Nu ska ni få följa med på en ganska typisk helg i Johan Kretz liv. Jag lovar att ni inte kommer att bli ett dugg avundsjuka.
I helgen vankades det schack i Stockholm. På lördagen skulle jag spela för vårt förstalag i Elitserien, och på söndagen för vårt andralag i Superettan.
Lördagsronden började 11.00.
Men mina mått mätt tycker jag att jag hade haft en exemplarisk framförhållning. Jag hade bokat en övernattning på ett billigt hotell så att jag skulle slippa åka hem mellan ronderna, och jag hade kollat upp att tåget till Stockholm avgick 8.49.
På väg till Västerås centralstation loggar jag in på SJ-appen för att köpa biljett, bara för att upptäcka att avgången är slutsåld. Hade det varit en vardagsmorgon hade jag såklart förbokat, men lördag 8.49?
Den såg jag inte komma.
Nåja, om jag tar 9.49-tåget och springer från Stockholms central till Schacksalongerna på Ringvägen borde jag hinna i tid eller åtminstone bara komma några minuter för sent. Ingen panik, med andra ord.
Åtminstone inte tills jag upptäcker att även 9.49 är utsålt.
Jag finner ingen annan råd än att styra kosan mot taxikön. Frågar första bästa vad han tar för att köra mig till Ringvägen 9 C i Stockholm.
2 500 kr blir svaret. När jag ser lite tveksam ut sänker han priset till 2 000 kr, vilket jag accepterar.
När vi svänger ut från Västerås C blir det marknaden i Marrakesh:
”Var det Centralen du skulle till?”
”Nej, Ringvägen 9”
”Då blir det 2 500 kr”
”Nej, du sa 2 000”.
”Jag trodde det var Centralen. Men 2 300 är okej”
”Då kan du släppa av mig så letar jag upp en annan bil”
”Okej, vi säger väl 2 000 kr då”.
Två lax fattigare kommer jag fram och ställs inför nästa utmaning – Stryktipset.
All elektronisk utrustning måste vara avslagen under pågående rond. Nio gånger av tio är jag klar före 16.00, men det finns absolut inga garantier. Så trots att det verkligen bär mig emot lämnar jag in mina bolagsspel 10.30.
Jag är svart mot en veteran, före detta svenske mästaren Nils-Gustaf Renman. Får ganska enkelt utjämning och står lite bättre i mittspelet. Nisse ser pressad ut och förbrukar mycket betänketid.
Framåt 40-dragskontrollen ser jag att jag kan vinna en bonde och tänker slarvigt att ”nu borde det finnas goda vinstchanser”. Två drag senare inser jag att jag att jag är tvärförlorad, trots merbonden. Bara att sträcka fram handen.
Vi förlorar matchen mot Stockholms SS och den enda trösten i bedrövelsen är väl att resultatet 2½-5½ innebär att mitt parti var betydelselöst.
En timme senare sitter jag på krogen och käkar fish´n chips (två portioner faktiskt, vilket fick sällskapet att höja lite på ögonbrynen) samtidigt som jag ser favorit efter favorit vinna uddamålssegrar på stryket. Bara att arkivera och gå vidare.
Framåt 19-tiden beger jag mig till Mosebacke Hostel för övernattning. Rummet visar sig vara en 4 kvm skrubb utan toalett, men det var ju billigt och jag hade inte förväntat mig något annat.
”Är man fri i anden spelar det ingen roll var man befinner sig”, tänker jag lite överoptimistiskt.
Dricker lite medhavt rödvin. Ser på Facebook att man kan lateregga till SvS poker-SM (main event, 2 k buyin) och gör så. Reggar även Rödingen (500 kr), som jag sedermera går och vinner.
SM går småtrögt, men framåt 23-tiden har jag i alla fall skaffat en okej stack runt 60 big blinds. Jag sitter i rygg på en ganska bra spelare som jag lyckats irritera en del genom att floata honom i ett par potter. För er som inte är så insatta är en ”float” när man synar en bet på floppen från den som höjde preflop för att sedan ta potten ifrån honom när han checkar på turn eller river.
Så kommer det kritiska läget. Jag sitter i small blind med QQ och 42 k i stacken. Blindsen är 350-700 och två passiva spelare limpar in (går med utan att höja). Knappen, han som jag kört lite med, höjer till 2 400.
Läget är helt perfekt. Jag gör 7 400 och känner mig ganska säker på att få omslag allin mot mig.
Hans höjning ser ju ut som en steal och min trebet som en re-steal.
Så blir det också. Normalt sett är allin för 60 big med QQ inte något att jubla över, men här är man verkligen i guldsits med damerna.
Han visar Ad Jd och floppar två ruter och rivrar ett tredje.
Synd, för det hade varit kul att få spela en 120 bb-stack mot slutet av dag 1 när bubblan närmar sig, men sådan är pokern.
Och jag vann ju i alla fall 6,5 k i Rödingen.
Så framåt midnatt är det dags att sova. Det är dock lättare sagt än gjort, då det är lyhört och ett djävulskt spring i korridoren utanför. Framåt 01 lugnar det sig och jag kan äntligen somna.
Efter mindre än en timme väcks jag av ett frenetiskt bankande. Först är jag på väg att öppna, eftersom jag är övertygad om att det är min dörr någon försöker slå in. Sedan inser jag att det är grannens dörr det bultas på.
Tydligen har någon blivit utelåst från sitt rum. Jag får ge honom att han visade prov på viss stamina, för under de närmaste två och en halv timmarna bankar han oförtrutet vidare, avbrutet av kortare pauser under vilka han med tunga steg vankar av och an i korridoren.
Jag somnade först vid halv fem.
Givet förutsättningarna får jag vara nöjd med söndagen. Jag vann det matchavgörande partiet mot en jämnrankad motståndare i Rockaden Umeå, vilket kan få stor betydelse i nedflyttningsstriden.
Jag är riktigt nöjd med partiet, som jag krönte med ett s k kvalitetsoffer (vilket är när man ger bort ett torn mot en löpare ellerspringare).
När vi var klara vid 16-tiden visade det sig att såväl 17.14- som 18.14-avgången var fullbokad. Jag som hade lovat min fru att vara hemma före 18. Bara att ringa och meddela att ”tyvärr, du kommer inte iväg på ditt gympass i kväll”.
Under hemresan fick jag bevittna hur tågvärden förödmjukade en kvinna som haft fräckheten att kliva på utan förbokad biljett. Hon fick sig en rejäl uppsträckning inför alla passagerare och jag var på vippen att öppna munnen.
Såvitt jag förstår beror alla dessa utsålda avgångar på schemaproblem bland lokförarna och på att man minskat ned på antalet vagnar i seten. Shit happens, men folk måste ju kunna ta sig hem.
Alla resor går inte att planera i förväg. Tågvärden har inte en aning om huruvida kvinnan tagit det minst dåliga beslutet i en svår situation eller bara är en slarver (som jag).
Och alla har inte råd att ta taxi för tusentals kronor.
Om ni tänker att det här var lite för strapatsrikt för att vara en vanlig helg i mitt liv så ska jag bara kort berätta om min förra schackresa, som gick till Växjö den 16-18 oktober i år.
När jag kom fram till Växjö en och en halv timme försenad (tack återigen, SJ) och skulle checka in på mitt hotell så upptäckte jag att porten var låst och hotellet obemannat. Tänker att jag har väl fått en kod eller något i bokningsbekräftelsen.
Jag hinner precis slita upp mobilen i fickan innan den slocknar.
Satan, dags för plan B.
Ger mig ut på stan i jakt på ett café eller ett bibliotek där jag kan ladda mobilen, men när jag väl hittar det upptäcker jag att jag inte har någon laddare. Den har jag tydligen glömt i uttaget på tåget …
Okej, plan C då? Springer till Kjell & Company (som precis ska stänga) och köper en laddare. Inser plötsligt att klockan är 18 och att jag gjort upp med en kompis som bor i Växjö att vi ska ses på en krog då. Småspringer genom stan och stannar var 100:e meter för att fråga lokalbefolkningen om vägen (Google maps är bra, men mobilen var ju som sagt död).
Kommer fram med andan i halsen och får mat, öl och el.
Ganska sent samma kväll kommer jag äntligen in på hotellet. Men då visar det sig att min rumsnyckel finns i ett kassaskåp på väggen, och hur jag än letar i mejlen hittar jag inte koden till skåpet. Till slut lyckas jag få tag i hotellinnehavaren på telefon och klockan 23 kan jag äntligen kliva in i mitt rum.
Därefter löpte väl det mesta som smort, om man bortser från blottarincidenten.
När jag vaknade klockan 9 på lördagsmorgonen var jag sjukt nödig. Jag gillar ha riktigt mörkt i rummet när jag sover, och här var mörkläggningen så effektiv att jag nätt och jämnt såg handen framför mig.
Jag stapplade ut i vad jag trodde var badrummet, men som visade sig vara en fullt upplyst hotellkorridor.
Och jag sover naken.
Lyckligtvis såg jag bara två ryggar i korridoren, annars hade jag nog inte orkat kliva in i frukostmatsalen.
Johan Kretz
