Jag tycker ändå att jag har haft hyfsad framgång i livet. Jag tror att jag är både respekterad och uppskattad av såväl de hyresgäster jag företräder som av länets fastighetsägare. Jag vet att detsamma gäller de lokala makthavare jag granskade under mina 15 år som journalist.
Men inget av det spelar någon roll för mitt eftermäle den dagen jag inte längre finns. Jag hade kunnat vinna WSOP, bli statsminister eller seriemördare – min claim to fame hade likväl varit ”Det bästa aprilskämtet någonsin”.
Det har gått 17 år nu, och jag blir fortfarande påmind flera gånger om året. Igenkänning, och sedan det där flinet och ett ”Nämen är det inte …” .
Busschaufförer, vårdpersonal, poliser, imamer, direktörer och a-lagare – jag är det gemensamma västmanländska kulturarvet som skär rakt igenom alla etniska och socioekonomiska barriärer.
Så sent som för en vecka sedan var jag och handlade på Coop med min fru Karin och vår 6-åring. När vi skulle scanna varorna kommer en i personalen fram och man tänker ”jaha, då var det stickprovskontroll igen” . Men mannen, som såg ut att vara 60-årsåldern, hade ett helt annat ärende.
”Tjena, häradsbetäckaren!”, utbrast han.
Karln måste verkligen lita på sin ansiktsigenkänning, för den typen av kommentarer kan ju landa lite fel när en random snubbe är ute med sin fru.
En del av er har säkert redan sett VLT:s aprilskämt från 2004, men det tål att repriseras så var så goda:
Några randanmärkningar:
- Efraim är ett hebreiskt namn som betyder ”den fruktsamme”, Pater är latin för ”fader”.
- Tre av bebisarna ”spelas” av min dotter Anna. ”Lola Fugelstad” heter Pernilla Andersson och är Annas riktiga mamma.
- Flera andra tidningar har alltsedan 2004 kört samma skämt, tråkigt nog utan att credda originalet.
- Den som verkligen ska hyllas är fotografen Marta Bodin. Det var hon som kläckte idén.
/Efraim
