Bakom fiendelinjer! bland finsk sisu, stegar och fyrtal lyckas jag överleva dag 1 av Main Event. Helt utan snus.
∙ Fortsatta bloggandet kommer ni hitta här
Main Event har dragit igång, och jag befinner mig i vad som närmast kan beskrivas som bakom fiendelinjer. Vid bordet: åtta finländare och två svenskar. Jag och Silentfridge två säten bort, och mitt emellan oss en finsk Perrymejsen-lookalike med samma blick och frisyr som verkar ha vaknat på rätt sida. I säte sju: en bekant figur från tidigare år, jag kallar honom den finske Ville Vessla, snabb i tanken men utan de spetsiga skorna.
Nivå 1 – 25/50 (40 minuters nivåer, startstack 30 000)
Jag öppnar dagens allra första hand med 55 UTG. Finske Perrymejsen och Silentfridge synar.
Floppen är låg och jag cbettar med syn av bägge. På turn landar en femma och setet sitter fint. Jag bettar, men tyvärr lägger sig mina motståndarna. Ingen stor pott men en perfekt start på dagen.
Spelet fortsätter stabilt, jag håller mig disciplinerad och känner att tempot sitter.
Men verkligheten påminner snart om att det här är ett maraton, inte en sprint. Några mindre potter går fel väg, och stacken halkar ner till 27 000.
Mot slutet av nivån hittar jag en fin 3-bet från big blind med 6–7 suited. Floppen kommer K–7–7 och jag får två synare. Jag bettar smått, 30 %, men båda viker.
Jag var så nära att kasta upp “6–7-gesten” i luften, men behärskade mig. Turneringen är lång och det finns tid för show senare.
Nivå 3 – 100/200 + 200 ante
Nivå 2 finns det inget särskilt att rapportera om. Dagens första godbit utspelar sig istället i nivå 3. Jag plockar upp 4-7 off i big blind.
Silentfridge öppnar från knappen, jag synar.
Floppen 4-5-6, nästan drömträff. Jag checkar, han checkar. Turn är en 3a. Stegen sitter.
Jag bettar 325 marker, får syn.
På rivern landar hjärterkung. Jag checkar, han bettar, jag höjer.
Han tänker länge, mycket länge, innan han viker.
Vid middagen erkänner han att han satt med par i kungar och vek setet. Jag skakar på huvudet och säger: “Det är nästan synd att du gjorde rätt. Men skönt att du kom billigt undan.”
Sista handen på nivå blir: A-6 suited som jag öppnar från hijack.
Small blind och big blind synar. Flopp: A-A-A.
Jag bettar 300 med fyrtal i ess, får två syn. Turn 8. När big blind höjer till 1 000 på turn och sedan betar 2 000 på river höjer jag till 15 500 bara för att… ja, för att jag är girig.
Han steker i evigheter innan han viker. Girighet är inte alltid en dygd.
Nivå 4 – 150/300 + 300
Några bord bort ser jag Franke i sitt esse. Han bjuder hela bordet på en ölrunda och berättar stolt att han varit nykter i åtta månader och trettioen dagar. Jag går förbi, klappar honom på axeln och gratulerar till insatsen.
“Franke har hittat en annan sorts edge,” tänker jag. “Det gäller inte att spela bättre själv, bara att se till att motståndarna spelar sämre.”
Tillbaka vid mitt bord väntar mer sansad action. Jag 3-bettar med A-9 off mot Silentfridge. Floppen kommer A-A-x med två ruter. Jag bettar två gator, han synar kallt. River går check-check, och han visar A-J. Jag muttrar något om respektlöshet och biter mig i överläppen där prillan brukade sitta.
Några händer senare får jag Q-9 off i big blind som jag försvarar mot Finlands svar på Perrymejsen. Floppen 4-4-9, turn 8, river 9. Finsken bettar alla gator.. Jag slår om hårt på rivern när jag binkar en triss, han tankar i en evighet och viker till slut. Jag nickar lugnt, men inombords jublar jag. Små segrar är också segrar, särskilt när man saknar nikotin i systemet.
Middagspaus 19.00–20.00
Buffén på hotellet bjuder på bubbel i glasen och en generös uppställning av rätter. Höjdpunkten är det perfekt stekta köttet med potatis och rödvinssås. Det doftar helg, lyx och lite revanschlust efter en lång dag vid borden. Man känner hur spänningen släpper. Skratt blandas med stön över missade färgdrag. Jag är fortfarande snusfri, men tanken på nikotin snurrar i bakhuvudet som en evig slowroll. Jag påminner mig om dotterns önskelista: “Fred på jorden”. Om jag klarar mig utan snus, kanske världen klarar sig utan krig.
Nivå 5 – 200/400 + 400
Mätt, nöjd och med bubblor i blodet sätter jag mig åter vid bordet.
Första handen efter middagen: jag viker upp 8-8 från mellanposition.
Jag höjer, och den finske Ville Vessla 3-bettar från knappen. Jag synar, lite för nyfiken för mitt eget bästa.
Floppen 5-6-7. Perfekt bräda. Jag checkar, han bettar, och jag går för check-raise med överpar och öppet stegdrag. Han synar, förstås.
Turn kommer en femma – tempot dör ut. Check-check.
River en trea.
Jag känner blodet pumpa, bestämmer mig för att berätta en historia: bettar pott ur position, övertygad om att jag har honom slagen eller åtminstone kan skrämma bort något marginellt bättre.
Men Ville Vessla är inte mannen man lurar med ord eller småbetar.
Han sitter stilla, tänker länge, och synar till slut med två ess på hand.
Jag lämnas kvar med 10 000 marker och ett satana perkelä som ekar i skallen.
Vid bordet bredvid har Eagletough hittat ett perfekt squeezeläge med AK.
“Gubben börjar bli trött”, skriver han i vår chatt och stoppar in 12 000.
En finne jammar över och täcker precis.
Showdown: QQ för finnen, A6 för gubben och AK för Eagletough.
Fönstret visar inga räddande kort.
Sekunder senare är vår man bustad.
Men det dröjer inte länge innan jag ser den välbekanta ryggtavlan igen, på väg in i 100 €-turbon, glad som en lärka.
Tillbaka upp i sadeln, precis som sig bör.
Nivå 6-8 Comeback 2.0
Jag plockar upp AK i tidig position och höjer. En nytillkommen finne på bordet sitter på knappen och synar, och vi går till flopp.
Brädan kommer låg, inget att hämta. Turnen ger en kung och får äntligen lite liv. Jag bettar och får syn. Rivern, en knekt i ruter. Tre ruter på bordet och stegläge. All logik säger “check”, men någonstans i bakhuvudet viskar en röst: tryck på.
Jag bettar för mycket, mot bättre vetande.
Finnen tänker inte länge. “All in.”
Jag suckar, viker och sitter kvar med en bitter smak i munnen och fyra tusen marker kvar framför mig.
Men pokergudarna har humor.
Bara några händer senare sitter jag på big blind med tior. En, vad jag trodde, tight finne höjer, Silentfridge synar, och jag ställer in hela stacken.
Finnen ställer in sin deg varpå Silentfridge viker. FInnen visar Q8 suited (!).
Q i fönstret, hjärtat stannar men direkt efter landar en tia.
BOOM!
Upp till tio tusen igen. Comebacken är ett faktum, och jag försöker låtsas oberörd medan jag inombords viskar ett tyst “tack” till både gudar och dotter.
Det slutar inte där. När jag får knappen viker jag sakta upp två gudomliga ess.
Jag höjer till 6 000 av mina totalt 8100 marker. En billig fälla kan tyckas, men det fungerar perfekt. Small blind tänker och ställer all-in. Big blind följer direkt efter med sin stapel.
Showdown: K-T suited, 9-9 och mina ägg.
Äggen står! 24 900 marker och comeback 2.0.
Två händer senare plockar jag upp A-K mot Silentfridge. Ingen stor pott, men välbehövlig.
Dopaminet rusar. Snusfri eufori.
Nivå 9 – 500/1000 + 1000 och “Big swedish balls”
Den inte så tighte finnen öppnar, jag synar i big blind med A-5 off.
Floppen kommer A-3-x. Check–syn. Turn blank.
Han bettar 7 000, jag synar på ren magkänsla.
River 4. Han ställer all-in.
Jag stirrar på honom i 90 sekunder, följer pulsen på halsen och varje andetag han tar.
Till slut ser jag min hand röra sig till markerna. Syn.
Han suckar, släpper ner axlarna och min hand står.
“That’s some big Swedish balls,” viskar jag till Perrymejsen-kopian bredvid.
Stacken nu hälsosamma 49 tusen.
Nivå 10–11 Slutet av Dag 1 Sisu, Swisuu och sista andetaget
Silentfridge kämpar i motvind. Hans gamla nemesis samma finne som jag synade ner tidigare med A5o har kvar runt 4 000 marker och ställer all-in med A3 mot Silentfridge’s A7.
En elak trea på floppen spräcker stacken som en glasspinne i vårsol. Kort därefter ställer Silentfridge med QJ suited, men får syn av samma finne som nu hittat AJ. River blankar, och Silentfridge är nere på 2 400 marker.
När han hamnar UTG finns ingen återvändo. Han trycker in de sista markerna med 7–2 suited. Två synar, däribland vår vän från Finland, som plockat upp kungar. Silentfridge får lämna slagfältet samtidigt som finnen ropar :
“Finish Sisu and you Swedish Sisu… it’s Swisuu!”
Vi skrattar högt, hela bordet. Det är sådana stunder som gör att man älskar livepoker, där gränsen mellan rivalitet och kamratskap suddas ut. Till slut tystnar skratten och jag lider med att ha förlorat en kamrat på slagfältet. Han lämnar bordet med hedern i behåll och jag vet att vi ses igen framöver på ett annat bord.
Adam rapporterar i pausen att han ligger illa till med 18 000 i stacken.
Plötsligt känns det som om jag står ensam kvar fast slaget inte ens kommit halvvägs.
Jag försöker fokusera. På knappen hittar jag AJ.
Big blind shortstackad, jag höjer till 2,5k. Han tänker länge, synar.
Flopp T–8–2. Han checkar. Jag ställer in hans sista 4k. Han snapcallar – T2 för floppat tvåpar.
Ouch. Efter den potten och en runda blinds är jag nere på 39k.
Nu gäller det att hålla i.
Nivå 11 – 800/1600 (ante 1600)
34 300 i stacken. Average 52k. 41 spelare kvar.
Kortkall. Trött. Men fortfarande där.
Till slut får jag A9 off.
Höjer upp, big blind synar.
Flopp K–9–8. Jag bettar, han synar.
Turn T – check, check. River 9. Triss.
Finnen i big blind petar 1,6k, jag höjer.
Han sitter länge och stirrar, innan han viker med ett ord på finska jag inte förstår. Jag ler och nickar. Vi pratar samma språk ändå.
Nivå 13 – 1500/3000 (ante 3000)
Jag öppnar AQ, floppen Q–T–J, turn A.
Jag bettar ut, och finnen i big blind – bordets ledare – ställer all-in.
Jag inser snabbt att tvåparet inte längre är värt mycket.
Viker med en suck.
Ner på 21k.
Några händer senare hittar jag A4 suited på big blind. Small blind, den goe goe finske Perry, limpar varpå jag ställer honom all in.
Han synar med KTo och får se sig utslagen efter att det räcker för mig att vinna potten med E högt.
Jag pustar ut. En seger, en väldigt viktig seger också.
Kvällens slut och nytt hopp på Åland
När klockan närmar sig stängning packas markerna ihop, och jag räknar in 51 500 till dag 2.
Ingen monsterstack, men en stadig grund. Jag lever vidare.
Silentfridge och Adam har kastat in sina handdukar. Eagletough däremot har återuppstått som fågel Fenix i sidoeventet. Jag ser hans ryggtavla i 100 €-turbon, fyra spelare kvar, och ett leende som säger allt.
Kort därefter gör de en deal, och han lämnar turneringen med 1 300 €. Gängets första score är ett faktum.
Jag unnar honom verkligen det. Poker handlar lika mycket om små segrar som stora prispengar, och just nu är vi alla vinnare på vårt sätt.
Jag lämnar turneringssalen med huvudet högt.
Trött, hungrig och fortfarande snusfri.
Det får duga som dagens triss i triumfer.
Utanför ligger Mariehamn stilla. Ljudet från markerna har tystnat, ersatt av vågorna utanför hotellet.
Imorgon väntar dag 2 med nya kort, nya chanser och ett nytt försök att jobba mig upp mot finalbordet.
För nu räcker det att veta: stacken står, hoppet lever och resan fortsätter.
// Runar47
Fortsatta bloggandet kommer ni hitta här
