La Liga: Inför säsong 22/23 – Plats 13-7
Vi tar oss vidare mot det i år så jämna mittenträsket, där vi ska försöka fäkta oss fram i La Liga-djungeln. Här hittar vi flertalet spännande lag som både värvat gott och bygger vidare på det dom visade upp i fjol. Dessutom finner vi det lag som jag tror blir årets överraskning.
Mot Iratiskogen!
———————————————
Plats 13-7
Första laget i denna djungel är laget från tjurstaden Pamplona, Osasuna. Sedan uppflyttningen 18/19 har klubben redan befäst sin plats som ett stabilt spanskt mittenlag, med fokus på organisation och hårt jobb snarare än finlir och spelförande. Osasuna är nog det närmsta ett klassiskt brittiskt lag i Spanien som man kan komma. Mycket har att göra med den energiska coachen Jagoba Arrasate, som tog över laget sommaren 2018, direkt vann Segunda och sedan dess fått sin väloljade maskin till att leverera i högsta ligan.
Ser man till truppen är det inte heller ett överflöd av bollskickliga spelare, där fokus istället ligger på löpkapacitet och fysik. Likväl har man ett gäng riktigt bra lirare, där vi bland annat hittar Lucas Torró, Moncayola och klubbikonen Roberto Torres. Trots att Osasuna inte är det mest tiki-taka laget i ligan, betyder det inte att dessa gubbar saknar fina fötter. Men ändock är det i det organisationsmässiga där dessa herrar fullständigt briljerar.
Framåt har Osasuna likaså ett gäng riktiga bulldozer, i Chimy Ávila, Ante Budimir och Kike García. Tre lite ålderstigna gubbar, men som alla fortsatt uppvisar stor kvalitet på planen. Emellertid hade Arrasate det svårt att verkligen hitta vem utav dessa som i fjol var den självklara startspelaren, den självklara 9an, och den som laget kunde lita på vad gäller målskyttet. Således finns det fortsatt mer att hämta i den aspekten.
Ser vi till transfers så är sommarens stora tapp klubblegenden Oier, som efter 10 raka säsonger lämnat Pamplona. Gapet han lämnar efter sig är självklart massivt, både sett till rutin och kvalitet. Men fullgoda ersättare finns, och detta innebär troligen att Roberto Torres får ta ännu mer ansvar och utrymme.
Osasuna har inte varit alltför aktiva i sin egna rekrytering, men likväl har framförallt två fina gubbar plockats in. Först har man förlängt lånet av vänsterspringaren Manu Sánchez, som var ruggigt fin förra säsongen. Sedan har man även hämtat in Moi Gómez från Villarreal, en transfer som jag ser som en av säsongens kap. Moi Gómez har ständigt levererat när han väl fått speltid, men sett till att konkurrensen varit lite för hög i en klubb som Villarreal, känns Osasuna som helt rätt. Detta kommer, enligt mig, bli succé, både för spelare och klubb.
Inalles känns Osasuna återigen stabila, med inte alltför stora förändringar i truppen, och där det enda riktiga nyförvärvet är ruskigt fint.
———————————————
Nu till en av fjolårets nykomlingar och tillika en av föregående säsongs stora överraskningar, Rayo Vallecano. Madridklubben hamnade säsongen 20/21 på en 6e plats i Segunda, men tog sig sedan upp till La Liga genom vinst mot både Leganes och Girona i kvalet. Väl uppe i La Liga rivstartade Rayo, och efter nästan halva säsongen spelad låg dom på en ofattbar 4e plats. Under våren fick dom dock komma ner på jorden igen, men slutade likväl på en finfin 12e plats. Tilläggas ska även att Rayo nådde en semifinal i Copa del Rey, något som bara i sig är imponerande.
Med den gamle Athletic-legendaren Andoni Iraola vid rodret så uppvisade Rayo en makalös snabb och anfallsrik fotboll, framförallt på hemmaplan, där målen bara öste in och drakarna fäktades bort till höger och vänster. När sedan baksmällan slog in, var det just anfallsspelet som fick sin största törn, men annat kunde man knappast förvänta sig från en nykomling.
Truppen som Areola förfogar över var redan i fjol ruggigt fin, och det har egentligen inte skett något större tapp, förutom en: Sergi Guardiola. Spanjoren var inlånad från Valladolid, och var faktiskt Rayos klart bästa målskytt. Det är glasklart att detta får räknas som ett avbräck modell större, men likväl förväntad i.o.m att han enbart var i Madrid på lån.
Man har ännu inte helt ersatt Guardiola med något förvärv, men Rayo har istället plockat in Unai López på permanent basis, Salvi Sánchez, Diego López och Florian Lejeune. Samtliga väldigt fina transfers, som definitivt stärker bredden i truppen. Vidare hittar vi spelare som Dimitrievski, Fran García, Óscar Trejo, Isi Palazón, Álvaro García och gamle fina Radamel Falcao i laget, och det är verkligen inga dussin-spelare.
Jag tycker att Rayo har trupp, coach och spelidé bra nog för att kunna klara en fin mittenplacering i år, något som inte marknaden verkar tycka. Coolbet erbjuder ett riktigt götte-odds på H2H mot Valladolid, något jag tar direkt.
Rayo Vallecano H2H vs Valladolid @ 1.70 / Coolbet
———————————————
När vi nu kommit halvvägs genom lagen, har det blivit dags för en av de mest klassiska klubbarna i hela Spanien, Valencia CF. Sedan de fina säsongerna 17/18 och 18/19, har det varit desto tyngre för den Peter Lim-ägda klubben, med splittringar, tränarbyten och missnöjda spelare. Inför förra säsongen tillsatte man den vandrade Dressmanreklamen José Bordalás. Det kändes då som ett väldigt bra och rimlig val, både för Bordalás och Valencia.
Enligt mig var det likaså ett bra val, där den hetlevrade spanjoren direkt satte sin prägel på laget med sin aggressiva 532-uppställning. Det var mycket löpningar, hög press och tuffa närkamper. Helt enkelt Bordalás fotboll i sitt esse. Sett över hela säsongen var det ligamässigt såklart under förväntan, där dom till slut ändå slutade på en okej 9e plats. Valencia tog sig dessutom till Cupfinal, där dom föll mot Betis på straffar. Inalles en bra säsong, och definitivt något att bygga vidare på. Men det tyckte inte Peter Lim.
Två veckor efter säsongen tagit slut kom beskedet att Bordalás fått kicken, och bara några dagar senare offentliggjordes ersättaren. En annan hetlevrad man vid namn Gennaro Gattuso. Den herren behöver ingen större introduktion, men jag var nog inte ensam om att hejda till när jag såg nyheten. Likväl, Gattuso är mannen som ska leda Valencia denna säsong.
Truppen är emellertid i stort sett intakt, där det mest varit ett gäng gubbar som försvunnit tillbaka från sina lånesejourer. De mest framstående tappen är Bryan Gil, Omar Alderete och Ilaix Moriba. Framförallt de två förstnämnda hade bägge riktigt fina säsonger i fjol, där Gil stod för finurlighet och kreativitet framåt, och Alderete för kärnan i försvaret. Jag skulle faktiskt bli rejält förvånad om Valencia inte köper loss Alderete innan transferfönstret stänger.
Ännu har det inte gjorts klart med alltför många förvärv, men det klubben har gjort är att köpa loss Hugo Duro, samt plockat in Samu Castillejo och Samuel Lino. Köpet av Hugo Duro är en otroligt viktig affär för Valencia, sett till att han i fjol var deras bästa offensiva spelare efter Guedes och Soler. Truppen i övrigt är som sagt intakt, och det är absolut inga svaga pjäser klubben sitter på. Förutom de klart största stjärnorna i Guedes och Soler så hittar vi en av Europas största målvaktstalanger i Mamardashvili, defensiva kuggarna Gabriel och José Gaya samt mittfältstalangen Hugo Guiillamón.
Truppen håller överlag hög nivå, och borde nog rankas strax bakom de självklara topp 8. Men det som gör att jag sätter Valencia på undre halvan, är just bytet från Bordalás till Gattuso. Jag ser inte exakt hur detta ska utspela sig, men jag tror definitivt inte på någon succé.
———————————————
Dags för övre halvan av tabellen, där vi först ut har laget från utkanten av Madrid, Getafe CF. De mörkblåa hade en mardrömsstart i början av förra säsongen, där de efter hela 17 omgångar enbart vunnit 2 matcher och återfanns som nästjumbo. Men efter tränarbyte och ett bra vinterfönster så ryckte Getafe upp sig, och slutade till sist på en 15e plats. I år tror jag på förbättring från Getafes sida, och det redan från start.
Quique Sánchez Flores plockades in i början av Oktober, efter att Getafe börjat säsongens 8 första matcher med 7 torsk och en oavgjord. Spelet blev inte förbättrat på en gång, men så småningom fick man se tendenser till Quiques spelsätt och filosofier. Det han främst verkligen fick ordning på var defensiven, där laget gick från oskärpt och klent till välorganiserat och solitt. Jag tror att han under sommaren fortsatt gnugga defensiv struktur, och att han med de nya förvärven, siktar på en topp 10 placering kommande säsong.
Många av de framstående spelarna i fjol var enbart här på lån, som t.ex Mayoral, Yokuslu och Jorge Cuenca. Mayoral var efter stjärnan Enes Ünal Getafes klart bästa offensiva spelare, och faktiskt så pass bra så klubben köpt loss honom inför denna säsong. Vidare har man även plockat in Luis Milla och Duarte från Granada samt lånat in Portu från La Real. Samtliga dessa fyra förvärv är oerhört fina, där framförallt mittfältsdirigenten Luis Milla ska bli ruggigt spännande att se. Här får Getafe onekligen en kreatör på mittfältet, något som var saknat i fjol.
I Duarte får man en riktig stabil mittback, som gott kan ersätta Cuenca, och i Portu får man speed & åter speed på kanten. Inalles 5/5 i betyg för transferfönstret, och med därtill b.la Djené, Arambarri och såklart Enes Ünal så har Getafe en väldigt spännande trupp inför kommande säsong.
———————————————
Strax bakom topp 8 hittar vi vad jag tror kommer bli årets överraskning, Espanyol. Katalanerna stod för en överlag bra säsong som nykomlingar i fjol, framförallt på hemmaborgen RCDE Stadium. Klubben slutade på en 14e plats, något som enligt mig var lite i underkant sett till prestationerna över hela säsongen. Truppen var redan då spännande och kvalitetsrik, och inför kommande säsong har Espanyol rekryterat både spelare och tränare.
I slutet av förra säsongen skickade man ut tränare Vicente Moreno efter enbart 1 vinst på de 8 sista matcherna. Vem som skulle ersätta var länge oklart, men i början av Juli tillkännagav klubben att man gjort klart med Diego Martínez. Det här är enligt mig en grovt underskattad tränare, som mellan säsongerna 18-21 gjorde ett oerhört fint jobb med Granada. Denna rekrytering känns på förhand riktigt bra, och är helt rätt väg att gå för att ta kliv uppåt i ligan.
Förutom tränare, har Espanyol därtill plockat in en del fina spelare under sommarförnstret. Den mest framstående är den förre Alavés strikern Joselu, som anlänt på free transfer. Joselu har gjort det väldigt bra i ett annars ganska uselt Alavés, och stod i fjol för 14 baljor. Förutom en målskytt, är han en targetspelare av rang som med sin längd och styrka i luftspelet, vinner i stort sett alla dueller. Bra värvning av Espanyol, framförallt när det nu ser ut som att man tappar Raúl de Tomás.
RDT, som han också kallas, har under hela sommaren haft en del konflikter med både ledning och tränare Martínez, och nu i veckan har spekulationer om en transfer till Real Madrid tilltagit. Om så sker, är det såklart ett stort tapp för Espanyol, och jag är nog inte ensam om att drömma om att få se RDT och Joselu tillsammans på topp. Men likväl förstår man RDT. Om moderklubben kommer knackande på dörren, så vill man nog svara.
Utöver Joselu har Espanyol vidare tagit in målvakten Lecomte, Brian Oliván, Vinicius Souza samt köpt loss Tonny Vilhena. Tillsammans med övriga spelare i truppen, som Sergi Darder, Pedrosa, Puado, Melamed och Keidi Bare, så har nu Espanyol både trupp och tränare bra nog för att etablera sig som ett lag för övre halvan.
Trots att jag placerat Espanyol på 9e plats, så tror jag att de är det laget som verkligen kan hota om en topp 8 placering. Coolbet erbjuder just nu 3.50 på en topp 8 placering, ett spel som får sig en liten mysig tv-peng.
Espanyol topp 8 @ 3.50 / Coolbet
———————————————
De två placeringarna jag haft allra tuffast med att ranka är 7 & 8, där jag anser Athletic Club och Real Sociedad vara i stort sett precis lika bra. Men, ett beslut måste tas och jag landar i att jag håller Athletic som knappt bättre, och det av en anledning som jag kommer till lite senare. Således placerar jag Alexander Isak & Co på en 8e plats.
Förra säsongen var La Real det lag som rent estetiskt lirade bäst fotboll, där tränare Alguacil gnuggat sina basker till att lira den mest lena och läckra av tika-taka. Men på samma sätt som de var det bästa laget med boll, var de också det absolut sämsta laget på att förvalta sina målchanser. Totalt sett mäktade laget med ynka 40 mål framåt, vilket var klart sämst av alla topplag. Sett till all underliggande “borde” La Real gjort 15-16 mål fler, vilket är häpnadsväckande siffror sett över en hel säsong.
Under sommarfönstret har klubben varit ganska aktiva, med tydligt fokus på att förbättra offensiven. In har Brais Méndez, Mohamed-Ali Cho och Takefusa Kubo kommit. Brais Méndez har under de senaste säsongerna varit en av Celtas mest framstående spelare, som helt klart kommer bidra med både spets och kreativitet till laget. Mohamed-Ali Cho är en av de många talangerna från Frankrike, som köpts loss från Angers. Fransmannen är lite av en oslipad diamant, men har onekligen speed, vilja och en hel del kraft i sig. I lilla Kubo får Sociedad en kille som helt klart kan göra sin gubbe och erbjuda en annan dimension i spelet.
I och med dessa transfers, lutar det mer och mer åt att Alguacil vill lira en 442a nästa säsong, där Cho och Isak agerar anfallsduo. Spontant känns detta helt klart spännande, och öppnar enligt mig upp för att Isak kan blomma ut ännu mer. Det har varit tydligt att han inte riktigt trivs som ensam striker, och partnerskapet med Sörloth i fjol blev alldeles för statiskt. Men i Cho får Isak en rivig lekkamrat som heter duga, något som känns väldigt bra på förhand.
Truppen i övrigt är i stort sett densamma, där samtliga är bollskickliga, och flertalet fortfarande relativt unga. La Real verkar bygga för framtiden, och detta kan vara säsongen där det verkligen exploderar. Men anledningen till att jag ändå placerar dom utanför topp 6 är dels för att lagen framför kommit ännu längre i sitt lagbygge, dels för att La Real även i år ska spela Europaspel. I fjol märktes det tydligt att laget inte riktigt orkade lira alla turneringar samtidigt, och formen dippade ganska rejält när det vankades 2 matcher i veckan. Likväl, är detta ett lag för framtiden, och jag tror att om 2-3 år kommer vi tala om La Real som en klar topp 4 kandidat.
Spelmässigt har jag ett målskyttsspel på vår kära Alexander Isak. I fjol hade han något av en fiaskosäsong, och mäktade enbart med 6 mål i ligaspelet. Men, han skapade likväl ett xG på nästan 11, och var många stunder ganska ensam i anfallet. I år har han flera lekkamrater, där framförallt partnerskapet med Cho bäddar upp för bra chanser för Isak att leverera. Över 11.5 mål hos valfri Kambi känns fint!
Alexander Isak ö11.5 mål @ 1.85 / Speedybet
———————————————
Strax utanför topp 6 så har jag placerat det klassiska och fina Athletic Club. Athletic är tillsammans med Barcelona och Real Madrid medgrundare till Primera División, som vi idag kallar för La Liga. Dessa tre lag är även de enda som aldrig blivit nedgraderade från den spanska högstadivisionen, vilket gör Athletic till en av de största klubbarna i hela Spanien.
Fjolåret var överlag en bra och stabil säsong, där baskerna i stort sett genomgående låg på en 8e plats, något som även blev deras slutplacering. Det som framförallt fungerade så väl var defensiven, där Athletic enbart släppte in 36 mål. Men stabil säsong och en mittenplacering har varit visan för Athletic flertalet säsonger nu, där dom ännu inte riktigt lyckas ta det där extra klivet. Stor anledning till det är deras unika transferpolicy.
För den som inte har koll, så har Athletic sedan 1912 haft en “oskriven regel” som säger att dom enbart signar spelare som antingen är födda i Baskien eller som fått sin fotbollsuppfostran i en baskisk klubb. Athletic är unika med denna regel i toppfotbollen, en regel som både har sina förespråkare och kritiker. Oavsett vad man tycker, så bidrar detta till att klubbens potentiella rekryteringar är limiterade. Emellertid, gäller inte denna regel för tränarstaben, vilket är ovan nämnda anledning till att jag placerar Athletic över Sociedad.
Under hela våren var det i stort sett givet att Marcelino skulle få lämna posten som huvudcoach efter säsongen, något bägge parter verkade tillfreds med. Vem som skulle ta över var dock inte helt självklar, men när det offentliggjordes vem som skulle bli ny huvudcoach för Athletic så kändes det som skrivet i stjärnorna: Ernesto Valverde.
De flesta kanske är mest vetandes om Valverde från hans tid i Barcelona, men det var i Athletic som han verkligen gjorde ett namn för sig själv. Under hans förra sejour i klubben tog han dom till fyra topp 7 placeringar, vilka bidrog till tre Europa League spel och ett Champions League spel. Därutöver vann hann Supercopa 15/16. När han nu återvänder till klubben, känns det som upplagt för succé. Enligt mig, en fortsatt gravt underskattad tränare.
Truppen är i stort sett identisk som i fjol, där de enda inkommande transfers som gjorts är en del ynglingar som flyttats upp till A-laget. Likväl, är det en ruggigt fin trupp, och i.o.m Valverde så är förhoppningen att det är slut med 442 och att laget istället ska lira någon form av 4231 med Muniain i en friare roll på mittfältet. Detta kan bli Athletics säsong.
Oddsmässigt har jag ett roligt assistspel på just Iker Muniain. I fjol stod han för 10 assist, vilket landade honom i en delad tredjeplats i assistligan. Han var även den som skapade allra flest xA, alltså förväntade assist. Då lirade han i någon form av inverterad vänsterytter-position, vilket till synes inte stoppade honom från att leverera assist. I år är som sagt tanken att han ska ha en mer fri roll på mittfältet, vilket enligt mig passar honom som handen i handsken och borde lyfta honom ännu mer. Muniain att vinna assistligan hos valfri Kambi, taget!
Iker Muniain att slå flest målgivande passningar @ 7.50 / MrGreen
Tips på våra tillgängliga bonusar till speltipsen:
MrGreen – Hämta 500kr Freebet här!
Coolbet – Hämta 100% upp till 500kr här!
Speedybet – Hämta 100% upp till 1000kr här!
———————————————
// Junifalk
