Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tidernas kanske märkligaste och osmakligaste idrottsevenemang är i full gång. Men även om VM ger mig mag-qatar så kan man inte säga annat än att det är ”food for thought”.
Ni har säkert redan läst allt om det. De sju lagkaptenerna som skulle bära One-love-bindeln men bangade efter hot om gult kort, åskådare som nekats tillträde till arenorna eftersom de haft regnbågsfärgade strumpor, Infantinos superbisarra tal och det plötsliga ölförbudet kring arenorna.
Det första som slog mig var de nationella förbundens undergivenhet. Antingen menar man inte allvar med sina ställningstaganden, eller så förstår man helt enkelt inte att sådana alltid har ett pris. Att allting som är värt något också kostar att ge bort.
Jag ser samma sak hos många föräldrars presentkulturer. När deras barn är bjudna på födelsedagskalas eller det vankades julafton så tänker de ut presenten, betalar den och ombesörjer inköp och inslagning.
Deras barn avstår ingenting (varken av sin tid eller av sitt ekonomiska svängrum) och får därmed inte heller uppleva vad det innebär att ge.
Spelare och ledare i årets VM verkar vara fostrade så. ”Mänskliga rättigheter är jätteviktigt, jag manifesterar gärna för det. Men så viktigt att jag är beredd att ta ett gult kort är det ju inte …”
Det andra som slog mig var bristen på insikt om att man – åtminstone kollektivt – faktiskt har makten att förändra.
Utan spelare, inga matcher.
Utan matcher får såväl FIFA som Qatar det ganska jobbigt.
Lite kreativitet är allt som krävs. Vad hade hänt om USA och Wales (och ännu fler) kommit överens om att bära bindeln och vid varje utvisning lämna över den till en lagkamrat?
Matchen skulle ha fått avbrytas när lagen kom ned på sex spelare.
Hade FIFA tvingats backa?
Har påven en fånig mössa?
Eller varför inte en snabbansökning till folkbokföringsmyndigheten om att få byta namn till Harry Onelove? Skulle se fint ut på matchtröjan.
Och alla de stora tv-kanalerna som betalat dyrt för att få sända detta spektakel skulle kunna meddela FIFA att man kommer att bjuda tidningen QX på gratis annonsspots och lägga dem tillsammans med spotsen för Qatar Airways.
De enda som hitintills visat tillstymmelse till kreativitet – och verklig vilja att göra motstånd – är tyskarna. Deras lagfoto inför matchen mot Japan hindrade mig nästan från att glädjas över resultatet, som gav en fin TT-vinst.
På många sätt är detta ett VM som gör de flesta av oss till medbrottslingar. Spelarna, fotbollsförbunden, sportredaktionerna, tv-kanalarerna och deras reklamköpare och spelbolagen som tjänar pengar på evenemanget. ”När det nu ändå är som det är får vi fokusera på det sportsliga”.
Och ja, Stugan kan räknas in i sällskapet.
Och jag själv förstås. Både som skamsen tv-tittare och som poolspelare.
Apropå det senare så ser VM-tipsen fina ut. Med 5 miljoner i JP och låga omsättningar (åtminstone i det första) är det rejäla värden. Lägg därtill att landslagsfotboll är mer svårtippat än seriefotboll och vi får riktigt roliga spelomgångar.
Hur ofta får vi chansen att sätta en 1-procentare, såsom Saudiarabien?
Peace, love och trevlig helg på er <3
/Johan Kretz
