NHL 2026/27 | Genomgång av Boston Bruins
Boston Bruins fortsätter på något sätt att vägra försvinna. Inför förra säsongen fanns det gott om anledningar att vara skeptisk till laget, men när grundserien summerades stod Bruins ändå där med 100 poäng. Det räckte till slutspel innan Buffalo Sabres blev för svåra och skickade ut Boston med 4–2 i matcher i den första rundan. Återigen hade Bruins presterat bättre än många förväntat sig. Frågan är hur länge de kan fortsätta göra det.
📌 Rygga mitt långtidsspel hos Interwetten här och hämta 100% upp till 1 000 kronor i bonus!
Spelare som tillkommit:
J.J. Peterka, Will Borgen
Spelare som lämnat:
Viktor Arvidsson, Joonas Korpisalo, Andrew Peeke
Läs även om:
📌 Dallas Stars
📌 Washington Capitals
📌 Toronto Maple Leafs
📌 Tampa Bay Lightnings
📌 Vancouver Canucks
Pastrnak fortsätter bära offensiven
Det går förstås inte att prata om Boston utan att börja med David Pastrnak. Vid det här laget är han inte bara Bruins bästa offensiva spelare, utan en av NHL:s allra främsta forwards. Förra säsongen stod han för 100 poäng på 77 matcher och även om målproduktionen sjönk till 29 fullträffar kompenserade han det med hela 71 assist.
Ibland tycker jag nästan att det glöms bort hur mycket av Bostons offensiv som faktiskt hänger på honom. När Bruins spelar bra finns Pastrnak nästan alltid mitt i händelsernas centrum och när laget går tyngre blir frågan snabbt vem som egentligen ska hjälpa honom att driva offensiven.
Det betyder däremot inte att han står helt ensam. Pavel Zacha kommer från en riktigt fin säsong med 30 mål och 35 assist och Morgan Geekie gjorde hela 39 mål och 29 assist. Elias Lindholm finns fortfarande där och Casey Mittelstadt ger ytterligare ett etablerat alternativ.
Sedan har J.J. Peterka kommit in istället för Viktor Arvidsson. Jag tycker att det är en fullt rimlig förändring och Peterka ger Boston en yngre spelare med offensiv uppsida. Samtidigt ska man inte underskatta vad som försvinner. Arvidsson stod trots allt för 25 mål och 54 poäng på 69 matcher förra säsongen och jag är inte övertygad om att Peterka per automatik innebär någon enorm uppgradering från dag ett. Det är snarare längre ned i hierarkin jag tycker att den stora uppsidan finns.
Kan ungdomarna ge Boston ytterligare en dimension?
James Hagens är förstås namnet som sticker ut. Boston har knappast varit en organisation som badat i unga offensiva topptalanger de senaste åren och därför blir det väldigt intressant att se hur snabbt Hagens kan spela sig till en betydande roll.
Det skulle inte förvåna mig om han ganska snabbt börjar knacka på dörren till toppkedjorna. Det finns åtminstone utrymme för någon att ta den platsen och om Hagens visar sig vara redo redan under sin första NHL-säsong förändrar det dynamiken i forwardsgruppen ganska rejält.
Även Fraser Minten är intressant. Han hade en lite ojämn säsong senast, men visade tillräckligt mycket för att jag fortfarande ska se en tydlig uppsida. Sedan har vi Marat Khusnutdinov, som lite från ingenstans tog ett rejält kliv och visade att han faktiskt kan producera på NHL-nivå. Det är precis den typen av utveckling Boston behöver från spelare längre ned i laguppställningen. För ska Bruins fortsätta överraska kan inte allt ansvar ligga på Pastrnak och de etablerade namnen. Någon eller några av de yngre spelarna behöver göra resan från intressant talang till faktiskt betydelsefull NHL-spelare.
Det är också här jag tycker att tränaren Marco Sturm förtjänar beröm. Boston var stundtals väldigt ojämna förra säsongen, men att få den här truppen till 100 poäng var starkt och flera spelare fick ut väldigt mycket av sina säsonger. Kan Sturm fortsätta få samma utdelning samtidigt som Hagens, Minten och Khusnutdinov tar ytterligare steg börjar forwardsgruppen se betydligt mer intressant ut än den gör vid första anblick.
McAvoy fortfarande den stora nyckeln
Backsidan tycker jag är ganska typisk för Boston som lag. Den kanske inte får mig att hoppa jämfota av entusiasm, men det finns tillräckligt mycket kvalitet för att den ska fungera bra. Charlie McAvoy är förstås den stora nyckeln. Han stod för 61 poäng på 69 matcher förra säsongen och är fortfarande backen som hela gruppen kretsar kring. Problemet är att Boston får inleda säsongen utan honom på grund av avstängning. Det är ingen katastrof över en hel säsong, men i en division där varje poäng kan bli viktig är det knappast optimalt.
Bakom honom finns Hampus Lindholm, Nikita Zadorov, Henri Jokiharju, Mason Lohrei och Will Borgen, samtidigt som Connor Clifton kan kliva in när McAvoy saknas. Det är mycket storlek och NHL-rutin och jag har svårt att se backsidan som någon svaghet även om den inte direkt är speciellt skräckinjagande heller.
Däremot är Boston väldigt beroende av att McAvoy håller sig frisk när han väl är tillbaka. Skillnaden mellan Bruins med honom på isen och utan honom är betydande och precis som med Pastrnak längst fram finns det inte någon annan spelare som bara kan kliva in och ersätta det han bidrar med.
Det är lite av temat med Boston överlag. Toppen håller väldigt hög klass. Frågan är vad som händer när någon av de viktigaste spelarna försvinner.
Swayman hittade tillbaka
Det leder oss till den tredje spelaren jag tycker är helt avgörande för Bostons chanser. Jeremy Swayman.
Efter ett betydligt tyngre 2024/25 studsade han tillbaka rejält förra säsongen. Över 55 matcher landade han på +26,5 i Goals Saved Above Expected, vilket var tredje bäst i hela NHL. Det var betydligt mer likt den Swayman vi vant oss vid att se och undanröjde en hel del frågetecken som uppstod säsongen innan. Problemet den här gången är snarare vad som finns bakom honom.
Joonas Korpisalo har lämnat och Michael DiPietro ser ut att få chansen som backup. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Korpisalo, så själva tappet skrämmer mig knappast. Men DiPietro är 27 år och fortfarande väldigt oprövad på NHL-nivå. Han har gjort det bra i AHL med Providence, men att vara en bra AHL-målvakt och att regelbundet vinna matcher i NHL är två olika saker. Han får nu chansen efter en lång väntan.
Det kan innebära att belastningen på Swayman blir ganska tung. Om DiPietro visar att han kan hantera 25–30 matcher är mycket vunnet. Om han inte gör det kan Boston tvingas luta sig väldigt hårt mot sin förstamålvakt.
Och precis som med Pastrnak och McAvoy har Bruins väldigt lite utrymme för att Swayman ska missa en längre period. När han spelar som förra säsongen kan han vinna poäng åt laget som de kanske inte alltid förtjänar. Det är en enorm tillgång, men också någonting Boston riskerar att bli väldigt beroende av.
Hur länge kan Boston fortsätta överraska?
Förra säsongen gjorde laget 3,27 mål per match, tionde bäst i NHL, samtidigt som 3,01 insläppta placerade dem på 14:e plats. Powerplay på 23,4 % var nionde bäst medan boxplayet på 77 % var betydligt svagare och slutade på 24:e plats. I fem mot fem var däremot de underliggande siffrorna mindre imponerande. En xGF% på 48,3% innebär att Boston faktiskt skapade mindre än motståndarna sett till förväntade mål och antyder att resultatet blev bättre än själva spelet. Det ligger också ganska väl i linje med min känsla kring laget. När stjärnspelarna levererar på topp har Boston tillräckligt mycket individuell kvalitet för att överprestera de underliggande siffrorna.
Men det innebär också att väldigt mycket behöver fortsätta fungera. Pastrnak behöver fortsätta vara Pastrnak. McAvoy behöver hålla sig frisk. Swayman behöver åtminstone komma i närheten av den nivå han höll förra säsongen. Bakom dem behöver Peterka ersätta Arvidssons produktion och helst behöver någon av Hagens, Minten eller Khusnutdinov ge laget någonting extra.
Faller allt det på plats? Då skulle Boston kunna vara med och slåss om slutspel igen. Problemet är Atlantic Division.
Tampa Bay och Florida tillhör NHL:s absoluta toppskikt. Toronto har gjort enorma förändringar. Montreal och Buffalo fortsätter att utvecklas och marginalerna mellan flera av lagen bakom toppen känns väldigt små. Boston har helt enkelt inte råd med en längre period där Pastrnak slutar producera, Swayman tappar formen eller McAvoy hamnar utanför laget.
Samtidigt har jag nästan slutat räkna bort Bruins. Organisationen har gång på gång lyckats få ut mer än vad jag förväntat mig och Marco Sturm visade redan förra säsongen att han kan få mycket ur den här spelargruppen. Jag tycker därför att Boston är ett av de svårare lagen att placera inför säsongen. Högstanivån är tillräckligt bra för slutspel. Golvet känns däremot lägre än hos de bästa lagen i divisionen och beroendet av ett fåtal toppspelare är stort.
Det skulle inte förvåna mig om Boston återigen står där med runt 100 poäng och får alla oss som tvivlade att se dumma ut. Men i slutändan är de favoriter på att missa slutspel både hos mig och hos spelbolagen.
Styrkor
👉 David Pastrnak är fortfarande en av NHL:s bästa offensiva spelare
👉 Jeremy Swayman kommer från en fantastisk säsong
👉 Charlie McAvoy ger backsidan spets
👉 Marco Sturm fick ut mycket av spelargruppen förra säsongen
👉 Intressant uppsida i Hagens, Minten och Khusnutdinov
Vad kan bli ett problem?
👉 Väldigt stort beroende av Pastrnak, Swayman och McAvoy
👉 Atlantic Division lämnar väldigt lite utrymme för längre svackor
👉 Oprövat bakom Swayman efter Korpisalos uttåg
👉 Peterka behöver ersätta Arvidssons produktion
👉 Boxplay behöver bli bättre
Spelare att hålla ett extra öga på
👉 James Hagens (F)
👉 Fraser Minten (F)
📌 Håll utkik efter nya speltips och genomgångar!
Speltips!
Innan vi lämnar Boston finns det faktiskt ett långtidsspel jag tycker är intressant. Morgan Geekie har levererat två riktigt starka målsäsonger med 33 respektive 39 fullträffar och etablerat sig som en pålitlig målskytt. Förra säsongens 39 mål gjorde honom dessutom till Bruins bäste målskytt. Men jag tycker att en mållina på 34,5 mål är lite väl hög.
Geekie har fått väldigt fina förutsättningar i fem mot fem tillsammans med Pastrnak, som skapat och serverat honom mängder av bra lägen. Den här säsongen lär det istället bli J.J. Peterka som tar Geekies plats i förstakedjan. Lägg därtill att Geekie gjorde mål på omkring 22 % av sina skott förra säsongen. Det är en effektivitet jag har väldigt svårt att se honom upprätthålla när han inte blir serverad av Pastrnak.
Det betyder inte att jag plötsligt tror att Geekie ska sluta göra mål. Tvärtom tycker jag att han visat att han är en legitim målskytt på NHL-nivå. Men det är stor skillnad mellan att göra 25–30 mål och att återigen behöva passera 35. Med tanke på att han behöver göra minst 35 mål för att slå linan tycker jag att det finns gott om utrymme för naturlig regression utan att Geekie för den sakens skull behöver göra en dålig säsong. Skulle han dessutom missa någon eller några matcher blir det förmodligen väldigt svårt att nå 35 mål igen.
