NHL 2026/27 | Genomgång av Tampa Bay Lightning
När är det egentligen dags att sluta tro på Tampa Bay Lightning? Fyra raka uttåg i första rundan börjar bli svåra att ignorera för en organisation som inte särskilt långt tillbaka spelade tre raka Stanley Cup-finaler. Ändå har jag svårt att räkna bort dem. För bakom slutspelsmisslyckandena finns fortfarande ett lag som tillhör NHL:s absoluta toppskikt och som jag tycker har kvalitet nog för ytterligare en push mot Stanley Cup.
📌 Ta del av mitt långtidsspel på Tampa Bay Lightning!
Spelare som tillkommit:
John Carlson, Ilya Mikheyev, Jeffrey Viel, Dennis Hildeby
Spelare som lämnat:
Darren Raddysh, Nick Paul, Corey Perry
Läs även om:
📌 Dallas Stars
📌 Washington Capitals
📌 Toronto Maple Leafs
Hur mycket ska slutspelsuttågen väga?
Det är egentligen där hela diskussionen om Tampa Bay börjar. Fyra raka uttåg i första rundan är fyra raka uttåg i första rundan. Någonstans måste resultaten när det gäller som mest börja väga tungt. Samtidigt tycker jag att fjolåret är ett ganska bra exempel på varför man ska vara försiktig med att dra alltför stora slutsatser från en slutspelsserie.
Lightning tog 106 poäng i grundserien och vann 50 matcher. De gjorde 3,49 mål per match, fjärde bäst i NHL, och släppte bara in 2,79, tredje bäst. Boxplay på 82,6 % var också tredje bäst i ligan. Det enda som egentligen stack ut åt fel håll var ett förvånansvärt mediokert powerplay på 20,7 %. Även spelmässigt fanns det väldigt lite att klaga på. En xGF% på 54,5 % placerade dem femma i NHL och målskillnaden på +59 var näst bäst i hela ligan.
Sedan åkte de ut.
Det går förstås inte att fortsätta vifta bort slutspelsmisslyckanden hur länge som helst. Men jag tycker samtidigt att det vore ett större misstag att låta några få matcher väga tyngre än allt Tampa visade över en hel grundserie. Framför allt när den avgörande matchen mot Montreal var en sådan där match som man kan spela om tio gånger och förmodligen vinna nio av dem.
Kucherov fortsätter trotsa tiden
Det finns spelare man hela tiden väntar på ska börja tappa fart med åldern. Nikita Kucherov verkar inte särskilt intresserad av att samarbeta. 130 poäng på 76 matcher förra säsongen. 44 mål och 86 assist. Ännu en säsong där han tillhörde den absoluta toppen av NHL:s poängliga och ännu ett bevis på hur fullständigt central han fortfarande är för Tampas offensiv. Men det är knappast så att han behöver göra allting själv.
Jake Guentzel stod för 38 mål och 88 poäng. Brandon Hagel gjorde 36 mål och 74 poäng och Anthony Cirelli fortsätter vara en väldigt användbar tvåvägscenter som dessutom bidrog med 23 mål och 52 poäng. Sedan finns förstås Brayden Point, som kommer från ett svagare år med sina mått mätt men som jag fortfarande betraktar som en toppcenter i NHL. Det är svårt att hitta särskilt många lag som kan matcha den typen av offensiv spets.
Däremot har djupet förändrats. Nick Paul och Corey Perry är borta och in kommer istället Ilya Mikheyev och Jeffrey Viel. Den sistnämnde har jag svårt att bli särskilt exalterad över, men Mikheyev är desto mer intressant. Han stod för 36 poäng på 77 matcher i Chicago och framför allt tror jag att hans fart och skridskoåkning kan passa väldigt bra in i Tampa.
Bakom de mer etablerade namnen blir det också intressant att följa spelare som Gage Goncalves och Dominic James. Tampa har inte längre samma ändlösa ström av färdiga NHL-spelare längre ned i organisationen som under storhetstiden, men det finns fortfarande alternativ. Det är kanske inte ligans djupaste forwardsgrupp. Men sett till ren spets? Där är Tampa fortfarande med bland de allra bästa.
Rutin framför framtid på backsidan
Backsidan är betydligt mer intressant att diskutera. Victor Hedman hade av förklarliga skäl en väldigt speciell fjolårssäsong och spelade bara 33 matcher efter att ha tagit en paus från hockeyn för att fokusera på sitt mående. Att han nu ser ut att vara tillbaka är först och främst positivt för honom själv, men rent hockeymässigt kan det också bli en enorm förstärkning för Tampa.
Jag förväntar mig inte att en 35-årig Hedman ska vara samma dominanta back som när han befann sig mitt i sin prime. Det behöver han heller inte vara. Kan Tampa få tillbaka en frisk Hedman som spelar någonstans i närheten av sin normala nivå förändrar det dynamiken på hela backsidan. Dessutom är han lagkapten och betyder oerhört mycket i egenskap av den ledargestalt han är.
Under hans frånvaro klev Darren Raddysh fram och gjorde en smått absurd säsong. 70 poäng på 73 matcher från en back som tidigare aldrig varit i närheten av den typen av produktion gjorde honom till ett av sommarens mest eftertraktade namn. Toronto betalade också därefter. Åtta år och 8,5 miljoner dollar per säsong är däremot en investering jag förstår att Tampa inte ville göra i en spelare som fick sitt stora genombrott vid 29 års ålder.
Istället kommer John Carlson in och jag gillar faktiskt det bytet för Tampa.
Carlson är 36 år och någon långsiktig lösning handlar det förstås inte om. Men Lightning befinner sig inte heller i ett läge där långsiktighet behöver vara högsta prioritet. De försöker vinna här och nu. Carlson har mängder av erfarenhet, kan fortfarande flytta puck och kommer från en säsong med imponerande 60 poäng på 71 matcher. Flytten till Anaheim hämmade knappast hans spel och jag tror dessutom att han kan bli viktig för ett powerplay som hade oväntat stora problem förra säsongen. Att Hedman saknades under stora delar av året och därmed försvann från sin vanliga roll är förstås en del av förklaringen. Med både Hedman och Carlson tillgängliga finns betydligt fler alternativ från blålinjen.
Bakom dem finns dessutom J.J. Moser, Ryan McDonagh och Erik Cernak. Det är en backsida som osar stabilitet och erfarenhet. Sedan måste även tidigare Brynäsbacken Charles-Édouard D’Astous nämnas. Han gjorde en jättesäsong och visade att han gott och väl kunde hantera tempot i NHL. Tampa lyckades dessutom, återigen, hitta väldigt mycket värde för en billig peng. D’Astous förlängde ytterligare ett år för bara 875 000 dollar och för en back som spelar nästan 19 minuter per match och har en projicerad WAR% på 65 (Hockeystats) är det väldigt mycket hockey för pengarna.
Det finns däremot en uppenbar invändning mot den här backsidan. Åldern. Hedman är 35, Carlson 36 och McDonagh 37. Det är mycket rutin, men också många mil i benen. Frågan är inte om de fortfarande kan spela hockey på hög nivå. Det kan de. Frågan är snarare hur länge och vad som händer om flera av dem börjar tappa fart samtidigt.
Vasilevskiy får äntligen bättre avlastning?
Sedan kommer vi till en av de stora anledningarna till att jag fortfarande har svårt att räkna bort Tampa. Andrei Vasilevskiy. Efter några säsonger där han inte riktigt nådde upp till sin egen absurda standard var han tillbaka på allvar förra året och belönades med Vezina Trophy. Han noterades för 91,2 % i räddningsprocent och en Goals Saved Above Expected på +23,6, tredje bäst i ligan. När Vasilevskiy är på den nivån är det få målvakter i världen som kan mäta sig med honom. Däremot har han, likt Connor Hellebuyck i Winnipeg Jets, matchats hårt under lång tid, ibland kanske för hårt.
Därför tycker jag att värvningen av Dennis Hildeby är mer intressant än vad den kanske ser ut vid första anblick. Svensken fick bara 20 matcher i Toronto förra säsongen, men noterades för +8,03 Goals Saved Above Expected och visade tillräckligt mycket för att Tampa skulle vilja ta chansen.
Det viktiga behöver inte ens vara att Hildeby utvecklas till någon stjärnmålvakt. Tampa behöver framför allt någon som Jon Cooper faktiskt vågar spela. Vasilevskiy har periodvis fått bära en väldigt stor arbetsbörda och Jonas Johansson lyckades aldrig riktigt etablera sig som ett tillräckligt starkt alternativ bakom honom. Även förra säsongen blev skillnaden tydlig. Johansson hade 88,4 % i räddningsprocent och -10,23 i Goals Saved Above Expected över de 25 matcher han fick. Det var hans tredje raka säsong med negativa underliggande siffror.
Kan Hildeby ge Tampa 25–30 hyggliga starter och låta Vasilevskiy vara lite fräschare när slutspelet börjar kan det vara betydligt mer värdefullt än vad själva värvningen antyder.
Hur länge kan de hålla fönstret öppet?
Det är till slut där jag landar med Tampa Bay. Vi vet ungefär vad det här laget är. Kucherov är fortfarande en superstjärna. Point, Guentzel, Hagel och Cirelli ger dem en toppsexa som få lag kan mäta sig med. Vasilevskiy kan fortfarande vinna matcher på egen hand och Jon Cooper är fortfarande en av de tränare jag litar allra mest på.
Backsidan är dessutom bättre än jag först trodde att den skulle vara när Raddysh lämnade.
Problemet är tiden. Kucherov fyllde nyss 33 och har ett utgående kontrakt. Hedman är 35, Carlson 36 och McDonagh 37. Vasilevskiy (32) är inte gammal för en målvakt, men har spelat enormt mycket hockey. Tampa har under många år tvingats offra framtida flexibilitet och unga spelare för att hålla mästerskapsfönstret öppet. Förr eller senare kommer notan. Jag är bara inte övertygad om att den kommer den här säsongen.
Tvärtom tycker jag att det är lätt att stirra sig blind på fyra raka uttåg i första rundan och missa vad Tampa faktiskt fortfarande är. Det här var ett lag som vann 50 matcher förra säsongen, hade en av NHL:s bästa målskillnader och kontrollerade spelet på en nivå som hör hemma bland ligans bästa. Och kärnan är fortfarande kvar.
Visst är Atlantic Division fullständigt brutal. Florida Panthers tillhör favoriterna igen, Montreal och Buffalo är på väg upp och Toronto går in i säsongen med ett delvis nytt utseende. Det finns väldigt få enkla kvällar i den här divisionen.
Men ska jag välja ett veteranlag att lita på när det börjar dra ihop sig väljer jag fortfarande hellre Tampa Bay än väldigt många andra. Kanske är den här eran inne på sista kapitlet. Kanske har de redan gjort sin sista Stanley Cup-final med den här kärnan. Men tills jag faktiskt ser spelet på isen falla sönder tänker jag inte dödförklara dem på grund av åldern och några dåliga slutspelsresultat.
Tampa Bay Lightning är fortfarande riktigt bra.
Styrkor
👉 En toppsexa i absolut världsklass
👉 Nikita Kucherov är fortfarande en av världens offensiva bästa spelare
👉 Andrei Vasilevskiy ger dem en matchvinnare längst bak
👉 Väldigt mycket rutin i matcher som betyder något
👉 Jon Cooper
👉 En backsida med både spets och djup
Vad kan bli ett problem?
👉 Fyra raka uttåg i första rundan går inte att ignorera
👉 Flera nyckelspelare börjar bli gamla
👉 Backsidan riskerar att få problem med tempot
👉 Hur mycket har Victor Hedman kvar på absolut toppnivå?
👉 Powerplay behöver vara bättre med den offensiva kvalitet som finns
Spelare att hålla ett extra öga på
👉 Dennis Hildeby (MV)
👉 Gage Goncalves (F)
