En önskelista till tomten som träffade mitt hjärta hårdare än en one outer på rivern
Längst upp på min dotters önskelista till tomten stod det:
“Att pappa ska sluta snusa.”
Längst ned på listan, efter både julmust och dillchips, återfanns “fred på jorden”.
Jag vet inte vad som gjorde mest ont, den faktiska önskningen eller själva placeringen på listan.
Men där och då insåg jag att jag hade en tuff motståndare framför mig: en envis åttaåring med ett hjärta av guld och med ett tydligt mål.
Det skulle dock dröja till slutet av juli innan jag verkligen bestämde mig för att försöka. En tydlig plan, gradvis nedtrappning, och så till slut: helt snusfri. Tre månader har gått nu.
Men nu kommer det riktiga eldprovet.
Jag kan knappt minnas senast jag spelade livepoker utan snusdosan tryggt i fickan.
När tröttheten slår till, nerverna darrar och tilten kryper närmare har det bara funnits ett botemedel. En färsk prilla under överläppen.
Vad ska lugna mig när det grinar illa emot vid borden? Ni vet lika väl som jag att en turnering sällan är en lugn promenad i skogen, den svänger upp och ner, och ibland känns det som att hela världen är emot en. Ingen snusdosa, ingen räddningsplanka utan bara jag och korten jag blir tilldelad. Jag får inte svika min dotter. Hon har redan chippat in och i potten ligger något som, för henne, är större än fred på jorden.
Madrid, tårar och sista handen innan allt stängde ner
Våren 2020. Ett Europa som långsamt håller på att stänga ner. Flyg ställs in, hotell töms, och plötsligt känns världen väldigt liten.
Och där, precis innan allting förändras, sitter jag på ett plan till Madrid, på väg till ett av de sista liveeventen innan karantänen tar över allt. MPNPT Madrid Main Event ska gå av stapeln och jag har lyckats kvala mig in via PAF. Redan från första stund märktes det att de verkligen bryr sig om sina spelare. Linda och Niklas från teamet tog hand om oss som om vi vore gamla vänner. Fina middagar, bra samtal, och en fotbollsmatch med Atlético Madrid som grädde på moset.
Det som ändå slog mig mest under resan var inte staden, vädret eller korten, utan de finska spelarnas kärlek till pokern och till PAF.
För många av dem var det här inte bara en turnering, utan en chans att se världen. PAF hade gett dem möjligheten att resa, uppleva och vara en del av något större. Och där, mitt bland tapas, skratt och marker som rasslade, förstod jag vad som gjorde PAF unikt: de tar verkligen hand om sina spelare, på riktigt.
Jag lärde känna flera duktiga finska spelare och deras partners på resan. För många av dem var Madrid också ett vemodigt farväl till pokernätverket Micropoker, som skulle pensioneras till förmån för iPoker. Mitt under en av alla gemensamma middagar hölls spontana, tårfyllda hyllningstal på bästa finskengelska.
Och det kanske säger allt: trots att några fortfarande var kvar i turneringen och det närmade sig finalbord, prioriterades middagarna före korten. Ibland handlar poker inte om markerna i potten, utan mer om människorna runt bordet.
Tillbaka till verkligheten och tid för avgång
Larmet ringer 05.00. Färjan går 07.45 från Vikingterminalen. Det är sent på natten, eller tidigt på morgonen, beroende på hur man ser det. Ute är det lika mörkt och ruggigt oavsett. Höstens kalla, fuktiga luft tränger rakt in i benmärgen när jag ensam traskar mot busshållplatsen.
Drygt två timmar senare står jag vid boardingautomaterna och skriver ut våra biljetter. En värmande frukost i goda vänners sällskap hägrar och kroppen skriker efter kaffe som om livet hängde på det. Vi unnar oss premiumfrukosten i fören för 9 euro extra. Väl investerade nio euro, inte minst för glaset bubbel som startar dagen på rätt sätt.
En annan tradition på våra pokerhelger i Mariehamn är att snickra ihop ett andelsspel på stryktipset. Särskilt den här helgen, när en 15-miljonersjackpot hägrar, känns det extra spännande.
Jag och BusinessClass bestämmer oss för att bjuda in alla läsare att haka på. Vi kör 50 andelar à 78 kronor, ett fint 3888-system med 4 spikar och 4 hel- samt 5 halvgarderingar. Med tanke på Adams oflyt på sistone vore det kanske på tiden att vi sätter 13 rätt. Häng med på en andel om du är sugen :
📍Köp in er här i stryktipset!
Musikquiz och kortspel med höga insatser
När vi närmar oss Åland och morgonen långsamt övergår i förmiddag ger vi oss in i musikquizet i Rockbaren. Frågan är om Justin Timberlakes “Cry Me a River” är ett gott eller ont tecken för vad som väntar.
Stämningen är på topp, skrattet studsar mellan väggarna och snart flyttas fokus från musik till kort. I Adams hytt går det sedan snabbt från stillsam quizstämning till vadslagning. Vi kör “högst kort” med löjligt höga insatser, i potten ligger en Spidermandräkt, och den som drar lägst kort måste bära den någon gång under helgen. Diskussionerna går heta om regler och värdighet. Kort dras, svetten lackar, och skratten dör ut. Någon (vi nämner inga namn… än) ser plötsligt väldigt orolig ut.
Imorgon kommer en recap av dag 1 i Main Event, håll ut, skicka stärkande tankar och hjälp mig hålla mig snusfri när tiltens vindar börjar vina.
Det är jag, korten och löftet till min dotter. // Runar47
Fortsatta bloggandet kommer ni hitta här
