Ibland hör jag någon fråga vilka system som är bäst – matematiska eller reducerade? Förvånansvärt ofta får de svaret ”Det är en smaksak”.
Det är det visserligen, men bara i den meningen att det också är en smaksak om man vill vinna eller förlora pengar över tid.
Så vad är då problemet med matematiska system?
Låt oss säga att jag vill spela Europatipset den 7 mars så här:
Förutom de tre spikarna har vi ytterligare fem stora favoriter: Liverpool, Tottenham, Fiorentina, Bilbao och Real Sociedad.
Inklusive våra spikar har vi då massvis av rader som tillåter åtta stora favoriter att vinna. Om de gör det kommer utdelningen att bli väldigt låg.
Eftersom sju av dem dessutom är överstreckade (alla utom City) så kommer chansen att sätta dessa rader inte att vara tillräckligt stor för att utdelningen ska vara värd radkostnaden.
De är kort sagt -EV.
Denna gång tänker jag inte belasta er med uträkningar, men jag lovar att även de rader som innehåller sju eller till och med sex av dessa stora favoriter är olönsamma. Och sammantaget kommer de att utgöra en stor del av vårt system.
Detta går att hantera genom att utelämna några av favoriterna. För att åstadkomma ett lönsamt system behöver du skippa minst två av dem, antagligen tre.
Kanske har du en idé om att Liverpool är ännu svagare just nu än vad marknaden tror? Eller så kanske du kikar på spelvärdet och noterar att Fiorentina är det mest överstreckade laget av de fem?
Men om vi ska vara ärliga mot oss själva så chansar vi grovt när vi väljer ut vilka som ska bort från kupongen.
Även om du lyckas göra ett bortval du är nöjd med återstår ett problem. Systemet är nu visserligen lönsamt, men också vansinnigt brant! Med det menar jag att du kommer att vinna oerhört sällan. Systemkostnaden sjunker visserligen rejält när du plockar bort två eller tre tecken, men den blir fortfarande så hög att du behöver ha en rejäl bankrulle för att inte riskera att förlora den.
Okej, vad händer om vi reducerar, då?
Det är inte att vi reducerar utan hur och vad som påverkar systemets lönsamhet.
Jag tänker börja med att ta upp några sätt att reducera som visserligen kan ha sina poänger, men som inte löser problemen som de matematiska systemen skapar.
Ett klassiskt sätt att reducera är genom utgångsspikar. Ponera att vi vill spela billigare än ovan och ställa kravet att antingen Liverpool eller Tottenham – eller båda – vinner. Vi får då en kupong som ser ut så här:
Tänket här är helt enkelt ”någon av dem borde ju i alla fall vinna”, och radantalet har sjunkit från 11 664 till 8 748.
Men eftersom vi fortfarande tillåter alla åtta storfavoriterna att vinna så har vi inte förbättrat systemets lönsamhet. Tvärtom har vi försämrat den, eftersom det vi tagit bort är alla rader med skrällkryssen i båda matcherna – rader som har ett bättre förhållande mellan risk/reward.
Egentligen tycker jag det är tveksamt att kalla det här för ett reducerat system, trots att det kapat rader. I själva verket är det tre matematiska system vi spelar, nämligen dessa:
Det är absolut mer praktiskt att lämna in ett system än tre, men det är också allt. Särskilt det första av de tre systemen är riktigt uselt, och bättre vore att inte lämna in det alls.
Ett annat sätt att reducera är att begränsa antalet likadana tecken i ett system. Historiskt har 87% av alla omgångar producerat 2-7 kryss. Om vi applicerar en sådan begränsning på vårt matematiska originalsystem så ser det ut så här:
Vi sparar 643 kr utan att 13-chansen sjunker så himla mycket, men i övrigt har vi inte åstadkommit något. I själva verket sjunker kupongvärdet en liten aning, eftersom kryssen vi satt ett tak på är mindre streckade än favoriterna.
Så nu till lösningen och själva anledningen till att jag kategoriskt vågar påstå att reducerat utklassar matematiskt.
Vi kan begränsa antalet stora favoriter utan att behöva veta vilka som ska snubbla! Systemet kan då se ut så här:
Här har du inte bara kapat bort 1 701 rader – du har dessutom kapat bort 1 701 garanterat olönsamma rader.
Jag är dock inte alls säker på att det räcker för lönsamhet, och själv skulle jag antagligen ha skärpt villkoret till min 0 max 2. Då landar systemet på 6 561 rader och om jag nu hade tänkt mig att spela för 11-12 k så kan jag med fördel lägga till ett garderingstecken, till exempel den sjukt rensande 2:an på Fulham.
Observera (och det här är en viktig fråga om mindset!) att jag inte skärper villkoret för att jag på något sätt tror att det är sannolikt att bara två favoriter vinner. Tvärtom, jag inser att skärpningen minskar min 13-chans en del.
Jag gör det därför att det krävs för att göra systemet vinnande. Det enda sättet att vinna långsiktigt är att lägga så många lönsamma och så få olönsamma rader som möjligt.
Min enda reservation här är om raderna med 0 favoritvinster är för branta för omsättningen. Med det menar jag att det kanske inte finns tillräckligt mycket att vinna för att legitimera de väldigt höga oddsen för att dessa rader ska gå in.
Om jag räknar på det och kommer fram till att så är fallet ändrar jag villkoret till min 1 max 2 och sparar ytterligare nästan 500 rader.
Om detta var ett system jag planerade att lämna in skulle jag inte vara klar här. Det kan finnas mer att göra, som till exempel att trycka extra på tecken med högt spelvärde.
Men det spar vi till en annan gång.
För att sammanfatta:
- Matematiska system innehåller antingen mängder av olönsamma rader eller är för branta.
- Du kan använda reducering för att bli av med de dåliga raderna men ändå ha med alla storfavoriter i systemramen.
- Gör det!
