NHL 2026/27 | Genomgång av Washington Capitals
Få lag i NHL gjorde så stort avtryck under sommaren som Washington Capitals. Vi fick bland annat se Alex Tuch (Buffalo Sabres), Jordan Kyrou (St. Louis Blues), Boone Jenner (CBJ) och Vincent Desharnais (San Jose Sharks) ansluta till laget. Utöver det skrev Alexander Ovechkin på för ett sista år innan skridskorna ska läggas på hyllan. Kan ett Capitals som kraftsamlat under sommaren vara med och utmana hela vägen?
📌 Läs även min genomgång av Dallas Stars
Spelare som tillkommit:
Jordan Kyrou, Alex Tuch, Boone Jenner, Vincent Desharnais
Spelare som lämnat:
Connor McMichael, Brandon Duhaime, Hendrix Lapierre, Trevor van Riemsdyk
En sommar som signalerar revansch
Capitals kommer från en säsong där de nätt och jämnt missade slutspel trots 95 poäng, något som historiskt sett brukar räcka. Egentligen är det inget misslyckande sett till poängskörden. Skadebekymren gjorde inte heller saken bättre. Inte minst märktes det hur mycket laget saknade Dubois under den dryga halva av säsongen han var borta. Men för ett lag som faktiskt vann konferensen året innan med 111 poäng var det såklart snöpligt att inte gå till slutspel.
Ovechkin och gänget är uppenbarligen redo för revansch och den satsning som Chris Patrick (GM) gjort inför säsongen är iögonfallande. Tillskotten av Tuch, Kyrou och Jenner stärker forwardsgruppen ordentligt och även om McMichael har lämnat aspirerar Capitals forwardsgrupp på att vara en av ligans bästa, eller åtminstone den djupaste. Och jag är oerhört svag för den här typen av lagbyggen. Just den resiliens som laget får av att ha så gott om alternativ om någon blir skadad är en stor fördel, både i grundserien men även i ett slutspel där ihoplappade spelare hör till vanligheten. Man blir helt enkelt inte lika beroende av ett fåtal spelare. Vi såg bland annat hur stora problem Colorado Avalanche hade i konferensfinalen när Cale Makar missade matcher och Nathan MacKinnon spelade skadad.
Ligans kanske djupaste forwardsgrupp
Mixen av veteraner som Ovechkin och Jenner i kombination med unga spelare som jag förväntar mig ska ta ytterligare ett kliv ger Capitals en skön blandning av rutin och ungdomlighet. Ryan Leonard och Ilya Protas blir högintressanta att följa. Leonard har nu en hel NHL-säsong under bältet och 20 mål under rookiesäsongen ger mersmak. Jag och många med mig är även spända på att se vad Ilya Protas, bror till Aliaksei Protas som också spelar i laget, kan göra. Han imponerade stort i AHL med Hershey Bears där han dunkade in 29 mål och stod för ytterligare 37 assist. Även Justin Sourdif spelade riktigt bra under stora delar av sin rookiesäsong som 24-åring och visade att han hör hemma i NHL.
Något som däremot kan bli ett problem är att de talangfulla ungdomarna försvinner lite i mängden och inte får den istid som man normalt vill ge den typen av talanger. För utöver att Capitals plockat in flera etablerade NHL-spelare under sommaren fanns det redan gott om spelare i laget som är svåra att flytta på. Tom Wilson har exempelvis gått från klarhet till klarhet trots att han passerat 30-strecket. Tillsammans med Aliaksei Protas och Pierre-Luc Dubois utgör han en del av en av ligans mest formidabla andrakedjor, med en kombination av storlek, skicklighet och tvåvägsspel som gör dem oerhört jobbiga att möta.
Alex Tuch landade ett åttaårskontrakt värt 10,5 miljoner dollar per säsong, så förväntningarna på honom är satta därefter. Jordan Kyrou hade det kämpigt i St. Louis Blues förra säsongen, men är kapabel att göra över 30 mål under en säsong. Alexander Ovechkin lär samtidigt få en något mer tillbakadragen roll där han inte behöver spela hela powerplayet som under jakten på målrekordet, men vi pratar fortfarande om Alexander Ovechkin. Han kommer knappast att stoppas ned i en fjärdekedja. Och då har vi inte ens nämnt Dylan Strome, som lär fortsätta användas som förstacenter trots att han i en forwardsgrupp så här stark kanske egentligen hör hemma längre ned i hierarkin.
Det innebär att Leonard, Ilya Protas och Sourdif kommer att få slåss ordentligt för sin speltid. Det kan vara på både gott och ont. Capitals forwardsgrupp är en av de mest unika jag kan minnas sedan jag började följa NHL och jag vill tro att konkurrensen framför allt kommer att vara positiv. Samtidigt finns det en uppenbar utmaning i att hitta tydliga roller när så många spelare förtjänar istid. Det är nästan ett lyxproblem som riskerar att bli ett faktiskt problem. Vem spelar med vem? Vilka ska få de offensiva minuterna? Och hur ser Carbery till att de yngre spelarna fortsätter utvecklas när etablerade NHL-spelare står framför dem i kön?
Är det någon jag tror är rustad för att lösa den ekvationen är det däremot Spencer Carbery. Hans hockey bygger mycket på fart, press och att femman arbetar tillsammans snarare än att spelarna agerar som separata enheter. Det tycker jag passar den här gruppen väldigt bra. Capitals behöver inte vara beroende av att en specifik kedja driver spelet varje kväll, utan har spelarmaterialet för att komma i våg efter våg och hela tiden hålla motståndaren under press. Carbery är dessutom en tränare som ställer höga krav på detaljer, arbetsinsats och ansvarstagande, vilket blir extra viktigt i en trupp där konkurrensen om rollerna är så pass hård.
Någonting som jag också tycker är värt att påtala är storleken på det här laget. Inte mindre än sju spelare är över 190 cm långa och åtminstone fem av dem väger över 100 pannor. Det är med andra ord ett lag som man inte flyttar på i första taget. När det dessutom kombineras med spelskicklighet och Carberys vilja att spela med fart och press blir det här ett väldigt jobbigt lag att möta. Alternativen är verkligen många och möjligheten finns att rulla fyra kedjor som samtliga kan bidra offensivt utan att Capitals behöver förändra sättet de spelar på.
En stabil backsida med spännande uppsida
Nog om forwardsgruppen. Låt oss snacka om backarna. Här skäms laget inte för sig heller, även om det på förhand är den lagdel jag rankar lägst. Jakob Chychrun är lagets förstaback och framför allt ett väldigt skickligt offensivt vapen. Han stod för 26 mål och 34 assist förra säsongen, vilket innebar hans poängbästa säsong i karriären. Jag tycker att han fortsätter ta kliv och ger Capitals ett rejält hot från blålinjen.
Men det som kittlar mest när man spanar in backuppsättningen är givetvis Cole Hutson, bror till succébacken Lane Hutson i Montreal Canadiens. Den 20-årige Cole hann prova på NHL-spel redan förra säsongen och gjorde ett ordentligt avtryck med 10 poäng på 14 matcher trots ganska begränsad istid. Det är såklart orimligt att förvänta sig att han ska vara lika bra som sin bror, men likheterna finns där. Han är rörlig, spelskicklig och en väldigt fin skridskoåkare som kan ge Capitals ytterligare en offensiv dimension från blålinjen.
Hans roll blir dessutom extra intressant inledningsvis eftersom Capitals av allt att döma får klara sig utan Rasmus Sandin fram till årsskiftet. Det innebär att någon behöver äta upp de minuter som försvinner och där kan Hutson få större möjligheter direkt än vad som kanske annars hade varit fallet. Trots Sandins frånvaro tycker jag att Capitals står sig bra defensivt. Matt Roy, Martin Fehérváry och nyförvärvet Vincent Desharnais är framför allt starka i den defensiva delen av spelet och ger laget flera spelare som kan ta ett stort ansvar framför de egna målvakterna. Det skapar också en ganska bra balans mot den offensiva skickligheten hos framför allt Chychrun och Hutson.
Det här är kanske inte en backuppsättning jag placerar bland NHL:s allra bästa och den når inte riktigt samma höjd som Capitals forwardsgrupp eller målvaktssida. Men den behöver heller inte göra det. Chychrun ger dem en etablerad toppback, Hutson står för den stora uppsidan och bakom dem finns flera pålitliga defensiva alternativ. När Sandin dessutom kommer tillbaka under säsongen blir konkurrensen och djupet ytterligare ett snäpp bättre.
Lagets trumfkort
Nu till Capitals trumfkort. Logan Thompson. Den 29-årige kanadensaren var helt makalöst bra förra säsongen. Någon Vezina Trophy blev det visserligen inte, men faktum är att han hade bäst underliggande siffror av samtliga målvakter i NHL. Enligt Hockeystats noterades Thompson för +35,6 i Goals Saved Above Expected. En genomsnittlig NHL-målvakt hade alltså släppt in nästan 36 mål fler bakom samma försvar.
Det fina är dessutom att det knappast handlar om en enskild monstersäsong från ingenstans. Året innan, när Capitals vann konferensen, hade Thompson den sjätte bästa siffran i ligan sett till samma statistik. Två raka säsonger på den nivån börjar bli svårt att avfärda som tillfälligheter.
Att kräva ytterligare en säsong med +35 i GSAx är förstås orimligt, men det behöver Capitals inte heller. Kan Thompson bara komma i närheten av nivån han hållit de två senaste åren har Washington en av NHL:s bästa målvakter mellan stolparna även den här säsongen.
Räcker det hela vägen?
Efter allt hyllande, hur högt upp ska vi då ranka Washington? Jag är som sagt svag för den här typen av lagbyggen, med djupa forwardsgrupper där många spelare vet hur man gör mål. Jag gillar även att de har en så pass bra målvakt och uppsidan i de unga talangerna som fyller på, i kombination med rutinen.
Med det sagt kan jag ställa mig lite frågande till om de verkligen har den där x-faktorn. Ovechkin kommer att ha hunnit fylla 41 år när säsongen drar igång och även om ingen annan spelare i världen har gjort lika många mål i NHL är han seg som kola på skridskorna numera. Tuch är god för 30+ mål, likaså Kyrou om han studsar tillbaka efter en svag säsong i Blues. Wilson har två säsonger med 30 mål eller mer han också, men är någon av dem spelaren som kliver fram i ett avgörande skede? Kanske behövs det inte eftersom laget redan har nött ner motståndaren när vi kommer dit, men någon världsstjärna i samma bemärkelse som Edmonton eller Colorado har finns inte. Å andra sidan visade Carolina Hurricanes med all önskvärd tydlighet att man inte behöver en Connor McDavid för att vinna titlar.
En annan faktor är att Capitals i spel fem mot fem förra säsongen bara hade en xGF% på 50,5 %, 18:e bäst i ligan, alltså definitionen av mediokert. Jämför det med Carolina som var näst bäst med 55,5 % eller Colorado med 57,8 %. Ett annat område som behöver bli bättre är special teams. PP-effektiviteten på 17,8 % var i botten av ligan och även om BP-siffrorna inte var dåliga med 80,1 % såg de sannolikt bättre ut tack vare att Thompson storspelade i mål.
Med andra ord är inte allting perfekt och när de förrförra säsongen skrapade ihop 111 poäng var det förmodligen lite för mycket som sprang deras väg. Vilket i sin tur ledde till orimliga förväntningar förra säsongen. Detta är däremot en bättre upplaga än förra årets lag. Kan ungdomarna ta ytterligare ett kliv och de nya tillskotten komma in fint i truppen är Capitals en dark horse till Stanley Cup-titeln. Jag gillar vad de har gjort, jag gillar lagbygget de har fått ihop och jag tycker att ingredienserna finns där för ett långt slutspel.
Styrkor
👉 Forwardsdjupet – många målskyttar
👉 Storväxt lag med bra räckvidd och fysik
👉 Resilient mot skador
👉 Toppmålvakt
👉 Mixen av rutin och unga talanger
Vad kan bli ett problem?
👉 Djupet är där, men finns x-faktorn?
👉 Thompson putsade siffrorna mycket förra säsongen. Vad sker om han tar ett kliv tillbaka?
👉 Kan alla värvningar hämma utvecklingsmöjligheterna för de yngre spelarna?
Spelare att hålla ett extra öga på
👉 Cole Hutson (B)
👉 Ilya Protas (F)
