Inför La Liga 25/26 – plats 6-1

Inför La Liga 25/26!

Nysatsningar, elefanten i rummet & resväska till Brasilien.

Vi avslutar årets genomgång, precis som vanligt, med toppstriden. Vilka tar Europa? Vem kniper CL? Och vem står där som slutlig vinnare?

Äntligen dags för: toppstriden.

Plats 6-1

Jag vill inledningsvis vara tydlig med att kampen om Europa i år känns mer öppet än på väldigt länge. Bortsett från (för mig) den givna topp-trean, så är det väldigt jämnt där bakom. Så min rankning i den här texten är inte nödvändigtvis att jag förväntar mig att just dessa lag tar Europa, men det är så här jag i vart fall värderar lagen när vi går in i säsongen.

Nog om det.

Först ut i denna text och det lag jag har placerat på första europaplatsen är fjolårets tabellsexa, Real Betis. Los Verdiblancos hade en något märklig säsong förra året, som enligt mig bestod av två väldigt tydliga halvor – innan och efter januarifönstret.

Betis gick in i säsongen med Pellegrini vid rodret, något som för mig kändes helt givet efter hur han verkligen lyft detta Betis och gjort dem till en klubb att alltid räkna med vad gäller europaplatser. Första halvan var dock en skakig sådan, där spelet såg trögt ut, det skapades väldigt lite framåt och med skador på nyckelspelare, så var det många som t.o.m krävde Pellegrinis avgång.

När Betis gick in i januarifönstret befann man sig på en 12e plats och med en mini-krisstämpel. När januari sedan blev februari stod Betis dock med två nyförvärv, Cucho Hernandez och Antony, samt med en mer eller mindre skadefri trupp. Vad som senare utspelade sig under våren var något i hästväg, där Betis började spela en snabb, offensiv, underhållande, rolig och, framförallt, vägvinnande fotboll. Allt slutade i Conference League-final och en sjätteplats, något som får ses som mer än väl godkänt sett till hur illa hösten var.

Jag tror således att Betis går in i den här säsongen med luft under vingarna och med tro om att spinna vidare på våren. Under sommaren har dock saker skett. Antony, som var en av de viktigaste spelarna under våren, har gått tillbaka till Man United och det är oklart huruvida han ansluter till Betis igen. Därutöver har Betis tappat Johnny Cardoso till Atleti, som varit lagets bästa defensiva mittfältare senaste två säsongerna, och Jesús Rodriguez till Como, som är en av de mest spännande talangerna som Betis fått upp på ett bra tag. Och om det inte vore nog – har Isco under försäsongen gått sönder och ser ut att missa hela hösten. Det är ett sånt monumentalt tapp, så det finns nästan inte.

Hur ska Betis då kunna återupprepa vårens succé?
Tappen av Antony och Jesus är absolut tunga, men jag ser dem inte som vitala. I synnerhet när Betis under sommaren värvat in Rodrigo Riquelme från Atleti, en spelare jag gillar skarpt. Jag tror att han kommer blomstra rejält under Pellegrini. Som ersättare till Antony har Betis ännu inte plockat in någon, men jag tror att man redan har ersättaren i sitt B-lag – Pablo Garcia. Han känns nästan som en ännu större talang än Jesus Rodriguez, och jag tror att han fullständigt kommer att explodera i år.

Vidare har Betis plockat in Alvaro Valles, som för två säsonger sedan var ligans allra bästa målvakt. Det här är en rekrytering jag gillar enormt och jag tror han är helt perfekt för Betis. Dessutom har Nelson Deossa plockats in från Mexiko, som verkar vara en riktigt spännande spelare.

Truppen i övrigt är fylld av kvalitet och med Pellegrini fortsatt vid rodret, tror jag ändå att Betis går en bra säsong till mötes. Att Isco dock kommer vara borta hela hösten är brutalt tungt, och det kan vara så att han är faktor nog för att Betis dalar. Jag går dock in i säsongen med positiva ögon, och för mig är Betis en klubb som ska vara med och tampas om Europa även i år.

Next up har vi fjolårets tabellfemma Villarreal. Fjolåret var Marcelinos första hel-säsong (under den här sejouren) efter att ha återvänt till klubben i mitten av säsongen 23/24. Villarreal gick in i säsongen med något osäkra förväntningar, men jag var övertygad om att Marcelino kunde göra bra saker med detta Villarreal. En femteplats och CL-spel nu kommande säsong, får man sannerligen kalla bra saker.

För mig är Marcelino en av Spaniens mest underskattade tränare, som verkligen kan få ut extremt mycket ur sina trupper. Under fjolåret fick vi dessutom se ett lite annorlunda Marcelino-lag, där han mer än tidigare bedrev en väldigt offensiv och risktagande fotboll. Det var inte bara otroligt underhållande att kolla på, utan uppenbarligen även vägvinnande. Med sina 71 mål framåt var det bara Real och Barca som gjorde fler, vilket säger en hel del.

Under sommaren har Villarreal dock tappat en av sina, om inte sin allra, bästa spelare i Alex Baena. Att han, efter att under flera år varit en av ligans allra bästa spelare, skulle få sin flytt till en “större” klubb var emellertid förväntat. Tappet är likväl enormt, men sett till att Villarreal har ersatt Baena med, enligt mig, den perfekta ersättaren i Alberto Moleiro, har man sannerligen minimerat skadorna. Moleiro är en spelare jag fullständigt älskar och han känns helt perfekt i detta Villarreal under Marcelino och ska bli så oerhört spännande att följa.

Villarreal har därtill tappat Thierno Barry till Everton, vilket såklart även det är ett tapp. Enligt mig har Villarreal dock bra täckning framåt i form av klubbikonen Gerard Moreno, fjolårets succé Ayoze Perez, som stod för hela 19 ligamål, samt den unga talangen Etta Eyong, som jag tror kommer att blomstra rejält denna säsong. Med därtill spelare som Pepe, Ilias och Yeremy Pino så förfogar Marcelino över en ruggig offensiv.

Laget har även förstärkt längre ner i banan, och vi behöver nog börja med elefanten i rummet – Thomas Partey. Det är en värvning som är problematisk på så många sätt, men jag ger mig själv tillåtelse att enbart diskutera det sportsliga. Och utifrån det perspektivet, går det inte annat än att kalla detta för en riktigt bra värvning och en spelare som sannerligen kommer stärka mittfältet.

I defensiven hittar vi även Santiago Mouriño från Atleti och Rafa Marin från Napoli, två spelare som vi främst känner till från Alaves. Det är två mittbackar jag verkligen gillar och tror kommer vara väldigt bra i Villarreal. Adderat med resterande trupp, så kan jag inte annat än att gå in i säsongen med återigen höga förhoppningar för Villarreal. Det blir såklart en utmaning att behöva dubbeljobba, i synnerhet när det är just Champions League som väntar. Och skulle Villarreal ta sig långt i den turneringen så är det rimligt att tro att ligaresultaten tar stryk, men det är således ett resultat av att Villarreal presterar bra – vilket är min själva grundtes. Oavsett turnering, så tror jag att vi kommer att få se ett riktigt bra Villarreal även denna säsong.

På den första Champions League-platsen har jag, surprise surprise, placerat fjolårets tabellfyra Athletic Club. Baskerna stod i fjol för sin bästa säsong på väldigt länge, både sett till prestationerna på planen och slutresultatet. Det blev förvisso aldrig någon hemmafinal i Europa League, men en fjärdeplats och stundande CL-spel är inget annat än MVG.

Jag hade höga förhoppningar på Athletic i fjol och förväntade mig att dom i vart fall skulle slåss om Europa, och det mycket på grund av mannen vid sidlinjen – Ernesto Valverde. Den nu sextioplussaren hade säsongen innan visat att det fanns något riktigt bra på gång och jag var övertygad om att Athletic bara skulle fortsätta att växa, vilket de även gjorde.

Frågan är emellertid hur mycket bättre Athletic egentligen kan bli. Som alla känner till, har klubben en strikt (om än mer och mer flexibel) transfer policy som innebär att man bara värvar spelare med baskisk koppling. Således står Athletic sällan för stora transferfönster, och i år är inget undantag. De enda nyförvärven utifrån är Jesus Areso från Osasuna och Robert Navarro från Mallorca. Det här är dock två spelare jag verkligen gillar och är övertygad om att de i vart fall stärker bredden för Athletic.

Utöver dessa så har det alltså mer eller mindre inte skett någonting transfermässigt, vilket jag däremot inte nödvändigtvis ser som särskilt negativt. Att Athletic kliver in i säsongen med samma lag, som var så bra i fjol, betyder att Valverde återigen kan fortsätta trumma på med detta gäng och komma flygande ur startblocken redan från början. Att klubben dessutom “fick” behålla Nico Williams efter ännu en (dock kort) sommar fullt med Nico-till Barca-rykten, kan nog innebära lite av en nytändning även för honom.

Truppen känns således igen och jag ser som sagt ingen anledning till varför Athletic skulle vara särskilt mycket sämre än i fjol. Det var knappast någon överprestation man stod för, utan det här Athletic är helt enkelt så här pass bra. Faktum är att man under fjolåret hade ett par gubbar som inte ens kom upp i sin maxnivå, som t.ex. Nico, vilket gör att jag snarare ser att laget kan växla upp.

Det enda som egentligen talar emot Athletic är att man kommer spela CL, och vi vet sen tidigare hur mycket Athletic satsar på cuperna, i synnerhet under våren. Skulle Athletic gå långt i CL, då kan ligaresultaten ta stryk. Men jag för samma argument här som i texten om Villarreal – tar sig Athletic långt i CL betyder det att dom gör bra prestationer, vilket är min grundtes. Att Athletic således just nu är “best of the rest” för mig, känns tämligen givet.

Att därför spela Athletic topp 4 till fina 3 gånger pengarna känns också tämligen givet.

📌 Spel: Athletic topp 4 @ 3.00 / Coolbet

Vidare till topp tre, där vi först ut har, föga förvånande, Atletico Madrid. Los Colchoneros har sannerligen etablerat sig som det “tredje laget” i La Liga under det senaste decenniet. Det kan möjligen låta hårt, med tanke på att de ändå vann ligan så sent som säsongen 20/21. Jag tycker dock inte att man kan argumentera för att de är uppe på Barca & Real Madrids nivå i form av status och förväntningar. Frågan är emellertid om man kommande säsong ändå ska ha ganska höga förväntningar.

Inför fjolåret öppnade Atleti den stora plånboken, där man under sommaren spenderade nästan två miljarder på nyförvärv. Julian Alvarez, Conor Gallagher, Robin Le Normand och Alexander Sörloth plockades alla in som stora namn, och känslan var verkligen att Atleti satsade på de stora titlarna. Vi vet dock hur allt slutade – med ingenting.

Jag tycker emellertid att det är svårt att analysera fjolåret. Under slutet av första halvan befann man sig på en förstaplats i ligan, man kom femma i CL-ligafasen och man tog sig till semifinal i Copan tämligen enkelt. Men inom loppet av ett par veckor i mars slutade egentligen hela säsongen – man rök ur CL mot Real, man rök i Copan mot Barca och tappade även all realistisk chans på ligatiteln. Innebar detta sålunda att det var en katastrofsäsong? Jag tycker att det är lite orättvist – men samtidigt så vann man ingenting och säsongen var mer eller mindre över redan i mars.

Simeone och Atleti stod därför under sommaren inför något av ett vägskäl.

Vad som dock utspelat sig under sommaren pekar tydligt på en sak – Simeone får fortsatt uppbackning och Atleti satsar ännu hårdare. Nya två miljarder är redan spenderade, och vad det verkar är Atleti ännu inte klara.

Nyförvärven den här sommaren är dessutom otroligt spännande. Atleti har till att börja med plockat in Alex Baena från Villarreal, som jag ser som en av sommarens bästa värvningar. Baena har varit en av ligans allra bästa spelare ett bra tag nu och han är precis den spelartyp som Atleti suktat efter. Simeone har dessutom äntligen fått en otroligt bra sexa i Johnny Cardoso från Betis, en riktigt bra mittback i David Hancko från Feyenoord, en ruskigt spännande högerback i Marc Pubill från Almeria och en väldigt lovande vänsterback i Matteo Ruggeri från Atalanta.

Och som om det inte vore nog har Atleti plockat in Thiago Almada från Botafogo, en spelare jag tror extremt mycket på och är övertygad kommer att explodera under Simeone. Därtill har klubben tagit in Raspadori från Napoli. Jag kan inte annat än att sätta fullständigt toppbetyg på klubbens sommar.

Truppen som Simeone nu har till förfogande är helt sanslös, och sannerligen byggd för att kunna fightas på alla fronter. Sett till kvalitet på bredden, är detta nog ligans allra bästa trupp. Vad innebär dock detta? Är det titelkrav på Atleti?

Förmodligen ska man ha det, men samtidigt tycker jag att det är så vansinnigt svårt med tanke på att det är just Barca och Real som Atleti måste gå upp emot. Och i CL, är det sannerligen inte mycket enklare. Men med dessa nyförvärv, är det åtminstone ett krav att Atleti ska vara med och fightas, och enligt mig ända in i slutet.
Kommer det att räcka till en titel? Svårt att säga.
Men jag tycker att både förväntningar och krav ska vara riktigt höga på årets Atleti. Det finns egentligen inga ursäkter nu – Simeone har fått alla nycklar. Nu gäller det bara att få ihop det.

Vi är i slutklämmen och allt som återstår är att avhandla ligans två drakar – FC Barcelona och Real Madrid. De senaste säsongerna tycker jag att det har varit relativt enkelt att placera det ena laget över det andra, men den här säsongen ser jag det som jämnare än på riktigt länge. För mig är det nästan (inte riktigt, men nästan) en coinflip. Jag har dock placerat de regerande mästarna Barcelona på en andraplats.

Jag vet knappt var man ska börja med Barcas fjolår, och känner inget egentligt behov av att ingående lägga ut texten om den (då hade den här texten blivit 5000 ord till, vilket ingen pallar med). Alla vet vad förutsättningarna och ingångsvärdena var, hur säsongen utspelade sig och vad slutresultatet blev. Jag var väldigt tydlig inför fjolåret att tillsättningen av Hansi Flick var ett högt spel, med en extrem high risk/high reward. Jag var något skeptisk till det, men såg sannerligen höjden. Men allt blev bättre, mer och större än vad någon hade kunnat drömma om. Så bra som man spelade, så underhållande det var och hur brutalt nära det var en fullständig överjävlig crescendo på det hela. Som Barcasupporter är allt jag kan säga – Tack Hansi Flick.

Frågan är sålunda hur man ska se på Barca inför kommande säsong. Under sommaren har det inte hänt alltför mycket, men det har sannerligen hänt grejer. Till att börja med har Barca äntligen tagit tag i vad som varit en av klubbens stora följetonger under de senaste åren – målvaktsfrågan. Szczesny gjorde ett så otroligt imponerande jobb i fjol och var klart bättre än vad någon hade trott, men när Barca nu plockat in en av Spaniens allra mest spännande målvakter i Joan Garcia, har klubben till slut löst ett stort problem. Joan Garcia är för mig redan en målvakt i världsklass och en sanslöst viktig pusselbit för Flick.

Det enda andra nyförvärvet till A-laget är Marcus Rashford från Man United, vilket är en lite knepig värvning att ta ställning till. Det är dock en värvning med väldigt låg risk, och kommer han upp i någorlunda gammal form så vet vi alla vilken otrolig spelare som finns där.

Trots att han egentligen är värvad till B-laget, så måste jag också bara nämna Roony Bardghji. Övergången av svensken till Barca slog lite ner som en bomb och likt Rashford, lite knepig att ta ställning till. Efter den försäsong som Roony dock haft visar väldigt tydligt – han är en extremt stor talang, han kommer att få speltid och han är i A-laget för att stanna. Väldigt spännande att följa.

På ut-sidan är det enda nämnvärda tappet Iñigo Martinez. Spanjoren var lagets bästa mittback i fjol, och kommer utan tvekan att vara ett enormt tapp. I synnerhet vad gäller hans ledaregenskaper och hur han var som pappan i omklädningsrummet. För mig finns det dock flera mildrande aspekter här, där den största ändå är att både Araujo och Christensen nu är skadefria och mer än fullgoda ersättare.

Således är det väldigt mycket samma Barca som går in i kommande säsong, och jag tror verkligen att vi kommer att få se ett väldigt identiskt Barca som i fjol, både vad gäller spelsätt och nivå på prestationer. Det kommer att vara framåtlutat, energiskt, hög backlinje och troligen väldigt målglada matcher. Lamine Yamal ser nästan ännu bättre ut än i våras (hur det nu ens är möjligt), Pedri är fortfarande bäst i världen på sin position, Raphinha lär knappast vara sämre än i fjol och Lewandowski bör kunna fortsätta göra mål (även om han inledningsvis nu är skadad). Det är väl skador emot, men jag ser inte varför Barca ska bli så mycket sämre än i fjol. Sen huruvida det kommer leda till samma framgångar är en annan sak, i synnerhet med tanke på att jag tror att konkurrensen (både i ligan och i CL) är klart större jämfört med fjolåret. Men ett riktigt bra Barca, det kommer vi att få se.

Jag tror som sagt att Lamine Yamal kommer att växla upp, i synnerhet målmässigt. 1.85 på ö13.5 mål? Taget!

📌  Spel: Lamine Yamal ö13.5 mål @ 1.85 / Coolbet

📍 Öppna konto här och få 100% upp till 1000kr hos Coolbet!

Då är vi framme vid det sista laget, och de jag har placerat som slutliga vinnare, Real Madrid. Los Blancos hade något av ett stökigt fjolår, som går att analysera från flera vinklar. Klubben gick in i säsongen som både regerande liga- och CL-mästare, och med självaste Kylian Mbappe som nyförvärv tänkte alla exakt samma sak – vem ska stoppa Real Madrid?

Svaret har såklart flera lager, men enligt mig var det tydligt – Real Madrid själva. När man kommer tvåa i både ligan och Copan är det förvisso svårt att hävda att Real var dåliga, men jag tycker (och många med mig) att fjolårets upplaga av Real Madrid var en riktigt svag sådan. Med deras egna mått mätt (där ribban såklart ligger extremt högt) – var det ett dåligt Real Madrid vi fick se.

Under sommaren har dock väldigt mycket hänt, där den stora förändringen såklart är att Carlo Ancelotti tagit resväskan till Brasilien och istället blivit ersatt av Xabi Alonso. Alla vet vad han åstadkommit i Leverkusen och det var en illa dold hemlighet att han så småningom skulle ta över Real Madrid. Det är väl dessutom att slå in en öppen dörr att säga att Xabi är precis vad Real Madrid behöver, vilket jag verkligen tycker. Men det är sannerligen ingen garanti att allt faktiskt blir bra.

Jag är dock tämligen övertygad om att vi kommer att få se ett bättre Real Madrid denna säsong jämfört med förra, där just Xabi är en stor del i det hela. En annan stor del är också den transfersommaren som Real har gjort. För till skillnad mot Barca har Real onekligen öppnat plånboken, genom att ha plockat in en av Spaniens allra bästa mittbackar Dean Huijsen, en extremt spännande vänsterback i Alvaro Carreras, en av Argentinas största talanger i Franco Mastantuono och självaste Trent Alexander-Arnold. Möjlig krydd, men det här är så nära ett femplus fönster som Real i sommar kan komma.

Den sista faktorn som för mig talar för att Real kommer att vara ännu bättre i år, är sparkapitalet i truppen. Utan att egentligen övertyga så var den enda stjärnan som kom upp i nivå i fjol (förutom Valverde) Kylian Mbappe – och då var han oerhört kritiserad av väldigt många. Att det då finns förbättringspotential i spelare som Vini, Bellingham och Rodrygo – ja, då råder det inga tvivel om att Real kan förbättra sig.

Jag ser inte Real som solklara favoriter till att återta kronan från Barca, men jag kliver i vart fall in i säsongen med ingångsvärdena och förväntningarna att Real Madrid kommer att vara riktigt, riktigt bra.

Vini lär ha en bättre säsong i fjol, och då mäktade han ändå med 10 assist. Att då få 1.90 på ö10.5 assist denna säsong, taget!

📌  Spel: Vinicius ö10.5 assist @ 1.90 / Bet365

Det var allt inför den kommande säsongen. Den 15e augusti kör vi igång. Vamos!

∙  Texten och spelen för plats 7-13 hittar ni här

∙  Texten och spelen för plats 14-20 hittar ni här

// Junifalk