Inför La Liga 26/27 – Plats 6-1
Inför La Liga 26/27 – Plats 6-1
Utlands-spåret, entusiasm & jarden.
Nu till det alla väntat på. Vilka tar Europa? Vem kniper CL? Och var hamnar ligatiteln?
Äntligen dags för: toppstriden!
Plats 6-1
Först ut har vi en klubb som stod för en synnerligen berg-och-dalbana-lik säsong i fjol, Real Sociedad. Förra säsongen var den första utan Alguacil och man inledde under Sergio Fransisco, något jag var skeptisk till. Han fick 16 omgångar på sig innan han fick sparken, där han enbart mäktade med fyra segrar, visade upp ett uruselt spel och hade La Real på en 16e plats. In entrade då Pellegrino Matarazzo.
Det blev en instant succé, där han inledde med sju raka utan torsk i ligan, förde Real Sociedad uppåt i tabellen och framförallt skördade stora framgångar i Copa del Rey. När cuptiteln bärgades i mitten av april så rådde det total fest i San Sebastian och Matarazzo kröntes till konung i staden. Att ligaspelet därefter totalt crashade är inget annat än förståeligt, men innebär att analys inför denna säsong är nödvändig.
Hur jag än vrider och vänder på det, ser jag bara hans sejour som positiv. Hur Matarazzo totalt förändrade La Real, på så kort tid, är anmärkningsvärt. Han fick en splittrad trupp helt utan självförtroende som spelade fruktansvärd fotboll att helt tvärvända. Det fanns en tro, ett hopp, en tillit och framförallt, en sjuhelvetes fotboll. Jag har därför fullt förtroende för Matarazzo inför kommande säsong.
Transfersommaren har mer eller mindre varit obefintlig för La Real, vilket inte nödväntigtvis behöver vara något negativt. Enligt min mening så besitter klubben en bra trupp, som uppenbarligen lirar väldigt bra med hur Matarazzo vill spela sin fotboll. Att han nu fått en hel försäsong att kalibrera och fortsätta arbeta, kan bara vara positivt.
La Real ska dock spela EL under den kommande säsongen, vilket således innebär dubbeljobb (repad skiva etc). Truppen är emellertid relativt bred och jag ser La Real ha bättre chans att jonglera turneringarna än t.ex. Celta och Betis. Jag ser därför positivt på La Real inför säsongen och tror definitivt vi kommer att få se ett klart bättre lag redan från start jämfört med i fjol.
Nu till den klubben som jag ser allra mest fram emot att följa den kommande säsongen, Villarreal. Fjolåret var magnifik på många sätt, där den gula ubåten slutade trea i tabellen, vilket är deras bästa resultat sedan 07/08. Enkom ligamässigt, var säsongen en klar 5+. Med debaclet i CL & cupen inräknat, stannar dock betyget på en fyra.
Det var oavsett ett fantastiskt Villarreal under Marcelino, som inte bara radade upp starka och bra resultat, utan även spelade en riktigt härlig och offensiv fotboll. Att han därför skulle lämna efter säsongen, var förvisso inte förvånande, men likväl något som ska vara svårersätteligt.
Vem har då Villarreal tagit in? Jo, Iñigo Perez. Det här är på alla sätt den mest intressanta tränartillsättningen på extremt länge. Han är, enligt mig, den just nu mest spännande spanska tränaren vi har där ute. Det han gjort med Rayo är inget annat än fenomenalt, och att han nu får arbeta med en riktigt bra trupp, gör att jag blir så otroligt exalterad.
Om vi dock först betar av transfersommaren, så har inte alltför mycket skett. Det som är av vikt är att Gulasci plockats in som, vad jag tror, andraslips bakom Luiz Junior. Det är emellertid en målvaktsuppsättning som är riktigt svag, och egentligen den enda osäkerheten i den här truppen. Dessutom har spelare som Terrats och Pedraza försvunnit, något jag dock inte lägger någon vikt i.
Den största spelarhändelsen under sommaren är istället att Carlos Romero kommit tillbaka efter sin lånesejour i Espanyol, något som ska bli oerhört kul att följa. Romero var ligans klart bästa vänsterback under fjolåret, och känns som klippt och skuren för Iñigo. I övrigt besitter Villarreal en helt otrolig trupp, där framförallt Pape Gueye, Moleiro och Mikautadze sticker ut. Får Villarreal behålla minst två av dessa tre, finns det sanslös kvalitet.
Därtill finns det framförallt två egna unga talanger som jag ser väldigt mycket fram emot att se. Dels Alassane Diatta, som är väldigt lik just Pape Gueye i spelstil, dels Carlos Macià. Och det är den sistnämnda som jag ser allra mest fram emot. Född 08, således 17 bast men har redan fysik som en 25-åring. Lång, stark, teknisk och påminner ganska mycket om Rodri. Jag är övertygad om att Iñigo kommer låta Macià få mycket speltid, och att han i år kommer att få en rejäl genombrottssäsong.
Som ni hör, finns det således extremt mycket att vara exalterad över vad gäller Villarreals säsong. Anledningen till att jag dock placerar dom på femteplats, är att man återigen ska spela CL. Och efter den katastrofala uppvisningen i fjol, är jag övertygad om att Iñigo har krav på sig att satsa på CL-spelet. Det behöver inte nödvändigtvis vara enkom negativt för ligaspelet, men likväl en faktor. Oavsett vad, så tror jag att vi återigen kommer att få se ett magnifikt Villarreal under kommande säsong.
Spelmässigt tycker jag även lillpengen på Mikautadze ö12.5 mål är rolig. Han gjorde 13 i fjol, och han lär nog bara bli ännu bättre och ännu viktigare i år.
📍 Spel: Mikautadze Ö12.5 mål @ 1.85 / Coolbet
📌 Signa upp hos Coolbet, 100% upp till 1000 kr
Mot topp fyra, där jag först ut placerat fjolårets stora besvikelse Athletic Club. Efter att året innan ha slutat på en fjärdeplats, hade jag stora förhoppningar även inför fjolåret. Men säsongen blev allt annat än bra, där man slutade tolva i ligan, åkte ur i semin mot rivalen La Real i copa, torskade supercup-semi mot Barca och skrapade ihop blott åtta poäng i CL. Det är således en del som behöver hända i Athletic.
Det första steget var att tacka adjö till Ernesto Valverde, som återigen skapat historia i Athletic. Men efter förra säsongen var det tydligt att förändring behövde ske, och det har sannerligen skett. I vad som verkar vara ett försök att gå samma bana som La Real med Matarazzo, det vill säga utlandsspåret, har Athletic plockat in tysken Edin Terzic. Tillsättningen av just Terzic kan vid första anblick kännas något märkligt, i synnerhet i och med hans ändå relativt korta tränarkarriär.
Terzic har dock skördat framgångar i Dortmund, med bland annat CL-finalen 23/24. Och vad gäller hans spelstil, tror jag absolut att det kan passa Athletics trupp och att det kan vara nyttigt att testa något annat än vad vi sett under Valverde. Men den största anledningen till att jag gillar den här tillsättningen är inte egentligen Terzic i sig, utan att Athletic vågar gå utanför Spanien och identifiera talang. Och med anledning av hur väl allting skötts i Athletic, så har jag fullt förtroende för Terzic. I vart fall tills han annars motbevisar mig.
Truppmässigt vet vi även här vad vi får från Athletic, där det inte sker särskilt stora förändringar mellan säsongerna. Det enda nya i truppen är egentligen att en del spelare kommit tillbaka från sina lånesejourer, i bl.a. Hugo Rincon och Alvaro Djalo. Men framförallt har Peio Canales kommit tillbaka efter sin succésäsong i Racing, något jag verkligen ser fram emot.
I övrigt så har Athletic en extremt bra trupp, där flertalet spelare bara kan bli bättre än vad dom visade i fjol. Hela vägen från målvaktspositionen, genom mittfältet upp till anfallet så besitter Athletic klasspelare, där jag tror att mittfältet med Jauregizar, Beñat Prados och Oihan Sancet i synnerhet kommer att visa upp nya nivåer. Och i en spelare som Nico Williams har Athletic sannerligen ett sparkapital som heter duga.
När Athletic dessutom inte har något europaspel att behöver tänka på, ser jag det som en oerhörd fördel jämfört med konkurrenterna. Terzic kan fokusera på ligan till hundra procent, och sett till att det finns en hel del spelare i den här truppen som vill ha revansch från i fjol, tror jag att Athletic går en bra säsong till mötes och tar sikte på att återta en CL-plats.
📍 Spel: Athletic Topp 4 @ 5.00 / Coolbet
📌 Signa upp hos Coolbet, 100% upp till 1000 kr
Mot topp tre, där vi först ut har, föga förvånande, Atletico Madrid. Det är tämligen svårt att ranka Atleti på något annat sätt än just trea inför en säsong, då klubben sannerligen har befäst sin plats i rangordningen som klar trea bakom Barca och Real, men samtidigt en klar trea framför resterande lag.
Fjolåret var emellertid återigen en något undermålig sådan, där man förvisso spelade semifinal i både supercupen och CL, var i cupfinal mot La Real samt slutade fyra i tabellen. För väldigt många lag hade det räknats som bra grejer, men när Atleti återigen lämnar en säsong helt utan titel och blott en fjärdeplats i ligan – då kan man inte vara helt nöjd. I synnerhet efter alla värvningar man stått för senaste åren.
Simeone har således fått klubbledningen att ännu en gång öppna plånboken, där man förvisso inte spenderat lika mycket som tidigare, men Morten Hjulmand, Kang-in Lee och Grimaldo har likväl plockats in för lite över jarden. Det är värvningar som emellertid känns väldigt bra, där Atleti ändå adresserar tre positioner som behöver förstärkning. Att däremot tappa Griezmann, som även i fjol hade en bra säsong, är såklart tungt. Men tanken är nog att Kang-in Lee ska ta över stafettpinnen, något som absolut kan vara bra.
Den stora snackisen kring Atleti är såklart Julian Alvarez, som hela sommaren ryktats till både Real, men framförallt Barcelona. Som det ser ut nu så verkar Julian stanna i Atleti, men den soppan kommer nog leva hela vägen in i deadline day. Att tappa Julian hade på alla sätt varit riktigt tungt och någonting som såklart försämrar Atletis generella chans och kvalitet, men samtidigt ser jag inte klubben helt leva och falla på honom.
För truppen i övrigt är extremt, extremt bra. Vad gäller kvaliteten på bredden så har Atleti nog fortsatt seriens bästa trupp, där det är just den yttersta spetsen som nästan alltid saknas (bortsett från Julian). Jag ser därför ingenting som talar för att vi kommer att få se någon sämre version av Atleti under den kommande säsongen, men samtidigt känns dom fortfarande bakom the big 2. Jag kan inte argumentera för att de på riktigt ska kunna utmana om titeln, vilket såklart är tråkigt. Men det tredje bästa laget, det är man.
Nu återstår det blott två lag, och det är knappast någon som ramlar av stolen över vilka lag det är. Jag vill inleda med att poängtera att jag går in i säsongen med mer eller mindre samma värdering av Barca och Real, och genom den här rankingen inte nödvändigtvis håller Real över Barca. Men, ett val behöver göras och på andraplats har jag alltså placerat Futbol Club Barcelona.
Katalanerna är regerande mästare, och kliver alltså in i den här säsongen med två raka ligatitlar i ryggen. Det som Hansi Flick gjort med detta Barca är såklart oerhört imponerande, där fjolåret emellertid var något sämre än säsongen innan. Med det menar jag såklart inte att det var en dålig säsong, utan snarare att det finns en uppsida härifrån.
Det har hänt en del i truppen, där vi kan inleda med transfers ut. Den stora snackisen är ju anfallspositionen, där Lewandowski redan har lämnat och Ferran Torres ser ut att ansluta till Luis Enriques PSG. Därtill har Marcus Rashford, som förvisso inte spelade striker alltför många gånger i fjol men som likväl var ett sådant alternativ, återgått till Man United.
Således finns det en position att fylla längst fram, något som ännu inte gjorts. Sommaren har handlat väldigt mycket om Julian Alvarez, som extremt uppenbart varit Barcas stora önskedröm. Som det verkar just nu lär Julian dock stanna i Atleti, och något annat konkret spår verkar inte klubben att ha.
Frågan är då om det är nya Anthony Gordon, som man värvat för stora pengar, som är tänkt att spela längst fram. Jag tror inte att det är lösningen, och helt ärligt vet jag inte helt vad jag tycker om den värvningen. Däremot har Hansi Flick förtjänat all förtroende i världen, och han ser uppenbarligen något i Gordon. Därtill har Barca värvat Karim Adeyemi, som jag dock utgår från snarare är tänkt som ett rotationsalternativ. Anfallspositionen förblir sålunda ett olöst problem i min bok.
Jag behöver även nämna Rodri-sagan, som i skrivande stund inte är löst. Men alla rykten pekar mot att VMs bästa spelare kommer att spela i blårött när säsongen drar igång, något som på alla sätt kittlar ordentligt. Ett mittfält med Pedri & Rodri, tillsammans med en Olmo eller Fermin, är såklart helt otroligt.
Därutöver har Barca, som alla vet, en sanslös trupp. Men anfallssituationen är lite av ett problem, och enligt mig skulle fortfarande en riktigt bra mittback behöva värvas in. Av den anledningen ser jag i vart fall inte Barca som den solklara vinnaren i år, men att det kommer att bli en jämn kamp med Real, det tar jag för givet.
Då återstår det alltså enbart en klubb, och det är den allsmäktiga institutionen Real Madrid. Och jösses vad det finns situationer att hantera, kommentera och analysera.
Fjolåret blev ånyo ett fiaskoartat sådant, som präglades av tränarbyten, usla prestationer och sedvanliga intriger. Efter att ha inlett säsongen under Xabi Alonso, bytt till Arbeloa i Januari, torskat supercupfinalen mot Barca, åkt ur Copan mot Albacete redan i åttondelen, åkt ut CL mot Bayern redan i CL & sedan kulminerade hela säsongen med att sluta hela åtta poäng bakom Barca i ligan. Det vankades således en sommar av förändring – något som sannerligen hänt.
Till att börja med har The Special One, José Mourinho, återvänt till klubben. Det går att se på två sätt. Antingen kan man enkom kolla på Mourinhos mediokra gigg på senaste tiden, i Spurs, Roma, Fenerbache och Benfica. Eller så ser man på vad det faktiskt är – rätt man på rätt plats.
Det är uppenbart att Real Madrid, institutionen Real Madrid, är något mer än bara en fotbollsklubb. Det är något mer än bara fotboll. Det går inte att slänga in en hipp och ung taktiker för att revolutionera hur Real Madrid ska spela fotboll. Utan Real Madrid behöver en tränare med pondus, med karisma, med erfarenhet och framförallt – en tränare som kan hantera ett omklädningsrum överfyllt av stjärnor och stora egon. Och just nu ser jag inget bättre alternativ än José Mourinho.
Att även Florentino Perez har förtroende på Mourinho syns tydligt på vad Real pysslat med på transfermarknaden, där man i skrivande stund spenderat 225 miljoner euro och tagit in sex nya spelare, som jag sannerligen tror Mourinho varit med och bestämt exakt vilka som ska tas in. Bernardo Silva och Konate har plockats in gratis, medan pengar har spenderats på Dumfries, Espi, Cucurella och framförallt Yan Diomande.
Värvningarna värt att kommentera extra är dels Cucurella, som jag tror är en fruktansvärt bra värvning för Real, dels Diomande. Jag sadlade ifjol ut honom som spelaren att hålla koll på ute i Europa när han lämnade Leganes för Leipzig – och ett år senare har han alltså hamnat i Real för 125 miljoner euro. Att det är en av sommarens mest spännande och intressanta värvningar är ingen underdrift.
En annan saga har varit Vinicius, som länge sett ut att lämna Real. Han har dock signat nytt kontrakt, något jag även här tror är mycket tack vare Mourinho. Det har tidigare säsonger varit oerhört svårt att hantera ett lag med både Mbappe och Vinicius, men jag är övertygad om att Mourinho kan få det att fungera.
Ovan förda anledningar är således tillräckliga för att placera Real som etta, men den egentligen största anledningen till att jag gör det är på grund av anledningen till spenderandet och tillsättningen av Mourinho – att börja vinna titlar igen. Och minst en titel, det kommer Real att vinna.
→ Mer speltips på la liga hittar du här!
Det var allt inför den kommande säsongen. Den 15e augusti drar vi igång. Vamos!
// Junifalk
