Inför La Liga 26/27 – Plats 20-14
Sexiga nykomlingar i La Liga, mörkblå terrorister & fallna drakar.
Det har ånyo blivit dags för en ny säsong av världens finaste fotbollsliga, La Liga, och därmed även mina “inför-texter”. Barcelona går in i säsongen med andra raka ligatiteln och således som regerande mästare, man får med sig Real, Villarreal, Atleti & Betis till CL spel, Celta & La Real ska lira EL och fjolåretsårets överraskning Getafe ska dubbeljobba med Confan. Därutöver har vi fått upp den sexigaste nykomlingstrion på mycket länge i Racing, Depor & Malaga.
Ni hör ju vilken otrolig säsong vi har framför oss. Dags att hugga in!
Först ut: bottenlagen.
La Liga Plats 20-14
Det laget som tog den sista platsen upp till La Liga var Malaga, som genom en fjärdeplats i ligaspelet och vinst mot Las Palmas respektive Almeria i playoffen alltså ska spela sin fotboll i finrummet igen efter åtta säsonger utanför. Det är en anmärkningsvärd resa som Malaga gjort efter uttåget 17/18, ner i tredjedivisionen så sent som 23/24 men som alltså nu återigen är uppe i La Liga.
Det var en relativt stor skräll att laget tog steget upp, dels sett till förväntningar inför, dels hur säsongen inleddes. Men efter en oerhört stark andra halva av säsongen så klättrade Malaga i tabellen och tillslut var det en uppflyttning som klubben absolut inte behöver be om ursäkt för.
Mannen som leder skutan är Juan Francisco Funes, som tog över i November 2025 efter Sergio Pellicer. Enligt mig är detta en av osäkerheterna för Malaga inför säsongen. Inte nödvändigtvis för att Funes inte är en bra coach, men hans tidigare erfarenhet är mer eller mindre obefintlig. Att han dock får förtroendet tycker jag är helt rätt i och med vad han uträttade under våren.
Truppen som Funes ska göra det med är i princip densamma som han arbetade med ifjol, vilket inte heller egentligen behöver vara negativt. Så som laget presterade var otroligt, fotbollen man spelade var stundtals magnifik och utväxlingen på t.ex. Chupe & Larrubia var sanslös. Däremot var truppen redan inför fjolåret, på pappret i vart fall, relativt “svag”. Förvisso finns det en drös med spelare som jag sannerligen gillar och tror verkligen kan göra skillnad för Malaga, men jämfört med resterande av trupperna i ligan så är det bara lite för ungt, lite för oerfaret och lite för svagt. När den starkaste värvningen därtill är Juan Cruz från Leganes, säger även det en hel del.
Jag ser dock inte Malaga som någon slagpåse och jag tror att man hemma på La Rosaleda absolut kommer att kunna störa många lag. Men sett över 38 omgångar ska det till en väldigt stark säsong för att undvika nedflyttning.
📌 Spel: Malaga att åka ur @ 2.25 / LuckyCasino
Next up har vi en av nykomlingarna i fjol, Elche. Alicante-klubben var under första halvan av förra säsongen extremt imponerande, och var stundtals ett av de lagen som spelade allra finaste fotbollen. Stor anledning till att det såg ut som det gjorde var tack vare coachen Eder Sarabia, som även hade lett laget upp till Primeran. Allting dalade dock under andra halvan där Elche mer eller mindre kraschade totalt, och där man tillslut säkrade kontraktet i sista omgången.
Inför denna säsong har Sarabia lämnat och blivit ersatt av Martin Anselmi. Till och börja med är tappet av Sarabia extremt tungt enligt min mening. Det var nästan enkom tack vare honom som Elche ändå var så pass bra som man var under fjolåret, och det var nästan enkom tack vare honom som man tillslut även räddade sig kvar. Att han dessutom blivit ersatt av Anselmi, känns inte alls bra. Anselmi har förvisso gjort bra grejer nere i Sydamerika, men han har väldigt lite europeisk erfarenhet och här känns det bara som att Elche återigen fastnar i Argentina-spåret.
Truppen var redan i fjol av det svagare slaget och inför denna har den blivit ännu svagare. Man har tappat två av sina bästa spelare i Aleix Febas och Alvaro Rodriguez och därtill blivit av med Petrot samt Andre Silva och Rafa Mir. De enda nyförvärven in är Fer Niño från Burgos, som jag förvisso gillar, och Buonanotte från Brighton.
Både Fer Niño och Buonanotte är intressanta spelare, men är i sammanhanget inga lirare som kommer kunna lyfta detta Elche till någon högre nivå. I och med samtliga tapp står Elche sålunda, i skrivande stund, med enbart Niño och Cependa som sina renodlade anfallsalternativ, något som sannerligen inte skrämmer. Redan under förra säsongen hade Elche förfärligt svårt med målskyttet, ett problem som alltså inte adresserats ordentligt.
En svag coach tillsammans med en svag trupp. Det är inget recept som låter bra i min bok och jag har väldigt svårt att se detta Elche kunna göra mycket mer än att kämpa för sina liv nere i botten. Den egentligen enda anledningen till att jag inte placerar Elche längst ner är att de ändå har erfarenheten från ifjol och har möjligtvis lärt sig något av det – något som jag dock inte hjälper särskilt mycket.
📌 Spel: Elche att åka ur @ 3.25 / Expekt
På sista nedflyttningsplatsen har jag placerat ytterligare en av fjolårets nykomlingar, Levante. Man stod förra säsongen för än extremt händelserik sådan, där man inledde under Julian Caleros ledning. Efter 14 omgångar och blott nio inspelade poäng fick han dock kicken, och där och då var det inte mycket som talade för att Levante överhuvudtaget skulle kunna vända på säsongen. In kom dock Luis Castro, som totalt vände på allting. Levante började ta fler och fler poäng och under sista tredjedelen var det inte många lag som tog fler poäng.
Luis Castro har således fått förnyat förtroende, något jag tycker är helt korrekt och egentligen det som starkast talar för att Levante återigen skulle kunna klara att hålla sig kvar. Han har redan visat hur mycket han kan få ut ur den här truppen och nu har han dessutom fått en hel försäsong på sig att kalibrera saker.
Under sommaren har dock Levante tappat sin stora stjärna Carlos Espi till Real Madrid, något som kom lite som en överraskning. Espi var under våren sanslöst viktig för sitt Levante och var en extremt stor bidragande faktor till att laget klarade sig kvar, där han gjorde otroliga 10 mål på de sista 13 matcherna. Att det här sålunda är ett tungt tapp, talar för sig själv.
Hittills har Levante inte gjort något försök i att ersätta Espi, utan det verkar som att man vill satsa internt på Romero och Etta Eyong, något som inte alls behöver vara fel. I Etta Eyong finns ju en extrem talang, och hittar han till en duglig form så sitter Levante på ytterligare en gubbe man kan sälja för stora pengar framöver. Klubben har dock hämtat in Hugo Sotelo, Enzo Bardeli och Aissa Mandi, samtliga nyförvärv jag ser väldigt positivt på.
Därutöver har Levante fortfarande fina spelare i t.ex. Carlos Alvarez, Paco Cortes och Olasagasti. Truppen är sålunda inte särskilt dålig, utan absolut en trupp bra nog att kunna klara sig kvar. Och med Luis Castro fortfarande vid sidlinjen ser jag inte att Levante ska behöva ligga under strecket under hela säsongen. Jag tycker dock att det finns flertalet lag som ser mer spännande ut, vilket gör att jag likväl placerar Levante på sista nedflyttningsplatsen.
Precis utanför nedflyttning har jag placerat fjolårets Segunda-gigant, Racing Santander. Klubben från Kantabrien är även dom äntligen tillbaka i La Liga efter ett gäng år utanför, och precis som Malaga, med en sväng nere i tredjedivisionen. Förra säsongen var en extremt imponerande sådan av Racing, som nästan från början snodde åt sig förstaplatsen och gav mer eller mindre aldrig bort den. Man var det bästa laget sett över 42 omgångar och med sina otroliga 90 mål framåt så var man även det mest underhållande laget.
Nu ska Racing alltså försöka föra över detta till Primeran, och det gör man fortsatt under tränaren José Alberto som nu går in på sin femte säsong i klubben. Sedan han tog över 2022 har han successivt jobbat sig uppåt med laget och är ett bevis på att om en klubb tror och ger tid till sin tränare, så kan det bli väldigt bra. Att han således ska fortsätta är bara positivt.
José Alberto ser ut att få arbeta med mer eller mindre samma trupp från fjolåret, något som går att se på flera sätt. Å ena sidan har Racing en trupp som är utformad för att kunna spela den offensiva kamikaze-fotboll som Alberto vill, och något man i Segundan fått extrem utväxling på. Spelarna som man dessutom förfogar över är väldigt bra sådana, i synnerhet Andres Martin, som stod för 23 mål i fjol, Villalibre, Arana, Puerta (som gjorde succé för Colombia i VM) samt Inigo Vicente, som stod för otroliga 20 assist.
Puerta är dock en stor snackis, och väldigt mycket talar för att han kommer att lämna under sommaren. Det kommer såklart att vara ett tapp för Racing, men klubben har redan agerat genom att plocka hem sonen Sergio Canales, 16 år efter att han lämnade Racing en gång i tiden. Exakt vilken nivå som Canales idag håller är svårt att veta, men det fotbollsromantiska hjärtat bultar rejält över detta.
Därutöver är det enda andra nyförvärvet Yassir Zabiri från Rennes, som stärker offensiven ytterligare. För mig är det därför tydligt att José Alberto kommer att bedriva sin offensiva fotboll även i Primeran, något jag sannerligen respekterar och ser fram emot. Rent objektivt känns det dock väldigt fågel eller fisk. Får man träff – ja då kan detta bära väldigt långt. Men det vore heller inte första gången ett lag från Segundan kommer upp, försöker spela en offensiv fotboll, blir totalt synade och kraschlandar rejält. Men jag är försiktigt hoppfull.
Alavés hade ett något småstökigt fjolår, som slutade i väldigt mycket ingenting. Förväntningarna inför var väl förvisso inte extrema, men det var väldigt svårt att få grepp om Alavés. Över vissa perioder var prestationerna ganska bra, men laget lyckades inte att få med sig några poäng. I andra perioder spelade man klart sämre, men lyckades då istället att vinna sina matcher.
Exakt var man nu har Alavés är för mig lite svårvärderat. Klart i vart fall är att den evigt unge Quique Sánchez Flores fått nytt förtroende inför kommande säsong, efter att i Mars tagit över efter Chacho Coudet. Sett till hur våren utspelade sig, gick det inte riktigt att se Quiques prägel på detta Alavés, vilket är också en anledning till osäkerheterna som råder. Jag gillar dock Quique som tränare och ser inte att han nödvändigtvis behöver vara fel för Alavés.
Sommaren har dessutom varit lugn för Alavés, vars enda noterbara tapp är Jon Guridi till Sevilla. Enligt min mening är det dock inget extremt kännbart tapp, i synnerhet inte när Alavés plockat in Celta-talangen Miguel Rodriguez och Real Sociedad-talangen Mikel Rodriguez. Det är två spelare som jag sannerligen ser fram emot att se under den kommande säsongen.
När Alavés därtill redan har ett extremt skickligt mittfält i bl.a. Denis Suarez och Ander Guevara samt en riktigt bra striker i Toni Martinez, så är truppen enligt min mening relativt bra. Det finns i vart fall en hel del garantispelare, som bör kunna se till att Alavés inte behöver åka ner i år. Jag har dock svårt att se laget ta något ytterligare steg uppåt, utan min känsla just nu är att det är på nedre halvan man kommer att husera.
Fjolårets stora överraskningslag var dom mörkblå terroristerna från utkanten av Madrid, Getafe. Under sin överbefälhavare Pepe Bordalás sparkade, mördade & tyrannisera man sig hela vägen till en sjundeplats och ska således spela Conference League fotboll den kommande säsongen. Den bedriften, där Getafe alltså gick i mål med 32 kassar framåt och blott 38 insläppta, är en av de största någonsin i spansk fotbollshistoria.
Det var länge snack att Pepe Bordalás skulle lämna Getafe under sommaren, vilket sannerligen hade varit dödsstöten för klubben. Men tillslut stod det klart att han fortsätter även den kommande, vilket jag redan nu kan säga är den enda anledningen till att jag inte placerar Getafe under strecket.
Redan ifjol hade Getafe en av de svagaste trupperna i hela ligan, och att dom överhuvudtaget var på övre halvan var en gigantisk skräll i sig. Men att ta en europaplats? Det är bara att basunera ut en staty på Bordalás och låta han käka paella gratis i resten av sitt liv.
Jag unnar klubben och supportrarna att man få uppleva en europadröm pånytt, men detta är också vad som kommer ligga dom i fatet under hela säsongen. Att dubbeljobba i sig är oerhört svårt för vilken klubb som helst, och att behöva göra detta med den tunnaste truppen i ligan – ja, det är nog omöjligt även för Bordalás. Jag ser inte hur han ska kunna balansera detta utan att totalt och fullständigt bara vaska Conference League, vilket dom såklart inte kommer att göra.
Truppmässigt då? Ja, man har förlorat sina två absolut bästa spelare i Arambarri och Milla, stortalangen Uche är skadad och out för hela säsongen och i skrivande stund har man enbart 15 spelare registrerade i A-truppen. Köpet av Satriano är förvisso bra och det finns hyfsad både kvalitet och erfarenhet i truppen, men det är ånyo en extremt tunn sådan man går in i säsongen med.
Det finns således extremt mycket som talar för att Getafe går en fruktansvärt tung säsong till mötes, något jag också tror. Truppen är tunn, den absoluta kvaliteten har försvunnit och när Europaspelet väl drar igång så kommer det att slita sönder den redan söndrade gruppen. Som jag anförde ovan så är Bordalás den enskilt största faktorn som talar emot nedflyttning, och han har sannerligen förtjänat att man ändå kan tro på det. Men jag blir i vart fall inte förvånad om vi ser Getafe under strecket när vi summerar de 38 omgångarna.
📌 Spel: Getafe att åka ur @ 7.00 / Coolbet
Det numera ständiga sorgebarnet Sevilla går in i denna säsong med fyra raka undre halvan-placeringar i ryggen. Att den här anrika klubben, som mer eller mindre prenumererat på både topplaceringar och europatitlar nu ses på det här sättet – är inget annat än just sorgligt.
Fjolårets 13e placering kan möjligen ses som något steg uppåt jämfört med säsongerna innan, men sanningen är att när det återstod runt 10 omgångar så var Sevilla det absolut sämsta laget i ligan. Men bytet från iskalla Almeyda till Luis Garcia Plaza, som jag gillar enormt, gjorde sannerligen susen. Och med därtill stödet från supportrarna, som fortsatt är bäst i landet, gjorde att Sevilla steppade upp när det väl var crunchtime och säkrade kontraktet med två omgångar kvar.
Luis Garcia Plaza ska fortsätta vid sidlinjen även kommande säsong, vilket absolut är helt rätt. Just tränarpositionen har varit en sanslös cirkus under de senaste åren, Luis Garcia Plaza har nog precis rätt balans av pondus och fingertoppskänsla som krävs i det här läget. Han har dock ett stort jobb framför sig även i år, och såvida han förstår att det är undvika nedflyttning och inte europapush som gäller, så tror jag att han är rätt man för jobbet.
Luis Garcia Plaza har dock ingen superbra trupp att jobba med, där Sevilla under sommaren tappat sin enda dugliga striker i Akor Adams, Gudelj och Nianzou. Dessutom ryktas det febrilt kring Sow, som även han hade varit ett tungt tapp. På in-fronten hittar vi förvisso ganska bra spelare i Julio Diaz, Jon Guridi, Juan Iglesias och Sangante. Men digniteten på dessa värvningar andas snarare mitten/botten än något annat. I övrigt ryktas det som Robbie Ure från Sirius, som absolut hade varit en häftig värvning. Men det är snarare något som kittlar mer för oss som följt honom i Sirius.
Det finns viss klass i truppen i spelare som Vargas, Agoumé och det stora genombrottet från ifjol Oso. Därtill finns gubbar som har ytterligare en nivå i sig som Peque, Ejuke och Isaac Romero. Men som helhet är det fortfarande en trupp som inte håller särskilt hög nivå, där man framförallt saknar en pålitlig målskytt. Min spåkula säger därför att Sevilla går i mål med en femte raka undre halvan-placering.
// Junifalk
