Oscars-pokerblogg

Vägen till Mariehamn | Del 3

Stream good run is for real

Vi har nu spelat två av fyra rankingturneringar på vägen till Mariehamn.Oscar profil

Förra veckans vinnare Adam har redan hunnit packa väskorna och rest utomlands för att fira sitt paket till Pokerlandskampen 2026. In i streamen välkomnar vi istället RWiiken, en skarpskjutande Cowboy från Täby, med fler liv än den mest lyckosamma katten. Han visade med all önskvärd tydlighet att “stream good run” inte bara är ett uttryck, det är ett faktum.

Veckans finne blev den här gången CarrotBrain, som förra måndagen slutade på en stark femteplats. Precis som tidigare låg det dessutom en Gambling Cabin-kortlek i potten till den spelare som lyckades slå ut veckans finne. Och ja, även den här gången skulle det bli dramatik.

📍 Var med och spela kvalen här på PAF!

Hjärter sju och bekymmersfri stream

Måndagens stream blev precis så där okomplicerad som man hoppas på: inga tekniska missöden, inga avbrott. Bara poker, snack och ett ytterst trevligt sällskap i form av Wiiken. En sån där kväll där allt flyter, både på och utanför borden.

Vi drog igång med gissningslekar i klassisk stream-anda. Först ut:
Vilka ämnen är vi egentligen lärare i?

Därefter växlade vi upp till fullt ”På spåret”-manér där chatten fick ledtrådar om min kära hemstad.

10 poäng Det röda guldet och den djupa gåtan
Vi reser mot en stad där en stor och mörk grop i marken en gång fungerade som landets bankomat. Ett ”rött guld” har färgat både historien och landsbygden, och vi befinner oss i ett landskap som ofta får symbolisera hela Sveriges själ.

8 poäng Skidor, smaker och världsarv
Staden är numera ett världsarv, men för många kanske mest förknippad med en cirkelformad charkuteriprodukt som blivit en nationell ikon. När vintern kommer leder spåren härifrån hela vägen till världstoppen i längdskidåkning.

6 poäng Lugnet före stormen
”Lugnet” är här allt annat än lugnt. Namnet i sig kommer från det gamla namnet på ån som rinner genom staden, en å vars namn betyder ’den bleka’. Vilken stad är det?

Chatten var snabb på bollen och Falun satt där den skulle.

Vi rundade av gissningarna med en sista utmaning där chatten skulle lista ut ett skadat kort ur min egen kortlek, där jag endast visade baksidan. Det dröjde inte länge innan någon knäckte nöten. Hjärter 7.

Pokerlandskampen

Cowboyen från Täby skjuter inte lösa skott

Det här blev en sån där kväll som innehåller exakt allt poker älskar att slänga i ansiktet på en. Lite eufori, lite hopp och sen en rak höger.

Vi börjar där det gör som mest ont med en bad beat för mig och ett otroligt spring för vår kära RWiiken. Förra veckan hittade jag JJ tre gånger och floppade toppset samtliga gånger. Det var som att kortleken försökte be om ursäkt för tidigare synder. Även den här gången hittar JJ fram till min skärm, men nu med en tydlig och obehaglig twist. Det finns händer som svider mer än andra, och så finns det händer som lämnar en helt mållös. Mötet med Cowboyen från Täby var precis en sådan gång.

Jag hittar J-J och kliver rakt in i ett krig mot hans A-K i en trebettad pott preflop. När floppen landar K-J-x känner jag hur pulsen stiger, jag har otroligt nog träffat mellanset och i huvudet har jag redan börjat stapla markerna i min stack. Wiiken har träffat sitt topp-par, och därifrån drar en av kvällens mest minnesvärda dueller igång.

Vi börjar ”minklicka” fram och tillbaka. Det är en märklig känsla där vi sitter i streamen och skrattar lite lurigt åt varandra, båda två helt övertygade om att vi sitter på den vinnande handen. Det är poker när den är som bäst och mest intensiv.

När alla marker väl åker in i mitten visar matematiken den brutala sanningen för Wiiken då han bara har 6,8 % chans att vinna handen. Jag är alltså en 93-procentig favorit att ta hem en gigantisk pott.

Men så kommer turn, en spader som öppnar upp ett bakdörrsfärgdrag för hans AK. Jag håller andan. Rivern landar… ytterligare en spader. Färgen sitter. RWiiken använde definitivt ett av sina nio liv där.

Från att ha suttit med vinsten i fickan ser jag hur allt glider mig ur händerna på de sista två korten. Handen är över, potten skjutsas över till Cowboyen från Täby och självförtroendet får ta ett rejält kliv bakåt. Ouch.

Bara några händer senare tittar jag ner i AKo i big blind med ca. 10 big blinds kvar i stacken. Eureka! Det är precis den handen man sitter och väntar på i det här läget, en hand man oftast är mer än nöjd med att få skeppa in degen med. När SB sedan ställer all-in rakt in i mig känns det helt perfekt, ett drömscenario. Glädjen blir, om möjligt, ännu större när han vänder upp A3s i spader men återigen vill kortleken spela mig ett spratt.

Redan på floppen landar två spader. Ni vet den där obehagliga magkänslan som infinner sig direkt? Den som kryper längs ryggraden och viskar att det här inte kommer gå vägen. Den känslan ljuger tyvärr sällan. Man sitter där, stirrar på skärmen och hoppas på två blanka kort, men man vet innerst inne vad som väntar.

Trots att jag ledde stort pre-flop räckte det med de fyra första gemensamma korten för att drömmen skulle krossas. När den tredje spadern landade på turn var färgen ett faktum, och jag var ’drawing dead’ redan innan rivern ens landat. Ridå.

Det blev en 18:e plats till slut. En kväll som kändes som om den hade så mycket mer att ge och där ett finalbord kändes inom räckhåll, men som istället förvandlades till ännu ett kapitel i berättelsen om varför poker är världens bästa och sämsta spel på samma gång.


Sista pausen och tre spelare kvar

Om det var någon som personifierade begreppet ”good run” denna måndag så var det RWiiken. Hans resa på finalbordet var en emotionell berg- och dalbana som saknade motstycke. Som minst satt han med kniven mot strupen och endast 5,7 big blinds kvar. Men skam den som ger sig, genom att pusha ohotat flera händer i rad lyckades han kriga sig upp till 15 BBs igen.

Därefter följde en nyckelhand där Wiiken fick in allt med TT mot johnkl (som försvarade sin big blind med 92s). Tiorna höll, och vår Cowboy var återigen med i matchen. Men det var bara början på en osannolik rush och här nedan sammanfattar jag tre av dessa händer:

  • ”Ankorna” står pall. Bara några händer senare åker markerna in pre-flop med 22 mot veckans finne, CarrotBrain, som sitter med två överkort. Wiikens små tvåor vägrar vika ner sig och han kan räkna hem en dubbling.
  • “Kortleken” i ett järngrepp. Bara tre händer efter det ställer en frustrerad CarrotBrain all-in mot Wiikens BB. Wiiken tittar ner på AJo, synar och konstaterar att han har bäst hand även denna gång. CarrotBrain blir utslagen, och i det här läget kändes det som att Cowboyen från Täby inte bara ägde markerna, han ägde hela kortleken både bildligt och bokstavligt talat.
  • “Äggen” på besök. Precis innan pausen vid 23.55 ställs allt på sin spets i en pott mot Sulanthebulan. Markerna åker in på floppen och Wiiken vänder upp de vackraste av starthänder, AA. Äggen står stadigt och en pott på massiva 150 000 marker hittar hem.

När klockan slog 23.55 var vi nere på tre spelare i form av RWiiken, HerrDoff och Sulanthebulan. Jag passade på att utnyttja pausen för att springa ifrån streamen, borsta tänderna och gå på toa. Jag tänkte att ”trehandat” brukar kunna mala på ett tag, men när jag kom tillbaka bara några minuter efter att pausen tagit slut, möttes jag av en tom lobby.

Stream good run is real!

Under de få minuter jag var borta hade Sulanthebulan hunnit bli utslagen av HerrDoff (belönad med €60 och 18 viktiga rankingpoäng). Allt avgjordes sedan headsup mellan kvällens giganter RWiiken och HerrDoff.

Det blev en sista, avgörande flip. HerrDoff satt med AQo mot Wiikens TT. Precis som tidigare under kvällen vägrade tiorna att svika. De stod hela vägen, och därmed var saken klar. RWiiken kammar hem Pokerlandskampen-paketet värt €1 000!

HerrDoff fick nöja sig med €140 i prispengar och 22 poäng till rankingtabellen, vilket gör att toppstriden nu är hetare än någonsin.

Vilken kväll, vilka händer och vilken jakt på Mariehamn vi har framför oss!

vinsthanden


Rankingläget

Efter andra måndagen ser rankingtabellen ut så här: [Läs mer om upplägget här]

ranking pokerlandskampen

Omgång 3 måndag 19 januari 20.00

För egen del blev det en kväll där marginalerna och färgdragen stod som spön i backen, tyvärr på helt fel sida om min stack. En 18:e plats ger den här gången varken euros eller rankingpoäng till kassan, men med tanke på hur spelet kändes och hur nära det faktiskt var att de där stora potterna hamnade hos mig istället, så lämnar jag den här måndagen med en rejäl portion revanschlust.

📍 Var med och spela kvalen här på PAF!

Men vilken kväll det blev för studion! Att få sitta bredvid och raila när Wiiken monterar ner finalbordet och bärgar ett paket till Mariehamn värderat till €1 000 var inget annat än magiskt. Det bevisar att allt kan hända när man har både skickligheten och det där berömda stream good run på sin sida.

Entreprenören inom mig är faktiskt riktigt sugen på att auktionera ut gästplatsen i studion till nästa stream till högstbjudande. Hittills har ju två av två gäster lyckats sopa mattan i turneringen och lyckats med konststycket att både vinna hela paketet och slå ut veckans finne för att kamma hem TGC-kortleken. Det verkar vila en vinnar-aura över gäststolen!

Nu blickar vi framåt. Två måndagar återstår av grundserien, och kampen om de tolv finalplatserna tätnar för varje hand som delas ut. Jag har fortfarande en del jobb att göra för att klättra i tabellen, men om det är något jag lärt mig av Wiikens resa från 5,7 BBs till seger, så är det att man aldrig är uträknad.

Nästa måndag laddar vi om på nytt. Nya händer ska spelas, nya gissningslekar ska knäckas i chatten, och förhoppningsvis är det min tur att få se essen stå hela vägen hem.

Vi ses vid borden nästa måndag kl. 20.00 så tar vi sikte på Mariehamn!

Runar47