Vill du lära dig saker om livet? Kanske något om dig själv? Gå till en psykolog, prata med en gammal människa, eller spela WSOP Main Event. Den här turneringen är livet i miniformat.
Jag är ingen skrockfull människa. Men det kändes bara bra att köra samma rutiner inför dag 2. Vakna upp till neonskyltar och bergsmassiv. Kliva ner i Palazzos kasino och vidare ut till fräscha Wynn och bli officiellt rånad av deras buffé. Priserna i Las Vegas har sprungit iväg till sinnessjuka nivåer. Jag och Norrländskan käkade varsin avocado-macka och kaffe här på hotellet häromdagen. 90 dollar! En vanlig slaskig Bud i en bar, 12 dollar. Buffé för två personer, 160 dollar! Torskar man inte alla pengar på spel så åker man garanterat hem bust ändå. Rekordet slogs när jag betalade 8 bucks för en flaska vatten igår. Det var andra tider när dollarn stod i sex spänn och priserna var normala.
Men nu har jag lovat mig själv att inte leva som någon Ove Sundberg de här tio dagarna. Så jag får gråta över bankkontot när jag kommer hem. Brinn pengar brinn.
– Jag tänkte gå med till Paris idag och titta lite, säger hon.
– Ska du gå med mig på promenaden?
– Ja?
– Men då blir det ju inte exakt som inför dag 1?
– Jag får väl gå 20 meter bakom dig då…
Sagt och gjort. Tutt-lisor som tar betalt för att fotas, Musse Pigg, uteliggare utan skor och hål i sina smutsiga strumpor, jag möter alla med blicken. Lägger fem dollar i en plastkopp. Alla människoöden möts i Vegas.
”Jag har blivit 3-betad av de här unga grabbarna hela dagen lång och någon gång brister det även för mig.”
/ dybban
Dag A,B och C har alla samlats ihop till en andra dag, dag 2A. Det är således betydligt mer folk i lokalerna än under min dag ett. Dag 2B spelas dagen efter med alla spelare från 1D som var den största dagen. De som säger att pokern är död vet ingenting. Livepokern är större än någonsin. Det är nu officiellt att årets WSOP Main Event slår deltagarrekord. Exakt hur många spelare det blir får vi se, men närmare 9 000 spelare. Otroligt.
Tyvärr märker jag rätt snabbt att dagens bord är betydligt tuffare än dag 1. Bara en värde-gubbe direkt till höger om mig, och han är short. I övrigt yngre eller medelålders spelare som alla är hyfsat duktiga till riktigt bra. Jag märker snabbt att den skäggiga portugisen/argentinaren/brassen på seat 1 håller hög klass. Han är inne och gräver i var och varannan pott, är orädd och har bra koll på var han står. Jag har 119 400, vilket är över medel på bordet. Ingen stress, lugn och fin. Även dag 2 är en transportsträcka som bara ska glidas igenom, gärna utan så få gupp på vägen som möjligt.
Jag spelar fem potter de första tre varven. Förlorar allihop. Tre gånger på raken blir jag 3-betad och får vika händer som KJo och Q9s ur pos. Jaja håll på ni. Min tid kommer. Nivå 6 är iskall. Bordet är aggressivt och jag får inga lägen att ta del av rumban. Det mest intressanta är när jag viker upp AA i big blind och hela bordet för första gången på nästan två timmar lägger sig. Vad är det frågan om? Jag avslutar med 103 500.
Möter en rad stora pokerproffs ute i korridorerna. Patrik Antonius, Ben Lamb, Shaun Deeb. Bobby skriver att jag ska ta bilder med dem och skicka till Instagram. Men jag säger som alla snygga tjejer på krogen. De får komma till mig…
Det är lätt att bli illa till mods när man ser större stackar överallt. Eller när man halverar sin stapel och känner sig liten. Avundsjuka är en av dödssynderna som jag ogillar mest. Någon kommer alltid ha en fräckare bil, mer pengar, roligare semestrar, större hus än du. Lev med det. Gör det bästa av det du själv har att jobba med. Grinda och tävla mot dig själv. Att titta på vad andra har skapar en ohälsosam stress. Man kan bara göra det bästa av det som finns tillgängligt. WSOP Main Event är inget undantag.
Den lilla asiaten på seat 2, som hade mest marker på bordet inför dag 2, åker plötsligt ut efter att ha gått frisky. Han tappade en pott mot AA och förlorade konceptet. Blev girig och ville tillbaka upp direkt. Bida tiden, ta chansen när den kommer, res på dig. Människans inre natur kommer fram i den här turneringen. Vissa ska bara vara toppen eller inte vara alls. Precis som i Las Vegas i stort, där miljardärer och uteliggare korsar varandras dagar, så är fallet alltid bara några händer bort i poker.
Nivå 7. Blinds 500/1000 + 1000 i ante. Och ja, ni behöver inte fråga. Jag tog en liten whisky i pausen. Det gick ju bra senast, rutiner är till för att följas. Så mycket har jag lärt mig. Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Jag får KTo i lilla blind. En amerikan på 30+, som tidigare sagt att han lirat Main sex gånger, höjer upp till 2,2k. Då jag inte 3-betat något än, till skillnad mot resten av bordet, borde jag få hyfsat med respekt. Jag tycker det är läge att ro in lite enkla chips. Höjer till 7,2k. Men jänkaren synar. Tilt. Flopp AJ4. Jag leder ut 4,2k. Syn. River K. Med andrapar och hålpipa lägger jag in handbromsen. Check. Till min glädje knackas det även bakom mig. River en vacker kung för en maskerad triss. Jag betar 11k, men får fold. Skön pott ändå.
Gnetaren har påmint mig noga inför den här turneringen. “Inte syna”. För mig funkar det bättre att folda fler händer och lira de som ska liras lite mer aggressivt.
Så här såg bordet ut ⤵️
Jag viker upp A5 ruter på cut off. Den finaste handen hittills. Den råbarkade argentinaren (jag har bestämt mig för att han är det nu) höjer upp till 2,2k i tidig pos. Jag slår om till 7,2k. Han synar. Floppen landar J84 med två ruter. Jag skiner upp inombords och minns A4kl-handen från igår. Den råbarkade synar. Turn hjärter ess. Inte så dumt. Han checkar. Här kan jag både betta och checka. Jag väljer att checka för att låta honom bluffa river och även få chansen att hitta nöt gratis. River ruter kung, ding, ding, ding! Skägget betar smått, 8k. Jag slår om till 32k. Får en tre minuters stek och jag hinner tänka på hur jag ska kasta upp alla marker i luften och låta dem regna över mig i en fontän av lycka. Han tar fram markerna för en syn, lägger tillbaka dem. Foldar. Fuck.
Bra nivå ändå då jag avslutar på 147,5k. Min högsta notering i turneringen hittills. Jag tar paus med lätta steg. Ställer mig i den långa kön till toaletten och gör dagens goda gärning när jag påtalar för en man att han har ett långt toapapper som hänger ut från baksidans byxlinning. Karma.
Nivå 8, som vanligt två timmar lång, blinds 600/1200. Här kommer min klart största pott för dagen. Argentinaren höjer sin vanliga trogen, 2,7k. Han får två syn när det kommer till mig på knappen. Smyger fram en kung, tar ett andetag och ser en kung till där bakom. Den som väntar på något gott. Det är ett klassiskt läge att slå i pos på knappen i de här lägena så det är bra chans att någon kommer tro att jag är ute på tåg. Slår om till 13k. Argentinaren foldar, men amerikanen direkt efter börjar steka och säger sedan de bevingade orden “all in!” för 85k. Det kommer tillbaka till mig, pulsen stiger, änglarna sjunger. SYN!
Jag blir givetvis glad när jag ser att jag är uppe mot två tior. Potten är på drygt 180k. En otroligt viktig samling marker som skulle sätta mig på en 250-stack vid vinst. Den största på bordet. Gud, håll mig i handen. Nu åker vi. Floppen landar 345. Turn 2. River A. Jag hinner knappt fatta vad som hände, men det ligger stege på bordet och potten splittas. Tiltens mamma.
”De som säger att pokern är död vet ingenting.”
/ dybban
Ja, jag vet att det är girigt att gnälla när jag inte ens förlorade. Men vad är det frågan om?!
En annan dödssynd är vrede. Jag ska inte ljuga. Jag blev sur. För första gången i turneringen tappade jag den goa sköna känslan i hjärnlooben. Det fick mig att ta några oövertänkta beslut och tappa marker. Pausen kom som en befrielse. Stack 109,5k.
Att gråta över spilld mjölk och gå runt och vara bitter är en väldigt dålig sak. Framför allt för omgivningen som måste lyssna på skiten. Vid pokerborden är det otroligt viktigt att släppa det som varit och blicka framåt. En liten, liten tvåfingrars till bara. Reset. Börja om. Andas. Jag ger mig själv en lavett och går för att äta en italian sandwich. Den var inte 30 dollar god, men kanske 18 dollar god. 12 dollars överpris får jag leva med.
Nivå 9. Två timmar jag inte minns något av. Inga anteckningar, ingenting. Det är en svart fläck. Men jag överlevde.
Nivå 10. Den sista nivån för dagen. Blinds 1/2k. En 50+-gubbe har kommit till bordet. Han kör som bara satan. Det finns ingen bromspedal i bilen. Han behöver inte visa några kort, men det är uppenbart att han bluffar en hel del eller åtminstone överspelar sina händer. Jag försöker se några floppar med spekulativa händer när han höjer för att träffa monster och låta honom skjuta bort sig. Men jag träffar inget. Istället får gubbtjyven slicka i sig mina marker. Till sist tröttnar jag och 3-betar honom med A4 i hjärter på knappen. Det skulle jag inte ha gjort då han blixtsnabbt slår om mina 11k till 26k. Jag har 100k bakom och är otroligt nära på att ställa in skiten då det känns i hela kroppen att han är svag. Men mitt hjärta är för vekt och min hjärna för nykter. Fold.
Med 20 minuter kvar av dagen höjer jag upp med 89 i ruter på cut off. En ung grinder från Los Angeles slår om till 14k på knappen. Jag har blivit 3-betad av de här unga grabbarna hela dagen lång och någon gång brister det även för mig. Överlevnad, tålamod och allt det där. Var sak har sin plats och någon gång måste man sätta ner foten. Annars är man bara en liten lort. Jag slår om till 36k. Går han all in nu så måste jag vika och blir kvar med en väldigt tveksam stack. Den unge mannen med solglasögonen går in i tanken. Jag gör kors tecknet, säger tre, kanske till och med fyra, ave maria och försöker att fästa blicken på en punkt i väggen. Utan whiskyn hade jag väl skakat av stolen. Han steker, och steker i vad som känns som en evighet. Till sist visar han JJ och foldar. Jag vill fan ge honom en kram. Men avstår. Dagen är slut och jag går vidare med 122 000. 2600 mer än jag startade dagen med. Futtigt kan tyckas, men plus är alltid plus. Girighet är en dödssynd vi inte ska falla för.
På söndag går jag in i dag 3. Den dagen vi brukar ta oss in i pengarna. Det kommer bli den största prövningen hittills.
Det blir en lång dags färd mot natt. Vägen kommer antagligen ha sina bulor även då. Jag är ingen skrockfull människa. Men det är nog bäst att Norrländskan håller sig 20 meter bakom.
/ dybban
