu har den här hästkraken sprungit sitt sista lopp i bakspår. Jag slår om till 10,5k med vetskapen om att jag måste in med allt om jag får motstånd. Big blind hinner knappt folda innan jänkaren säger all in. Jahopp. Dags att lita på turen. Eller? Jag blir inte ledsen när jag får se vad jag är uppe emot. KQ i klöver, ett lägre färgdrag.
“Det här med att försöka vara proffsig har inte gett mycket. Nu ska jag beställa in två stabila enheter. Det är vad det är.”
/ dybban
Turn och river är blanka och jag vinner en 110k-pott med A-hög. Fuck riskminimering. Kör, bara kööör. Ring socialen ni, mina bebisar ska ut på äventyr! Efter detta får jag lite gas under fötterna och självförtroende så är snart uppe på 160.
Nu får jag genomgå hela tre bordsbyten vilket hackar upp spelet en aning. Det är inget fel på borden, men spelar inga händer att skriva om. Guppar runt mellan 150-170k. Ledsna Hunden har landat och vill dricka Vodka Redbull. Sören, den enda svensk som är med och dealar under WSOP, kommer och frågar om snus. Han har hört ryktet om att jag har ett bra lager med mig. En trevlig svensk och railbird, Jonathan, har tagit några foton under spelets gång som han skickar till mig. Vad snällt!
Dagen börjar lida mot sitt slut. De stoppar klockan och i högtalarna ropas det ut att det är fem händer kvar av dagen. Jag får 55. Höjer, får omslag, men orkar inte ens lägga 10k på en flopp utan viker. I den sista handen för dagen får jag KQs UTG. Höjer 4k på blinds 1/2k. UTG +2, en riktigt sprängd grisfisk, synar och så också big blind. Flopp KJ4. Jag vill bara låta grisfisken skjuta bort sig så jag checkar. Han sväljer betet och säger 7k. Big blind foldar. Jag syn. Turn 2. Jag checksynar 15k. River 8 för brädan KJ428. Inga färger eller stegar möjliga. Jag är redo att syna ett 30k-bet och raka hem potten. Men får en check bakom. Då vet jag att jag vinner. Ända tills han visar sin näve, K2 off för turnat tvåpar. Jag brinner som Phil Hellmuth i skallen. Det går inte ens att förklara hur han har den handen, och hur undermåligt han spelar den. Får vara otroligt glad att han checkar river. Jag kikar under bordet för att se om han har kardborrband på skorna, för ser inte hur han ska kunna knyta själv.
Dag 2 är över. 122,5k finns i stacken. Jag har för mig att jag hade 119k när jag klev in i dag 3 senast jag spelade Main. Då gick det bra ändå. Det finns många big blinds att jobba med.
Nu väntar ytterligare en vilodag, som om jag känner mig själv rätt, inte kommer sluta i vila. Utan i att bota darrande händer. Bara en drink till. Det finns fortfarande chans för travets tröttaste krake, för mirakel. Mot dag 3.
/ Dybban
