Från Mattias källare till Mariehamn på Åland
Det är något visst med att packa väskan inför ett pokeräventyr.
Den här gången blir det inte Las Vegas. Inte ens Tallinn.
Resmålet är Mariehamn på Åland.
Men pirret är detsamma. Kanske till och med lite större.
Det här är min resa och min pokerberättelse och nej turneringen heter inte WSOP utan namnet är Destination poker.
Tillbaka till början
Vi får backa bandet drygt tjugo år. Jag går i gymnasiet och blir inbjuden till en granne som ber mig ta med småmynt för det ska minsann spelas kort.
Spelet heter Texas Hold’em, och jag har inte den blekaste aning om hur man spelar.
Minnesbilderna från den kvällen är suddiga, men en sak vet jag: kärleken till poker föddes där och då.
Gymnasietiden var en fin period i livet, och under pokerboomens glansdagar fanns det alltid tid för ett parti kort. Ett av dessa år var till och med ett pokermarkerset årets julklapp, hujedamig.
Allt som oftast sågs vi hemma i Mattias källare, under håltimmar för lite CG, eller sena kvällar för småturneringar. Psykningarna duggade tätt, och som hormonstinna tonårsgrabbar hängde slagsmålet i luften både en och två gånger.
En gång checkraisebluffade jag min barndomsvän på rivern. Jag visade korten triumferande för alla runt bordet när han till sist foldade varpå jag givetvis retsamt petade in korten i mitten av kortleken. Sekunden senare kastade han sig över bordet och vrålade: “Visa korten!”
Universitetstiden och Åland som aldrig blev av
Tiden gick, och på universitetet blev det mer onlinepoker. Cashgame, sena nätter och en ganska stabil sidoinkomst.
År 2007 bodde jag i korridor och fick erbjudande om att hänga med till Åland som plus-ett i en pokerresa. Turneringen hette då PAF Poker Challenge och svenske Ken Lennard tog en femteplats i turneringen. Lustigt nog såg jag att han dykt upp på Hendon Mob igen under 2025 efter en 11 år lång torka, den här gången några cashes i WSOPC Marrakech.
Hursomhelst, av någon anledning följde jag inte med och det skulle dröja hela tolv år innan jag satte min fot på Åland. Hemma fortsatte jag spela online men sen kom smällen, en hand för mycket, och plötsligt var bankrullen ett minne blott. Jag försökte börja om, men glöden var borta.
Pokern fick vila. Tio år i dvala, från 2009 till 2019.
Comebacken i ett mejl från PAF
Så, en dag, dök det upp ett mejl i inkorgen.
Destination Poker.
“Kvala in för så lite som 5 euro.”
Jag klickade mest av nyfikenhet. Spelade en subsatellit. Vann. Och blev direktregisterad till finalen. Den hade jag nästan glömt bort om det inte vore för att jag lagt in den i mobilens kalender.
När påminnelsen plingade till stod jag i snickarbyxor, med sågspån i håret och hammare i bältet. Jag la ifrån mig virket, startade datorn och började kämpa i kvalet till Åland.
Finalen gick som en dröm. Plötsligt hade jag vunnit ett paket värt 500 euro, med turneringsinköp, hotell, resa med Viking Line tur och retur och allt för två personer.
🃏 Testa att spela poker på PAF här!
Psykopaten i illgrön pokerkostym
Turneringen börjar lugnt och fint. Jag hittar snabbt mitt tempo, plockar små potter här och där och bygger sakta men säkert upp stacken utan att ta några större risker. Det känns som en trygg start – tills bordet bröts och jag placerades ur position på en man i illgrön pokerkostym. Han sitter helt stilla, med hörlurar på. Ingen min, inget småprat, bara iskall fokus. Varje gång jag ger mig in i en pott, höjer han upp mig. Varenda jäkla gång.
Jag inser snabbt att det här handlar inte om att vinna fler marker utan det handlar om att med näbbar och klor överleva tills bordet bryts. Jag överlever dag 1 och på dag 2 får jag äntligen lite andrum, bordet bryts tidigt och jag hamnar i en bättre sits.
Spelet börjar flyta. Jag hittar några bra spotar, bland annat när jag synar ner en svensk herre som bluffar all-in på rivern när jag sitter med K9o och bara ett par i kung på en dragig bräda. Den handen blir vändpunkten. Sakta men säkert bygger jag upp stacken och tar mig hela vägen till finalbordet.
Och vem sitter där?
Mannen med den illgröna kostymen, förstås.
Dag två har han lämnat kostymen hemma och sitter shortstackad. Men han vägrar ge sig, hittar en dubbling och överlever ännu en gång. Samtidigt tar en finsk kille över bordet totalt. Han slår ut den ena spelaren efter den andra, dricker longdrink efter longdrink och verkar oslagbar.
Till slut är vi tre kvar : finnen, kostymen och jag.
Timmarna går.
Finnen blir mer och mer rund under fötterna. Till slut lutar han sig fram, tittar på oss båda och säger på knackig engelska:
“You guys wanna make a deal?”
Jag skrattar, skakar på huvudet och svarar att jag hellre spelar vidare samtidigt som jag tänker högt på dalmål i mitt huvud :
“En sån här chans får man kanske bara en gång i livet.”
Spelade vidare gjorde vi också men jag ligger illa till med minst stack på bordet efter en misslyckad bluff mot kostymen. Jag hamnar all in preflop med A6 mot finnens AQ. Ridå.
Men mot alla odds dyker en lycklig sexa upp på floppen och plötsligt är jag tillbaka i matchen.
Kort därefter slår jag ut finnen (exakt hur minns jag inte).
Kvar sitter jag och kostymen, heads-up.
Vi är ganska jämna i marker och bestämmer oss för att dela på prispengarna, men låta vinnaren ta titeln och biljetten till PAF:s pokerkryssning några månader senare.
Den illgröna pokerkostymen åker på igen på min motståndare.
Vi spelar, turas om att leda, och efter en svängig heads-up står han som vinnare.
Men helt ärligt? Det kändes ändå som att jag vann.
För resan, upplevelsen och allt som väntade var redan mer än jag kunde önska mig.
Den illgröna kostymen visade sig tillhöra en oväntat trevlig kille vid namn Adam, eller BusinessClass, som många av er nog känner igen från Svenska Spel och Twitch. Våra vägar skulle korsas igen på Åland… men det är en annan berättelse.
Destinationen 2025
Nu till helgen bär det av igen tillbaka till Mariehamn och Destination Poker 2025.
Med mig på färjan finns BusinessClass, Eagletough och Silentfridge. Tre pokerspelare jag lärt känna just på Åland. Det är märkligt hur en liten ö mitt i Östersjön kan skapa vänskaper som håller långt bortom pokerborden. En sån här resa kan faktiskt skapa polare för livet. Tillsammans ska vi ge oss in i årets Main Event och jaga titeln.
Häng med på blogserien om helgen på Åland arrangerad av PAF, fylld med liveaction, skratt och förhoppningsvis en titel till någon i gänget.
På återseende,
Runar47
Fortsatta bloggandet kommer ni hitta här
