Kretz krönika

Inte fotbollen också …

Om helvetet finns blir jag inte överraskad om det sänder Superligamatcher!

Ungefär så här tror jag att det lät i H&M:s styrelserum för ett antal år sedan:

Ordföranden: ”Jaha, det går ju väldigt bra för konsumismen. Shopping är den breda majoritetens största hobby och väldigt få ifrågasätter slit-och-släng-ideologin.”

Styrelseledamot 1: ”Jo, men det finns ju fortfarande människor som lever för annat än konsumtion. Idéer, naturupplevelser, konst … Vi bör nog ta det på allvar, de kan få andra att stanna upp och tänka efter.”

Ordföranden: ”Ja, du har nog rätt där. Någon som har några idéer?”

Styrelseledamot 2: ”Jag vet! Vi lägger beslag på det som är viktigt för dem och trivialiserar det så att det förlorar all mening! Till exempel kan vi trycka upp miljontals tishor med skivomslaget till Joy Divisions Unknown Pleasure. Och Velvet Undergrounds bananskiva!”

Ordföranden: ”Aldrig hört talas om. Och det har säkert inga unga konsumenter heller. Vad är poängen?”

Styrelseledamot 2: ”De där som envisas med att det finns andra värden i livet än konsumtion – hur tror du de kommer att känna när symboler som är viktiga för dem bärs av en massa ungar som aldrig hört banden och är helt likgiltiga inför dem?”

Ordföranden: ”Ingen aning, jag har aldrig känt något för konst.”

Styrelseledamot 2: ”Okej, men de kommer att känna sig väldigt uppgivna. Inse att det är kört:”

Styrelseledamot 1: ”Genialt! En bonus är att de här jobbiga typerna inte längre kan hitta varandra. Det kommer att bli typ ”Va? Finns det ett band som heter Ramones också? Jag trodde bara det var ett klädmärke.”

Och sedan fanns det inte mycket kvar att bygga gemenskap och starka känslor kring. Det skulle vara fotbollen då som, trots att den i två decennier skadskjutits svårt av kommersialisering, ändå fortfarande kan få miljoner människor att känna sig som en del av något större.

Fram tills nu, vill säga. För om den så kallade Superligan blir verklighet så är det slut.
Slut på drömmar, slut på passion.

För hur skulle någon kunna älska dessa lag som, oavsett prestationer, är garanterade miljarder i utbyte mot meningslös underhållningsfotboll? Hur skulle någon kunna vara annat än likgiltig?

Om helvetet finns blir jag inte överraskad om det sänder Superligamatcher mellan Juventus och Real Madrid på storbildsskärm dygnet runt.

Superligans, och tillika Real Madrids, president, Fiorentino Perez, sticker inte heller under stol med att han kommer att förändra fotbollen när han väl köpt den. Eller ”rädda den”, som han uttrycker det.

Produkten fotboll ska tillrättaläggas, så att den passar även den som inte gillar fotboll. Mindre plan, större mål och kortare matcher. Instant reward.

Men fotbollen tillhör dem som älskar den. Att människor som inte gör det (efter viss tvekan) ska välja Superligan  framför Robinson måste vara underordnat.

Varför är det så viktigt just när det handlar om fotbollen? Vad är skillnaden mot om H&M köper rättigheterna till musiken på Unknown Pleasures och dubbar över Ian Curtis med Tusse?
Jo, att i det senare fallet finns originalet kvar. Men det gör inte fotbollen om Superligan blir verklighet. Återverkningarna blir enorma och varken Premier League, VM eller EM så som vi känner dem i dag kommer att överleva.

Hur detta kommer att sluta vet vi ännu inte. Motståndet är enormt, även inom de 12 klubbarna som grundat Superligan. Såväl Jürgen Klopp som Pep Guardiola har uttalat sig kraftfullt mot planerna och Mourinho påstås ha vägrat ta ut Spurs till träning i protest strax innan han fick kicken.

Helt klart är dock att fotbollsmänniskorna i de här klubbarna nu får betala priset för att de överlät så mycket makt till affärsmännen i utbyte mot kapital. Om de har tillräckligt mycket kvar för att göra motstånd återstår att se.

Veckan som gick
Jag måste vara ärlig och säga att det tär på mig att inte få till det. I lördags mirakelvände den ena favoriten efter den andra. Min spelidé involverade att helt utelämna Marseille på ett system och Sassuolo på ett annat och i båda matcherna vände favoriterna.

EU-tipset i söndags var om möjligt ännu deppigare. På sätt och vis är jag glad att Leicester vann, för annars hade det 199-kronorssystem jag planerade (och la ut som radskiss på Facebook) gått in. Det sålde emellertid så dåligt att jag blev tvungen att ta bort ett tecken för att få ihop det och valet föll på Kalmar, som sedan gick och vann. Även om utdelningen nog stannat vid 80 k eller så vid poängtapp för Leicester hade det varit väldigt frustrerande.

Lägg därtill ett par 7:or på TT (bland annat ett x10-bolag som bommade på Tottenham för en rejäl slant) så är det inte precis mungiporna uppåt.

Veckan som kommer
Kan bara bli bättre. Hoppar EU, men är tillbaka med JP på lördag.

/Johan Kretz