NHL 2026/27 | Genomgång av Utah Mammoth

📌 Ta del av speltips och genomgångar i NHL!

Spelare som tillkommit:
Vincent Trocheck, Anders Lee, Sebastian Cossa

Spelare som lämnat:
JJ Peterka, Alexander Kerfoot, Sean Durzi, Ian Cole, Vitek Vanecek

Läs även om:
📌  Dallas Stars
📌  Washington Capitals
📌  Toronto Maple Leafs
📌  Tampa Bay Lightnings
📌  Vancouver Canucks
📌  Detroit Red Wings
📌  Boston Bruins
📌  New Jersey Devils

Ett lagbygge utan genvägar

Jag gillar verkligen hur Utah har byggt det här laget. Under de första åren sedan namnbytet från Arizona Coyotes har organisationen varit försiktig med att forcera fram någonting och istället låtit den unga kärnan utvecklas samtidigt som truppen successivt förstärkts runt omkring. 38–31–13 under första säsongen i Salt Lake City följdes av 43–33–6 och slutspel förra året. Mot Vegas blev skillnaden i erfarenhet till slut tydlig, men Utah gjorde knappast bort sig och det fanns perioder i serien där de på allvar hotade Golden Knights.

Det är också där sommarens förändringar blir intressanta. Utah har tidigare varit försiktiga med att plocka in äldre spelare, men nu kommer Vincent Trocheck och Anders Lee in i en grupp som känns redo för den typen av förstärkningar. Det tycker jag är helt rätt tajming. Utah behövde inte ytterligare två spelare som kanske är som bäst om ett par år. De behövde spelare som varit med tidigare och som kan hjälpa de yngre när matcherna börjar betyda mer.

Det finns förstås ett pris. JJ Peterka är borta och det är ett tapp jag inte vill vifta bort. Han stod för 25 mål och 47 poäng förra säsongen och är fortfarande bara 24 år. Jag hade gärna sett honom fortsätta växa tillsammans med den övriga unga kärnan. Samtidigt tycker jag att Utah har tillräckligt mycket offensiv talang för att hantera tappet. Med Trocheck och Lee in får de dessutom två helt andra spelartyper och sammantaget tycker jag att forwardsgruppen ser högintressant ut.

En offensiv med ytterligare växlar

Clayton Keller är fortfarande den stora stjärnan och kommer från ytterligare en fantastisk säsong med 26 mål och totalt 88 poäng. Nick Schmaltz stod för 74 poäng och Dylan Guenther dunkade in 40 mål och totalt 73 poäng. Men spelaren jag kanske är allra mest spänd på att följa är Logan Cooley. Skador störde delar av hans förra säsong, men han hann ändå med 24 mål och totalt 43 poäng på 54 matcher. Han är fortfarande bara 22 år och jag törs lova att vi inte sett hans högstanivå ännu. Kan Cooley hålla sig frisk och fortsätta utvecklas skulle det inte förvåna mig särskilt mycket om han på allvar utmanar om att vara Utahs bästa poängspelare redan den här säsongen.

Samma sak gäller Guenther. 40 mål vid 23 års ålder är knappast något dåligt utgångsläge och här finns potential för ännu mer. En andrakedja med Cooley och Guenther tillsammans med nyförvärvet Anders Lee känns direkt livsfarlig och kommer kunna orsaka mycket problem för motståndarna. 

Det intressanta är dessutom att Utah redan spelar på en väldigt hög nivå. Deras xGF% i fem mot fem låg på 53,2% (Hockeystats), vilket var sjätte bäst i hela NHL. Förra årets slutspelsplats var inte resultatet av någon målvakt som stod på huvudet under 82 matcher eller en offensiv som sköt långt över vad man rimligtvis kunde förvänta sig. Utah var genuint bra på att skapa mer än motståndarna.

Nu blir frågan hur mycket bättre de unga spelarna kan bli på att omsätta det spelövertaget i mål. Förra säsongen gjorde Mammoth 3,27 mål per match, vilket placerade dem på tolfte plats i NHL. Det finns med andra ord redan en stark offensiv grund och jag ser ingen anledning till att den behöver ha nått sitt tak ännu.

Precis den rutin som saknades

Det är också därför jag gillar värvningarna av Trocheck och Lee. Ingen av dem kommer till Utah för att bli lagets offensiva motor. Den rollen ska Keller, Cooley, Guenther och övriga toppspelare fortfarande ha. Istället handlar det om att komplettera den unga kärnan med någonting som tidigare saknats.

Trocheck är ett bra exempel på det. Han har varit med länge, vet vad som krävs när matcherna börjar betyda mer och kan användas i alla spelformer. Samtidigt finns det fortfarande gott om offensiv kvalitet kvar i 33-åringen. Förra säsongen stod han för 16 mål och 37 assist på 67 matcher i New York Rangers och Utah behöver därför inte kompromissa särskilt mycket med skickligheten för att få in mer rutin.

Detsamma gäller Anders Lee. Han har hunnit fylla 36 år och är kanske inte samma offensiva kraft som under sina bästa år, men 19 mål och 44 poäng förra säsongen visar att han fortfarande kan bidra. Framför allt tillför han storlek, ledarskap och mängder av slutspelserfarenhet. Jag kan verkligen se honom komplettera Cooley och Guenther på ett sätt som gör den kedjan ännu jobbigare att möta.

Just erfarenheten tycker jag är viktig efter det vi såg mot Vegas. Utah fick känna på hur annorlunda NHL blir när marginalerna krymper och varje misstag straffas hårdare. Trocheck och Lee har tillsammans spelat över 100 slutspelsmatcher och ger nu den unga kärnan två spelare som varit i den miljön många gånger tidigare. Det är precis den typen av förstärkningar jag tycker att Utah är redo för.

Värvningarna gör dessutom forwardsgruppen betydligt djupare. Lawson Crouse och Barrett Hayton behöver inte vara med och bära någon toppkedja, utan kan istället ge Utah offensiv kvalitet längre ned i hierarkin. Det finns däremot en del av forwardsgruppen där jag är betydligt mer fundersam och det är fjärdekedjan.

Här ser Kevin Stenlund och Jack McBain ut att få lira tillsammans med antingen Kailer Yamamoto eller Brandon Tanev. Jag gillar egentligen en hel del av det jag sett från Yamamoto, men i övrigt finns det anledning till at vara lite fundersam. Stenlund, McBain och Tanev kommer alla från svaga säsonger och det finns en risk att fjärdekedjan blir en akilleshäl i en annars väldigt djup forwardsgrupp.

Framför allt blir det intressant att följa Stenlund. Jag har haft ett gott öga till honom genom åren, men förra säsongen var så pass svag att han behöver studsa tillbaka ordentligt. En projected WAR% på 3 säger en hel del om hur lite som fungerade och skulle utvecklingen fortsätta åt samma håll är det inte ens självklart att ett nytt NHL-kontrakt väntar efter säsongen.

En bättre backsida än man först tror

Backsidan gör mig inte riktigt lika exalterad som forwardsgruppen, men det betyder inte att den är dålig. Tvärtom tycker jag att den är bättre än vad man kanske först tänker när man tittar på namnen.

Mikhail Sergachev har blivit precis den förstaback Utah hoppades på när de plockade in honom från Tampa Bay och kommer från 59 poäng på 78 matcher. Bredvid honom finns MacKenzie Weegar och där har Utah två etablerade backar som kan spela stora minuter i alla situationer.

Bakom dem hittar vi dessutom ett väldigt stabilt andra backpar i Nate Schmidt och John Marino. Det är kanske inte två namn som drar de stora rubrikerna, men tillsammans fungerade de oerhört bra förra säsongen. Med Schmidt och Marino på isen hade Utah +29 i målskillnad, bäst av samtliga backpar i NHL. Schmidt, som var med och vann Stanley Cup med Florida 2024/25, har länge varit en av ligans mer underskattade defensiva backar och tillsammans med Marino har Utah lite under radarn fått ihop ett väldigt välfungerande andrapar.

Det är snarare bakom de fyra som frågetecknen börjar dyka upp. Sean Durzi och Ian Cole har lämnat och för stunden ser Andrew Peeke, som spelade i Boston Bruins förra säsongen, ut att få en plats i tredjeparet. Det gör mig en aning nervös. Peeke har haft svårt att hävda sig under de senaste säsongerna och även om ett miljöombyte kan göra honom gott är jag inte övertygad om att han är en back Utah vill behöva förlita sig särskilt mycket på.

Därför blir utvecklingen hos Dmitri Simashev och Maveric Lamoureux extra intressant. Framför allt Simashev känns som en spelare som successivt kan bli en väldigt viktig del av den här backsidan. Men om ingen av dem är redo att ta ett större ansvar och Peeke samtidigt fortsätter att ha problem kan tredjeparet utvecklas till en svaghet som Utah behöver hantera under säsongen.

Det förändrar däremot inte min övergripande bild. Jag tycker att Utahs backuppsättning är bättre än vad den får kredd för. Toppen med Sergachev och Weegar håller hög klass och Schmidt–Marino ger dem ett pålitligt andra backpar. Det är framför allt längre ned i hierarkin som osäkerheten finns, men där har Utah samtidigt unga spelare med potential att på sikt göra även den delen av backsidan betydligt bättre.

Cossa kan vara en nyckel

Sedan kommer vi till en förändring som jag tycker kan vara betydligt viktigare än vad den ser ut vid första anblick. Karel Vejmelka var bra förra säsongen. Han noterades för +7,34 Goals Saved Above Expected och gav Utah stabilitet längst bak. Problemet var arbetsbelastningen.

Vejmelka stod 64 matcher i grundserien, flest av alla målvakter i NHL, och det är helt enkelt för mycket. Utah behöver inte bara en backup som kan hoppa in när Vejmelka behöver vila. De behöver någon som gör att han faktiskt kan vila. Därför tycker jag att Sebastian Cossa blir väldigt intressant. Vitek Vanecek lyckades aldrig ge Utah den tryggheten förra säsongen. Cossa är fortfarande oprövad på NHL-nivå, men kommer med en spännande bakgrund och har visat i AHL att potentialen finns.

Det fina är att Utah inte behöver att han omedelbart utvecklas till någon stjärnmålvakt. Kan Cossa ge dem 25–30 stabila starter och göra det möjligt att dra ned Vejmelkas belastning till någonstans runt 50–55 matcher räcker det långt. Då får Utah förhoppningsvis ett bättre alternativ bakom Vejmelka samtidigt som förstamålvakten kan hållas fräschare över hela säsongen. Det är en ganska liten förändring på papperet, men en som potentiellt kan göra Utah bättre över 84 matcher och dessutom ge dem en fräschare Vejmelka när ett eventuellt slutspel drar igång.

Nästa steg ska tas nu

Det är svårt för mig att inte vara positiv till Utah. Däremot ser jag dem inte som någon Stanley Cup-utmanare riktigt ännu. Central Division är tuff och jämfört med de allra bästa lagen finns det fortfarande några delar av truppen som behöver bli bättre innan jag är beredd att placera Mammoth i den kategorin. Men det fina är att Utah inte behöver ha bråttom.

Cooley är 22 år och Guenther 23. Flera av lagets viktigaste spelare har fortfarande sina bästa hockeyår framför sig och bakom dem finns ytterligare talang på väg upp. Låter Utah de yngre spelarna ta ett kliv till och samtidigt lyckas förstärka lite längre ned i hierarkin tycker jag att det här inom något eller några år kan vara en legitim Stanley Cup-utmanare.

De underliggande siffrorna ger dessutom anledning att tro att grunden redan finns där. Ett lag som kontrollerade 53,2 % av expected goals i fem mot fem behöver inte förändra särskilt mycket i sitt sätt att spela. Nu handlar det snarare om fortsatt individuell utveckling, mer kvalitet längst ned i laguppställningen och att successivt bygga vidare på det som redan fungerar.

Det är egentligen det jag gillar allra mest med Utah. De har inte tagit några genvägar för att snabbt försöka skapa ett kort mästerskapsfönster. De har låtit den unga kärnan utvecklas, successivt förstärkt runt den och förra säsongen kom den första belöningen i form av en slutspelsplats. Där fick de känna på vad som krävs när marginalerna krymper och nu har Trocheck och Lee plockats in för att addera precis den erfarenhet som saknades.

För mig är därför nästa steg inte Stanley Cup. Nästa steg är att etablera Utah som ett återkommande slutspelslag och låta den här gruppen fortsätta växa tillsammans. Jag ser dem som ett slutspelslag även den här säsongen och skulle snarare bli förvånad om utvecklingen plötsligt stannade av.

Och kanske är det just där Utahs metodiska lagbygge kommer att betala sig som allra mest. När Mammoth väl är redo att på allvar utmana om Stanley Cup känns det inte som att de kommer ha ett kort fönster på ett eller två år. De har byggt en ung och hållbar stomme som bör kunna hålla dem relevanta under lång tid. De är inte framme ännu, men väldigt mycket talar för att de är på väg dit.

Styrkor

→ En väldigt talangfull och fortfarande ung offensiv kärna
→ Väldigt starka underliggande siffror i fem mot fem
→ Trocheck och Lee tillför välbehövlig rutin
→ Sergachev och Weegar ger en stark topp på backsidan 
→ Ett lagbygge som fortfarande har utvecklingspotential  

Vad kan bli ett problem?

→ Flera yngre backar kan behöva ta större roller
→ Fjärdekedjan är ett frågetecken 
→ Cossa är fortfarande oprövad på NHL-nivå  

Spelare att hålla ett extra öga på

→ Logan Cooley (F)
→ Sebastian Cossa (MV)

📌  Håll utkik efter nya speltips och genomgångar!