Så tröttsamt. På gårdagens EU-tips, som gav miljonutdelning, fick jag fyra 12:or och framför allt på min 216 kr red var jag så nära man kan komma. Ramen satt, och allt som diffade var en ”felplacerad” röd.
På systemet jag och Sparven byggde tillsammans fick vi också 12. Där hade vi i och för sig spik Bournemouth vilket hade dragit ned utdelningen, men i gengäld hade vi då tålt skrällkryss i Madrid och både 1:an och krysset i Lille.
Totalt i omgången gick jag runt på sju spikar och satte sex av dem. Frustrerande då att inte hitta 13 på något av de tre systemen.
Sjuor på båda topptipsomgångarna gjorde inte saken bättre.
En som (i vanlig ordning kanske jag ska tillägga) lyckades bättre var Bengan, som satte sitt 216 kr red on-stream-system för totalt 1 270 844 kr.
Det här är ett jättefint system och jag tänkte uppehålla mig lite vid varför, eftersom det så tydligt illustrerar förhållandet risk/värde och vikten av att våga vaska.
Spikvalen först då. Omgången hade tre megafavs (Bournemouth, Napoli och Real Madrid) och Napoli var den minst överstreckade åsnespiken av dessa.
Sampdoria, som droppade fint och stängde som rejält understreckad, fick rollen som balanserande chansspik. Smarta val, men hyfsat standard bland värdemedvetna spelare.
Det rosa villkoret hanterar match 11 och 12, där streck och odds sitter så här:
Lille-PSG 
BVD-Leverkusen 
PSG är egentligen understreckade här och en vettig spik rent värdemässigt och hade Bengan bara lagt ett system så hade jag nog förvånats en aning om han valt att ”smyg-gå-emot” dem så här, men spelar man en handfull system eller mer vill man inte hantera favoriterna på samma sätt på alla kupongerna.
Det villkoret gör är dels att spara kolossalt många rader (från 24 300 till 10 800), dels att garantera att någon av de två matcherna faller ut med i sämsta fall en 26-procentare.
Priset för det är detsamma som alltid – risk. Utifrån SvS-oddsen (i en beräkning av min 1 max 1 spelar det inte så stor roll att SvS odds är lite för låga) kommer systemet att bränna här 50,5 procent av gångerna.
Det gula och det gröna villkoret är vanliga utgångar och inte mycket att orda om. I bägge fallen handlar det om lag som är negativa för utdelningen, men där man måste låta några av dem vinna för att hålla balansen och inte hamna på alltför högt maxodds.
Slutligen kommer vi till systemets clou och lite av den här utläggningens poäng – vaskarna. Vädigt mycket av systemets värde uppstår när Bengt vaskar Bologna och i ännu högre grad Real Betis.
Bologna-Empoli 
Real Betis – Villareal 
Vaskarna av dessa är inte i första hand för att de reducerar systemkostnaden med ca 55% utan för att de garanterar (givet att de sitter, förstås) att två matcher faller ut med i värsta fall 26-procentare.
Detta gör underverk för utdelningen!
Återigen är priset risk. Systemet kommer bara att överleva vaskarna ungefär 33%, det vill säga var tredje gång. Men som ni säkert redan vet – risk är det enda betalningsmedel som accepteras i värde-shopen!
Nu kommer vi till det viktiga. Jag tror nämligen att de flesta av oss har en kraftig och missledande bias i hur vi ser på olika sorters risktagande. Vi är inte särskilt skrajsna för att dra till med en 3-oddsare som chansspik, men håller på att skita ned oss inför tanken på att vaska en fav som står i 1,50. Trots att det innebär exakt samma risk!
Om vi tittar på ”reward-sidan” är dessutom vasken överlägsen, Rövarspiken är antagligen streckad strax under 30% (för du väljer ju en understreckad, eller hur?). Det två tecken som återstår när du vaskat 1,5-oddsaren är kanske streckade 20 och 12 procent …
Detta är något som duktiga matematiska spelare förstår bättre än vi som nästan alltid reducerar. På matematiska system är vasken av överstreckade favoriter det enda sättet att skapa ett lönsamt system.
Jag ska ta ett exempel till. Stugan har fått en ny spelläggare vid namn Robbakrazy. Han satte 13 i lördags, men det är inte det som imponerar på mig utan hur bra han bygger systemen och framför allt hans mod att göra just det vi har talar om.
Alla tre spikarna är s k åsnor, det vill säga överstreckade favoriter. Tottenham är till och med grovt överstreckade.
Inte heller reduceringarna trycker på värde (de är en mix av över- och understreckat) utan verkar främst ha till uppgift att kapa rader utan att minska 13-chansen alltför mycket.
Ändå är systemet vettigt, och det helt och hållet på grund av vaskarna. Southampton var en av omgångens största favoriter. De stod i 1,83 och ska enligt oddsmarknaden vinna nästan 55% av gångerna. Men de var streckade 76%.
Jag vet ju inte, men jag tror inte att Robbakrazy tänkte att oddsen var felaktiga (i så fall ska han ju spela Coventry +,0,5 på oddset) utan att han helt enkelt insåg att 55% risk att bränna var ett bra pris att betala för värdet.
Även Hull var grovt överstreckade. Marknaden gav dem 34% chans att vinna, men spelarna streckade dem 43%.
Totalt innebar de två vaskarna endast 31% överlevnadschans. Det låter kanske skrämmande, men återigen – vågar du inte spika en 3-oddsare?
Belöningen blev en 9-procentare (Coventry) och en 31-procentare (Preston).
Dussinspelaren vaskar i stället lagen med minst vinstchans. Förutom att det minskar systemets värde i stället för att öka det så tror jag också att spelaren gravt underskattar risken.
Visst ser det här ut som en ganska safe linje?
Chansen att överleva är dock bara 30% och den som spelar så tar alltså högre risk än Robbakrazy eller Bengan, men utan någon som helst chans att vinna fina pengar.
Ett annat exempel på denna typ av bias kan jag hämta från ett TT-bolag som jag la upp i lördags.
Redan när jag la ut det på Facebook anade jag att det skarpa gula villkoret skulle kunna göra folk tveksamma, och mycket riktigt kom det frågor om det. Villkoret sitter kanske oftare än man kan tro (31%) men framför allt är det ju systemets totalrisk som är intressant. 8-chansen är hela 11%, vilket är mycket högt för ett +EV-system på 430 rader.
Vi är som sagt inte riktigt klarsynta när det gäller risk. Min erfarenhet är att vi blir skrämda av risk i ungefär den här ordningen (även om den är exakt lika hög)
1. Vask av stora favoriter.
2. Skarpa villkor (av typen min 1 max 1).
3.Chansspikar
4. Vask av flera stora underdogs.
För att bli bättre systemläggare ska vi försöka bli av med vår bias. Det bästa sättet att göra det är att räkna på totalrisk, och att studera andra bra spelares system.
Om någon som verkar duktig gör något som du själv aldrig skulle våga göra – fundera över det och räkna på det!
/Johan Kretz
