Inför La Liga 24/25: Plats 13-7
Mittenträsket!
Mittenskiktet blev i fjol inte riktigt lika tight som säsongen innan, och kommande säsong tror jag blir liknande som förra. Min känsla är att lagen på undre halvan är lite för svaga för att det på riktigt ska bli ett riktigt getingbo kring europaplatserna.
Med det sagt, finns det en hel del extremt intressanta lag att avhandla i denna del. Spännande nyförvärv, spännande tränare, besvikelser och överraskningar. Allt detta och lite till, när det blivit dags för Mittenträsket!
∙ Här kan du läsa om plats 20-14
∙ Här kan du lösa om plats 6-1
Plats 13-7
Inför förra säsongen var jag relativt skeptisk till Celta, trots att jag rankade dem på en 12e plats. Den stora anledningen till min skepticism var tillsättningen av Rafa Benitez. Med all respekt för vad han åstadkommit under sin karriär, är det en tränare som enligt mig är uråldrig. Jag såg inte hur hans defensiva fotboll skulle bära frukt med Celtas trupp.
De himmelsblå inledde sedermera säsongen katastrofalt rent poängmässigt, med enbart en seger på de inledande 16 matcherna. Till Benitez försvar var det dock otroligt mycket motstuds med sena insläppta mål, millimeteroffsider och märkliga domslut. Trots att laget befann sig på en nedflyttningsplats fram till omgång 18, förtjänade man onekligen att ligga högre upp.
Det blev emellertid inte så mycket bättre och med 10 omgångar kvar fick Benitez tillslut sparken. In kom istället Claudio Giraldez, som tränat klubbens olika akademilag sedan 2016. 36-åringen är tillsammans med Iñigo Perez ligans yngsta tränare, och fick enligt mig fart på Celta. På 10 matcher stod laget för fem segrar, två oavgjorda och tre förluster, vilket tog Celta ända upp till en 13e plats. Prestationen innebar även att Giraldez får förnyat förtroende till kommande säsong.
Under sommaren har det hittills inte varit en alltför stor rockad i truppen, men den stora bomben har varit att Celta har tappat skyttekungen Strand Larsen till Wolves. Norsken stod i fjol för en väldigt fin säsong och kommer att vara saknad. Celta har dock ersatt Strand Larsen med Borja Iglesias, som alltså återvänder till klubben. Han har inte haft några större framgångar på ett individuellt plan den senaste säsongen, men kan han åter hitta formen igen så lär det vara en bra ersättare.
Därtill har Celta köpt loss Unai Nuñez, lånat in Iliax Moriba och flyttat upp Hugo Alvarez, Damian Rodriguez, Alfon Gonzales och Pablo Duran från den så framgångsrika akademin. På utsidan hittar vi, förutom Strand Larsen, Manu Sanchez, Carles Perez, Carlos Dotor och Miguel Rodriguez, som samtliga lånats ut, samt Renato Tapia som inte valt att förlänga sitt kontrakt. Utöver det har klubben gjort sig av med en drös dussinspelare.
Jag tycker att truppen som Giraldez besitter ändå är spännande och välbalanserad. Det finns rutin i form av den evigt unge Aspas, kvalitet i Fran Beltran och Jonathan Bamba samt talang i Douvikas och Williot Swedberg. Över hela planen finns det alternativ på samtliga positioner och kryddat med alla spännande egna produkter som plockats upp, vill jag ändå tro på Celta inför kommande säsong. Det som dock gör mig lite kluven är dels tappet av Strand Larsen, dels den uppenbarligen låga lägsta nivå som vi fick se under fjolåret. Jag väljer dock att ge Giraldez chansen inledningsvis och ser verkligen fram emot att följa Celta. I Strand Larsens frånvaro tror jag att spelare som Douvikas, Allende och Williot Swedberg kommer att få chansen att göra sina stora genombrott och med den grundkvalitet som ändå finns i truppen, tycker jag att Celta ska vara för bra för att vara inblandade i någon bottenstrid. Jag tror dock heller inte att laget kommer vara med och hota om några europaplatser.
Nu till en av de klubbar jag ser allra mest fram emot att se nästkommande säsong, Mallorca. Ö-laget stod i fjol för en väldigt medioker prestation i ligan, men gjorde det desto bättre i Copan där man nådde ända fram till en final, och på vägen slog ut både La Real och Girona. Väl i finalen förlorade man sedermera på straffar mot Athletic, men ska likväl vara oerhört nöjda med sin prestation.
Under slutet av förra säsongen blev det officiellt att klubben skulle gå skilda vägar med tränaren Javier Aguirre, som tog över klubben i slutet av säsongen 21/22. Han räddade då Mallorca från nedflyttning, förde dem till en finfin 9e plats och enbart tre poäng från europaplats säsongen efter och nu avslutade sejouren med att ta klubben till sin första cupfinal sedan 02/03. Både Aguirre och klubben kände dock att det var dags för en förändring.
In har istället Osasunas succétränare Jagoba Arrasate kommit, en tillsättning som jag ser oerhört mycket fram emot. Han har gjort underverk med Osasuna i flera säsonger och tar nu över en klubb med en trupp som redan känns klippt och skuren för Arrasate. Spelare som Copete, Samu Costa och Antonio Sanchez kommer att frodas under Arrasate och jag tror att han även kan få fart på spelare som Sergi Darder och Cyle Larin.
Förutom en ny tränare, har Mallorca även stått för ett par spännande transfers. Klubben har plockat in Johan Mojica, som var på lån under just Arrasate i Osasuna i fjol, som känns helt perfekt på Mallorcas vänsterkant. Därtill har man plockat in yttern Takuma Asano och högerbacken Mateu Morey. På utsidan hittar vi Amath Ndiaye, Iddrisu Baba, Jaume Costa och Matija Nastasic. Det största tappet är dock målvakten Predrag Rajkovic.
Serben har spelat tre säsonger i Mallorca och har varit en av ligans allra bästa målvakter. Jag hade normalt varit väldigt skeptisk till den här försäljningen, om det inte vore för att Mallorca har en av Spaniens allra mest spännande målvakter i truppen, Leo Roman. Han var i fjol utlånad till Real Oviedo och stod för en makalöst bra säsong. Det har under sommaren varit snack om vilken La Liga klubb som skulle plocka honom, men nu när Rajkovic lämnar bör Roman få sin chans i Mallorca.
Tappet av Rajkovic är således tungt, men dämpas rejält av Roman, som är mer än redo att vara första-spade. Truppen i övrigt är mer eller mindre intakt från tidigare säsonger och den har kryddats med ett par fina nyförvärv. Men det största nyförvärvet för Mallorca är onekligen Arrasate till tränarposten. Förutom att han är en riktigt bra tränare, kommer han in med en nytändning och energi till en trupp som kommer att passa honom helt perfekt. Jag tror att han kommer föra Mallorca till en ny nivå där man kan etablera sig som en mittenklubb och inom ett par säsonger verkligen hota om europaplatser. Detta ska bli spännande att följa.
Ytterligare en klubb som jag sannerligen ser fram emot att följa under kommande säsong är Alaves. Klubben från Vitoria-Gasteiz stod i fjol för en otroligt imponerande säsong, och det som nykomlingar. Jag hade låga förväntningar på Alaves och trodde att laget skulle åka ur, men som de motbevisade mig. Den fotbollen man spelade var fantastiskt att se och laget belönades med en finfin 10e plats.
Mannen bakom allt är den temperamentsfulla tränaren Luis Garcia, som förstås ska leda laget även nästa säsong. Med relativt små medel fick han sitt Alaves till att lira en riktigt härlig, offensiv och snabb fotboll, och över 38 omgångar var 10e platsen mycket välförtjänt.
Emellertid har Alaves tappat en del bärande spelare under sommaren. Lagets bästa målskytt Samu Omorodion, lagets bästa mittback Rafa Marin och truppspelarna Alex Sola, Guiliano Simeone och Ianis Hagi har alla återvänt till sina hemmahörande klubbar. Därtill har bägge ytterbackarna Javi Lopez och Andoni Gorosabel lämnat för La Real respektive Athletic, vilket innebär att ungefär halva startelvan från förra säsongen är borta.
Enligt mig har dock Alaves ersatt dessa gubbar på ett oerhört intressant sätt. I offensiv riktning har yttrarna Conechny och Stoichkov plockats in, där den sistnämnde ska bli väldigt spännande att se efter sina succésäsonger i Eibar. Vidare har Alaves köpt loss Villalibre från Athletic och lånat in Luka Romero från Milan. Jag tror att bägge dessa spelare kommer att passa perfekt i Luis Garcias lag.
I de bakre leden har Alaves köpt loss den unga talangen Hugo Novoa, plockat in Moussa Diarra och Facundo Garces på fri transfer samt lånat in den förre Atletico Madrid-talangen Manu Sanchez. Det har således varit stor ruljans i truppen, där det absolut finns en del osäkra kort. Jag är dock positiv till det hela.
Sett till spelare som är kvar från i fjol så förfogar Luis Garcia över väldigt bra sådana, bl.a. i form av målvakten Sivera, mittbacken Abqar, mittfältstrion Blanco, Guevara och Guridi samt rutinerade Kike Garcia och Luis Rioja. Med därtill en hel del spännande tillskott samt med just Luis Garcia vid rodret, är jag väldigt spänd att se vad Alaves kan åstadkomma. Det brukar sägas att andrasäsongen alltid är svårast, vilket absolut brukar stämma ganska ofta. Jag tror dock att Alaves har hittat något riktigt bra och trots tappen av en hel del bärande spelare, tycker jag att nyförvärven är helt rätt. Återigen en finfin mittenplacering att vänta?
Det nyliga sorgebarnet Sevilla stod i fjol återigen för, med deras mått mätt, en fruktansvärt svag säsong. Lagets 14e placering är klubbens sämsta sedan avancemanget till La Liga 00/01, och vi bevittnar just nu ett sällan skådat förfall, i vart fall ligamässigt.
Sevilla inledde fjolåret med Mendilibar fortsatt vid rodret, efter att han mirakulöst ledde laget till Europa League-segern säsongen innan. Det dröjde dock bara 9 omgångar innan dojan var framme och Mendilibar istället ersattes av den kritiserade Diego Alonso. Sevilla befann sig då på en 14e placering. Blott 8 omgångar, noll vinster och en nerhalkning till en 17e plats senare, fick Alonso sparken.
In kom då den gamla La Liga-profilen Quique Sanchez Flores för att försöka rädda klubben från fullständigt haveri. Det blev egentligen inte så mycket bättre, men efter en positiv streak under april löste Sevilla kontraktet. Hur går man nu vidare från en ännu avvärjd katastrof? Svaret blev: Garcia Pimienta.
Den gamla Barca B-coachen gjorde succé med Las Palmas i fjol, vilket följaktligen ledde till att Sevilla ville ha honom. Från klubbens perspektiv förstår jag onekligen denna tillsättning, då Pimienta är en av Spaniens just nu mest spännande tränare. Från Pimientas perspektiv är jag dock inte lika förstående.
Projektet Sevilla är sannerligen på väg åt fel håll, vilket betyder att Pimienta måste ha fått garantier att en ombyggnation av truppen ska ske. Det har till viss del skett, men jag är likväl inte alltför imponerad. Klubben har sålt skyttekungen En-Nesyri, vilket förvisso var väntat, men ett oerhört tungt tapp. Som ersättare har Sevilla tagit in Iheanacho från Leicester, som jag är lite skeptisk till. Min känsla är att han onekligen haft sina bästa dagar bakom sig.
Sevilla har dock gjort sig av med mycket gammalt dökött som Oliver Torres, Delaney och Lamela, samtidigt som Gattoni, Rafa Mir och Adnan Januzaj lämnat på lån och Navas, Ramos och Mariano lämnat klubben. På insidan har Sevilla köpt loss Agoumé från Inter och Peque från Racing. Bägge dessa känns som bra transfers, där jag i synnerhet ser fram emot att se Peque.
Sevilla har vidare tagit in Ejuke, Lokonga och Saul. Överlag är det ett gäng spelare som känns hyfsat spännande och intressanta, men jag är ändå tveksam till nivån. Det andas inte “europaplats-kvalitet” om dom, utan det känns snarare som att Sevilla insett att det är hyllan under som man just nu befinner sig på. Det behöver inte i sig vara fel, men likväl tydligt att ambitionsnivån har sjunkit avsevärt.
Jag ser dock fram emot att se Isaac Romero fortsätta att utvecklas och jag tror att han verkligen kommer få sitt stora genombrott nu när En-Nesyri lämnat, och således större ansvar faller på Isaac. Med därtill tillskottet av Peque, som varit fullständigt briljant i Racing, har Sevilla ändå två unga och väldigt intressanta spelare. Med Pimienta vid rodret, kommer det åtminstone bli spännande att följa Sevilla under kommande säsong. Jag är dock fortsatt tveksam till truppen i stort och tror att laget kommer att få nöja sig med en mittenplacering. Men är det någon som kan föra detta Sevilla högre upp, så är det just Garcia Pimienta.
En klubb som inför förra säsongen var nederlagstippade är det ständigt misskötta, men fullständigt älskvärda, Valencia. Klassikerklubben, som hålls gisslan av La Ligas värsta ägare Peter Lim, har likt Sevilla fallit långt från forntida stordagar. Olikt Sevilla, sitter Valencia dock på en riktigt spännande trupp, bestående av ett flertal egna produkter.
Det var just dessa egna juveler som i fjol, tillsammans med klubblegendaren Ruben Baraja vid rodret, styrde Valencia till en finfin 9e plats. Spelare som Cristhian Mosquera, Javi Guerra och Diego Lopez byggde på säsongen innan och fick i fjol verkligen sina stora genombrott. Att ha så pass många unga bärande spelare i en startelva, är otroligt imponerande.
Från att bara för två säsonger sedan sitta med en tränare varken spelarna eller fansen tyckte om, med en trupp bestående av äldre, inlånade dussinspelare, till att nu ha en tränare som alla står bakom och en trupp av ungdomlig entusiasm, har fått alla runt klubben att våga andas positivism. Vad kommer då som en smäll på käften? Att Peter Lim försöker kränga lagets allra största talang, Javi Guerra, för kaffepengar.
Den fantastiskt fina tvåvägs-spelaren, som onekligen fick sitt stora genombrott i fjol, ryktas kraftigt till både Atletico Madrid och Girona. Det vore såklart ett massivt slag mot Valencia att tappa Guerra, som jag tror kommer bli en av Spaniens stora mittfältare i framtiden. Jag har dock full förståelse för att Guerra vill till en “större” klubb (sett till ambitioner, inte historia), men i sådana fall ska Valencia få riktigt bra betalt.
I övrigt är dock Valencias trupp intakt från i fjol, där de enda tappen är Cömert, som lånats ut till Valladolid, och Yaremchuk, Peter och Amallah, som samtliga var på lån. Inga av dessa är emellertid några större tapp. Det har heller inte hänt alltför mycket på insidan, där det ändå är två namn som sticker ut: Rafa Mir och Stole Dimitrievski.
Rafa Mir, som spelat i Valencias ungdomslag, får äntligen återvända till klubben och jag tror att han kan få en comeback-säsong under Baraja. Dimitrievski kommer från tre riktigt fina säsonger i Rayo, och håller fortfarande riktigt bra nivå. Frågan är dock om detta innebär att en av världens bästa målvakter Mamardashvili ska lämna. I skrivande stund är han fortfarande kvar och trots att det absolut vore fruktansvärt tungt att tappa Mamardashvili, är ändå Dimitrievski en bra ersättare.
I övrigt är som sagt truppen intakt, och jag ser fram emot att återigen få se dessa grabbar under Baraja. Mosquera, Pepelu, Almeida, Diego Lopez, Hugo Duro. Listan är lång över alla unga talanger som återfinns i Valencia. Den stora farhågan är om Peter Lim får för sig att fortsätta sälja av alla spelare, vilket tyvärr är en reell risk. Stannar det dock vid Javi Guerra, tror jag att Valencia återigen har en fin säsong framför sig. Får laget allt att stämma, blir jag inte förvånad om man är med och tampas om europaplatser.
Ytterligare en klubb som hade en stökig fjolårssäong är de gula ubåtarna från Castellón, Villarreal. Klubben inledde säsongen med Quique Setién som tränare, vilket redan från början kändes helt fel. Det kom rapporter redan från säsongen innan att Setién helt hade tappat omklädningsrummet, och efter blott 4 omgångar in i fjolåret fick han oundvikligt sparken. In kom istället Pacheta, en tränare jag verkligen gillar, men där det var tydligt att han inte alls var redo för det jobbet. Han fick bara 8 omgångar på sig innan dojan återigen var framme.
Två sparkade tränare inom loppet av två månader, bägge helt utan respekt i omklädningsrummet. Vem tar man då in? Mannen som andas karisma och respekt, Marcelino. Han fick direkt ordning på attityden i truppen, fick mandat att bestämma värvningar under januarifönstret och efter en finfin vår med blott 2 förluster på 18 matcher, förde han laget från en 14e till en 8e plats.
Marcelino är sålunda självklart kvar inför kommande säsong, och har återigen fått mandat att bestämma värvningar, och det är väldigt bra sådana. Villarreal har plockat in fjolårets bästa målvakt i segundan Diego Conde från Leganés, som är ersättare till Filip Jörgensen som sålts till Chelsea. Jörgensen var La Ligas absolut sämsta målvakt förra säsongen, och att då lyckas kränga honom för 25m euro, samtidigt som man får in en bättre målvakt för 4m euro, är helt otrolig business.
Vidare har Villarreal tagit in en av fjolårets allra bästa vänsterbackar Sergi Cardona från Las Palmas, unitedtalangen Willy Kambwala, förre Arsenalspelaren Nicolas Pépé samt Pape Gueye. Jag är väldigt positiv till samtliga dessa värvningar, som känns helt klockrena.
Emellertid har Villarreal tappat den stora skyttekungen Alexander Sörloth till Atletico Madrid. Norskens fjolårssäsong var helt fenomenal och att ersätta hans 23 mål är ingen enkel uppgift. Klubben har förvisso fått tillbaka Danjuma från lånesejouren i Everton, och om han når upp till gammal form så är det absolut en bra spelare. Men när klubbens enda alternativ är skadebenägna Gerard Moreno, som jag absolut älskar, känns det lite skralt. Vidare har Villarreal sålt Jorge Cuenca och Brereton Diaz samt gjort sig av med en hel del dökött.
Stora problemet för Villarreal inför kommande säsong är således målskyttet. Det som Danjuma visat upp de senaste säsongerna är inte tillräckligt bra och oavsett hur mycket jag älskar Gerard, är han alldeles för skadebenägen. Enligt mig behöver Villarreal därför få in en etablerad målskytt för att väga upp tappet av Sörloth, om man ska kunna på riktigt hota om europaplatser.
Truppen i övrigt är dock nästintill perfekt för Marcelino. Klubben har äntligen plockat in en riktigt bra målvakt och backlinjen börjar se stabil ut, även om ytterligare en mittback hade varit önskvärd. Från mittfält och framåt finns det mängder med alternativ som Parejo, Comesaña, Baena, Akhomach och Yéremy Pino, som kanske äntligen kan få sitt stora genombrott såvida han håller sig skadefri. Med därtill Marcelino som styr, är jag ändå positiv till Villarreals kommande säsong. För att nå högre, tycker jag dock att laget verkligen behöver en riktigt bra nia.
Trots att jag rankar Villarreal på en 8e plats, tycker jag att det finns lite värde i att spela minislanten på Villarreal topp 4, främst på grund av oddset. Får man in en bra anfallare, då kan det räcka väldigt långt.
Spel: Villarreal topp 4 @ 9.00 / Bet365
Sista laget i texten om mittenträsket är fjolårets megasuccé, Girona. Laget gick in i säsongen med att försöka nå upp till den finfina 10e placering från året innan, vilket många trodde var omöjligt. Vi vet alla hur det sedan slutade. Girona förlorade enbart en match på de inledande 23 omgångarna och var serieledare efter halva säsongen spelad. Laget mattades sedan av en del mot slutet av säsongen, vilket dock inte alls var märkligt. Det slutade tillslut med en 3e plats och CL-spel till kommande säsong, och det genom att spela den mest underhållande, offensiva och roliga fotbollen i hela ligan.
Trots att det var flera spelare som imponerade stort, är det dock en man som är allra största anledningen bakom succén, tränaren Michel. Hur han utvecklat, transformerat och introducerat Gironas sätt att spela fotboll har varit fullständigt magnifikt, och hur han fick en trupp med egentligen mediokra spelare till att spela på den högsta nivån, är ett hantverk av hög klass.
Succén har dock kommit med ett pris, där mer eller mindre halva startelvan försvunnit under sommaren. Lagets stora skyttekung Artem Dovbyk har sålts till Roma, vilket onekligen är ett gigantiskt tapp. Med sina 24 mål vann han fjolårets skytteliga och det är i dagens marknad oerhört tufft att ersätta så många mål. Vidare har lagets stora ledare och en av de senaste säsongernas allra mest framstående spelare Aleix Garcia sålts till Leverkusen, vilket nästan är ett ännu större tapp. Garantin, ledarskapet och klassen som Aleix erbjuder, är även det otroligt svårt att ersätta.
Därutöver har flera spelare återvänt till sina hemmahörande klubbar, där Savio, Yan Couto och Eric Garcia alla var vitala spelare under Michel. Likt Dovbyk och Aleix, är det svåra spelare att ersätta. Savio med sin 1 mot 1 förmåga och kreativitet, Couto med sin snabbhet och förmåga att utmana samt Eric Garcias passningsfot. Att således bli av med stora delar av stommen, är riktigt tungt.
Emellertid tycker jag att Girona hittills ändå ersatt dessa spelare på ett intressant sätt. Som ersättare till Dovbyk har Girona valt att satsa på förra Barcatalangen Abel Ruiz, som jag tror kommer att vara väldigt bra i Girona. Som ersättare till Savio har klubben lånat in Bryan Gil, som förvisso lite stannat av i sin utveckling den senaste tiden, men om det är någon som kan återfinna Gils form så är det Michel. Detsamma gäller Donny van de Beek, som Girona köpt loss från Man United. Det finns väldigt mycket fotboll i den spelaren, och är det någon som kan skaka fram det, är det just Michel.
Vidare har Girona köpt in en av Spaniens allra mest intressanta mittbackar, Alejandro Francés, som jag tror får sitt stora genombrott denna säsong. Dessutom har klubben förstärkt centrallinjen med den tjeckiska talangen Ladislav Krejci, som lovordats stort. På mittfältet har Oriol Romeu återvänt från Barca och Gabriel Misehouy plockats in från Ajax. Hittar Romeu tillbaka till sin form han hade för två år sedan, kommer tappet av Aleix att dämpas något.
Således är det ett lite nytt Girona den kommande säsongen jämfört med den senaste, vilket gör att man såklart är lite skeptisk. Att tappa tre av sina absolut bästa spelare från i fjol i Savio, Dovbyk och Aleix är extremt tungt, och med därtill två ytterligare givna startspelare, är det mycket som är osäkert. Girona ska dessutom dubbeljobba i och med CL-avancemanget, samtidigt som förväntningarna onekligen höjts på klubben.
Jag väljer dock att vara något positiv, främst på grund av att Michel fortsatt är kvar. Det finns absolut frågetecken i vissa spelare de tagit in, i synnerhet kring Bryan Gil och Donny van de Beek, och det är ingen garanti att det blir bra. Men sett till hur Michel tidigare omvandlat mediokra spelare till nästan världsstjärnor, gör att jag ändå väljer att vara positiv. Dessutom återfinns fortsatt en hel del kvalitetsspelare som Tsygankov, Ivan Martin och Yangel Herrera. Jag har dock svårt att se Girona göra en likartad säsong som i fjol, men att vara med och hota om europaplatser, det lär man kunna göra.
Saknar du konto på Bet365? Regga här och få 1250kr i Bonus!
// Junifalk
