NHL långtidsspel | Atlantic Division
Långtidsspel i Atlantic Division
Då var vi framme vid den sista divisionen och det är helt klart den tuffaste i ligan. Här hittar vi blytunga utmanare i Florida Panthers och Tampa Bay Lightning, uppstickare som Montreal Canadiens och Buffalo Sabres samt ett Toronto Maple Leafs som gjort stora förändringar inför hösten. Men här blir det en favorit i repris. Jag gillade dem förra säsongen och jag gillar dem fortfarande. Tampa Bay Lightning.
👉 Läs mer om mina långtidsspel i Central Division!
👉 Läs mer om mina långtidsspel i Pacific Division!
👉 Läs mer om mina långtidsspel i Metropolitan Division!
Håll utkik efter fler speltips!
Tampa Bay Lightnings
📌 Hämta 100% upp till 1500 kr + 64 kr på Expekt-Tipset
Spel: Tampa Bay Lightnings vinna Eastern Conference (ink slutspel)
Odds: 7,50
Sida: Expekt
För er trogna läsare har Tampa Bay varit ett återkommande tema de senaste säsongerna. Laget som under lång tid befunnit sig högst upp i NHL:s näringskedja, men som på senare år haft förtvivlat svårt att ta sig förbi den första rundan i slutspelet. Senast föll Tampa Bay snöpligt i den sjunde och avgörande matchen mot Montreal Canadiens. En match som resultatmässigt slutade 1–2, men som spelmässigt var så ensidig som en slutspelsmatch nästan kan bli. Tampa vann skotten med 29–9 och skapade 2,90 xG mot Montreals 0,90. Det hjälpte föga när puckarna inte ville in. Nåväl. Det var då och nu är nu.
För tittar vi bortom slutspelsuttåget var Lightnings genuint bra i nästan alla avseenden förra säsongen. 106 poäng räckte till tredjeplatsen i Eastern Conference. En xGF% på 54,5 procent var femte bäst i hela NHL, 290 gjorda mål var fjärde flest och målskillnaden på +59 överträffades bara av Colorado Avalanche. Boxplay landade på 82,6 procent och var tredje bäst i ligan. Det enda verkligt mediokra var egentligen powerplay på 20,7 procent.
Tampa Bay Lightnings har gått till slutspel nio säsonger i rad. Det finns förstås många anledningar till att Tampa Bay lyckats hålla sig kvar i toppen under så lång tid. Nikita Kucherov fortsätter att tillhöra den absoluta världseliten, Andrei Vasilevskiy är fortfarande en av ligans främsta målvakter och i båset finns Jon Cooper. Jag skulle kunna fortsätta, men alla som följt NHL under det senaste decenniet vet vid det här laget att Lightnings blivit något av ett föredöme i konsten att hålla ett lag relevant år efter år.
Frågan är snarare om någonting förändrats under sommaren som ger anledning att tro att det är över nu. Jag tycker inte det.
Forwardskärnan med Jake Guentzel, Brayden Point, Nikita Kucherov, Brandon Hagel och Anthony Cirelli är intakt och kommer även den här säsongen att utgöra en av ligans mest fruktade topp sex-grupper. Nick Paul och Corey Perry har visserligen lämnat och ersatts av Ilya Mikheyev och Jeffrey Viel. Den sistnämnde är jag skeptisk till, men Mikheyev tycker jag är desto mer intressant. Han stod för 36 poäng på 77 matcher i Chicago förra säsongen och hans fart bör passa bra in i Tampas sätt att spela. Lägg därtill att spelare som Gage Goncalves och Dominic James gjorde fina avtryck förra säsongen och visade att det finns bra bredd bakom toppspelarna.
Även på målvaktsfronten har det hänt saker. Vasilevskiy har fått en ny partner i svenske Dennis Hildeby, senast i Toronto Maple Leafs. 24-åringen fick chansen i 20 matcher för Toronto förra säsongen och imponerade rejält då han räddade 8,03 mål mer än förväntat. Urvalet är fortfarande litet, men Tampa kan mycket väl ha fyndat här. Framför allt ser Hildeby ut som en målvakt som kan avlasta Vasilevskiy oftare än Jonas Johansson gjort. Kan han bygga vidare på det han visade i Toronto har Lightnings ett av ligans starkaste målvaktspar.
Så långt, så bra. Då kommer vi till den lagdel där det finns störst anledning att stanna upp en stund. Backsidan.
Få svenska hockeyföljare missade nog att Tampas lagkapten Victor Hedman hade en jobbig säsong. Till följd av att han kämpade med sitt mående valde Hedman att ta en paus från hockeyn och spelade därför bara 33 matcher i grundserien. Av allt att döma är han dock tillbaka som vanligt den här säsongen och det viktigaste är förstås att han mår bättre. Rent sportsligt skulle en frisk och utvilad Hedman samtidigt betyda oerhört mycket för Tampa. Han behöver kanske inte längre vara samma spelare som under sina allra bästa år, men kommer han tillbaka någonstans i närheten av sin normala nivå förändrar det förutsättningarna för hela backsidan.
I Hedmans frånvaro fick Darren Raddysh ett stort ansvar och stod för ett minst sagt oväntat genombrott vid 29 års ålder. Med större ansvar, inte minst i powerplay, exploderade han offensivt och noterades för 70 poäng på 73 matcher. Succén gjorde honom till en eftertraktad spelare på en tunn marknad och till slut hamnade han i Toronto på ett åttaårskontrakt värt 8,5 miljoner dollar per säsong. Till den prislappen har jag full förståelse för att Tampa valde att släppa honom. Det är trots allt en enorm investering i en spelare som fick sitt stora genombrott först vid 29 års ålder och som nu ska försöka bevisa att fjolåret inte var en engångsföreteelse.
Tampa valde i stället en helt annan väg. In kom John Carlson på ett tvåårskontrakt efter en kortare sejour i Anaheim. Carlson har hela sin NHL-karriär bakom sig i Washington Capitals och är fortfarande en back som håller hög nivå. Det visade han inte minst under slutspelet med Anaheim, där han var en av Ducks bästa spelare.
I praktiken har Tampa alltså bytt Raddysh mot Carlson. Det är en förändring jag inte alls har något emot. Tvärtom föredrar jag i det här läget en beprövad back som levererat på hög nivå under lång tid framför att betala stora pengar för en 29-åring som precis gjort sin första riktiga kanonsäsong. Ryan McDonagh och Erik Cernak ger fortsatt stabilitet längre ner i hierarkin och jag var redan förra säsongen snabb med att lyfta J.J. Moser, som lite i skymundan av Raddysh stod för en väldigt stark säsong med större defensivt ansvar. Det är med andra ord svårt för mig att se den här backsidan som något stort problem även om snittåldern skvallrar om att tempot kanske inte är vad det en gång var.
När jag summerar Tampa Bay inför den kommande säsongen landar jag därför ungefär där jag gjorde för ett år sedan. Det här är fortfarande ett riktigt bra hockeylag. De har en av ligans bästa forwardsgrupper och en offensiv som tillhör NHL:s allra bästa. De har Andrei Vasilevskiy, som vann Vezina Trophy förra säsongen, och bakom honom finns nu en spännande backup i Hildeby. Backsidan har tappat Raddysh, men fått in Carlson samtidigt som Hedman ser ut att vara tillbaka. Och bakom bänken står Jon Cooper, som belönades med Jack Adams Award förra säsongen.
Framför allt tycker jag att förra säsongens slutspelsuttåg riskerar att färga bilden av Tampa Bay lite för mycket. Ett lag som tog 106 poäng, kontrollerade över 54 procent av expected goals, hade ligans näst bästa målskillnad och fortfarande har merparten av sin kärna intakt ska inte avfärdas på grund av en sjunde avgörande match där man dessutom spelmässigt körde över motståndaren.
Atlantic Division är brutal och vägen genom Eastern Conference blir knappast enklare med lag som Florida, Carolina och flera andra starka utmanare. Men 7,50 på att Tampa Bay vinner Eastern Conference tycker jag är tillräckligt högt för att ta chansen. Lightnings har misslyckats i slutspelet flera år i rad. Det betyder inte att deras tid är över. Jag tycker fortfarande att det här laget har tillräckligt mycket kvalitet för att göra en sista ordentlig push mot Stanley Cup.
📌 Hämta 100% upp till 1500 kr + 64 kr på Expekt-Tipset
