SHL 2026/2027 – Plats 1-6
Dags att avhandla topplagen i genomgångarna inför SHL 2026/2027. Givetvis med ett gäng speltips!
📍 Läs Hockeymagikerns genomgång av Hockeyallsvenskan 26/27 här!
6. Luleå HF
Det är nya tider i Luleå. Bulan Berglund och Henrik Stridh packade väskan och flyttade till Köln. In kommer istället Dennis Hall och den gamle poängkungen Pär Arlbrandt. Det blir såklart en av de stora grejerna att följa när det kommer till Luleå den här säsongen. Hur blir tiden efter Bulan?
Rent truppmässigt vill jag påstå att det här är den mest osäkra samling av spelare på länge. Laget har varit högt upp i försnacket i stort sätt varje säsong och ibland till och med favoriter att vinna SM-guld. Men i år ser jag många frågetecken som behöver rätas ut även om det finns mycket skills i laget.
Om vi börjar med målvakterna, så är Ward klass. Han håller en hög nivå och kommer att vinna många matcher åt Luleå i vinter. Däremot är jag inte lika övertygad kring Lassinantti. Jag tycker att det gått ganska så snabbt utför där och här är jag inte lika säker på att han kommer kunna bidra med 15-20 bra matcher för att avlasta Ward, så han är fräsch in i slutspelet.
Backsidan får sig en liten törn. Offensivt skickliga Frederic Allard har lämnat och det kan knappast vara positivt för ett lag som hade problem i Powerplay och dessutom endast gjorde 139 mål på 52 matcher i fjol. Här hoppas man såklart att Laaksonen ska fylla en lucka och att Jesper Sellgren ska fortsätta växa in ännu mer i rollen som lagets bästa back. Sen tror jag att det finns ett stort sparkapital i Otto Leskinen som missade stora delar av säsongen. Han kändes väldigt stabil i slutspelet och med tanke på hans track record, så bör det finnas en hel del poäng att hämta även här. Vi får nästan se honom som ett nyförvärv. Jag tror inte att de fullt kommer kunna kompensera för de offensiva bitarna som Allard bidrog med, men de kommer fortfarande hålla en bra nivå.
Som ni hör så är backsidan ändå i ganska trygga händer så här långt. Det jag är lite orolig över är dock om det här är året Erik Gustafsson tar ett rejält kliv i fel riktning. Jag tycker att man började se tendenser förra året och det är inget konstigt med det eftersom han fyller 38 år.
Utöver dessa så har vi Själin som kommer gnugga på i sin defensiva roll, som han gjort i över tio år. Vad jag är osäker på är hur de väljer att göra med ungtupparna William Håkansson och Oliwer Sjöström. Får båda chansen på riktigt eller står smått trötta Oscar Engsund i vägen? Jag hoppas inte det. De som följer mig vet att jag har ett extra gott öga till unga lovande spelare. Ge dom chansen och se vad de kan åstadkomma.
Frågan jag ställer mig när vi summerar backsidan är ändå om detta är bra nog för toppen? Svaret blir ganska klart NEJ.
Framåt finns det både potential och frågetecken. Jag gillar hur Filip Eriksson och Isac Hedqvist tog för sig förra året. Så pass bra att Isac fick göra 11 landskamper, där han spottade in 6 pinnar. De kommer garanterat vara enormt nyttiga, men det är inte alltid säkert att utvecklingskurvan på unga spelare är spikrak och år två har de helt plötsligt förväntningar på sig. Jag är dock positiv till att de kommer lyckas bra.
Ska man vara ärlig så tappar de ändå mer än vad det snackats om när Omark slutar och Shinnimin, samt Koivistoinen inte får förlängt. Omark kom in halvvägs in i säsongen och snittade 0.55p per match. Det gav också laget en krydda i offensiven som saknades just där och då. Finnen var en väldigt pålitligt defensivt lagd spelare och Shinnimins underliggande siffror var grymma.
Nu ställer jag mig frågande till vilka versioner av Levchi och Nurmi vi får se. De har blandat fullkomligt bländande spel, med att inte synas till på 20 matcher. De måste komma upp i en hög jämn nivå för att laget ska kunna lyfta högre än detta. För det räcker inte att en 38-årig Brian O’neill ska dra lasset tillsammans med Bromé och Andreasson ifall laget ska ha högre ambitioner än att bara ta sig till slutspel.
Intressantast av allt blir såklart de finska nyförvärven Puustinen och Koppanen. Båda har gjort det bra i AHL under flera år och belönats med spel i NHL flera gånger. Vi vet alla att det är svårt att komma från en liten rink, med en annan typ av roll rakt in i SHL första året, men kan de få träff på dessa två, så är Luleå med i en helt annan konversation. Här är jag mest spänd på att se vad Puustinen kan uträtta i offensiven.
Som ni kanske hör i denna korta genomgång så är det många forwards med hög potential, men också med hög osäkerhet kring vad det är för version av dem. På pappret har de så mycket skills att det bör vara ett par steg framåt vad gäller den offensiva produktionen.
En sista grej. Det ska bli spännande att se om Isac Brännström hittar tillbaka nu efter återkomsten till Luleå. Det skulle kunna bli en väldigt nyttig spelare som skapar djup och bredd i laget.
För att summera så tycker jag att Luleå är det laget med flest potentiella utfall. De skulle kunna köra fast och komma 10:a, men de skulle också kunna få bra träff och komma 2:a. Att placera dem 6:a känns hur som helst bra.
Håll ett öga på: Valtteri Puustinen
5. Färjestad
Det har inte varit någon sprudlande försäsong för Färjestad. Först signade Wallin Cal Foote för att två dyng senare riva kontraktet. Något som kostade runt 3.5 Miljoner enligt Sportbladet. WOW. Det har följts upp av många kritiska röster kring hur många av de offensiva stjärnorna sett ut under träningsmatcherna. Visst är det träningsmatcher, men detta är en fortsättning på det vi såg från spelare som Steen och Studenic i fjol. Det försvann runt 45 poäng från deras klubbor och det är varken hållbart eller acceptabelt från spelare av den kalibern. Det är just sådana saker som väcker frågor och gör mig orolig när truppen tappat David Tomasek, Luke Philip och Joel Kellman.
Nu värvar Färjestad förvisso tungt och får in Marcus Johansson, som mycket väl kan bli ligans MVP när vi summerar säsongen. Pålitlig tvåvägsspelare, med en jäkla skridskoåkning och viljan att göra jobbet. Allt i ett paket och han kommer dessutom från en monstersäsong i NHL.
Den andre storvärvningen av hemvändaren Victor Ejdsell är jag inte lika hög på. Han kommer att vara bra och nyttig för FBK, men jag tror att han kan vara lite väl hypead och vi ska nog tona ned förväntningarna lite grann.
Den jag är mest spänd på är givetvis Jack Berglund. Snacka om att ta för sig och spela med stort hjärta, fart och finess. Det är helt ärligt inte helt omöjligt att det är laget näst bästa forward efter Mackan när vi summerar säsongen, så fin tycker jag att han är.
Sen får vi inte glömma att Lodin nästan snittar en pinne per match de senaste säsongerna. Han får en del skit när han fokuserar på fel saker, men han är en klasspelare.
Jag tycker dessutom att Radim Zohorna tog sig under säsongen efter en trög start och räknar med ännu bättre spel från hans sida nu år två i SHL.
Totalt sett är forwardsgruppen ruskigt bra. De behöver bara komma upp till den nivån de besitter. Då kan de göra hur mycket mål som helst.
Men, ja, jag säger men. Backsidan är ett problem för ett topplag. Det har sökts med ljus och lykta efter en bra puckflyttande förstaback, men de har återigen misslyckats med att fylla den luckan. Nu blir det upp till Filip Roos och Gabriel Carlsson att visa en högre nivå. Förhoppningarna var höga när de värvades, men de nådde inte riktigt upp till den nivån och framförallt Carlsson sågs som en flopp.
Annars gillar jag Axel Bergqvist. Det händer bra grejer med honom på isen och han tar spelet framåt. Även Adam Ollas Mattsson håller en hög nivå och hamnar lite i skymundan när backsidan diskuteras.
Magnus Nygren är verkligen på sista nio och kommer fungera som en pappa i laget och få limiterade minuter. Det tycker jag passar perfekt.
Albert Wikman är den spelare som blir spännande att följa. Jag tycker att han gjorde det bra redan förra året och tror mycket på ett ytterligare lyft här.
Totalt sett så finns det som ni ser förbättringspotential. Att få in en ren o skär förstaback och peta ned de andra ett hack hade varit optimalt. Det är den största anledningen till att jag rankar ned det här laget en aning. För om vi ska avsluta med målvaktssidan så känns den fin. Larmi hade det tufft på det personliga planet förra säsongen och kommer garanterat att spela bättre i år. Melker Thelin var dessutom väldigt fin när han stod, så det kommer bli en kamp om förstaspaden. En kamp som jag till och med tror att Melker vinner till slut.
Håll ett öga på: Jack Berglund och Albert Wikman
4. Frölunda
Frölunda har fått möblera om en hel del i lineupen. Men bakifrån är det lika tryggt som vanligt. Så vi börjar där. Lasse Johansson, jag vad ska man säga, vilken karriär och nu krönte han det med sitt första målvaktsmål i CHL-matchen häromdagen. Han håller fortfarande en hög nivå och med tanke på hans ålder så är det väldigt passande att Tobias Normann visade upp så pass fint spel i fjol att jag tror att han till och med kommer ta över förstaspaden. Men vilken lyx att kunna ha två så pass bra målvakter och alltid ha möjligheten att ställa en fräsch spelare i målet. Det är många poäng över en säsong.
Backsidan är nästan identisk. Egli lämnar för Schweiz, men Samuel Johannesson som plockades in i slutet av förra säsongen kommer att fylla upp den luckan med bravur. Det blev ett väldigt smart drag att låta han känna på svensk hockey redan förra säsongen. Det gör att man slipper en uppstartssträcka i år.
Det är en backsida som håller hög klass. Det är topp tre i min bok tillsammans med Brynäs och Växjö (Skellefteå tätt följt). Enda frågetecknet är Christian Folins status. Han har siktat på premiären, men jag tror han kan komma att missa ett par matcher. Viktigast är såklart att han är hel på sikt, för han är grymt viktig i defensiven för detta Frölunda.
Framåt har de stora förändringarna skett. Nyckelspelare som Innala, Ruotsalainen, Niederbach och Ivar Stenberg försvinner. Det har man försökt ersätta med
Patrick Puistola, Samuel Fagemo, Oskar Olausson samt Graeme Clarke. Det är stora skor att fylla och även om jag tror att de till viss del kommer kunna göra det så är känslan att det mest troligt blir en liten nedgradering.
Förutom dessa herrar finns det gott om skickliga SHL-spelare. Kolla bara på hur de
tränade häromdagen.
Cederqvist–Peterson–Fagemo
Puistola–Dower Nilsson–Clarke–Kongsbak Klyvö
Olausson–Lasu–N Hasa–Thorell
Westergård–Meijer–Friberg–Lindholm
Det är inget snack om att forwards kommer hålla en bra nivå genom hela serien. Den enda frågan är om de får till den där spetsiga offensiven som kan komma att krävas för att gå hela vägen i slutändan. För hittills har det inte sett helt övertygande ut. Det är klart vi ska ta det lite med en nypa salt, för visst är det försäsong och CHL är något mittemellan en träningsmatch och SHL. Vi måste ge de nya spelarna tid att acklimatisera sig till svensk hockey igen.
När vi pratar offensiv spets ligger så klart mycket hopp på just nyförvärven, där framförallt Samuel Fagemo besitter förmågan att kunna spotta in 30 mål och vinna skytteligan om allt klickar. Det är en ruskig skarpskytt och han är den som sett piggast ut hittills.
För er som inte följt försäsongen så noggrant så kan jag meddela att det återigen finns unga spelare som trycker på underifrån. Både Max Westergård och Bosse Meijer har tagit för sig fint under CHL-matcherna och det blir spännande att se deras resa under säsongen. Kan det återigen bli två unga spelare som gör succé?
Hade det inte varit för Brynäs värvning av Calle Järnkrok, så hade jag placerat laget som trea
Håll ett öga på: Max Westergård och Bosse Meijer
📍Speltips: Samuel Fagemo flest mål i SHL @ 18.00 Coolbet
Mycket kommer gå igenom Fagemo offensivt sett och han har definitivt kapacitet nog att vinna skytteligan. Får Frölunda snurr på sitt powerplay med Puistola och gänget så kan det bli en kul vinter och då är 18 ggr trevligt.
Öppna konto och få 100% upp till 1000kr i Bonus hos Coolbet här
3. Brynäs IF
Brynäs fortsätter att locka hemvändare och denna gång får de hem Calle Järnkrok. Fint nyförvärv som får ses lite som en ersättare och uppgradering av Nicklas Bäckström som av allt att döma inte kommer att spela i år. Det gör att laget fyller en viktig lucka och återigen har en stark och rutinerad centersida. Laget levererade fina underliggande hela fjolårssäsongen, men det tog tid innan det bar frukt, kan de bygga vidare på det och få en bättre start i år? Vi börjar längst bak i banan.
Målvakter har varit det stora samtalsämnet sedan Brynäs återvände till SHL. Källgren hade det tufft säsongen de vann serien, men en stark prestation av Ludvig Persson och magiskt spel från utespelare slätade över problemen.
Sedan dess har laget laborerat med före detta NHL-målvakter, unga italienare och nu är det dags för svenska Magnus Chrona att ge sig in i mixen. Det är svårt med målvakter, det är en sak som är säker. Utan att veta för mycket om Chrona, så känns det som att han tillsammans med Källgren bör kunna ge laget ett godkänt målvaktsspel totalt sett. Med tanke på hur back och centersidan ser ut, så kan det vara tillräckligt. I alla fall för en lång grundserie. Där det kan komma att bli problem är i en tuff match-up i slutspelet.
Backsidan är det garanterat många lag som är avundsjuka på. Den är fruktansvärt bred och man undrar nästan vad de ska med alla backar till. Skämt åsido, så gillar jag Axel Anderssons utveckling förra året, han var riktigt riktigt bra och fick till och med vara med i flera landslagsturneringar. Robert Hägg, som jag öste skit på inledningsvis, hittade till slut rätt och var väldigt nyttig för laget när de till slut fick ihop defensiven. Johannes Kinnvall spottade in poäng på löpande band efter ett par tuffa säsonger i ryggen. Kan han replikera det? Om han inte riktigt når upp till samma nivå offensivt, så finns nyförvärvet Axel Rindell att tillgå. Axel hade själv en magisk säsong i HV71 där han gjorde 36 pinnar. Att lyckas landa in honom på ett ettårskontrakt är en bedrift av Johan Alcén.
Sen har vi två riktiga ess i rockärmen. Det första är en frisk Christian Djoos som sett fin ut på försäsongen. Här får de nästan in en ny spelare med tanke på hans skadeproblematik fram tills nu. Sen har vi Mattias Norlinder, en spelare som i vissa stunder kan hålla absolut toppklass i SHL, men har en förmåga att försvinna helt under långa perioder. För tittar man på killen så finns det sjukt mycket hockey i honom. Jag hoppas att det här är säsongen han finner självförtroendet och spelar ut hela registret, för då kan detta vara den bästa backsidan av alla.
Bakom dessa har vi trotjänaren Simon Bertilsson vars tröja redan är halvvägs upp i taket och unge Victor Johansson. Rätt schyssta sjunde och åttondebackar att ha.
Framåt är det återigen rutin som talar. Tyler Vesel och Greg Scott har tillslut gjort sitt efter en lång och trogen tjänst. De tappar även Lucas Pettersson som åker över för att försöka slå sig in i NHL, samt Jack Kopacka som hade en något tuffare säsong i fjol och enligt rapporter vill ha mer betalt än vad Brynäs kunde erbjuda.
Intågen i årets trupp bör definitivt kompensera för det. Calle Järnkrok håller fortfarande hög klass och jag är säker på att han kommer att bidra även i spelet 5 mot 5. Något som Bäckis har svårt med i fjol.
AHL-lotterna Jaret Andersson-Dolan och Julien Gauthier är som vanligt mer osäkra, speciellt med den skadehistorik Gauthier har haft de senaste åren. Vi vet vad det kan göra med spelare som inte fått träna på ordentligt och bara spelat sporadiska matcher här och där. Andersson-Dolan är jag mer trygg med att Brynäs kommer få ut det man önskar av. I de matcher och klipp jag sett tidigare från honom så är känslan att han har farten och skridskoåkningen för att kunna anpassa sig bra till stor rink.
I övrigt finns det både positiva saker och orosmoln. Kieffer Bellows blommade ut rejält sista halvan av säsongen och slutade tillslut på 30 poäng. Bobby Trivigno var i vanlig ordning väldigt bra och en spelare som Axel Jonsson Fjällby var faktiskt helt klart användbar när vi summerade det hela. En värvning jag var lite skeptisk till inledningsvis. Silfverberg, Larsson och Rödin höll hög nivå.
Orosmolnet hittar vi såklart i den åldrande forwardskärnan. Dels har vi den ökade skaderisken, men framförallt det faktum att spelare som blir äldra i olika takt tappar i effekt. De bärande spelarna har nu uppnått en ålder på 35,35,34,34. Det är en väldigt hög nivå de i så fall faller ifrån, men det räcker med att någon eller några tar en rejäl dipp så är det skillnaden mellan att utmana på allvar och vara ett lag som åker ut mot Växjö likt förra säsongen.
Så för att summera det hela, så är jag hög på Brynäs i sin helhet. De slipper extra matcher i CHL, de har en bredare backsida än ifjol där Tyler Vesel ibland fick spela back och intåget av Calle Järnkrok gör att de har det förspänt på centersidan. Oroligheterna finns i åldrandet och på målvaktssidan. Laget slutar 3:a.
📍 Speltips: Brynäs före Färjestad @ 1.90 X3000
Trevligt spel som behöver sitta 53% av gångerna för att det ska vara +EV.
Öppna konto och få 100% upp till 1000kr hos X3000 här
2. Rögle BK
Andra året med Tangnes som kapten för skutan känns väldigt spännande. Han fick laget att prestera på en hög nivå under hela säsongen och tog laget till en final mot Skellefteå. Väl där blev skadorna för betungande för att laget skulle kunna mäta sig med ett urstarkt Skellefteå. Kika vi lite under huven så var de underliggande siffrorna väldigt bra. Tydligt topp fyra i spelet fem mot fem. Kan de fortsätta att bygga vidare på det spelet och spetsa till powerplay med några procent, så kommer de definitivt kunna slåss om seriesegern.
Om vi börjar med målvaktssidan, så lämnar Rifalk för spel i Finland och tillbaka in i verksamheten får de Calle Clang som återvänder efter en sejour i Anaheims organisation. En tid som var helt okej och jag tycker inte att man ska se det som ett misslyckande. Han har fått stå en bra portion av matcherna och sett stabil ut i det lilla jag sett från CHL hittills. Jag tror att det finns mer uppsida i Clang än Rifalk i det här skedet och det var en bra tid att gå vidare. Men, det är Arvid Holm som är uttalad förstamålvakt. Han har totalt sett bidragit med ett väldigt bra målvaktsspel sedan återkomsten och jag känner mig väldigt trygg med det här målvaktsparet. De tillhör inte absoluta toppen, men väl över snittet. Stabilt!
Backsidan gillar jag, men den är lite tunn längre ned i hierarkien. Calle Själin, Friedman och De Haan höll alla riktigt hög klass ifjol. Jag tycker även att Filip Johansson ligger där och nosar. Med den fyran bildar man en extremt fin stomme på backsidan. Krydda det med en Clurman som jag tror kommer slotta in fint i detta Rögle, så är man på god väg till något bra. Efter det måste jag ändå säga att det finns en del frågetecken och de kanske besvaras genom att någon av de övriga backarna (LaDue eller Kumlin) gör en bra säsong eller genom en värvning under säsong. För Claesson tror jag inte alls på. Han var bedrövlig för två säsonger sen och håller inte för SHL i det här skedet av karriären. Det enda vi vet är att han kommer köpa sin roll till fullo oavsett vad den är.
Hur som helst, så önskar jag mig en uppgradering på backsidan för att det här laget verkligen ska kännas som en vattentät utmanare. Men nu snackar vi detaljer. Totalt sett en bra backsida.
Framåt försvinner framförallt Felix Nilsson och Josh Dickinsson, två blytunga tapp såklart. Felix hade riktig show i fjol och hade med all säkerhet varit en av lagets bästa spelare i år. In kommer dock Tinus Luc Koblar och Joel Kjellman. Två bra ersättare, även om det på förhand finns en osäkerhet kring om Tinus fortsätter att ta stora steg i sin utveckling. I Felix visste Rögle vad de hade, detta är lite mer oklart eftersom han är så pass ung och endast visat upp en kort period av bra spel. Ja ni fattar vad jag menar. Först ska han dock göra klart sin camp i Toronto och försöka ta en tröja, något som blir svårt med tanke på deras truppsituation. Han har dock gjort det väldigt bra hittills, så det finns en liten chans. Jag räknar dock med spel i Rögle och ser det som något positivt att han gör avtryck där borta. Det ökar chansen att han fyller luckan efter Felix.
Annars är det en bred forwardsgrupp med Fredrik Olofsson, Leon Bristedt och gänget i spetsen. Han förlängde förövrigt kontraktet med Rögle här i somras. Positivt. Daniel Zaar har fått vara skadefri en längre period och kanske kan han nå ytterligare en nivå i år? Han var ju trots allt väldigt bra i slutspelet. Lubos Horky tog riktigt stora kliv och det känns inte omöjligt att han gör 30+ poäng i år om allt vill sig väl. Sen finns det mycket sparkapital i Linus Sandin. Det är fan dags att han sätter ihop en full säsong med bra spel. Han har alla nycklar, men har svårt att starta bilen i 52 omgångar. Annars är det de gamla trotjänarna Anton Bengtsson och Dennis Everberg som fortsätter vara viktiga och stå för tyng och arbetsmoral. Som sagt en bred forwardssida.
Men det är just det. Den är bred och pålitlig så inne den, men det saknas en X-factor, en spets som många av de andra topplagen har och där skulle det inte vara fel om man kunde skaka fram något. Men det är som för alla andra lag svårt att hitta något just nu. Total sett är de tillräckligt bra för att ta sig hela vägen till final igen, men när de flesta är ett år äldre och laget inte på pappret är bättre så lämnar det ändå lite mer att önska. Vi snackar ändå om ett topp 2-rankat lag nu.
Sist men inte minst så ska det bli spännande att se vad Oskar Jellvik kan åstadkomma i SHL i år. En spelare som fortfarande är ung och haft det lite struligt med skador. Kan han hitta rätt och bidra med ännu mer bred och tvåsiffrigt i poängkolumnen så är det positivt.
Håll ett öga på: Tinus Luc Koblar
📍 Speltips: Rögle före Färjestad @ 1.90 Svenska Spel
Samma här som i Brynäs H2H. Rögle tillräckligt hög chans att komma före FBK för att 1.90 ska vara spelvärt.
1. Skellefteå AIK
Ytterligare ett SM-Guld till troféskåpet för Skellefteå efter en fullkomligt lysande säsong. Strauss Mann slog rekordet i antalet hållna nollor under en säsong i SHL och Oscar Lindberg pulvriserade allt och alla med sitt överlägsna spel. Hatten av!
Det flesta lagen som tar SM-Guld tappar stora delar av truppen, men det har Erik Forsell lyckats undvika. De tappar förvisso Oliver Okuliar som åker över och försöker slå sig in i NHL. Det är synd, för han var riktigt riktigt bra. Förutom det så lämnar Martin Lundberg, Lars Bryggman och Max Krogdahl som även dom spelade på en nivå som man knappt trodde var möjligt. Lite lustigt med just Krogdahl, men jag gissar att det handlar om ekonomi och roll. Det hade varit kul att se honom stanna, men å andra sidan går det ingen nöd på SAIK.
In kommer Hudson Fasching och Andro Kaderli. Två spelare som jag väljer att inte ha allt för stora förväntningar på innan säsongen. Men det finns förhoppningar. Hudson trodde jag länge skulle bli en bra NHL-spelare, men någonting saknades för att han verkligen skulle få det där fästet. Kanske är miljön i Skellefteå exakt det han behöver, för någonstans där inne finns det en kompetent offensiv spelare. Kaderli arbetade hårt och chockade oss nästan lite när han kom från ingenstans. Det här skulle mycket väl kunna bli nästa värvning som Skellefteå förvandlar till något riktigt bra.
Målavkterna behöver vi knappt nämna. Magiska och med Linus Söderström mer eller mindre färdigrehabat, så kan de matcha honom och Strauss Mann på liknande sätt som de gjorde i slutspelet i fjol. De kommer alltså ha en utvilad kompetent målvakt i kassen i 52 omgångar. Hörs då!
Backsidan är riktigt fin även den, med poänggaranten Jonathan Pudas. Han håller en extremt hög nivå och han har det där extra i form av en dryg jävel som motståndarna ogillar. Bakom honom har vi en spelare som fick mycket beröm förra året och det är Pontus Johansson. Satan vad bra och len han var. Att han är kvar ytterligare än säsong är nästan sjukt. Sen gillar jag Måns Forsfjäll och ber fan till högre makter att han får vara hel den här säsongen. Man vet aldrig vad den skadeproblematiken gör med en spelare, men i grund o botten är det en fin back.
Sen bygger mycket på att de fortsätter att leverera nya backar från de egna leden. I det här fallet riktas ögonen mot Rasmus Bergqvist och Frans Haara. Här finns såklart inte samma uppsida som tidigare generationer de plockat fram, men jag är övertygad om att vi minst kommer se en av dessa chocka oss med sitt stabila spel under säsongen.
Sist men inte minst så är det lite upp till bevis för Emil Djuse som inte riktigt levt upp till förväntningarna man hade på honom när han kom tillbaka till svensk hockey. Först ska han dock rehaba sin skada.
Forwards räcker det väl egentligen med att säga: Vi har Lindberg, Hugg och Aagaard som första line. Hyfsad start och det är ju inte slut där, precis som jag skrev i inledningen är det nästan ett identiskt lag som i fjol och då vet ni att bröderna Johnsson, Pär Lindholm och Victor Stjernborg ligger i bakvattnet och gör sin grej.
Mest intressant blir dock utvecklingen på de yngre spelarena och då framförallt Valter Lindberg som jag höjde upp i införavsnittet av Tugga Puck SHL. Han har alla nycklar för att ta en stor stor roll i år och har börjat bra i CHL med 5 poäng på 4 matcher. Även Oscar Voullet är en spelare som hamnar lite i skymundan. Han hade ett jäkla genombrott för två år sedan, men stod lite still i fjol. Killen är bara 20 år gammal och mycket talar för att han tar ett skutt i år.
Ska vi peka på något som oroar mig överhuvudtaget så är det dels ålderseffekten på loken Lindberg och Lindholm. De håller sån hög nivå, så det är säkert ingen fara, men vad händer om de bara är 90% av vad de var i fjol? Men även bröderna Johnsson som haft stökiga säsonger och inte alltid helt levt upp till hajpen. Jag är mest orolig för Andreas.
Som ni ser är det små små orosmoln för ett lag som är rankade etta.
Håll ett öga på: Valter Lindberg
Samtliga speltips på SHL under året kommer ni att hitta här
