Inför La Liga 26/27 – Plats 13-7
Inför La Liga 26/27 – Plats 13-7
Överraskningar, katastrof & outsider.
Mittenskiktet är i La Liga alltid snårig och snortajt, och fjolåret var inget undantag. Blott nio poäng skiljde mellan sjundeplacerade Getafe och 17e placerade Osasuna, vilket är helt sanslöst. Det är således bara att dra på sig stövlarna, plocka fram macheten och guida sig igenom den här djungeln.
Dags för: mittenträsket.
—————————————
Plats 13-7
Ytterligare en stormakt som sjunkit genom åren är fladdermössen från Valencia. Los Che är inte längre klubben som prenumererar på topplaceringar, utan senaste åren har det snarare varit att undvika nedflyttning som huvudmål. Ifjol var det dock någonting som hände, där Valencia under andra halvan av säsongen enbart hade Barca & Real framför sig i antalet inspelade poäng. Hade inte första halvan varit en total katastrof, så hade Corberan lett laget till en europaplats.
Det hände alltså inte, men jag tror inte att Corberan egentligen ska vara alltför missnöjd med det. Dubbeljobb hade inte varit att föredra, utan nu kan han försöka fortsätta bygga vidare på den otroligt fina våren. Att han får fortsätta är således helt självklart, men jag är likväl inte helt övertygad.
Transfersommaren har varit relativt lugn, där Valencia enbart plockat in Justin de Haas, Aliou Dieng och talangen Sato. Av dessa tre är det sannerligen Sato som kittlar allra mest, som faktiskt ser väldigt spännande ut. Men likväl är det inget fönster som på något sätt andas satsning eller framåtanda. De största tappen har varit Comert och Correia, som dock egentligen inte är särskilt tunga.
Truppen i övrigt är således intakt, vilket såklart kan vara positivt. Det ger Corberan kontinuitet att arbeta med samma personal, men jag tycker fortsatt att det finns en hel del hål. Spelare som Copete, Rioja och Hugo Duro är absolut dugliga spelare, och i Javi Guerra besitter man en X-faktor. Men det är överlag en trupp som bara inte är tillräckligt bra för att kunna lyfta högre i tabellen.
Jag har således lite svårt att på förhand ranka Valencia. Jag ser dom inte behöva vara inblandade i någon bottenstrid, men jag tycker dessutom att man är alldeles för svaga för att göra en seriös europapush. Någonstans i mitten? Ja, det känns troligt.
—————————————
Den så omtalade, misskötta, men på många sätt älskvärda klubben Rayo var alltså blott 90 minuter från klubbens första stora titel. Men blixterna fick tillslut nöja sig med en silvermedalj i fjolårets Conference League-final, något som nästan var en titel i sig. Jobbet som Iraola grundade och som sedan förvaltades av Iñigo Perez är inget mer än makalöst. Men finalen är spelad, Perez är borta och en kommande säsong stundar.
Hur går man då vidare från detta? Till att börja med har Rayo ersatt Iñigo Perez med Beñat San José, som närmast kommer från en kortare sejour i Eibar. I fjol var hans Eibar ett av de mer stabila lagen i Segundan och man var tillslut enbart fem poäng från playoff. Jag gillar verkligen jobbet Beñat San José gjorde i den baskiska klubben och trots hans bristande erfarenhet på den här nivån, väljer jag ändå en positiv inställning till hans första år i La Liga.
Precis som ett gäng klubbar i den här ligan, har Rayo varit väldigt tysta på transfermarknaden. Hittills har man enbart plockat in Marash Kumbulla från Roma, vilket säger det mesta. Man har dock inte heller tappat särskilt mycket, där Pacha Espino, Abdul Mumin och Oscar Trejo är de enda. Däremot pekar väldigt mycket på att både Pep Chavarria och Nobel Mendy ska till Premier League.
Beñat San José har alltså i princip ärvt samma trupp som spelade ifjol under Iñigo Perez, något jag har lite svårt att bedöma. Jag har länge varit av uppfattningen att Iraola överpresterade rejält med den här truppen, men när Iñigo Perez tog över och lyfte dom ytterligare en nivå, så vet jag inte riktigt hur man ska värdera detta. Antingen är Iraola och Iñigo Perez bara två otroliga tränare, vilket nog är fallet, eller så är truppen bättre än vad jag ger cred för.
Jag anar dock att det snarare är det förstnämnda som är det mest troliga, och jag har därför inte superhöga förväntningar på Rayo inför den här säsongen. Det finns viss kvalitet i truppen och med en sån här sammansvetsad grupp så kan nog Beñat San José få ut väldigt mycket även han. Men att det ska räcka till att tampas om Europa, det tror jag inte.
—————————————
Dags för årets sista nykomling, anrika och så otroligt fina Deportivo La Coruña. Depor avslutar alltså den sexigaste nykomlingstrion på så otroligt länge, där man, precis som både Racing och Malaga, har varit nere i tredjedivisionen och vänt. Summerat över hela säsongen så tycker jag att Depor ganska klart var seriens nästbästa lag och att uppflyttningen var synnerligen välförtjänt.
Mannen bakom bedriften, Antonio Hidalgo, har fått fortsatt förtroende, vilket han såklart ska ha. Jag hade mina reservationer avseende honom inför fjolåret, men att han sett till truppen hade fantastiska förutsättningar att ta laget långt. Och trots mina höga förväntningar, så överträffade Hidalgo dessa. Jag har därför stort förtroende på honom även inför hans första säsong i Primeran.
Hidalgo verkar få behålla stommen av sitt lag från ifjol, där spelare som Soriano, Mella, Luismi Cruz, Eddahchouri och Nsongo alla är superfina, men där framförallt Yeremay Hernandez fortsatt ser ut att vara kvar. Om Yeremay står i Depor-tröjan när transferfönstret väl stänger, tror jag att det är skäl nog för att verkligen tro på Depor i år.
Laget har dessutom varit aktiva på transfermarknaden och plockat in en hel del intresannta nyförvärv. Amatucci har plockats in från Fio, som jag tycker är en extremt talangfull mittfältare. Jonathan Asp Jensen har köpts in från Bayern, som faller under samma bedömning som Amatucci. Därtill har Leo Roman köpts loss från Mallorca, en målvakt jag håller väldigt högt, samt både Ede och Gijselhart. Om inte det vore nog, har Depor även tagit in Aubameyang. Auba har förvisso hunnit att bli 37 år, men med hans erfarenhet och uppenbara fortsatt kvalitet, ser jag bara positivt på den värvningen.
Allt detta kokar ner i att jag verkligen ser fram emot att se Depor i år. Truppen man har är så otroligt fin och den har kryddats med helt rätt typ av nyförvärv. Hidalgo är bevisligen rätt man för det här projektet och den fotbollen man spelar tror jag går att överföra och bygga vidare på även i La Liga. Vad egentligen detta ska innebära rent positionsmässigt är dock en annan femma, och jag är möjligen något ambitiös genom att sätta laget så här högt upp. Men enligt mig har Depor alla förutsättningar att kunna skrälla rejält.
—————————————
Efter idel mittenplaceringar, hade Osasuna en klart tyngre säsong ifjol där man säkrade kontraktet i sista omgången och klarade sig enkom på grund av inbördes möten. Exakt när och hur det gick så snett är svårt att peka på, då känslan under nästintill hela säsongen var att Osasuna återigen var på väg mot en ny, stabil placering. När man dessutom hade Budmir på tredjeplats i skytteligan, var det ännu svårare att förstå.
Alessio Lisci, som var ansvarig ifjol, har därför fått lämna och blivit ersatt av Luis Miguel Ramis. Det här är en tillsättning som jag inte riktigt vet vad jag tycker om. Min spontana känsla är att Osasuna går lite i samma fälla som med Lisci, men samtidigt är Ramis åtminstone klart mer erfaren. Han har dessutom gjort bra grejer med Albecete, Tenerife och senast Burgos. Men har dessutom lite mer svajiga sejourer som i Almeria, Espanyol och hans sista tid i Albacete. Hans Burgos ifjol var förvisso extremt imponerande, där man nästan knep en playoff-plats, men det kändes snarare som en rejäl överprestation än något annat.
Ramis har dock fått ärva mer eller mindre samma trupp som under föregående säsong, där Osasuna enbart tappat tre spelare. En av dessa är emellertid Victor Muñoz, som gått till Liverpool för stora pengar. Han kommer såklart att vara ett tungt tapp, och omöjlig att ersätta. Någonting behöver Osasuna likväl att göra på marknaden, för att stoltsera med Dubasin från Sporting som sitt enda nyförvärv, är inte tillräckligt bra.
Vi vet dock vad vi brukar få från detta Osasuna, och när Budimir ser ut att fortsätta hos Los Rojillos så besitter man en garantimålskytt, något som ska kunna garantera en hel del poäng. Jag är dock lite skeptisk avseende både Ramis och brist på lekkamrat till Budimir, men jag ser ändå Osasuna kunna garantera lite mer än ett antal lag som jag håller klart lägre.
—————————————
Att Espanyol efter halva fjolårssäsongen skulle befinna sig på en femteplats var det inte många som inför trodde. Att det dessutom skulle vara totalt och fullständigt rättvist, var nog ännu färre som trodde. Men att det därefter helt skulle rasera, var det fler som kunde gissa sig till. Sett över hela säsongen tycker jag likväl att Espanyol stod för en väldigt stark sådan.
Det är fortsatt busschauffören Manolo Gonzalez som styr Periquitos, något han gör med den äran. Ända sedan han tog över efter ovan nämnda Ramis, har Manolo byggt, skapat och utvecklat Espanyol till en stark, väloljad och stabil organisation, något jag tror han bara kommer att fortsätta med.
Redan ifjol förfogade Manolo över en ganska spännande trupp med spelare som Urko, Puado, Exposito och Kike Garcia, där man så väl har blandat ungt med erfaret. Under sommaren har Espanyol dessutom plockat in Alex Calatrava från Castellon, en spelare jag gillar enormt, Gabriel Moscardo från PSG, som besitter en otrolig talang samt Quilindschy Hartman. Det är nyförvärv som bara stärker denna redan intressanta trupp. Espanyol har även tappat Calero, men framförallt också Carlos Romero.
Men överlag finns det så otroligt mycket jag gillar i detta Espanyol, där man fortsätter att ha förtroende för Manolo, som i sin tur har ett enormt förtroende från sin grupp, en grupp som han förvaltar, utvecklar och nu även kryddar med spelare som Calatrava och Moscardo. Enligt min mening har man nu rent truppmässigt det allra mesta på plats.
Jag ser därför återigen en bra säsong för Espanyol framför mig, där jag tycker det mesta talar för någon form av outsider till Europa snarare än att man behöver kämpa för överlevnad nere i botten. Manolo vet vad han gör och truppen är bra. Dark horse för Europa? Inte omöjligt.
—————————————
Vad Claudio Giraldez gjort med detta Celta är inget annat än beundransvärt. När han tog över efter Benitez under slutet av 23/24 var Celta en klubb på dekis, truppen var ålderstigen och fotbollen bakåtsträvande. Nu, drygt två år senare, har Celta två raka top 7 placeringar, ska spela EL för andra året irad, har en av de yngsta trupperna i ligan fyllt med egna produkter och spelar en av de mest attraktiva fotbollen i ligan.
Att den här säsongen därför ska vara något annorlunda, är svårt att tro. Giraldez har fortsatt förtroende och har således ännu en hel försäsong i ryggen. Truppen är dessutom i stora delar intakt, där det dock hänt vissa grejer under sommaren. Framförallt har Celta tappat Oscar Mingueza, som jag tycker varit en av lagets allra bästa spelare under Giraldez. Dessutom har Fer Lopez gått tillbaka till Wolves, där Celta emellertid försöker att hitta en lösning för att ta tillbaka honom. Därutöver har en drös andra spelare försvunnit, men det är snarare breddspelare än någonting annat.
Celta har inte varit lika aktiva på att plocka in nya spelare som i fjol, där klubben plockat tillbaka Javi Galan, vilket jag gillar starkt, tagit in Aleix Febas från Elche, något som verkligen kittlar samt lånat in Bayindir och Abdoulaye Faye. Trots att de två sistnämnda är breddspelare, och att det alltså blott är två nya “startspelare” in, tycker jag att det är ett bra fönster av Celta.
Truppen i övrigt är som bekant bra, i vart fall en trupp som presterar bra under Giraldez. Han är den som använder allra flest spelare i truppen och det är nästintill omöjligt att sadla ut en gala-elva. Det är något jag i grunden egentligen inte gillar, men sett till hur pass bra det uppenbarligen fungerar under Giraldez, så är det bara att tro på det fullt ut.
Hur långt ska det räcka denna säsong då? I och med att Celta återigen ska dubbeljobba, så tror jag att det kommer att ha en påverkan på ligasäsongen, precis som i fjol. Trots att Giraldez använder sig av många spelare, så är dubbeljobbet en tuff faktor. Jag ser dock Celta gå ännu en bra säsong till mötes och ska kunna vara med och tampas om Europa även i år.
—————————————
Om det är en klubb som sannerligen etablerat sig som en ständig utmanare till europaplatser, så är det Real Betis. Ända sedan Manuel Pellegrini tog över inför säsongen 20/21 har Betis slutat på 5-7e plats, något som idag kanske inte låter särskilt häpnadsväckande, men sett till laget Pellegrini tog över, så är det anmärkningsvärt och imponerande.
Fjolåret var alltså inget undantag, där Betis mer eller mindre låg på femteplatsen från jul och in i mål. Den femteplaceringen är inte bara ännu ett steg uppåt, utan innebär också att Betis ska spela CL för första gången på 21 år. Att det inte ska få ske på den magnifika Benito Villamarin är såklart lite sorgligt, men sett till hur Betis (föga förvånande) totalt förvandlade La Cartuja till sin egna borg ifjol, så ska det bli riktigt mäktigt att se Betis i CL igen.
Det där dock en faktor som talar mot en ligamässig bra säsong och är egentligen den största anledningen till att jag placerar Betis utanför topp sex. Precis som jag anfört kring ett gäng lag tidigare, så är dubbeljobbet en stor faktor. När det dessutom vankas CL, så blir den faktorn lite tyngre. Och när det då är en oerfaren trupp, vad gäller just CL spel, så ökas den faktorn lite till.
Precis som egentligen alla lag i ligan, har Betis inte heller varit särskilt aktiva på marknaden för att bredda truppen inför CL. De enda spelarna som kommit in är Facundo Bernal från Fluminense, Fran Garcia från Real samt Diego Conde från Villarreal. Bernal och Fran är nog tänkta startspelare och Conde tänkt som backup-keeper, vilket jag gillar. Men det är nog inte tillräckligt.
På ut-sidan hittar vi framförallt Sergi Altimira som sålts för stora pengar, samt Cedric Bakambu, Ricardo Rodriguez och Chimy Avila vars kontrakt har gått ut. Det är tapp som jag egentligen inte lägger så mycket vikt i. Däremot är det just bredden som försvagats, och i skrivande stund står Betis med enbart Cucho och Petit som renodlade strikers, vilket inte känns helt bra, där jag emellertid verkligen gillar Cucho. Pellegrini har förvisso exprimenterat med Deossa som striker under försäsongen, något som faktiskt sett extremt intressant ut. Genombrottssäsong på G för Deossa?
I övrigt finns det fortsatt talang i mängder i den här truppen och med Pellegrini så garanterar ändå Betis en hög nivå, något jag tar för givet att vi får se även kommande säsong. Men med anledning av det stundande CL-spelet, och att truppen är något för tunn, så ser jag det som en tuff utmaning för Betis att ånyo vara med och tampas om de ädlaste europaplatserna i ligan.
Vad gäller spel, tycker jag att det kan vara värt en slant på ö11.5 mål för Cucho. Han gjorde 11 i fjol, och speltiden lär knappast bli mindre denna säsong. Lillpeng!
Spel: Cucho Hernandez Ö11.5 mål @ 1.85 / Coolbet
Genomgång av lag 14-20 i la liga hittar ni här!
// Junifalk
Samtliga speltips från Junifalken kommer ni hitta under kategorin speltips under säsongen 26/27
