Main Event dag 3

Dybbans Blogg: Del 5

“Livrädd för att leva och dödsrädd för att dö.”

Jag tog det som ett tecken. Under en cashgamesession lyckades jag under en och samma timme floppa fyrtal i femmor och en straight flush med 68 i klöver på brädan 79T i klöver. Fyrtal har jag floppat några få gånger i mitt liv, men en straight flush har nog aldrig hänt. Det är 0,015% att lyckas med det med den näven. Alltså gör man det en gång på drygt 6500 floppar. Det måste betyda något, tänker jag när jag slår upp mina blå på morgonen inför dag 3 av Main Event.

Det känns egentligen lite för bra. 7-8 timmars sömn, igen. Huvudet mår kanon. Och min bordslottning är verkligen perfekt. Trots att jag har en modest stack är det bara två spelare som har mer marker än jag. Cary Katz, som jag spelade många timmar med i fjol när jag gick djupt i 2500-dollar eventet sitter där. Han var väl den sämsta spelaren på det finalbordet, men vann ändå.

Jag och Norrländskan går till Alexxas på Paris och äter frukost. Min består av en Bloody Mary och tre stekta ägg, sunny side up. Sunny side up, det låter så positivt och härligt på nåt sätt. Jag känner hur mitt mindset plötsligt ändras. Från överlevnadsinstinkt dag 1 och 2 till att nu också börja leva. Det går inte att vara livrädd för att leva och dödsrädd för att dö längre. Surplar i mig det sista av den blodiga spriten. Vad ska ens kunna stoppa mig idag? Rovdjur kan lukta sig till rädsla. Det var längesen jag bad till gud, hörs ens böner i Las Vegas? Men nu ber jag tyst för mig själv. Låt mig vara rovdjuret, inte haren.

Samling. Vi sitter nära tv-borden och det skulle inte förvåna om vi får sätta oss på ett av dem sen, då highstakesgubben Katz är stor här. Det sitter även en kvinnlig pokerinfluencer vid bordet som är duktig. Hon är väl runt 40, men är klädd som en 17-årig indietjej. Nåja, jag ska inte säga något. Är 43 och sitter med kepsen bakochfram. Shuffle up and deal!

122,5k i stacken. Blinds 1/2,5k. Första handen. A2 i hjärter. Slår upp 5k i mittpos. En shortstack går all in och den stora stacken på bordet går all in bakom. Fold. Lilla stacken har A9 och åker ut mot storstackens AK. Bye, bye.

Kortsnittet går inte att klaga på. Får AKs och JJ, men det blir ingen action, plockar bara upp blindsen. KT spader spelas, får syn av storstacken. Flopp JT4 med ett spader. Jag checkar, balten checkar bakom. Turn spader dam för öppet och färgdrag. Jag betar 7k. Han syn. River spader 3 för färg. Sluuurp. Jag säger 22k. Balten stekfoldar tyvärr. Men känslan, känslan är veery good! En fot före den andra, jag lättar lite från marken.

Jag funderar på vilken snus jag ska ta. Lundgrens becksvart eller en klassisk General One. Det blir det sistnämnda. Hinner precis stoppa in det lilla underverket innan jag smyger upp KJ i klöver UTG +2. Slår upp 5,5k. Det foldas fram till tjejen på knappen som har snäppet mer än mig i marker. Hon tittar på korten som om de vore kattungar hon inte vet om hon ska behålla eller ge bort. Men till slut 3-betar hon till 15k. Fold till mig och jag har ett beslut att ta. Jag kan folda och bara gå vidare med mitt liv, men detta är en kapabel kvinna som gått bra i WSOP. En bra spelare har en bred 3-betsrange på knapp. Rovdjuret i mig har sniffat fram rädsla. Hon är inte så stark. Funderar på 4-bet, men slutar i syn.

Flopp Q65 med damen och sexan i klöver. Färgdrag. Jag check, hon betar tungt, 20k, och stirrar mig djupt in i ögonen. Jag viker inte ned blicken. Där sitter vi och glor på varandra. Som arga leken. Det är nu det händer. Slår jag om nu så borde hon vika det mesta förutom AA, KK, QQ och några olika kombos av dam-händer. 55 och 66 tror jag bara hon synar med pre flopp. Jag kan däremot ha de händerna. Och jag kan ha slowspelat alla de händer jag räknat upp. Det ligger 56k i potten redan. Kan jag roffa åt mig den ökar min stack med 30% och slungar mig upp till näst störst på bordet. Jag samlar allt mitt mod. Slår om till 47k, medveten om att jag är allt för investerad i potten nu för att kunna folda.

Jag spyr inombords när hon säger all in. Allt går snabbt nu. Då jag redan bestämt mig innan jag slår om att jag kommer stoppa in allt om det krävs så mölar jag bara in stapeln med båda händerna. Jag fattar att jag ligger risigt till, men har fortfarande chans på klöver. Trodde jag innan jag ser hennes näve – A9 i klöver.

Bannar mig själv för att jag inte 4-beta pre. Och blir tiltad över den lilla sannolikheten att hon har just den handen. Med tanke på att damen är ett klöver så finns det inte många A-höga färgdrag hon ska kunna ha. Allt är ett töcken. Kungar och knektar lever fortfarande. Ge mig en röd knekt på river bara så är allt glömt.

Men det kommer ingen knekt eller kung. Jag minns inte vad som kommer. Kanske satt färgen på river. Min hjärna är redan långt borta då. Cary Katz ger mig en high-five och önskar mig lycka till framöver. Jag tackar bordet.

Allt går sönder, det kanske är lika bra.
Ja, låt det gå under.
Och om ni kan, glöm mitt namn.

Tomheten och självhatet bubblar upp. Tystnaden som skriker i huvudet. Det är inte uttåget i sig som gör ont, utan att det inte finns något mål kvar att jaga, ingen nästa hand att spela. Tomrummet det lämnar. Och jag inser att jag glömde vem jag var. Efter två dagars solid poker så tog allt slut utan att det hade behövt göra det. Jag lättade från marken, flög för nära solen, istället för att sitta kvar lugnt och fint under min korkek. Min bön om rovdjur kostade livet. Men kanske lärde jag mig något.

Nu har det gått ett dygn sedan busten och efter tolv timmars sömn börjar jag återvända. Vi har en dag kvar här i Las Vegas. En sista drink, några avslutande pokerhänder innan radhuslivet, västkusten och havet väntar. Fiska krabbor med de där två grabbarna. Mina grabbar. De som gör mig livrädd för att leva och dödsrädd för att dö, på riktigt. Ingenting någonsin varar för evigt, men det bästa har inte hänt än. Och jag avslutar som jag började – underbara saker kommer att hända oss.

→  Missa inte mina bloggar!

→  Allt om Fotbolls-VM i Stugan!