Att åka till andra sidan jorden för att spela kort, det såg jag inte framför mig som liten. Inte för att jag inte ville, det var bara mycket att tänka. Nu känns Las Vegas som en saga för oss barn som är vuxna nu.
WSOP Main Event. Turneringarnas turnering. Efter en lång väntan var det äntligen dags. Av fyra startdagar valde jag 1B. Varför har jag ingen aning om. Jag ville bara in så snabbt det gick och dagen innan var jetlaggen för stor.
Start 12.00. Jetlaggen gjorde att vi vaknade tidigt och tog en kort promenad till grannhotellet Wynn för att äta deras frukostbuffé. Att kliva in där är för en hungrig som att ta steget in genom de gyllene portarna. Det är som att svaret på varför det finns svält i världen finns just här. Överflöd är ett ord som känns futtigt i sammanhanget. Världens alla kök är presenterade. Bara efterrätts-avdelningen är större än den största matserveringen i Lerum. Vi kan sammanfatta det med att jag åt. Jag blev mätt. Jag gick. Tankarna var på något annat och pärlorna på min panna började sippra fram.
”Jag trodde att min puls hade växt bort med åren, men nu kunde jag känna hur halspulsådern dunkade”
/ dybban
Med 10 000 dollar på fickan tog jag samma promenad uppför strippen som dagen innan. Med en timme tillgodo klev jag in på Paris. Dags att köpa in. Ställde mig i kön till registreringen. En väldigt långsam kö. Hamnade bredvid en övervintrad hippie från Kalifornien som luktade gräs. Han pratade konstant i en timme och sen var vi framme vid disken. Då brakade hela systemet samman. IT-support fick kallas dit och jag började nästan tro att det inte skulle bli något spel denna dag. Ytterligare en evighet senare var jag inköpt och klar vilket innebar att jag missade över en timme av spelet. Nåja, jag kunde inte backa nu, trots att pärlorna på pannan växt fler och större. Bord Red 482, seat 5, rakt framför dealern.
Den första personen jag ser är Robbi Jade Law som sitter två seat höger om mig. Kvinnan som för ett tag sedan blev pokervärldens mest omtalade person när hon synade av hundratusentals dollar med J4o på TT93 efter att superproffset Gareth Adelstein gick all in med ett öppet straight flush-drag (87 i klöver). J-hög stod och Robbi har varit fuskanklagad sedan dess. I övrigt bestod bordet av:
Seat 1: 60-årig amerikansk man (trevlig). Seat 2: Kvinnligt amerikanskt semiproffs som jag sett många gånger, men glömt namnet på. Seat 3: 60-årig amerikansk man (otrevlig) Seat 4: 35-årig jänkare. Seat 5: Dybban. Seat 6: Kines som snabbt visade bilder på hur han för några år sedan kom 27:a i Main. 7: Robbi Jade Law. Seat 8: Kanadensiskt superproffs som rökt lite för mycket braj. Seat 9: 30-årigt proffs med indiskt påbrå, lite för aggressiv för sitt eget bästa.
Ett okej bord. Men jag kände mig för första gången sedan urminnes tider nervös. Jag trodde att min puls hade växt bort med åren, men nu kunde jag känna hur halspulsådern dunkade så fort jag var inne i en hand. Det gick så långt att jag fick börja dölja halsen med luvtröjan.
Varje blindsnivå är två timmar, startstack 60, med början på 100/200. Spelutrymmet i den här turneringen är enormt. Då menar jag enormt. I en turnering som spelas över elva dagar kan ingen vinna den första. Dag 1 handlar först och främst om överlevnad, att inte tappa tålamodet, att inte ta för stora risker. Jag hade taktiken klar, klassisk smallball.
Efter en timme kom första breaken, 20 minuter lång. Jag hade spelat tight och fegt och kände mig inte alls på tå. Tog en pissepaus och kort promenad, försökte skaka igång kroppen. Men den andra nivå blev inte heller någon hit. Det mest anmärkningsvärda var när jag synade ett uppslag från den solbrillade “proffs-tjejen” med T9s på cut off, indiern synade också i bb. Floppen kom T82 regnbåge.
Det checkas till mig och jag betar ut. Aggro-indiern synar och tjejen får för sig att klicka oss. Ett märkligt spel i mina ögon och det skriker så klart styrka. Jag vill inte sätta mig i något jobbigt läge och foldar bara rakt av. Så gör även indiern. Hon visar QQ.
Efter break 2 hade jag 58,2k och det var dags att vakna till liv. Tog en rask promenad till en sportbar där de visade en korvätartävling på tv. En otrolig sport där en av världens största atleter, Joey Chestnut, käkade 62 korvar på tio minuter. Beställde en Bud (slaskigt jag vet) och en whisky. Hivade i mig skiten lika snabbt som Chestnut svalde sin fyrtiosjunde korv. Kände hur livet återkom, pärlorna på pannan försvann och pulsen sjönk med minst 35 slag per minut. Nu var det dags att snäppa upp sig!
Nivå 3, blinds 200/400. Den medelålders jänkaren till höger om mig höjer upp i mittpos till 900. Jag kikar ner på A4 i klöver och går för dagens första 3-bet, 2600. En bra hand att vara selektivt aggressiv med. Han synar. Floppen landar fina 772 med två klöver. Amerikanen checkar och här finns det ingen anledning att beta stort. Han kommer syna med en väldigt bred range av händer. 1600, syn. Turn en vacker klöver 6. Priske gud och whisky. Check och jag säger 4000. Syn. River en sexa till för brädan 77266. Då vaknar jänkaren till liv som på cirkus och leder ut 12k! Jag förstår inte linjen och får nöja mig med en syn. Han visar QQ och jag scoopar en väldigt skön pott.
”Men vafan. Jag är Dybban! 56 i ruter åker banne mig inte in i mucken preflopp hur som helst.”
/ dybban
Något varv senare höjer aggro-indiern, som visat upp flera stora bluffar redan, i tidig pos till 900. Jag sitter på knappen och kikar ner på 33. Syn. Vi är tre till floppen som kommer 853. Indiern leder ut 1200. Jag ser lite för stark ut om jag slår om och vill även ge honom chansen att skjuta tom. Syn. Turn T. Indiern ger sig inte och fortsätter bomba, nu 4000. Jag syn igen. River 6 utan några färger. Indiern börjar fingra på markerna och skjuter in ett stort bet på 13k.
Jag tror jag får svårt att få betalt av sämre än vad jag redan har, kanske något märkligt 2-par, men överpar lär ge vika. Skulle han dessutom slå om igen, hamnar jag i en riktigt jobbig sits och måste sannolikt vika. Så tar den modesta vägen genom att bara syna. Indiern säger “Queen high”, troligtvis QJ där han hittade hålpipan på turn, och muckar sin hand. Jag behöver då heller inte visa min näve och får raka in ännu en bra pott.
Stack efter nivå 3, 130,3k! Nivå 4 blir en rätt segdragen historia som främst handlar om att vi har en riktig gris till karl vid bordet. Han pratar konstant med sig själv, tar lång tid och blir förbannad när någon råkar gå in i hans stol. Det slutar med att han mitt i en hand springer efter någon snubbe på railen och hotar honom med stryk. Jag skrattgråter inombords.
Hur som helst är gubben bordets klart sämsta spelare och synfisk. Så när han höjer upp till 1200 tycker jag det är ett bra läge att syna med 56 ruter på cutoff. Då vaknar det kanadensiska superproffset till liv i big blind och 3-betar stort till 5600. Han har varit klart mest aktiv med sina 3-bets och har den bredaste rangen på bordet. Fisken lägger sig. Det är väl kanske inte den bästa idén att syna med en spekulativ hand och spela en stor pott mot bordets bästa spelare. Men vafan. Jag är Dybban! 56 i ruter åker banne mig inte in i mucken preflopp hur som helst. Syn.
Floppen landar otroliga 247 med 47 i ruter. Jag gnuggar mig i ögonen, jo det är sant. Öppet straight flushdrag! Den långhåriga och pratglada kandicken leder ut för 3600. I position finns det ingen anledning att slå om heller denna gång. Syn. Turn 7. Ett rövigt kort såklart. Kanadensaren gör det nu, som väntat, större och slänger in tre 5k-marker. Han har cirka 45k bakom. Jag känner att det får vara nog med synande.
WSOP Main Event eller ej, ingen minns en fegis. Ibland måste markerna bara få jobba. Jag ställer in allt. Att syna för livet i Main Event är inte så jädra kul, pokerproffs eller ej. Braj-rökaren skrynklar ihop ansiktet och tittar ner på sin hand. Muckar och säger AQ med ruter ess. Gott så.
Kanske får jag lite hybris och spelar några händer för mycket efter det, men avslutar ändå nivå 4 med 141k. En bra stack.
Inför sista perioden har jetlaggen slagit till med full kraft. Ögonlocken är tunga, så tunga. Bara två timmar kvar. Jag måste grinda ut det sista. I pausen tar jag en massage för att få blodet i kroppen att börja rinna upp i hjärnan. Snurra min jord.
Patrik Antonius sitter på bordet bredvid och det känns som jag är i världens mittpunkt. Finnen ser som vanligt rippad ut och sitter med en fin stack på runt 200k. Han drack nog ingen whisky i andra pausen, han äter på en banan.
Med fyra uppknäppta knappar, tydlig övervikt och en personlighet bara en mor kan älska fortsätter the obnoxious american att tjata hål i huvudet på folk.
– I can tell you this, we have to accumulate chips. The professionals are going to day 2 with 300-400k stacks.
Sen 4-betar han sina sista 30k all in med K8o och får syn av TT. Trots att han är bra värde vill hela bordet att han ska åka ut. Brädan kommer dock med två kungar och han dubblar.
Jag tar inga risker sista timmen. Vill bara gå vidare med en bra känsla, få två vilodagar och kliva in med en hälsosam stack. Med tre syn framför mig så kikar jag ner på A2 klöver på knappen. Bra läge att 3-beta, men det är också helt okej att se en flopp. Syn. 5-vägs pott och floppen ramlar ner TT4 med två klöver. Alla checkar till mig och jag checkar bakom för att maskera och slippa jobbigt omslag. På knappen ser man sällan stark ut i det läget. Turn fina klöver 6. Då tar hålihuvudetgubben och slänger in en pottbet, 7k in i 7k. Det kan betyda mycket. En tia, lägre färg, vad vet jag.
Men han har överspelat sina händer hela dagen så jag mår inte dåligt av att ta en syn. Turn 9. Dumihuvudets pojk fortsätter tungt, 20k. Jag måste tänka en stund, men mot just den här människan orkar jag bara inte lägga. Syn. Han slänger upp T9 för rivrad kåk. En blank river och jag vet att jag får betalt. Istället för ytterligare en skjuts upp får stacken till sist ta dagens största smäll.
Men inga vägar är raka i vare sig livet eller poker. Jag avslutar dagen på nära 120k och är klart nöjd med det. Jag får ett sms av Dan Glimne som följer Main ute på sin västkustö. “Dubbel startstack, najs!” Give’em hell, Lindell!”. Med Glimne i ryggen vandrar jag den fjärde juli, som hunnit bli den femte, genom Las Vegas festliga nationaldagsnatt.
Gud skapade världen på sex dagar, den sjunde vilade han. VM i poker tar längre tid än så att vinna. Men den första dagen är åtminstone lagd till handlingarna. Ett delmål avklarat. På fredag går jag in i elden igen. Kanske med hjälp av en whiskypinne till.
/ dybban
