Det har varit en lång uppladdning, men nu sitter vi här. På Arlanda för avgång mot Las Vegas.
För att åka till Vegas är dollar ett måste. I Sverige kan man knappt köpa en kaffe på random bensinmack för kontanter längre. Men i drömmarnas stad är cash still king. Jag har således försökt jobba in så många sedlar av hårdvalutan dollar som möjligt. På mitt besök i Stockholm under SM fick jag bland annat med mig hela Bengans dollar-reserv, 15k. När jag satt tiltad och klar på tåget på vägen hem från SM insåg jag halvvägs att jag hade glömt något på hotellrummet. Dollarna. Alla kan den där isande känslan i bröstet när man glömt något viktigt. Jo, jag tackar. Fick såklart panik och ringde hotellet och sa att jag hade glömt lite grejer på rummet.
– Vadå?
Jag vill inte säga, men måste. Så jag viskar.
– 15 000 dollar.
– Vasaru?
Jag viskar igen…
– Femtontusendollarssssss.
Det är klart som fan man framstår som någon jädra crackhandlare, men vad göra. Degen måste hem. De hälsar att de kan förvara pengarna högst ett dygn för sin egen säkerhet. Jag fortsätter ringa runt till ett gäng pokerspelare för att se om någon finns i stan och kan hämta upp grejerna. Får efter en omväg runt Ylitalo fatt i goe Gnetarn som löser biffen och dollarna kommer i säkert förvar nästa dag. Nu sitter jag här på Arlanda med ett pass och en liten väska på magen som jag krampaktigt håller fast i med båda händerna.
Efter en tur till Umeå för att lämna ungarna hos mormor och morfar anlände vi till Arlanda redan igår för en hotellnatt. Det började inte så bra då Norrländskan öppnade sin resväska och ser att en schampoflaska gått totalt bärsark där inne och kletat ner en stor del av packningen. Jag såg ju att hon bara lagt en flaska helt öppet i väskan, som ett barn, medan hon hävdar att hon lagt den i en påse och att den sedan “hoppat ur” genom något slags akrobatiskt nummer. Vi kommer aldrig få reda på sanningen.
– Jag ska bara gå och kika på ett par klänningar, sa hon och nu har jag inte sett henne på 1,5 timme. Får bara hoppas hon inte bränt hela reskassan på världens dyraste flygplats innan vi ens kommit iväg.
”Peppen är total. I Vegas skiljer det bara millimeter, en bokstav, mellan lycka och olycka.”
/ dybban
157 kronor är vad jag betalade för en 60cl vanlig öl här på Arlanda igår kväll. Jag började på riktigt skratta rakt ut när jag skulle beställa och var nära på att dra ett skämt till servtrisen, men samlade mig och insåg att hon antagligen hört det skämtet x antal hundra gånger redan och var rätt trött på folk som klagade på priser. För en smålänning uppväxt på 29 kronors Norrlands är det i alla fall hutlöst! I ren protest beställde jag bara en öl, vilket jag inte minns när jag gjorde senast. Rapporterna talar dock om hutlösa priser även i Vegas, så där gäller det att vara smart och dricka gratis-alkoholen vid pokerborden.
Jag kommer köra min sedvanliga strategi att dricksa 5-10 dollar vid första serveringen för att sedan få full uppmärksamhet av servitriserna resten av sittningen där dricksen går ner till 1-2 dollar per drink. Om nu inte spelet går helt otroligt för då vore det idioti att inte fortsätta dricksa stort för risken att tappa karma.
Om allt går enligt plan landar vi i Vegas klockan 18.30 lördag kväll. Då gäller det bara att hålla sig vaken så länge det går för att komma in i dygnsrytmen, Las Vegas ligger nio timmar efter oss. Tanken är att jag ska hinna spela något 1k-event, antingen Venetians deepstack serie eller mini-main i WSOP som uppvärmning medan jag kommer in i Vegaslivet. Sedan kliva in i WSOP Main Event dag 1B, den 4 juli.
Snart dags för boarding. Norrländskan, som vanligt är vacker som en dag, ser på mig med stor tveksamhet när jag går här i ett par urtvättade mjukisbyxor. Men jag anpassar mig bara till Vegas där alla damer är uppklädda till bal medan deras gubbar har flip flops och för stora jeans. Dessutom är den här flintisen redan förlorad när det gäller utseende så då kan jag lika gärna ha det lite skönt.
Peppen är total. I Vegas skiljer det bara millimeter, en bokstav, mellan lycka och olycka. Men en sak är säker. Ska degen ta slut så ska jag spela, inte tappa, bort dem. Den lilla väskan sitter ännu säkert på magen.
Vi ses på andra sidan!
/ dybban
