Inför La Liga 23/24 | Plats 13-7
Det snåriga mittenträsket
Mittenskiktet förra säsongen var den jämnaste på väldigt länge, där det till slut enbart skiljde 10 poäng mellan lag 13 och lag 7. Detta kan jämföras med Premier League och Serie A där det skiljde 20 respektive 17 poäng.
Denna säsong förväntar jag mig att det nästintill blir ännu jämnare, eftersom lagen underifrån bara blir bättre och bättre. Har vi dessutom ett par bubblare till Europaplatser?
Fram med macheten och gummistövlarna, så ska vi försöka fäkta oss fram i mittenträsket!
Plats 13-7
Vi inleder med en av fjolårets allra största besvikelser, Valencia. Inför säsongen hade förvisso både jag och många andra relativt lågt ställda förväntningar på Valencia sett till kaoset som rådde i klubben. Det var märkliga tränarskiften, splittringar i truppen och en ögonöppnande transfersommar. Valencia klev till slut in i säsongen med Gennaro Gattuso vid rodret och utan sina två klart största stjärnor Guedes och Soler. Spel- och resultatmässigt var det väldigt mycket upp och ner, men likväl fanns det glimtar i Gattusos filosofi som såg lovande ut.
Men i vanlig Peter Lim-manér fick italienaren dojan i slutet av januari och ersattes av Valencias ständiga interimslösning Voro. Den gamle Valenciabacken var huvudansvarig i en dryg månad, där han förlorade fem av fem möjliga matcher. Laget befann sig under denna period under nedflyttningsstrecket och krisen var total. In kom istället en ytterligare gammal Valenciaikon Rubén Baraja, med en enda uppgift: rädda klubben från totalt fiasko. Efter en bra sista period på säsongen, klarade Valencia till slut av att rädda säsongen och undvika ett fullständigt debacle.
Hur tar man sig nu vidare från detta? Det är ingen lätt fråga.
Baraja sitter fortsatt kvar vid tränarposten, något som åtminstone känns som ett rationellt och rimligt val av Peter Lim (för en gångs skull). Truppen har emellertid förändrats en hel del från förra säsongen. Cavani och Lato har lämnat på fri transfer, medan Lino, Kluivert, Nico och Moriba alla återvänt till sina huvudklubbar. Både Lino och Kluivert stod för sex mål vardera, och var lagets två bästa offensiva spelare, där bägge nu lämnar tomrum att fylla. Vidare är Musah klar för Milan, något som gör att i stort sett hela mittfältet och hela anfallet från förra säsongen är borta. Valencias bästa spelare under fjolåret, målvakten Mamardashvili, ryktas även han på väg bort från klubben. Än så länge är han emellertid kvar, något som för Valencia blir avgörande för den kommande säsongen.
På inkommande transfers börjar det dock se spännande ut, där man köpt loss Cenk Özkacar från Lyon och hämtat in Pepelu från rivalklubben Levante. Den sistnämnda är en väldigt intressant värvning, och kommer att få en framstående roll i Valencia. Utöver dessa två gubbar har det inte kommit några fler utifrån. Men, Valencia har lyft fram en hel del spelare från de egna leden och det är här det börjar se spännande ut. Javi Guerra och Diego López satte bägge rejält avtryck i slutet av förra säsongen, och var faktiskt direkt avgörande till att Valencia klarade sig kvar. Båda dessa egna produkter kommer att få stort förtroende under kommande säsong, och har belönats med plats i A-lagstruppen. Vidare har även Fran Pérez och Alberto Marí plockats upp, som bägge ser riktigt intressanta ut.
Således är det ett väldigt ungt och oerfaret lag som kliver in i kommande säsong, där Valencia faktiskt har den klart yngsta truppen i ligan. En stor del av ansvaret kommer således att läggas på de egna produkterna, men enligt mig är detta helt rätt väg att gå för att Valencia ska kunna bygga nytt och blicka framåt. Fallhöjden är såklart ganska hög, men med Baraja vid sidlinjen tror jag att den klassiska klubben kommer att göra en bättre säsong än i fjol. Hur långt det räcker får vi såklart se, men det kommer onekligen bli spännande att följa.
På tolfte plats hittar vi de himmelsblå från Vigo. Fjolårssäsongen slutade rent tabellmässigt i en smickrande mittenplacering, men det var onekligen allt annat än stabilt. Celta inledde säsongen med Eduardo Coudet som huvudtränare, något jag var ödmjukt skeptisk till. Han föredrar en väldigt offensiv fotboll, som absolut var rolig att se på, men med den truppen Celta gick in i säsongen med så såg jag inte hur det skulle bli bra.
Coudet fick bara fram till början av november på sig innan klubben bestämde sig för att söka nytt, något som var behövligt sett till att Celta låg på nedflyttningsplats. In kom istället Carlos Carvalhal, som gjorde omedelbar succé. På de inledande 15 matcherna förlorade Celta enbart två stycken, där man dessutom spelade väldigt fin fotboll. Under denna period var man ett av ligans fyra allra bästa lag. Under våren stagnerade det dock rejält, där man till slut fick lösa kontraktet i säsongens sista match.
Under sommaren har Celta nu även gjort sig av med Carvalhal och istället plockat in en riktigt gammal räv, Rafa Benitez. Den meriterade tränaren har gått arbetslös sedan han i januari 2022 fick dojan från Everton. Det är svårt att helt bedöma denna tillsättning, men jag är återigen väldigt skeptisk.
Förutom ny tränare, har Celta köpt loss Carles Pérez från Roma, som jag tycker var väldigt bra för Celta i fjol. Man har även tagit in Carlos Dotor från Real Madrids akademi, Jonathan Bamba på fri transfer från Lille och Manu Sanchez på fri transfer från Atletico. Bamba känns på förhand som ett spännande tillskott, som bör kunna göra vänsterkanten till sin, en position Celta annars haft problem med under de senaste åren. Klubben har dock tappat en av ligans bästa vänsterbackar i Javi Galán, som man förvisso ersatt med just Manu Sanchez, men är likväl ett stort tapp.
En stor snackis kring Celta har denna sommar annars varit Gabri Veiga. Den unga mittfältstalangen slog igenom rejält förra säsongen, och var en av ligans mest framstående mittfältare. Klubbar som Liverpool och PSG sägs vara intresserade, och mycket talar för att han får flytten till en storklubb. Men Celta bör klara sig relativt bra även utan Veiga, trots hans uppenbara kvaliteter. Jag är emellertid tveksam till hur laget kommer att prestera under Benitez. Sett till truppen ska det dock inte vara tal om någon bottenstrid, utan det lär återigen bli till att harva på i mittenskiktet för Celta.
Nu till ett av fjolårets största utropstecken, Osasuna. Tjurarna från Pamplona stod för en fantastiskt bra säsong, där man inkasserade både en andraplats i Copa del Rey och klubbens första Europaspel sedan 06/07. Osasuna stod genomgående för en solid och bra fotboll, och det går inte annat än att höja hatten för vad tränaren Jagoba Arrasate gjort med detta lag. Från uppflyttning 18/19, till tre raka mittenplaceringar och nu alltså Conference League-spel nästa säsong.
Arrasate har jobbat väldigt mycket med samma manskap sedan han tog över inför säsongen 18/19, något han fått fortsätta jobba och bygga vidare på, och som onekligen ligger bakom lagets framgångar. Spelare som Kika Barja, Sergio Herrera och Rubén García har varit med från början, och Osasuna har under åren värvat väldigt smart utifrån Arrasates spelsätt och även tagit upp flertalet talanger från klubbens fantastiska akademi.
Denna sommar har Osasuna främst plockat in Alejandro Catena från Rayo Vallecano, som jag tror kommer visa sig vara en väldigt bra värvning. Han kommer, tillsammans med egenfostrade stjärnbacken David Garcia, utgöra ett riktigt starkt mittbackspar. Man har vidare plockat in Johan Mojica på lån från Villarreal, som jag tror är ett bra tillskott till laget. Osasuna har dock tappat Barcalånet Abde Ezzalzouli, som var en av lagets bästa spelare under fjolåret. Exakt hur man ska ersätta Abde återstår att se, men Osasuna har fortsatt offensiv kvalité i bland annat Aimar Oroz, Chimy Avila och Moi Gomez.
Jag tror absolut att Osasuna återigen kommer göra en stabil säsong, men att Europaspelet kommer ha en negativ påverkan på lagets slutplacering i ligan. Vi såg under våren hur pass mycket Arrasate värdesatte cupspelet, och när Osasuna nu ska ut i Europa, lär det onekligen bli liknande förfarande. Truppen är inte alltför bred, något som jag tror kommer märkas av när det vankas dubbeljobb.
Det första laget som får räknas till “övre halvan” är Mallorca, som likt Osasuna gjorde en riktigt bra fjolårssäsong. Klubben från semesterön slutade till slut på en imponerande niondeplats, där det i synnerhet var defensiven som låg bakom framgångarna. Säsongen dessförinnan slutade man på en 16e plats som nykomlingar, enbart en poäng från nedflyttning, något som gör fjolårets placering än mer beundransvärd.
Mannen som styr skutan är mexikanen Javier Aguirre, som tog över klubben den 24 mars 2022, när Mallorca alltså befann sig under strecket. En stark vår belönade honom vidare förtroende, och jobbet han gjort sedan dess är helt fantastiskt. Det är möjligtvis inte någon estetisk vacker fotboll som Aguirres mannar spelar, men så taktiska, hårt jobbande och svårforcerade är inget annat lag i ligan. Sättet hela laget spelar som ett enda stort kollektiv är eminent, något som bär frukt mot de allra flesta lag.
Under sommaren har emellertid en hel del hänt, där den mest framstående transfern varit att lagets guldgosse Kang-In Lee köpts loss av PSG. Sydkoreanen hade en riktigt bra fjolårssäsong, och stod nästan allena för lagets kreativa kraft. Att ersätta honom rakt av blir inte helt lätt för en klubb som Mallorca, något som kan innebära att Aguirre filar på en ändring av spelsystem. Vidare har Ruiz de Galarreta lämnat på fri transfer till Athletic Club, som även det är ett stort tapp. Ángel och Nastasic har därtill lämnat klubben, samt en del dussinspelare som återvänt tillbaka från lånesejourer.
Mallorca har dock plockat in en del spännande nyförvärv, där Cyle Larin är den mest framstående. Kanadicken anslöt till Valladolid under januarifösntret och mäktade med hela 8 mål och 3 assist på 19 matcher. Min tro är att Mallorca kommer spela Larin tillsammans med den så viktiga Muriqi uppe på topp, något som känns otroligt spännande. Han har såklart inte samma kreativa förmåga som Kang-In Lee, men lär kunna komplettera Muriqi väldigt väl. Vidare har Manu Morlanes köpts loss från Villarreal, Omar Mascarell plockats in som ersättare till de Galarreta och Van Der Heyden köpts loss som förstärkning till backlinjen. Även Toni Lato har tagits in från Valencia, som bör kunna göra vänsterbacken till sin.
Sett till hur pass bra Mallorca var under förra säsongen, ser jag inte någon anledning till att det ska vara annorlunda i år. Tappet av Kang-In Lee är absolut stort, och försämrar lagets offensiva kreativitet. Men med Cyle Larin in, har Mallorca nu ett riktigt tungt anfallspar, som bör fungera väl i Aguirres direkta sätt att spela fotboll. Backlinjen och målvaktsposten, som var så otroligt stabila ifjol, är fortsatt intakt, vilket gör att jag tror defensiven kommer att vara minst lika bra även i år. Sett till hur jämnt mittenskiktet ändå är, är det såklart svårt att sia om exakt vilken position Mallorca bör landa på. Men någon bottenstrid ska det inte vara något tal om.
Spelmässigt finns det ett väldigt fint odds hos Coolbet, där man får hela 1.95 på att Mallorca ska sluta över Getafe i tabellen. Mumma!
Spel: Mallorca H2H vs Getafe @ 1.95 / Coolbet
Sevilla var det lag som rent ligamässigt slogs med Valencia som fjolårets största besvikelse. Klubben gick in i säsongen rankade precis bakom topp fyra, men med likväl en rådande konsensus att det skulle bli en relativt tuff säsong, främst med hänsyn till att laget tappade sina två bästa mittbackar Jules Kounde och Diego Carlos, utan att egentligen ersätta dem. Tränaren Julen Lopetegui fick enbart fram till början av oktober innan dojan var framme, då med ett facit på en vinst på sju matcher. In kom istället Jorge Sampaoli, som initialt hade det tufft men ändå fick laget att lyfta från sin nedflyttningsplats.
Efter förlust mot bottenkonkurrenten Getafe i mitten av mars, var det även slutet för Sampaoli, som alltså blev den andra tränaren att få sparken från Sevilla på bara fem månader. Vid detta tillfälle låg Sevilla enbart ett par poäng från nedflyttning, vilket gjorde att klubben plockade in den så älskvärda José Luis Mendilibar för att rädda säsongen. Två och en halv månad senare hade Sevilla säkrat kontraktet med råge, nosade på Europaplats och framförallt vunnit Europa League.
Den helt otroliga våren belönade Mendilibar med ett förlängt kontrakt, något som känns helt rätt. Emellertid är inte allt frid och fröjd i Sevilla, trots en bärgad Europatitel. Truppen är väldigt ålderstigen och överlag ganska ointressant. Under sommaren har Sevilla dock gjort några spännande transfers, där framförallt Loïc Badé köpts loss från Rennes och Djibril Sow plockats in från Frankfurt. Dessutom har Pedrosa tagits in på fri transfer från Espanyol. Mest nämnvärda spelare som lämnat är Gil och Gueye, som bägge återvänt till sina huvudklubbar.
Jobbet Mendilibar gjorde under våren var absolut otroligt imponerande, och jag tror inte alls att Sevilla kommer göra en lika undermålig säsong som i fjol. Men marknaden rankar i år laget som fjärde bästa i ligan, något jag inte alls köper in mig på. Truppen är alldeles för ålderstigen, obalanserad och utan riktig spets. Det florerar rykten kring flera av lagets kuggar, bl.a. Bono och En-Nesyri, och med den strama budgeten Sevilla har, blir det inte lätt att förstärka truppen. Med därtill spel i Champions League tror jag att klubben pga dubbeljobbet kommer ha det svårt att slåss om Europaplatserna i ligan.
Ifall Sevilla var en av fjolårets största besvikelser, befann sig Girona onekligen på andra sidan spektrumet. Katalanerna var inför säsongen rankade som klar jumbo, där även jag trodde att laget skulle åka ut. Truppen kändes för ung och orutinerad, och jag hade svårt att se hur lagets progressiva spel skulle funka även i högstadivisionen.
Men ack så fel man hade. Girona hade en någon trög resultatmässig start, något som emellertid kan härledas till tufft spelschema. Man såg redan tidigt att det var något speciellt med detta lag, och så småningom började även resultaten komma. Över hela säsongen var man den klubb som spelade den allra mest attraktiva och roliga fotbollen, som var både offensiv och otroligt underhållande. Girona slutade till slut på en 10e plats, enbart fyra poäng från Europaplats.
Mannen bakom succén, Míchel, sitter fortsatt vid rodret och har återigen fått stort förtroende att bygga truppen inför kommande säsong. Många av Gironas framstående spelare i fjol var enbart i klubben på lån, men flera av dem har Girona nu löst på permanent basis. Herrera och Iván Martín har köpts loss, medan Paulo Gazzaniga plockats in på fri transfer. Vidare har Girona förstärkt backlinjen med Daley Blind, något som känns otroligt bra. Unga brassen Sávio och Barcas talang Pablo Torre har bägge dessutom lånats in, vilket tyder på att Míchel fortsätter att satsa ungt och spännande.
Det största tappet under sommaren har emellertid varit Oriol Romeu, som gått till Barcelona. Han var en av ligans allra bästa defensiva mittfältare förra säsongen, och Girona kommer onekligen att sakna honom. Det har ryktats om både Tapia från Celta och Souza från Espanyol som ersättare, men ännu är inget klart. Vidare har Girona även tappat Riquelme som stod för ett par klass-insatser, och lagets bästa målskytt Taty Castellanos. Som ersättare till den sistnämnda ryktas det febrilt kring Artem Dovbyk från Dnipro, en spelare som undertecknad inte sett alltför mycket, men sett till hur en annan värvning från Ukraina, Viktor Tsygankov, var en mega-succé under förra säsongen så har jag fullt förtroende för denna värvning.
I truppen återfinns även fortsatt Aleix García, som i fjol var en av ligans allra bästa offensiva mittfältare. Med alla spännande nyförvärv, blandat med övrig kvalitet som finns, ser jag Girona gå ännu en bra säsong till mötes. Det må vara lite naivt att direkt tippa dom på övre halvan efter enbart en bra säsong, men med rådande trupp, övergångar och framförallt tränare, blir jag förvånad om Girona inte är med och nosar på Europaplatser även kommande säsong.
Spelmässigt finns det även här ett spännande odds hos Coolbet, som erbjuder 1.95 på att Girona ska sluta över Rayo.
Spel: Girona H2H vs Rayo Vallecano @ 1.95 / Coolbet
Precis utanför topp sex, och det sista laget i den här texten, finner vi de grönvita från Sevilla, Real Betis. Andalusierna har under de senaste säsongerna onekligen etablerat sig som ett lag som ska tampas om Europaplatserna, där dom denna säsong ska spela sitt tredje raka Europa League. Fjolårets sjätteplacering får nog bedömas som en stabil sådan, med tanke på att det var sju poängs marginal ner till Osasuna. Men rent spelmässigt ska Betis vara glada att man slutade där man gjorde.
Säsongen blev väldigt hackig, dels sett till mängden skador, dels sett till mängden röda kort. Betis var det lag som fick syna allra flest röda kort, och det trots att man låg i botten på antalet begångna fouls. Det är något som tränaren Pellegrini behöver jobba på inför kommande säsong. Skadesituationen är dock lite vad den är, men det blir vitalt för laget att anfallsmotorn Nabil Fekir får hålla sig skadefri. Han förväntas vara tillbaka i mitten av september, något som för Betis skull gärna får ske ännu tidigare.
Sommarens stora överraskning har varit att Betis vicekapten och mittfältsmaestro Sergio Canales har lämnat för spel i mexikanska Monterrey. Hade Betis helt fått bestämma hade Canales aldrig lämnat, men med den prekära ekonomiska sits som klubben befinner sig i, är det behövliga pengar som kommer in från transfern. Laget har ersatt honom med, lite förvånande, Isco. Den gamla Real Madridspelaren har varit klubbfri sedan den misslyckade sejouren i Sevilla, och han har egentligen inte spelat kontinuerlig fotboll sedan säsongen 21/22, vilket gör att det är svårt att sia om fysiska statusen. Men att han får återförenas med Pellegrini är nästan fotbollsromantiskt nog.
Betis har vidare löst Ayoze Pérez på permanent basis, plockat in återvändande Bellerín och Bartra samt lånat Marc Roca från Leeds och Chadi Riad från Barca. På utgående transfers har Betis, förutom Canales, tappat stadens son Joaquín, som hängt upp skorna i björken, och Edgar González som förvånande nog lämnat för Almería. I övrigt är truppen intakt, och det är absolut inget dåligt manskap som Pellegrini förfogar över.
Emellertid tror jag inte att Betis har en succésäsong framför sig. De två senaste åren har varit mycket upp och ner, där laget haft svårt att hitta kontinuitet i spelet. Höjden finns definitivt, men lägsta nivån är alldeles för låg för att kunna tampas högre upp i tabellen. Sett till att klubben dessutom återigen ska spela Europafotboll, tror jag det kommer ha påverkan på ligaspelet, något vi sett förr för Betis. Truppen är helt enkelt inte tillräckligt bred, och med en väldigt skadebenägen Fekir, tycker jag att laget saknar den absoluta spetsen för att nå högre upp.
// Junifalk
Saknar du konto på Coolbet, så kan du öppna ett här och få 500kr i Bonus
