En försenad resumé av Pokerlandskampen 2026
Det finns pokerhelger som lever kvar för att man vinner en stor pott, tar sig till ett finalbord eller får lyfta en pokertrofé. Sen finns det helger som stannar kvar av helt andra anledningar.
Pokerlandskampen 2026 i Mariehamn blev kanske inte riktigt den pokerresa jag hade hoppats på. Main Event tog slut rekordtidigt, sidoturneringen slutade med en åttondeplats och året i stort har varit en ganska seg historia både vid pokerborden och på andra håll i livet.
Men det finns något fint i att åka iväg, träffa gamla vänner, lära känna nya människor och få en paus från vardagen. Ibland är det faktiskt de där timmarna utanför pokerborden som gör hela resan värd besväret.
På tal om resor. Nästa helg är det äntligen dags för Destination Poker med PAF i Mariehamn igen. Jag lyckades dessvärre inte kvala mig dit den här gången. Men misströsta inte. För vad passar bättre som plåster på såret än en långhelg med poker och lite lyx på Malta?
Men vi tar det från början.
Från Dublin till Mariehamn och tillbaka till början
Redan dagen före avresa fick helgen en extra dimension. Min barndomsvän Mattias hade rest hela vägen från Dublin för att göra mig sällskap till Åland.
Det är samma Mattias som hade källaren där jag för första gången kom i kontakt med Texas Hold’em för drygt tjugo år sedan. Där grundlades kärleken till spelet, under sena kvällar med marker på bordet, tvivelaktiga bluffar och psykningar som haglade mellan tonåringar som ibland tog poker betydligt mer seriöst än vad som var hälsosamt.
Senast vi sågs var i Dublin 2024, när han av en märklig slump gifte sig samma helg som jag var där för att spela Irish Open. Min turnering tog slut tidigt, vilket gav mig möjlighet att krascha bröllopsfesten på en irländsk pub. En kväll som blev ett rejält plåster på pokersåret.
Nu var det alltså dags igen.
Efter en intensiv arbetsvecka som lämnat mig mer eller mindre dränerad möttes vi upp på O’Learys. Vi käkade gott, såg Sirius besegra Malmö med 3–2 och avslutade kvällen hemma hos mig med en fin irländsk whiskey. Det blev ingen lång natt. Klockan ringde tidigt och den här gången väntade faktiskt en buss som skulle ta oss till färjan.
Här hittar ni samtliga pokerbloggar i Stugan
En färja, en frukostbuffé och ett gäng bekanta ansikten
Transferbussen skulle dyka upp 08.20. När en Eckerölinjebuss susade förbi utan att stanna hann pulsen stiga en aning. Jag började febrilt leta efter ett kundtjänstnummer och såg framför mig hur hela resan skulle haverera innan den ens hade börjat.
Tio minuter senare dök en annan buss upp. Den stannade. Vi kom med och paniken hade varit helt i onödan. Ombord på färjan väntade frukostbuffén, och snart dök bekanta ansikten upp: Wiiken och Söderpalm, mer känd som ReinardR. God mat, trevligt sällskap och lite sedvanligt pokersnack gjorde att de två timmarna över Östersjön gick fort.
Efter en busstur från Eckerö var vi framme i Mariehamn och kunde checka in på hotellet. Där började det verkliga återseendet. Timman, Bobby och flera andra från Stugan dök upp. Maurits, ordförande för Svenska Pokerförbundet, gjorde entré med sin svarta Chicago-bok och lockade med spel på rummet. Robin och Martin från Valuetown fanns också på plats.
Det var nästan som att komma hem till en släktmiddag där man känner igen folk i varenda hörn. Skillnaden är att man här faktiskt ser fram emot att springa på nästa släkting. Det här är en av de saker jag gillar allra mest med pokerresorna. Man åker dit för att spela kort, men det är människorna som gör att man vill komma tillbaka.
Main Event blir en kort historia
Efter lite uppladdning och förfriskningar var det dags att hitta sitt säte. Jag hamnade vid samma bord som Wiiken och Urban, tillsammans med en äldre svensk herre och fyra finnar. Två av finnarna hade jag mött många gånger tidigare. Någon drömlottning var det kanske inte, men det är ju trots allt därför man spelar. Eller åtminstone vad man intalar sig själv när man tittar runt bordet.
Redan fyra händer in i första nivån fick vi se en rejäl smäll. Den äldre svensken lyckades knäcka finländska ess med AQs i ruter. En dam på turn gav honom träff, och den tredje rutern på river fullbordade färgen. Svensken fick in pengarna och finnen fick se sina raketer landa i vattnet. Dagens första bust var ett faktum och 1-0 till Sverige på resultattavlan.
För egen del flöt spelet inte alls. Jag blev utdragen när jag träffade, och omslagen kom när jag försökte köpa hem potter. Vid ett tillfälle floppade jag nötstegen med JT, bara för att se en knekt på turn och dela potten med en motståndare som satt med KT.
Sedan kom handen som satte punkt för mitt Main Event. Jag hade halkat från startstackens 30 000 marker till omkring 18 000. På knappen tittade jag ner på kungarna, K♠ K♥. En finne öppnade till 600 på nivå 3, med blinds på 100/200 och ante 200. Wiiken 3-bettade till 1 600 och jag valde att bara syna, i hopp om att få med motståndarna i en fälla. Finnen synade också.
Floppen kom 2♣ 3♦ T♥. Efter att bägge spelare före mig checkat väljer jag att skjuta fram 4 000 och får en synare i form av finnen. På turn landade ännu en tia, T♦. Potten var nu 13 300, finnen checkar snabbt före mig och även om varningsklockorna ringer väljer jag att betta 10 000 vilket lämnade mig med ungefär 2 000 bakom.
Finnen svarade blixtsnabbt med all in.
Jag hade en ganska stark känsla av vad som väntade, men med så mycket investerat var det svårt att hitta folden. Han vände upp AT. Och som ett litet plåster på såret landade den sista tian i leken på rivern, jag hade inte kommit undan potten oavsett vad jag gjort på turn.
Tredje spelare ut i hela turneringen. Efter bara någon timmes spel var mitt Main Event över. Det var inte riktigt den långa pokerhelg jag hade planerat. Men det fanns åtminstone gott om tid att umgås.
När markerna tar slut men snacket fortsätter
Det är en märklig känsla att åka ut så tidigt. Man har ställt in hjärnan på timmar av knivskarp koncentration, tunga beslut och förhoppningsvis en lång natt vid borden och så står man där, utslagen innan middagsbuffén ens hunnit dukas fram.
Lyckligtvis finns det gott om effektiv medicin mot en misslyckad pokerturnering i Mariehamn. Mr Lidur klev snabbt in som räddande ängel och höjde tempot genom att beställa in en shotsbricka GT till Mauritz. Med glaset i hand och fri från turneringspress fick jag gott om tid att snacka med både Lidur och Robin från Valuetown. Besvikelsen över min bust sköljdes snabbt bort av skratt, rövarhistorier och nya samtalsämnen.
Skenet bedrog inte utan kvällen slutade till och med på karaokebaren. I min mobil ligger nu ett ruggigt fint videobevis på VT-Robäns framträdande på scenen. Jag bjuder på en bild här i inlägget, men videon sparar jag som framtida utpressningsmaterial…
Det är så lätt att fastna i resultatlistor, handanalyser och markerstackar. Men när man landar på railen och ser hur folk från helt olika håll samlas kring samma passion, blir det uppenbart att poker är så mycket mer än bara korten. Efter en riktigt tung period, både på jobbet och vid borden, var det exakt den här miljön och de här människorna jag behövde.
Lördagens chans till revansch
Jag var inte riktigt färdig med korten ännu. På lördagen väntade ett sidoevent med 200 euro i inköp och en ny chans till upprättelse. Bordslottningen var tuff. Jag hamnade bredvid Urban, Mr Lidur, Professorn och Kantarellen från Valuetown. Senare anslöt även Adam till vårt bord..
Det blev en dag med en hel del svängningar och några potter som hjälpte mig att hålla huvudet ovanför vattenytan. En hand med kungar mot en finsk spelare blev en nyttig påminnelse om att man ibland måste kunna släppa på gasen. Efter en 4-bet preflop kom ett ess på floppen, och när motståndaren checkade valde jag att bromsa. Vi checkade hela vägen till river, där han visade upp damer. Minst ett värdebet hade varit möjligt, men det är alltid lättare att vara modig i efterhand.
Ett bordsbyte senare lyckades jag däremot plocka hem en fin pott mot fjolårsvinnaren Johan. Han försökte stjäla min big blind från small blind, men jag försvarade med J6o. En knekt på floppen och en sexa på turn gav mig tvåpar. När Johan försökte sig på ett bet på river synade jag, och han muckade direkt.
Jag fick även hjälp av en välbehövlig stege på river mot en finsk dam som hade ställt med AK preflop. Jag synade med A5o och behövde mycket hjälp från brädan. Efter en flopp med bland annat en tvåa och en trea satt jag och hoppades på en magisk fyra. Och visst kom den till slut. Ibland får man helt enkelt lite oväntad hjälp av pokergudarna.
Plötsligt hade jag byggt upp en riktigt fin stack. Efter ytterligare några vunna potter var jag i princip chipleader vid bordet, och finalbordet började kännas inom räckhåll.
Men poker är poker.
Sverige mot Finland och en blågul avslutning
Medan jag själv kämpade med mina marker och till slut fick nöja mig med att följa dramatiken från sidan utspelade sig en betydligt roligare historia i Main Event.
Det blev nämligen en fin blågul avslutning på Pokerlandskampen 2026. Bo Göthlin tog hem titeln efter en heads-up mot finländaren Eetu Reini. De båda gjorde en deal och fick 9 000 euro var, men det var svensken som fick lyfta segerpokalen och titulera sig mästare.
På tredje plats hittar vi Gustav Ekhagen, följd av fyra finländare på platserna fyra till sex. Därefter knep Björn Lindberg sjundeplatsen, Andreas Edvardsson blev åtta och på nionde plats hittar vi ingen mindre än TGC-Timman!
Fem svenskar bland de nio sista och en svensk mästare. Det får ändå betraktas som en stark svensk insats i landskampen. Finland bjöd på motstånd, men den här gången var det blågult som fick anledning att fira nmed slutresultatet 23-15. Extra kul att se Timman ta sig hela vägen till nionde plats efter att ha kvalat in tillsammans med flera andra från Stugan. Det är något speciellt med att följa ett gäng från kvalen hela vägen till livebordet och sedan få dela upplevelsen på plats.
Själv fick jag som bekant ingen större framgång i Main Event. Men jag fick åtminstone lite revansch i lördagens sidoturnering med 200 euro i inköp. Där lyckades jag faktiskt ta mig till finalbordet och slutade på en åttondeplats. Ingen pokal den här gången heller, men ändå en betydligt längre turnering än fredagens blixtvisit. Det märkliga är att jag i efterhand dessutom har fått en ny pokeridentitet. När resultatet från sidoturneringen dök upp på Hendon Mob visade det sig att min åttondeplats hade registrerats på en ny profil med namnet Oskar i stället för Oscar.
Man ska tydligen inte bara behöva kämpa mot motståndarna vid pokerbordet. Man ska hålla reda på vem man själv är också. För den som vill följa min alternativa pokerkarriär finns profilen här: Oskar på Hendon Mob. Kanske är det ändå lika bra att jag har fått en dubbelgångare i databasen. Om gamla Oscar fortsätter springa dåligt kanske det är lika bra att nya Oskar får ta över spakarna framöver.
Testa GTO Wizard – Nätets bästa träningsprodukt för turneringspoker här
Från Mariehamn till Malta
Det är lätt att stirra sig blind på resultatlistorna. En tredjeplats, en åttondeplats eller en tidig bust säger något om hur turneringen slutade, men inte särskilt mycket om allt som hände däremellan.
För mig blev Pokerlandskampen en påminnelse om att det är människorna runt omkring som gör de här resorna speciella. Mattias som flög från Dublin, återseendet med Stugan-gänget, snacket med Valuetown och alla spontana möten i hotellkorridorerna. Det var sådant som gjorde att helgen blev lyckad även när korten inte samarbetade.
Men nu är det dags att blicka framåt.
Nästa helg står egentligen Destination Poker med Paf på schemat. Jag lyckades tyvärr inte knipa någon biljett den här gången, och det svider såklart att missa festen på Åland. Men frukta icke, vi står inte utan täckning! Jag har skickat ut en egen stug-korrespondent i form av finfina Adam, aka ’Mr Businessclass’, som lovat att leverera direktrapporter från frontlinjen.
Och för min egen del? Vad passar väl bättre som plåster på såret än en långhelg på Malta med poker, sol och lite lyx?
Jag har nämligen lyckats få tag på ett Coolbet-paket till Malta Poker Festival, och det är här historien tar en lite rolig vändning. Paketet har jag köpt av ingen mindre än Gustav Ekhagen, samma Gustav som slutade trea i Main Event på Åland. Gustav har dessutom 25 procent av min action på Malta. Det innebär att vi har lite gemensamma intressen när korten väl kommer i luften. Han hjälpte mig att komma iväg till Malta till ett bra pris, och nu får jag försöka återgälda förtroendet genom att leverera en fin placering. Inga krav alls, med andra ord…
Efter en tung period på jobbet, en frustrerande downswing och en Main Event-bust som knappt hann bli varm innan den var över känns det faktiskt väldigt välkommet med ett nytt äventyr. Jag flyger till Malta med en ospelad kortlek, nya motståndare och förhoppningsvis lite bättre flyt än senast. Men framför allt ska jag försöka ta med mig lärdomen från Mariehamn: att inte låta resultatet bli hela berättelsen.
För ibland är det bästa med pokerresan inte vad som händer vid bordet, utan allt som händer runt omkring det. Och om jag nu skulle lyckas få till en riktigt fin placering på Malta finns det åtminstone en person som har lite extra anledning att heja.
Gustav, spänn fast säkerhetsbältet. Nu ser vi till att den där 25-procentaren blir din bästa affär i år!
Nästa stopp: Malta.
På återseende,
Runar47
