Inför La Liga 24/25: Plats 20-14
Inför La Liga 24/25!
Det har återigen blivit dags att snart sparka igång en ny säsong av världens finaste fotbollsliga, La Liga. Fjolårssäsongen blev inte riktigt lika spännande som året innan, men likväl var det ett gäng lag som stack ut.
Real Madrid plockade hem den 36e ligatiteln i överlägsen stil, baskerna plockade hem Europa League-platserna och både Almeria och Granada skämde ut sig totalt. Men säsongen 23/24 lär trots allt minnas som Gironas fullständiga succésäsong, där man genomgående spelade den mest underhållande och bästa fotbollen av alla lag. Det slutade till slut i en tredjeplats och CL-spel till kommande säsong, och det här var en prestation jag tror vi sällan får se igen.
Det har dock hänt en hel del under sommaren och det finns mängder av klubbar som går en intressant säsong till mötes. Jag kommer därför att, precis som tidigare år, behandla samtliga klubbar, gå igenom förutsättningar och förväntningar samt dela en del långtidare. I skrivande stund har det dock inte släppts alltför många marknader ännu, utan jag kan komma att uppdatera texterna successivt, när fler marknader släpps.
Med tanke på att det är tre veckor kvar av transfermarknaden, kan såklart en hel del fortsatt hända. Jag har dock detta i åtanke, försöker dra de stora penseldragen kring lagen och förmedla mina förväntningar utifrån dagens förutsättningar. Texterna kommer att delas upp i tre delar: bottenlagen, mittenträsket och toppstriden. Vamos!
∙ Här kan du läsa om plats 13-7
∙ Här kan du läsa om plats 6-1
Först ut: bottenlagen.
Plats 20-14
Först ut har vi fet-Ronaldos klubb från Spaniens största region Kastilien och León, Valladolid. Klubben åkte ur La Liga 22/23 och gick därför in i fjolårssäsongen med hopp om att upprepa bedriften från året tidigare, att studsa direkt upp igen. Laget inledde säsongen någorlunda hackigt, men började ta fler och fler poäng och Valladolid knep tillslut den sista direktplatsen.
Emellertid var laget genomgående kritiserat, i synnerhet av de egna fansen. Valladolid spelade ingen fartfylld, offensiv och målglad fotboll, utan det var snarare fokus på försvarsspel. Det var dock ett framgångsrecept, eftersom man med sina blott 36 insläppta mål stod för ligans nästbästa defensiv, vilket även var anledningen till att laget fick sin återkomst till La Liga.
Mannen som styr skutan är fortsatt Paulo Pezzolano. Den långa uruguayanen kom till klubben under säsongen 22/23 och var alltså med när Valladolid åkte ner. Det var många som därför trodde att han skulle få kicken inför förra säsongen, där fansen var de största pådrivarna. Pezzolano fick dock fortsatt förtroende av Ronaldo, som själv handplockade uruguayanen. Eftersom Valladolid tillslut knep direktplatsen och avancemang till högsta divisionen, får Pezzolano förtroende även kommande säsong. Men missnöjet från fansen kvarstår.
Under transferfönstret har klubben varit aktiva, men inte genom att plocka in helt nya spelare. Istället har Valladolid mer eller mindre köpt loss samtliga spelare som under förra säsongen var på lån i klubben, där många var högst bidragande till klubbens avancemang. Biuk, Meseguer, Moro, Ndiaye, Juric och Ferreira hör samtliga till den skaran, där i synnerhet Meseguer och Ndiaye är spelare som sticker ut i positiv bemärkelse. Valladolid har dessutom lånat in Cömert från Valencia och plockat upp Chuki från de egna leden.
På utsidan hittar vi gamle Negredo och den förra Barcatalangen Jordi Masip, bägge vars kontrakt har gått ut. Dessutom har den pålitliga Escudero lämnat på fri transfer och en annan gammal Barcatalang, Monchu, har lämnat till Grekland. Av dessa spelare är det utan tvekan Monchu som får de stora rubrikerna. Att han som 24-åring lämnar Spanien för Grekland är såklart tråkigt, men det vittnar även om att han inte har särskilt stort förtroende för Valladolids chanser kommande säsong. Monchu har varit en av lagets bästa spelare under de senaste säsongerna, och han är onekligen ett stort tapp för Valladolid.
Överlag förfogar Pezzolano över en ganska svag trupp som både saknar talang och spets. Det finns ett fåtal intressanta spelare, som Meseguer, David Torres, Ndiaye och Moro, men det är inga spelare som håller särskilt hög La Liga-klass. Att klubben dessutom fortsatt ger förtroende till Pezzolano, som inte bara är en begränsad tränare utan även hatad av fansen, ger inte heller några större positiva vibbar. Med därtill ett svagt transferfönster och brist på målskyttar, innebär att jag tror väldigt lite på Valladolid inför kommande säsong. Jag tror inte att man gör en Almeria 23/24, men över 38 omgångar lär det bli oerhört tufft för Valladolid att klara sig kvar.
Rent spelmässigt tycker jag att det finns lite värde i att spela Valladolid att åka ur till 2.65.
📍 Spel: Valladolid att åka ur @ 2.65 | Rygga liret på Bethard & få 500kr i välkomstbonus!
Precis som Valladolid åkte Espanyol ner säsongen 22/23, och precis som Valladolid, gick Espanyol direkt upp igen. Inför fjolårssäsongen var Espanyol rankat som det bästa laget i segundan, mycket på grund av att man hade den klart bästa truppen. Trots att klubben tappade en del spelare, öppnade de kinesiska ägarna plånboken och värvade stort, med ambitionen att sejouren i segundan skulle vara kortvarig. Så blev ju även fallet, men det var knappast på ett imponerande sätt.
Espanyol inledde säsongen med klubblegendaren Luis Garcia vid rodret, som fick fortsatt förtroende trots nedflyttning säsongen innan. Laget fick en bra start i segundan, men efter 14 omgångar fick Garcia sparken och ersattes istället Luis Miguel Ramis. Valet av Ramis var för många överraskande, och Espanyol blev inte särskilt mycket bättre. Han fick 18 omgångar på sig innan kineserna återigen var framme med dojan och Ramis ersattes av den gamla busschauffören Manolo Gonzalez. Ännu ett överraskande val, som på flera håll kritiserades. Manolo bytte dock ut Garcias och Ramis offensiva fotboll mot en filosofi som istället passade hans tidigare arbete, att parkera bussen. Espanyol spikade igen bakåt, började spela snålt och klarade avancemang genom playoff. Men att med den truppen spela sådan undermålig fotboll, är ett stort underbetyg.
Klubben fick dock äntligen sin återkomst och kinesernas investering i truppen lönade sig. Nu ska de väl fortsätta att satsa? Svar: Nej.
Klubben har under uppmärksammade former gjort sig av med fjolårets skyttekung Braithwaite, låtit den stora talangen Nico Melamed lämna på fri transfer, vägrat förlänga med mittfältsmotorn Keidi Bare samt skeppat iväg Oscar Gil. Tappet av Braithwaite är blytungt och dansken har öppet både kritiserat hur han blev behandlad av klubben och hur klubben i stort sköts, något som även intygats av Melamed.
Kineserna verkar vilja köra på någon form av “spendera så lite som möjligt”-strategi, vilket onekligen syns på inkommande transfers. Två ytterbackar, Tejero från Eibar och Romero från Villarreal, har plockats in, som bägge är relativt mediokra. Som ersättare till Braithwaite har Espanyol lånat in Alejo Veliz från Spurs, som förvisso är en stor talang, men enligt mig är ett väldigt osäkert kort. Därtill har klubben även lånat in Alex Kral från Union Berlin, som också är lite av ett osäkert kort.
Det är således tydligt att allt inte står rätt till hos Espanyol. Ägarna har helt plötsligt bestämt sig för att sluta satsa, man behandlar sina spelare som skräp och ingenting, och truppen monteras ner bit efter bit. Med därtill en tränare som varken har erfarenhet av spel i Primera eller bedriver en särskilt vägvinnande fotboll, gör att jag tror laget får det tufft i återkomsten.
Räddningen för Espanyol är dock mängden med kvalitetsspelare som ändock fortsatt finns i truppen (såvida inga fler försäljningar sker). I Joan Garcia har man en av Spaniens mest spännande målvakter, Omar El Hilali är en väldigt lovande höger- och mittback, Aguado och Gragera är två riktigt fina mittfältare och lagkaptenen Javi Puado fortsätter att hålla en hög nivå. Med därtill Jofre och Pere Milla, har Espanyol ändå ett bra lag. Jag kan dock inte bortse från problemen som finns i klubben, och såvida ingen mer etablerad ersättare till Braithwaite kommer in, tror jag tyvärr inte att Puado har vad som krävs att själv väga upp alla mål från dansken.
Även här tycker jag att Espanyol att åka ur till 3.50 är tillräckligt bra för att ta ett litet klick.
Spel: Espanyol att åka ur @ 3.50 | Rygga liret här på Unibet med 1000kr i Freebet för nya kunder!
Nu till den tredje och sista nykomlingen, som återfinns i utkanten av Madrid, Leganés. Los Pepineros är åter tillbaka i högsta divisionen efter en fyraårig sejour nere i segundan, och det som välförtjänta seriesegrare. Från omgång 11 och in i mål låg Leganés antingen etta eller tvåa, och var över 42 omgångar det lag som imponerade allra mest. Anledningen till uppflyttningen var den otroligt starka defensiven, där Leganés släppte in blott 27 mål.
Mannen bakom succén är den unga och spännande tränaren Borja Jiménez, som nu kommer att göra sina första år i La Liga. 39-åringen har tidigare enbart huserat på lägre nivåer och kallas för ”playoff-specialisten”, efter att ha nått playoff från tredjedivision till segundan tre gånger med tre olika klubbar, och nu även lyckats föra upp ett lag till Primeran. Filosofin som bedrivs är försvarsspel först, men när laget väl flyttar upp i banan spelar man väldigt fin fotboll.
Leganés är den klubb i årets upplaga som har lägst budget, lägst lönetak och vars trupp är lägst värderad. Således finns det inte alltför stort utrymme att värva stora och etablerade spelare. Likväl har klubben stått för ett relativt spännande fönster. Man har köpt loss Miguel de la Fuente, Juan Cruz och Enric Franquesa, som samtliga var på lån under förra säsongen och var givna starters. Dessutom har man plockat in en av La Reals många talanger, Roberto López, som blir otroligt kul att följa.
Emellertid har Leganés även tappat en del spelare under sommaren, där Miramón, Portillo och Undabarrena samtliga är kännbara tapp. Det största tappet är dock målvakten Diego Conde, som köpts av Villarreal. Conde var den klart bästa målvakten i segundan förra säsongen, och en stor anledning till det låga antalet insläppta mål. Leganés har ersatt honom med Juan Soriano från Tenerife, som förvisso är en stabil målvakt, men likväl en klar nedgradering.
Sett till klubbens förutsättningar tycker jag dock att Los Pepineros gör allting rätt. De la Fuente och Cruz var vitala under fjolåret och bildar tillsammans med Diego Garcia och Dani Raba en riktigt spännande offensiv. Med därtill en extremt stabil defensiv under en fascinerande och karismatisk tränare i Borja Jiménez, gör att jag ändå tror att Leganés kan göra en bra säsong. Med det sagt, är klubben med rätta rankade att åka ner och jag blir inte förvånad om så även sker. Men av de tre nykomlingarna, tror jag Leganés har störst chans att klara sig kvar.
Precis ovanför strecket hittar vi en klubb som många nog blir förvånade över att se så här långt ner, den annars stabila och pålitliga Osasuna. Klubben från Pamplona har efter uppflyttningen 18/19 snabbt etablerat sig som en stabil mittenklubb, med fem raka säsonger utan att hamna lägre än 11a. Förutom en stark akademi och en smart värvningsstrategi, har Osasuna mycket att tacka succétränaren Jagoba Arrasate, som var med och tog upp Osasuna från segundan och sedan i fem säsonger lett laget med bravur i högsta divisionen.
Det kom därför som en liten chock när Arrasate i slutet av förra säsongen meddelade att han skulle lämna klubben. Arrasate förklarade att han behövde ny energi och nya utmaningar, och att han inte kände att han var rätt man att ta klubben till nästa nivå, vilket absolut är förståeligt. Men vem ersätter man då Arrasate med? En etablerad och erfaren tränare som kan ta Osasuna till nästa nivå? Eller åtminstone en tränare som är värdig att ta över allt som Arrasate byggt upp? Svaret blev: Vicente Moreno.
Ni som följt mig ett tag vet exakt vad jag tycker om Vicente Moreno. Det är en extremt begränsad tränare, som senast kommer från en fullständig fiasko-sejour i Almeria. På sju matcher som ansvarig för Almeria mäktade Moreno med 0 vinster och -10 i målskillnad, och la grunden till det haveri som Almeria utövade förra säsongen. Att han nu ska in och frälsa Osasuna? Jag är oerhört skeptisk.
Har klubben åtminstone stått för ett starkt transferfönster? Eller åtminstone ett godkänt? Svar: Nej och nej.
Vi hittar förvisso enbart en spelare på utsidan, men det är en spelare som varit en av klubbens allra viktigaste under de senaste säsongerna, kaptenen David Garcia. Det finns emellertid ersättare underifrån i form av unga Jorge Herrando, men det är en stor roll att bära att försöka ersätta all rutin från David Garcia. På insidan hittar vi därtill enbart en spelare, vänsterbacken Bretones från Real Oviedo. Således ett fruktansvärt svagt transferfönster.
Det betyder givetvis att truppen är mer eller mindre intakt från tidigare säsonger, men den börjar bli ålderstigen. Arrasate menade att det inte fanns så mycket mer att göra med den nuvarande truppen, vilket onekligen vittnar om att förstärkningar krävs, något jag håller med om. Det ryktas dessutom om att lagets klart två största stjärnor Aimar Oroz och Ante Budimir ska lämna, något som nästan hade varit dödsstöten för det här projektet. I skrivande stund är bägge dock fortsatt Osasunaspelare.
Trots att truppen rent kvalitetsmässigt håller en helt okej nivå, bidrar både det fasansfullt svaga transferfönstret och tillsättningen av Vicente Moreno till att jag är väldigt skeptisk på Osasunas kommande säsong. De har någon form av stabil lägsta nivå, men jag har så otroligt svårt att se Vicente Moreno vara rätt man för att nå högre upp med den trupp som Osasuna just nu besitter.
Ytterligare en klubb som etablerat sig som en stabil La Liga klubb är blixtarna från Vallecas, Rayo. Likt Osasuna, är det även en tränare som legat bakom den större delen av Rayos framgångar, Andoni Iraola. Han lämnade dock klubben inför förra säsongen, något som ledde till att mina förväntningar på Rayo sänktes drastiskt. I synnerhet när man istället plockade in mediokra Francisco som ersättare.
Rayo inledde dock säsongen bra, i vart fall poängmässigt. På de inledande 12 omgångarna förlorade man enbart två matcher, men rent spelmässigt såg det likväl inte särskilt bra ut. Tillslut kom verkligheten även ikapp och efter drygt halva säsongen fick Francisco dojan. In kom istället Iraolas assisterande tränare Iñigo Pérez. Trots att jag välkomnade den tillsättningen och att jag gillar Iñigo, blev spelet egentligen inte så mycket bättre. Laget slutade tillslut på en 17e plats, vilket även räckte för att Iñigo skulle få fortsatt förtroende.
Det största problemet för Rayo är dock truppen, som enligt mig är alldeles för svag. Stora delar är fortfarande identiska från när Iraola tog upp Rayo från segundan, vilket onekligen talar för hur pass mycket han trollade med den här truppen. Det finns förvisso viss kvalitet i Oscar Valentin, Unai Lopez och i synnerhet Isi Palazon och Alvaro Garcia, men samtliga börjar komma upp i ålder och jag tror att dessa gubbar har haft sina bästa dagar bakom sig.
Ett stort problem för Rayo har dessutom varit målskyttet, eller snarare bristen på det. Avsaknaden av en riktig kvalitets-nia har varit tydlig, framförallt när man kollar på lagets bästa målskyttar de tre senaste säsongerna. I fjol var det Alvaro Garcia på 6 mål, året innan Isi Palazon på 9 och dessförinnan Sergi Guardiola på 8. I truppen finns dock två anfallare i Raul de Tomas, men som definitivt passerat sitt bäst-före datum, och unge Camello, som förvisso har framtiden framför sig, men som inte riktigt är där ännu.
Under sommaren har klubben heller inte adresserat problemen i truppen. På spelare in hittar vi Pedro Diaz från Bordeaux och unge Pelayo Fernandez från Barcas akademi. Pedro Diaz är en spännande mittfältare som har flera bra år i Sporting Gijon bakom sig och Pelayo är en stabil mittback som gjort det bra i Barca B, men det skriker inte La Liga-kvalitet om dessa gubbar. Därtill har Adrian Embarba återvänt till klubben på lån från Almeria och Gerard Gumbau har lånats in från Granada. Jag gillar bägge dessa spelare, men att båda har varit med om två nedflyttningar på tre år, säger ändå en del om deras nivå.
Om inte det vore nog, har Rayo därtill tappat sin målvakt Stole Dimitrievski till Valencia. Dimitrievski har under de senaste säsongerna varit oerhört bra och en av klubbens allra bästa spelare. Rayo har ännu inte ersatt honom, utan det ser ut som att man kommer förlita sig på Dani Cardenas och den egna produkten Miguel Angel Morro. Det är två målvakter som håller en helt okej segunda-nivå, men inte mer än så.
Således tror jag att Rayo återigen går en tuff säsong till mötes. Till skillnad från i fjol har man dock en tränare som jag ändå gillar i Iñigo Perez, men av det man sett hittills är det sannerligen ingen garantitränare. Truppen håller därtill en ganska medioker nivå, där det emellertid fortfarande finns spets i framförallt Alvaro och Isi. Min känsla är dock att bägge är på en nedåtgående kurva och har haft sina bästa dagar bakom sig. I övrigt består truppen av en del spelare som är “ganska bra”, i form av Embarba, Gumbau och Valentin, men på den här nivån räcker inte “ganska bra”. Jag tror dock att Rayos räddning blir att lagen jag nämnt ovan känns ännu sämre och har ännu större problem. Det betyder emellertid inte att det är någon garanti att Rayo faktiskt klarar sig kvar, utan jag tror att laget kommer att husera nere i botten under hela den kommande säsongen.
Ungefär 9 km sydost om Leganés hittar vi den alltid rubrikskapande klubben Getafe. Med Jose Bordalás vid rodret känns Getafe alltid igen som ett hårdfört och fysiskt lag, som alltid spelar på gränsen. Det är således inte sällan som supportrar till storklubbar anklagar Getafe för att “spela fult”, vilket ofta leder till en hel del rubriker. I fjol var det dock något helt annat som rampljuset föll på.
När augusti hade hunnit bli september och transferfönstret egentligen stängt, kom bomben att Getafe lånar in den så omtalade Mason Greenwood. Vi vet alla historien bakom den tidigare Manchester United-talangen, vilket följaktligen bidrog till stora rubriker kring Getafe. För många klubbar hade det varit ett PR-självmord att plocka in Greenwood, men precis alla i och runt Getafe fullständigt älskade den värvningen.
Det intensifierades när Greenwood väl började spela fotboll ute på plan. Från första matchen var engelsmannen fullständigt briljant och låg mer eller mindre bakom precis allt i offensiv väg för Getafe. Samarbetet han därtill utvecklade med Mayoral, som slutade säsongen med 15 mål, var otroligt. Det får därför ses som en extremt lyckad lånesejour, för Getafe, Manchester United och för Mason Greenwood.
I och med att Greenwood dock var så bärande, är det ett stort tapp att han under kommande säsong inte ska spela kvar i Getafe. För i truppen i övrigt hittar vi sannerligen inga finlirare, utan Bordalás förfogar nästan enbart av lojala krigare. Getafe har dock gjort ett försök att ersätta Greenwood under sommaren, genom att köpa loss Peter Federico från Real Madrid Castilla och låna in Carles Pérez från Celta. Den förstnämnda har fått stort förtroende under försäsongen, och lär få starta en hel del matcher. Jag är dock lite skeptisk till hans nivå här och nu, i synnerhet efter den ganska svaga utlåningen i Valencia i fjol.
Carles Perez är dock en spelare jag gillar, men som är alldeles för ojämn. Höjden finns, men bristen i kontinuerlighet är ett problem. I övrigt har Getafe köpt loss Diego Rico samt plockat in Álex Sola, Jiri Letacek och doldisen Uche, som gjort en bra försäsong. Förutom Greenwood på utsidan hittar bland annat vi Enes Unal, Choco Lozano, Maksimovic, Jaime Mata, Carmona, Moriba, Latasa och Oscar. Således är det mängder med bärande spelare från i fjol som har lämnat.
Sett till hur truppen i dagsläget ser ut, med tappen av i synnerhet Greenwood, Maksimovic, Mata och Oscar, är jag lite skeptisk till Getafes framfart kommande säsong. Att lagets största stjärna Borja Mayoral dessutom ryktas bort, gör det hela ännu värre. I skrivande stund är han dock fortsatt kvar i klubben, vilket till synes beror på hans skadehistorik. Likväl blir det vitalt för Getafe att hålla kvar honom, eftersom klubben annars står helt utan en riktig anfallare. Emellertid har Getafe ett par fina spelare i form av målvakten David Soria, mittbacken Gaston Alvarez och mittfältsmotorn Luis Milla, som alltid är stabila. Med därtill Bordalás vid rodret, tycker jag ändå att klubben har vad som krävs för att undvika nedflyttning. Men sett till hur truppen ser ut idag, har jag svårt att se att det blir mycket bättre än så.
Ett av fjolårets allra största utropstecken var nykomlingen Las Palmas, som under två tredjedelar av säsongen var med och tampades om europaplatser. På de sista 15 omgångarna vann dock laget blott en match och tillslut halkade Las Palmas ända ner till en 16e plats. Inför säsongen var laget emellertid rankat att komma sist, vilket gör prestationen likväl väldigt imponerande.
En stor anledning bakom succén var tränaren Garcia Pimienta, som med sin progressiva fotboll lyckades mäta sig med de allra flesta lagen. Hans framgång gick heller inte de större klubbarna osynligt förbi, utan Sevilla har under sommaren värvat in Pimienta. Las Palmas har dock ersatt honom med ett spännande namn, Luis Carrión, som gjorde en riktigt fin säsong i fjol med Real Oviedo. En rekrytering jag verkligen står bakom.
Det har även hänt en hel del på transfermarknaden, där Las Palmas är den klubb i ligan som varit allra mest aktiv. Klubben har tappat Saul Coco och Sergi Cardona, som bägge var givna i backlinjen. Dessutom har Julian Araujo och Maximo Perrone återvänt till Barca respektive Man City, som också var ganska givna i startelvan. Därtill har Munirs kontrakt gått ut, som även han var en startspelare. Utöver dessa gubbar har Las Palmas gjort sig av med sex truppspelare.
Klubben har dock gjort ett försök att ersätta och förstärka truppen. Man har köpt loss Marvin Park, Manu Fuster och Jasper Cillessen, plockat in Oli McBurnie, Viti Rozada, Alex Munoz, Dinko Horkas, Ivan Gil, Jaime Mata och Ivan Cedric på fri transfer samt lånat in Adnan Januzaj. Det har således varit en stor ruljans i truppen, men överlag är jag positiv till spelarna som plockats in.
Av allt att döma är dock succémålvakten Alvaro Valles på väg bort, vilket onekligen är ett stort tapp för Las Palmas. Han var en stor anledning till lagets framgångar, men jag tror att Cillessen kan göra ett gediget jobb. I övrigt finns fortsatt ett gäng fina spelare som Mika Marmol, Kirian Rodriguez och Alberto Molerio, som samtliga håller en hög nivå.
Överlag är jag ganska positiv till Las Palmas inför kommande säsong, i synnerhet mer än vad marknaden tycks vara. Tappet av Garcia Pimienta är absolut tungt, men jag tror att klubben har hittat den perfekta ersättaren i Luis Carrión, som bara kan fortsätta utveckla det som Pimienta byggt upp. Tappen av en del bärande spelare från i fjol är också absolut tungt, men även här tycker jag att Las Palmas hittat bra ersättare. Inalles är min känsla att klubben gör väldigt mycket rätt, grundspelet finns där och jag tror onekligen att Las Palmas har vad som krävs för att klara sig kvar ytterligare en säsong.
// Junifalk
