Klockan är 18:30 när landskapet nedanför oss snart kommer att ändras radikalt. Från berg och öken ser man ljusen skymta i fjärran, och snart swishar kasino efter kasino förbi på vår högra sida innan hjulen slår i backen och vi äntligen landar. Det finns nog få inflygningar som kan jämföras med Las Vegas. Där landningsbanan börjar när vi flyger in från norr är det bara ett par kilometer till Excalibur Hotel and Casino och ännu närmare till Mandalay Bay som ligger i den södra delen av Stripen. Det är otroligt mäktigt att se hur staden tornar upp sig – man inser direkt att man är mitt i smeten redan från första stund.
Jag plockar ut väskorna, tar mig igenom TSA-kontrollen och knatar vidare till bussen som ska ta mig till hyrbilen. Allting flyter på smärtfritt, förutom att jag förlorar resans första coinflip när jag väljer en bil som visar sig vara ett felval. Jag knappar in min adress för de kommande sex veckorna och knappt 20 minuter senare har jag parkerat bilen och gjort en väldigt ytlig inspektion av lägenheten. Ytterligare 20 minuter senare har jag duschat, bytt om och kliver ut till bilen igen för att köra de tio minuterna till Aria.
Jag tar mig till cagen och säger att jag skickat över lite pengar och vill plocka ut en del av dem. Efter lite knappande på tangentbordet bekräftar hon att pengarna kommit fram – skönt. Jag ser också till att fixa mitt nya MGM Rewards Pearl-kort, som gör att jag kan parkera gratis på alla MGM-ägda kasinon. Pearl-status har jag uppnått genom att spela minst 75 timmar poker i somras. Nästa och sista nivån man kan nå via poker är Gold, och för det krävs 150 timmar. Den enda riktiga skillnaden, för mig, är att man även får gratis valet-parkering. Men jag är lite för snål för att dricksa $20 för att slippa parkera bilen själv, så jag lär fortsätta självparkera även när jag fått det guldiga kortet.
Jag går vidare till pokerrummet och ber om att bli uppsatt på en PLO-lista. Bara några minuter senare har jag en plats och slår mig ner för att spela. Klockan slår precis 22:00 när jag sätter mig. 3,5 timmar från landning till första given känns klart godkänt. Hade kunnat kapa ytterligare lite tid om jag skippat duschen, men det kändes aldrig riktigt aktuellt.
Första handen sitter jag i big blind och efter en höjning och syn kikar jag ner på AAQ5 utan suits – jag synar bara. Floppen landar AJ4 regnbåge och jag check-synar en bet. Turn går check-check och på river skjuter jag 75 % pott och får en snabb fold. Fin start!
Andra handen hittar jag AAJ8 single suit i small blind. Efter ett par limps slår jag upp och får ett par syn. Floppen landar K94, alla ruter, vilket ger mig nötterna direkt. Jag betar ut drygt halvpott och får två snabba folds. Jag visar upp handen och säger att det här var ett trevligt sätt att välkomna mig till Vegas – det var ju enkelt det här …
Tredje handen slår jag upp på knappen med KQT8o och får återigen två syn. Floppen landar återigen alla ruter, men ger mig åtminstone ett öppet stegdrag. Floppen checkas runt och på turn får jag stege. När det checkas till mig betar jag och plockar hem potten. 3 av 3 – vilken start!
Resten av sittningen är ganska händelsefattig. Jag beställer in en Caesarsallad och börjar känna mig rejält mör när klockan närmar sig 01. Det har gått 27 timmar sedan klockan ringde hemma i Sverige och jag fick kanske 40 minuters sammanlagd sömn på flygen över, så det börjar bli dags att ge sig.
Varje halvtimme byter man dealer på borden på Aria. Samtidigt spelas en frivillig så kallad bombpott. På $1/$2 – som mer kan liknas vid $2/$4 då det kostar $5 att limpa och $15 att potta först in – kostar bombpotten $20. Alla lägger in $20 var, får fyra kort och dealern lägger upp två floppar. Sedan börjar en bettingrunda precis som vanligt. Halva potten går till vinnaren av den första brädan och den andra halvan till vinnaren av bräda två.
Bombpotter är egentligen inget jag föredrar. Dels tar de ganska lång tid, dels är det en klar fördel att vara shortstackad. Men de har sina uppsidor också – folk här borta har ofta rätt dålig koll. Så även om man oftast får folda dyker det med jämna mellanrum upp bra spots, och lyckas man fånga någon som är djup kan man scoopa en riktigt fin pott.
När klockan slår 01 är det dags för ännu en bombpott. Jag tittar ner på KQQ5 med KQ i ruter i tidig position. Första floppen landar 4–6–7 med två ruter. Andra brädan landar Q–J–3 regnbåge. Jag säger $150 in i $160 och får en syn bakom mig innan nästa spelare annonserar all in för $220. Eftersom mina enda alternativ här är syn eller fold blir valet enkelt – jag synar, och det gör även spelaren mellan oss.
Nu ligger $820 i mitten. Jag har $1000 kvar i stacken och spelaren som är kvar i handen har mig täckt. Turn på första brädan är en dam, vilket ger mig toppset där också, plus färgdrag – mumma! På den andra brädan landar en tia. Inte det bästa kortet i leken, men här har jag bara ett spel: in med keramiken, som Dan Glimne skulle ha sagt. Jag får nästan alltid in det superbra i sidopotten här och vill låta honom betala för att se de två riverkorten. Han vrider och vänder på sig och efter mycket om och men säger han att han inte orkar folda. Markerna åker in, och sedan slänger han upp sin hand på bordet. All in-spelaren följer efter, och jag gör likadant.
Motståndare 1, som bara spelar om main-potten, kan bara vinna den andra brädan med en trea.
Motståndare 2, som jag har en sidopott på $2000 mot, kan inte vinna den andra brädan över huvud taget.
Jag vinner första brädan på alla ruter och alla parningar förutom fyran. Med alla kort borträknade har jag runt 34 % chans att scoopa hela potten på drygt $2800 och bara runt 4 % att förlora main-potten mot spelaren som får fyrtal med en trea.
Allt det där spelar dock mindre roll när båda brädorna blankar och jag får nöja mig med en blygsam vinst på $175. Men det är ett bra bevis på hur mycket värde det kan finnas i bombpotter här borta. Och det här var långt ifrån det värsta jag sett – så vi får hoppas att korten faller lite mer fördelaktigt nästa gång.
I skrivande stund har det gått några dagar sedan jag landade i Sin City. Dagarna har mestadels bestått av poker, en storhandling, god mat, Super Bowl och att jag stötte ihop med en Tiltad & Klar-favorit. Mer om det i nästan inlägg..
Lyssna på senaste avsnittet av Tiltad och Klar som släpptes tisdag den 17 februari med Syre här
På återhörande / Syre
