Jag tog på drömmen – ett finalbord i WSOP

Las Vegas vaknar långsamt och jag är full igen. Men gårdagens fester är historia nu. Pokerturneringar kommer och går här, och alla är en ny resa med chans till upprättelse. Som att vi är katter med nio liv som alltid landar på fötterna.

Men Las Vegas är inte paradiset som erbjuder evigt liv. Hon kan ge, men hon tar mer. Det känns som jag gått upp fem kilo på en vecka. Träningskläderna som alltid åker med ligger som vanligt oanvända i resväskan. Kliver ur duschen och ser mig naken i spegeln. Trött ölfetma som sprider sig ända upp i ansiktet. Snart ska jag ta tag i det där, men inte riktigt än. Sköljer ner en Treo med en flaska 9-dollarsvatten.

Det är alltid bara ett dåligt beslut mellan glamouren, neonen och de långa, mörka tunnlarna under staden. Hade jag inte haft familj, barn och ett bokat flyg hem så vet ingen hur länge jag hade stannat eller vart jag hade hamnat.

Jag lämnade er med en cliffhanger i förra texten. Skit i den. Jag åkte ut runt 600 av 11 000 spelare i Mini Main och fick 2560 dollar för besväret. Strukturen var väldigt brant och det vara bara att köra, chansa och dansa dansen. Inget att skriva hem om direkt, jag har aldrig haft någon taktkänsla att skryta med. Ingen rumba i blodet. Men det ska komma bättre. Vänta bara.

Efter det åkte jag med resten av Stugangänget och kollade på världens bästa pingis-Karlsson när han slaktade i stortävlingen här i Vegas. Vilken sport! Jag har satt min 7-åringen i hård sparring i Lekstorps IF (finfin pingisklubb) och hoppas på utväxling till OS 2040. Nailade setsiffrorna 11-6 till Karlsson i sista set också, vilket även gjorde plånboken glad.

Efter pingisen flyttade jag pengarna från Mini Main i en koffert tillbaka till Paris och köpte in i Event #83 2500 dollar Texas No Limit Freezeout. Jag stod i frontlinjen igen. Sista chansen till stordåd innan flyget mot Landvetter skulle lyfta två dagar senare.

En timme sen sätter jag mig ner. 35k i startmarker. Ett blandat bord med duktiga till sämre spelare. En asiat med Triton-tröja höjer i mittpos till 500. Får en syn av asiat modell senior. Jag kikar ner på AQs på knappen. Säger 1900. Båda synar. Flopp KJ2. Check, check, jag checkar bakom. Turn, nötternas nötkort, en tia för stege. Jag gör tittfinten på Triton-asiaten när tian landar då jag ser att han glor på mig. Han betar 3k, fold av den äldre och jag synar. River blank. Han skjuter in 9k och blixtfoldar för min raise. Bra start upp över 50k.

En 60-årig amerikan, som ser ut att i rakt nedstående led härstamma från den italienska maffian, äter nötter med hela ansiktet. Han slutar tugga när han har något bra. Vill köpa in ett par påsar till så att han aldrig slutar käka.

Hamnar i en 3-vägspott med maffian och Triton. Jag har JT i hjärter. Flopp 78Q med ett kort i min färg. Asiaten betar ut, jag kikar på nötknäckaren bakom mig som tuggar på. Han är ute ur leken. Så jag slår om. Men asiaten synar. Turn hjärter två för ett dolt färgdrag. Jag betar stort och asiaten lägger sig. Vid din sida är jag säkerheten själv. Vid min sida har du en outhärdlig kväll. Jag känner mig stark.

Under 10-12 timmars spel flyger många potter förbi. Några fastnar, andra glöms bort i samma sekund som man skickar korten in i mucken. En shortstack går all in för sina sista 4,5k. Jag har återigen AQ och isolerar till 9k på knappen. Ytterligare en shortstack, med 6k, går all in från big blind. UTG, ursprungshöjaren, kallsynar. Det är en yngre jänkare med djävulskap i blicken. Flopp A53. Jag betar smått, 5k, för att hålla lägre par kvar i potten. Förväntar mig en fold, men djävulsblicken slår istället om till 14k. Vi har ungefär lika mycket marker, 60-70k. Jag synar i position. Förstår inte vad han kan ha då folk sällan bluffar i potter när folk är all in på sidan. Turn T. Han checkar. Jag checkar fegt bakom. River 9. Får en all in för 45-50k emot mig. Jag ser inte vad jag kan slå och att han skulle vara ute på tåg känns orimligt. Fold. Han visar 99 för rivrat set. Jag bannar mig själv för min check på¨turn.

Nya förmågor sätter sig ner när gamla åker ut. Direkt till vänster om mig en kille som ser ut att slentrianspela sig igenom livet. En sån som vann ett bracelet för åtta år sedan och sedan inte tagit en cash sedan dess. Änglarna sjunger när jag viker upp AA på cut off. På blinds 600/1200 säger jag 2,5k. Den nyanlända rulltårtan höjer på knappen till 8k med 25k bakom. Tillbaka till mig. Tre alternativ. Syna och trappa, slå om smått eller bara gå all in. I poker är styrka svaghet och svaghet styrka. Det vet de som vet. Jag hoppas att han sitter på något synbart, för han kommer syna brett, och går all in. Snapsyn av T8s, WTF? En självmordsbombare?

Jag tittar upp i taket och ber om en snabb och effektiv avrättning. Äggen står. Mumma! 90k i stacken. En gåva från ovan som ger råg i ryggen. Jag jobbar upp mig till 120k utan showdown innan bordet bryts.

På min nya plats hittar jag 99 på cut off. Slår om en tidig höjning på 2,6k till 7,2. Syn. Flopp JJ4. Jag betar 5k och blir checkraisad till 15k. Det är inget proffs jag möter utan en random 50-plussare. Jag har ingen aning om var jag står, men är alldeles för stark för att lägga mig. Syn. Turn 6. Får stirra in i 25k. Måste syna igen och hoppas att han ger upp på river. Rivern är blank och mannen ser inte alls ut att vilja ge upp någonting. All in. Han täcker mig…

Det känns som 50/50 att syna för sitt liv eller ej. Får lust att kasta upp en krona i luften och låta den bestämma mitt öde. Jag har fortfarande en spelbar stack vid fold. Men ser också framför mig en monsterstack vid syn och vinst. Så vem är jag nu där i frontlinjen? Utan mod vinner man inga slag, jag är sekunder från att lägga in en mark för syn. Men ändrar mig. Muckar handen, en död soldat vinner inte heller några slag.

Elvis, Einstein, påven och den svenska knugen bugar djupt när min vän slänger upp TT för en sinnessjukt spelad hand. Jag får plötslig puls av tanken på att jag nu frirullar turneringen, att det här var ett avgörande ögonblick.

Kvällen går mot natt. 1299 spelare har köpt in sig och fältet börjar tunnas ut rejält. Det blåser från AC:n och jag viker upp 86o i big blind. Höjning i tidig position, syn på knappen och jag synar med min skraltiga näve på grund av REA-priset. Potten är på över 12k.

Flopp 589. Jag check, tidig position checkar. Kinesen på knappen är dock sugen på potten och betar 8k. Jag kan höja, men är modest och synar med andrapar och hålpipa. Tredje gubben lägger sig. Turn 5. Jag checkar och till min glädje checkar kinesen bakom så jag slipper ett jobbigt beslut. Turn 2. Jag checkar igen, men kinesen har fått nog av att knacka och överbetar istället potten. 40k. Vid syn och torsk har jag bara 20k kvar och är ett läckande skrov. Jag tar ett djupt andetag, försöker tänka igenom situationen. Vilka händer han betar så här med som slår mig. Med en syn på knapp är sannolikheten till överpar små. Med en nią skulle han knappast beta 40k då han vill ha värde av sämre. En femma hade han inte checkat turn med. Fyrtal med 55? Nä, låt oss inte se spöken. För de finns inte. Jag synar och kinesen visar KJ för en ren bluff. Viktig pott, både för stacken och staken.

Sista två timmarna av dagen får jag jobba relativt ostört. Många bäckar små gör en hel å. Till slut blåser domaren i visslan och jag kan stoppa 278k i påsen med medel på 184k och blinds som startar på 3/6k nästa dag. Vi är 247 spelare kvar, 195 ska få pengar. Förstapriset är fastställt till 450 000 dollar. Jag går och lägger mig.

Natten blir lång och kort på samma gång. Sömnen skaver. Drömmarna fladdrar. OS 2040, dollarbuntar och katter flyger förbi och försvinner. Vaknar för tidigt, svettkletig, och kan inte somna om. Går ut på balkongen, tar en snus och ser ut över Las Vegas och soluppgången bakom bergsmassiven. Den mänskliga, plastiga ytan glittrar med hjälp av guds underverk. De mörka tunnlarna där under är svåra att tro på. Livet är bra.

Dag 2

Lätta steg. En iskaffe i handen. Låt mig ha lite tur idag, tänker jag för mig själv under promenaden mot klassisk mark, The Horseshoe. Men jag ber genast om ursäkt för min giriga inställning. En sjöman ber inte om medvind, han lär sig segla.

Jag får ett bra bord. Bara en spelare har mer marker än jag, en japanska med drygt 400k. Men jag har position på henne. Det är för övrigt två japaner till på bordet, de två sitter till höger om mig med mindre stackar. De tre verkar känna varandra, snattrar, tar bilder som de lägger upp i chattar. Tydligen är pokern på stor frammarsch på ö-riket. Så fort japanskan lägger sig så försöker jag slå upp med hela min range. Det finns marker att hämta mot de mindre stackarna som kommer vilja folda sig in i pengarna. Jobbar mig upp rätt snabbt på att ta hem blinds.

Så höjer då Onna-Bugeisha, den kvinnliga samurajkrigaren, till 13k. Jag ser ner på A4s på knappen och tänker att det är ett lämpligt läge att ta över kaptensbindeln. Slår om till 29k. Hon synar.

Flopp QT4. Hon check. Jag bet 16k. Hon syn. Turn 7. Check, check. River 4 för triss! Hon check, jag bet 65k. Hon steksynar och grinar med ansiktet som att hon fått en wakizashiklinga uppkörd rakt i solarplexus när jag visar min hand. Gott snack! Vi är nu lika i chips.

Jag får dock hybris efter det. Tror att jag kan styra och ställa som jag vill innan bubblan spräcks. Men springer in i nöt flera gånger, äggen bland annat. Tappar ner till 350k. Får tagga igång mig själv och solskenet visar sig snabbt. UTG +1 hittar jag dagens bästa starthand. Två tior. Med blinds 5/10k höjer jag till 22k. Ena japanen synar i mittpos och japanskan synar från lilla blind.

Floppen är den bästa jag sett sen jag floppade toppset med knektar i Main Event för två år sedan. T53 med två klöver. Jag betar bara en fjärdedel av potten, 20k. Japaner, japaner, japaner, överallt japaner. Den första synar, den andra, ja den andra, hon höjer! Dra balla i lösgruset! Hon höjer, hon höjer!

Det finns få mäktigare känslor än att bli raisad när man sitter på absoluta nöten. Nu var bara frågan hur jag skulle fortsätta. Min read är att hon är stark på riktigt, då jag inte sett henne göra några stora utfall eller kamiikazeuppdrag tidigare. 33 och 55 är rimliga händer. Eller typ A4 i klöver för kombodrag.

Så jag tänker inte slowspela då ett till klöver antingen kan döda mig eller döda min action. Jag höjer tillbaka. Vi är snart all in. Döm av min förvåning när hon visar QQ som hon försökt spela tricky preflopp. Jag håller andan och ser brädan rinna ut utan damer. Jag vinner en pott på nästan 750k och springer upp mot toppen i turneringen.

De där stora livsförändrande potterna gör mig alltid skakig. Skriver till Ledsna Hunden att jag behöver något starkt för att lugna ner mig. Det är en balansgång hur mycket starkt som hjälper och vad som stjälper. Säg vad ni vill, men 2-4 enheter i kroppen är bra för knoppen. Mina sinnen snäpper till sig, jag ser allt klarare och vågar ta obekväma beslut.

Bubblan tar en evighet men till sist är den över. Nu åker många små stackar som försökt överleva ut snabbt. En medelålders hyfsat duktig amerikan, med ett bracelet under bältet, sätter sig till vänster om mig. Han är skojig, pratig. Beställer en chablis.

Med ungefär hundra spelare kvar så tätnar det. Jag har runt 1,2M och plockar upp AKo UTG. Med blinds 15/25k höjer jag till 50k UTG. Chablin, med en stack lik min, slår om UTG +1 till 155k. Jag synar bara. Flopp Q84 med två klöver. Han betar smått, 65k, och jag bestämmer mig för att syna med klöveresset som en joker.

Turn, ett tredje klöver, en femma. Jag checkar och nu betar han större, 280k med cirka 600k bakom. Med klöveresset i handen sitter jag med bra info. Han har inte nötfärg, och jag blockar både AA och KK. Jag har dessutom sett honom spela hårt utan underlag tidigare i turneringen. Jag bestämmer mig för att det är ett bra läge för att sätta ner foten med en semibluff, jag kommer alltid ha outs vid syn. All in, ett kraftfullt spel. Och Chablin får ta ett beslut för livet. Han börjar banna sig själv för att han beta turn och foldar efter någon minut. Jag är i zonen.

Cary Katz slår sig ner vid bordet. Miljardär, highstakesspelare, affärsman och grundare av PokerGo.

UTG +1, ett jänkarproffs höjer till 60k på blinds 15/30k. Jag synar bara med AQo i mittpos och Katz synar i lilla blind. Flopp K86 och vi checkar runt. Turn, ett tredje ruter, en nia. Jag bestämmer mig för att försöka ta hem potten med 75k. Bara Katz synar. River 7 för brädan K86T7 med tre ruter. Katz donkbetar 150k ur pos med 350k bakom. Funderar på om han orkar syna sig själv all in med en nia för stege när det ligger tre ruter. Den här gubben skiter helt i pengarna men skulle kunna mörda för ett bracelet. Jag är på tåg och känner mig stenhård efter den förra A-högbluffen som gick igenom. Så jag gör det igen. All in.

Katz instamuckar 66, ett floppat set, slänger argt korten face up in i leken och springer från bordet för paus. Min hybris är tillbaka, vilket gör att jag visar min bluff för bordet som ler i mjugg.

Efter pausen kommer Katz fram och ber om ursäkt för att han brusade upp. Alla som spelat med gubbarna på CC genom åren och fått persiska och arabiska förbannelser, för att inte tala om svordomarna från balkan, över sig vet att det där var en ren barnlek. Handslag och glada miner igen. Med 53 spelare kvar har jag 2,2M i stacken och är topp 3.

Nu finns det ingen återvändo, gasen i botten. Ett jobbigt amerikanskt proffs höjer på CO. Han har varit väldigt aktiv, nu säger han 80k på blinds 20/40k. Jag kikar ner på Q7 i ruter och får feeling. Slår om till 255k. Lite förvånande får jag syn. Feeling var dock ordet när floppen landar 772 med två klöver för floppad triss. Nu ska du få smaka kaka, du. Jag säger 95k. Han syn. Turn röd 4. Han har 700k bakom, ett pottbet. Jag checkar och tänker att han ska få hänga sig själv. Han betar 300k. Jag ställer in, men får vik. Förhoppningsvis fick jag ut max ändå. Upp över 3M!

Ett holländskt proffs sätter sig till vänster om mig. Jag gillar det inte alls. Han är aggro, han är med i matchen. Sätter folk i svåra situationer. Jag bidar min tid. Snart kommer läget. Och det kommer snabbare än väntat. Fold till mig på knappen och jag viker långsamt upp AKo. Med blinds 25/50k, klickar jag upp det till 100. Holländaren gör det jag hoppades på och går all in för nästan 800k. Jag Phil Hellmuth-synar. Upp mot K7 i klöver. Perfekt. Floppen ger dock tulpanmarodören ett färgdrag. Och på rivern en klöver till. Röööövjuice! Istället för 4 meloner och en mille mer än tvåan så åker jag ner på 2,2M och får en duktig spelare med stor stack till vänster om mig. Det ändrar förutsättningarna.

Jag går runt och gnäller för mig själv ett tag. Tappar ner ytterligare till 1,8M efter en misslyckad tiltbluffelibluff. Som tur är blir det paus och jag får chansen att badda ansiktet i kallt vatten. Reset, positiva tankar. Ett negativt sinne leder aldrig till något bra. Låt inte ett dåligt kapitel förstöra hela boken.

Ytterligare tur när mitt bord snart bryts och jag får flytta till ett betydligt lugnare område. Lite som Lerum.

Det är nu bara en timme kvar av dag 2. Spelarna har droppat av i rask takt och vi är bara drygt 30 kvar. Det är otroligt att sitta så här djupt i ett WSOP-event. Försöker verkligen ta in känslan och njuta lite.

Den sista timmen är lugn. Jag går från 1,8 till 2,4 utan showdown innan dagen stängs. Det ger mig den femte största stacken in i finaldagen. En av oss 25 spelare som är kvar kommer vinna ett bracelet. Vidunderliga tanke.

Jag är så uppe i varv att jag inte kan sova. Måste lugna ner mig och gör det på bästa sätt vid ett pokerbord. Köper in mig i ett 5/10 PLO och slaskar i en timme bara för att jag kan. Sen en nattmacka.

När jag kommer ut från Paris, rakt in i Vegas-natten, påminns jag om att det är den 4:e juli, nationaldagen. Festen är på väg att ebba ut. Men för mig har den bara börjat…

Dag 3

Jag vaknar upp med en känsla av att ha glömt något. Flyget! Det lyfter ikväll klockan 20.25. Det fanns liksom ingen plan på att jag skulle kunna gå så här långt i det här eventet. Dividerar med Norrländskan om hur vi ska göra, kommer fram till att om jag är kvar så åker hon hem själv. Hon fattar ju att det här är en chans i livet som man inte kan leka bort. Jag är en jädra sitngo från armbandet varje pokerspelare lever för.

Vi måste dock checka ut från Cosmopolitan och jag letar upp ett nytt rum på Paris där vi kan vila några timmar och ha väskorna packade och redo. Tänker i smyg att jag ska vinna armbandet och sedan ha råd att muta mig till att få stanna en vecka till och spela Main Event på ruschen.

13.00 kör vi igång. Jag försöker ta en gubbkvart, men räknar bara mentalt ner tiden bakom ögonlocken. Jag kan inte förstå att det är sant. Att jag är här. Snart där. Tänker på när jag började grinda poker framför datorn. Hur den tog mig ur existensminimum till plötsliga pengar på banken. Då handlade allt om trygghet, att bygga upp ett golv att stå på. Jag slutade spela poker ”på riktigt” för många år sedan när barnen kom. Jag har nu ynnesten att lira bara för att det är kul. Golvet är stabilt, men jag har inte satt något tak än. Vill inte skymma stjärnorna. Drömmen som grundades för 15-20 år sedan lever fortfarande, men ännu starkare. Jag har aldrig varit så nära som nu. Jag kan nästan ta på den. Bara 24 spelare står i vägen.

Jag är inte nervös, men uppspelt. Det går inte att göra mer än spela korten man får så bra man kan. Det känns skönt att veta att slutet till stor del ligger i händerna på slumpen. En kort promenad innan det är dags att ta sig till de stora salongerna. Längst in på Horseshoe där tv-borden, kamerorna och strålkastarna är riggade. Vänder ansiktet mot ökensolen och låter skuggorna falla bakom mig. Sen kliver jag in.

USA är mycket, men det här med AC och grejer är speciellt när man lirar WSOP. Ibland är det kokhett, ibland hamnar man precis under en fläkt och fryser så armarna knottrar sig. Idag hamnade vi på det sistnämnda. Tröjan på, jag får till och med dra upp luvan som en mössa för att öronen inte ska tappa blodtillförseln och trilla av.

Första spelbara handen. UTG +2. QJo. Blinds 30/60k. Jag behöver inte spela den, men jag väljer att se glaset som halvfullt och slår upp 120k. Att bara plocka blindsen är värt 150k och betalar således ett varv. Alla foldar fram till belgaren i big blind. Han har stora hörlurar och blått fönsterglas i brillorna. Syn.

Flopp QJ4. Nöt. Jag betar stort, 150k. Syn. Turn A. Jag checkar bakom för att inte behöva ta några jobbiga beslut och kunna värdebetta tyngre på river. Men sista kortet är det sämsta i leken. En tia. Check, check och belgaren visar KJ för rivrad stege. 630k åt fel håll. Ska det vara en sådan dag?

Jag får inte så mycket att jobba med och tar inga onödiga risker. Tills jag får AJo på knappen och det är foldat till mig. Det sitter en halvshort tiltad brasse i big blind, på strax under en miljon. Blindsen är uppe på 40/80k och jag klickar till 160 i hopp om att han ska ställa in skiten. För då är AJ en monsterhand. Precis som jag hoppades får jag höra all in. Jag snapsynar! Tyvärr har han på något sätt hittat AK i klöver och jag drar kallt.

T73…turn K…jag inser snabbt att det också är ett tredje hjärter och att jag har hjärter ess. River, en knekt…i hjärter! Sååå jaaaa! Färg! Livet är rättvist. Tur förtjänar man osv osv osv. Det är så här man vinner turneringar hinner jag tänka innan pausen kommer som en befrielse. Över 3M i stacken och vi är 18 spelare, två bord, kvar i spel.

Finalbordet närmar sig. En efter en försvinner. För många spelare klagar på AC-kylan så vi flyttas nu till tv-borden för att spela klart. Med 16 spelare kvar har jag 3,5M i stacken och mår gott. Bestämmer mig för att inte bli passiv och blinda ner mig. Håll i, håll ut. Våga.

Belgaren med de blå brillorna höjer till 200k, blinds 50/100k, i tidig position. Jag kikar ner på AJo och väljer den aggressiva linjen. Det finns många fler sätt att vinna potten då. Så jag 3-betar från mittpos till 550k. Jag täcker honom med drygt en miljon. Det ser ut som att belgaren vill lägga sig, men det känns som skådespel. Till sist kommer synen. Flopp är 944. En bra flopp för aggressorn. Jag säger 300k och ber om en fold. Belgaren börjar fippla, tänka, skruva på sig. Förbannat. Lägg dig bara. Till slut väljer han att klicka mig till 600k. Det är rimligt att tro att han kan ha slowspelat alla höga par pre, så det går inte att utesluta att han sitter på något bra till riktigt bra, är nöjd med potten och vill få in det. Djävulen på min axel skriker dock ”all in!”. Be pralinen sätta sig ner. Det är en av de tuffaste spotsen jag varit i. Att ställa och bli snapsynad vore en mardröm. Att ställa och få fold ren eufori. Till sist väljer jag den försiktiga vägen. För mycket står på spel. Jag får aldrig veta vad han hade och det kommer jag få leva med tills jag ligger på min dödsbädd.

Bara några händer senare får jag dagens bästa hand. QQ. Israel öppnar UTG till 200k och jag väljer återigen att 3-beta till 550k. Floppen landar A-hög och jag ballar ur när jag får bets emot mig. Känner mig överkörd, men försöker tänka att jag tagit rätt beslut för att inte tappa huvudet.

De två potterna kostar mig nästan halva stacken och jag går från välmående till svulten. I eftertankens kranka resultatorienterade blekhet kanske jag skulle spelat båda händerna lugnare. Kanske blev jag fartblind, tagen av stormen. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Nu gäller det att kriga. Jobba sig tillbaka. Överleva till ruschen.

Vill inte börja tänka på att klättra placeringar och prisplatser. Jag skiter i ICM, 5k dollar hit och dit kommer inte förändra mitt liv. Det gör bara en topplacering.

Således höjer jag med A4kl. Syn i position av bordets bästa spelare, en riktigt duktig brasse. Flopp kommer Q75 med tre ruter. Jag säger 225k in 700k. Ångrar mig rätt snabbt då den pigga brassen synar. Jag ger upp. Blank turn går check, check. River kommer ett A, men det är också ett fjärde ruter. Jag checkar och ber ett fader vår om en check bakom. Men får istället en all in emot mig. Gud lyssnar inte på kortspelare, det är sen gammalt. Jag funderar igenom situationen, men får vika igen.

Tolv spelare kvar. Jag är short nu. Det är all in eller fold. Stoppar in det med 55 och får blindsen. Varje pott är viktig. Något varv senare viks det till mig i small blind. Jag tittar ner på K6o och går all in för under 10bb. Syn av big blind, Henke Lundqvists brorsa, med K3o. Jag hinner tänka positiva tankar tills det landar en trea på floppen. Jag reser mig upp, det är slut.

Stirrar upp mot världens bästa pingis-Karlsson som sitter och railar på läktaren. Han börjar skrika glatt. Jag fattar ingenting, men vänder mig tillbaka och ser en sexa på turn. Liket lever, ni får gräva upp kistan igen! Det är så här man vinner turneringar…

Klockan är över 18.00 och Norrländskan har tagit en taxi till flyget.

Två spelare till åker ut och vi drar ihop det till ett bord på tio man. Inofficiellt finalbord. Katz håller ett tal om vilken tur vi alla har som får uppleva detta och att det nu bara är att njuta av ögonblicket. Miljardärer har också drömmar, såna som inte går att köpa sig till.

Jag har 12bb när vi startar och har inte råd att vänta för länge. Behöver en kortrusch nu. Den kommer inte. 92o, T4o, 23o, J3o, 72o. Det rullar på. Jag försöker att hålla mig lugn ändå och foldar i två varv.

Inser att jag kanske borde pluggat shortstack-strategi då jag känner mig smålost med vad som är korrekt att ställa med, nu får jag bara gå på vad ryggraden säger. När det är foldat till mig i CO, och jag äntligen får en chans att tala först och kikar ner i något som ändå liknar en näve, K5s, så känner jag mig nödd och tvungen att köra in keramiken.

Både holländaren, som turade med sin K7 mot mig dag två, och den duktiga brassen synar. Nu gäller det. Flopp Q64 regnbåge. Check, check. Turn 2. Holländaren betar och brassen lägger sig. Upp mot AQ. En kung eller trea gör att jag mer än tredubblar stacken och är med på riktigt igen. Sju outs! Sjukare saker har hänt. Trumvirvlarna tar sats, dealern knackar för en river. Där kommer den, det känns i hela kroppen som att den ska komma.

Men sista kortet är ett ess och nu är det slut på riktigt. Vilken resa, vilken upplevelse. Jag kan inte känna mig besviken, det var så här det blev.

Tittar på klockan och inser att det finns en möjlighet att hinna med flyget…

Rusar upp på rummet, väl där hittar jag inte nyckeln. Ner i receptionen för en ny nyckel. 100 meter på tolv sekunder blankt-tempo till cashiern för att få ut mina 30 000 dollar i vinstpengar. Skriva under 27 papper. Svetten rinner, stressen tilltar. Upp på rummet och hämta väskan, betala 20 dollar till tjejen i kön till utcheck (det hade nog räckt med 10) så jag får gå före. Springa till taxi. I have to catch a flight!

Med tio minuters marginal hinner jag med flyget. Sitter fullständigt utpumpad i sätet på väg hem. Allt går från hundra till noll.

Försöker summera vad som har hänt. Det går inte. Men tre WSOP-event spelade och pluspengar i alla tre får ses som VG+ för en utdaterad gammal pokerräv.

Det enda som grämer mig är att det inte fanns tid för Main Event. Men det finns alltid ett next year.

Las Vegas är inte paradiset som erbjuder evigt liv. Fast den här gången lyckades jag lura henne. Jag är en vampyr ändå. Jag tog mer än jag gav. I alla fall i form av dollar, upplevelser och kilon.

Nu blir det soluppgångar över havet i Bohuslän. Svensk sommar. Sänkt tempo för en trött man. Och jag ska åtminstone fundera på att packa upp träningskläderna, ta en vit vecka och uppdatera lite pokerteori. Men inte riktigt än.

Man kan se det som att jag tog på drömmen, att den var på en armlängds avstånd. Eller så kanske jag faktiskt levde den. För jag var där, jag var nära. Igen.

/ Dybban

→  Missa inte mina andra kröniker, läs de här!

Andelspelen är tillbaka efter Vegasresan, du hittar det som vanligt här!