Det har varit lite av en istid vid pokerborden. Nu har även vädret fått för sig att vi befinner oss i västra Sverige och inte på Malta. Det blåser så att kepsen flyger av och regnet kommer när man minst anar det. Inte för att man lider speciellt av det instängd och parkerad med ett gäng okända människor och en dealer.
Det har nu blivit måndag kväll och ytterligare en bust in på kontot. Det här med turneringsspel är som en mara, uthålligast vinner, plus en skvätt medstuds, synd att man inte är lika vass som Almgren, jäklar vilken insats! Bragdguldet säkrat kan jag tycka. Tänker att jag passar på att ta åt mig en liten liten del av hans framgångar. Arbetade ändå ett år som fystränare i AIK:s akademi när Almgren var där och kubbade upp och ned längs kanten. Han valde troligtvis rätt karriär.
Här hittar ni samtliga pokerbloggar i Stugan
Innan vi kommer in på pokern så en liten mardrömshistoria (nåja) från natten till idag. Jag kommer tillbaka från kvällens utflykt till casinot och ska in på hotellet. Öppnar plånboken och tar fram nyckelkortet, som behövs för att komma in genom ytterdörren efter det att repan stängt. Kortet fram och ska precis till att blippa mig in när jag inser att jag står och håller i ”strand- och handdukskortet” från mitt föregående hotell som också det har vit färg. Fram med plånboken igen, letar, hittar inget annat vitt kort. Vafan. Går igenom varenda fick, hela ryggsäcken. Inget nyckelkort. Behöver jag ringa Tauer nu och skeda med honom? Låter i och för sig lite mysigt men kanske inte optimalt. Ser att caféet som hör till mitt lilla hotell verkar vara öppet, eller öppet och öppet, de håller på att städa. Går in och efter en konversation med en maltesiska som pratade knapphändig engelska så ringer hon någon. En stund senare lyckas hon leta upp någon form av master keecard i repan och kan släppa in mig på rummet. Puh! Kan leva med att lamporna inte går att tända (vilket nyckelkortet behövs till) utan kryper ned i sängen och avslutar dagen med alldeles för många timmar Netflix.
Dagens poker blev en riktig bergochdalbana. Med 50k i startstack och långa fina blindsnivåer råder noll stress och jag tänker att ska grinda lugnt och metodiskt. Den planen gick rätt snabbt om intet. Det är mest Italienare vid bordet, jag och så en annan svensk. Jan med Walesiskt påbrå från Götlaborg. Med honom blir det en hel del trevligt tugg men vi blir avbrutna ett par gånger av dealern som snällt men bestämt påminner om att ”english only” vid borden gäller. Italienarna verkar spela lite vilka kort som helst och bara man träffar finns det marker att hämta. Jag sitter på lite drygt startstack och höjer upp med T9s på knappen. Bordets chipleader som sitter i Big blind synar. Flopp 55T. Checkas till mig och jag betar ut halv pott. Han synar. Turn är blank och bägga checkar. På river kommer ytterligare en femma. Italienaren checka, jag betar ut relativt stort. Han börjar fundera. I mitt huvud går resonemanget: Skickar Italienaren in mer pengar i potten har han som bästa samma hand som mig. Detta är lugnt. Då från ingenstans trycker han in varenda en av sina marker i potten. What? Har han slowspelat en 5a. Inte troligt. Har han ett överpar? Ytterst tveksamt som spelet varit. Vi kör. Syn! Han visar ess hög! Komsi, komsi alla marker!
Kommande timmar händer allt möjligt och jag kan tyvärr inte få med allt i bloggen. Förlorar ett par flips mot shortstacks, vinner någon annan hand men trenden är oroande, markerna flyttar till andra ägare. En trist hand senare där jag förlorar på sämre kicker är jag nere på 20k. Vad hände? Hittar då ett set med 55 och dubblar upp mot Janne som träffat toppar. Tack. Sen åker jag ned på 20k igen på något märkligt sätt. Hittar då ett set med 99 som dubblar min stack mot en Italienares slowspelade raketer. Ska medflytet komma ordentligt nu? Ja nu händer allt på en och samma gång. Jag har höjt upp T8 på knappen och big blind synar, han är en äldre herre som är med i var och varannan pott och tycker att ett par är bra nog för att syna vad som helst. Floppen kommer 987 regnbåge. Han betar ut, jag tänker att det får bära eller brist med mitt par och öppna stegdrag. All in. Instasyn. Han visar upp T7. Bästa möjliga! Vi dubblar upp! När markerna staplats upp är det nästan dags för paus. Kollar mobilen, har fått ett meddelande från Mezza, en kille som affiliate med MPF, som jag haft kontakt med inför och under vistelsen på Malta. I meddelandet står det ”Du vann VIP-biljetterna!”. Vad menar han? Sen kommer jag på att jag häromdagen reggade mig i ett gratislotteri anordnat av Sportsbet inne på BoM. Pausen kommer och jag promenerar raskt till Casino Malta för att kolla om detta stämmer – och det gör det! Har tydligen kammat hem 2 VIP-biljetter till Spurs-City i februari! Kan man inte vinna i poker så får man ha turen med sig någon annanstans!
Efter en nudelmiddag med den flerfaldige svenske mästaren Johan på ett mycket suspekt litet hak är det dags igen. Latereggen är slut och jag ska försöka ta mig till dag 2 i turneringen. Efter paus har jag en avarage stack, sitter alltså bra till. Det hela börjar bra, 3-betar en pot och ror hem lite marker preflop. Sedan kommer raset. 2 händer i rad förloras vilket är dyrt då blindsen hunnit bli dyra såhär 8 timmar in i turneringen. En hand var mot passivt spelade JJ och en där QJ hittar tvåparet mot min AQ. Bara 10bb kvar nu. Dubbla eller busta, nästa gång jag har ett läge kommer jag vara all in. Det foldas till mig i sen position. AJs. Tillräckligt bra kort. All in. Knappen synar med TT, brädan springer ut 8 hög och så var den sagan slut.
Tillbaka nu på hotellrummet med datorn i högsta hugg. Ska det fortsätta så här får ni som läser detta gärna skicka mig era bästa Netflixtips! En kväll kvar bara nu här på Malta. Löser jag en rungood innan det är dags att åka hem? ”Vi får la se” som Jan från Göteborg hade sagt.
//Wiiken
