Stolt svensk på seat 8

37:e våningen är mitt liv nu. Utsikten över Bellagio-fontänen, Eiffeltornet och ner mot hela norra strippen. 37:e våningen är inte det bästa, men inte det sämsta heller.

Det är morgon och en svart kaffe på balkongen. The Cosmopolitan är ett av få hotell i Vegas som har balkonger. Anledningen är klimat och arkitektur. Men det viskas också om att hotellen inte vill ge människor en enklare väg mot sin egen död. Det pirrar i magen av att stå vid räcket.

Jag har grindat hårt de senaste dagarna. Efter mitt turbo-event i WSOP tog jag de 8000 dollarna i vinst och drog en taxi till Wynn för att köpa in mig i deras 10 400 dollar Main Event med betydligt bättre struktur. För dem som inte varit där så är Wynn och systerhotellet Encore något annat, något lyxigare. Inredningen är dramatisk, fräsch, top of the notch. Frank Sinatra spelas i högtalarna.

Jag går igenom hela Wynn, lyxaffärerna, folk med klockor på handleden som kan föda en by. Det är svårt att förklara, men jag äcklas och njuter på samma gång av det överdådiga. Som att dricka en Negroni. Den är vacker, gör något med dig, men lämnar en bitter smak längst ner på tungan mot gommen.

In på Encore där pokerrummet finns. Smäller i mig en mongolsk köttgryta med ett glas rött som lunch och köper in. Inser att det var en hel del chili i grytan och dividerar med mig själv om jag borde ha gått på toa innan jag sätter mig ner för att spela. Hade jag varit min egen pappa så hade jag sagt ja, alltid gå på toa innan en lång resa. Men jag låter kistan leva rövare då jag inte är förtjust i offentliga toaletter. Inte ens på Encore.

Wynn Classic

Jag hade kunnat skriva långt om den här turneringen. För dagen blev just lång. Men jag ska hålla mig kort.

Till höger om mig, Chris Hunichen. Mannen som vann 100k-eventet i WSOP ifjol för nästan 3 miljoner dollar, i kamp mot Viktor Blom på finalbordet. Han spelar hårt, som att det vore en 500kr rebuy på gamla CC. På knappen höjer han min big blind. Jag kikar ner på A9o och synar. Flopp AJ4 med två klöver. Jag checksynar. Turn röd 8. Nu höjer ”bighuni” insatserna. Rätt väntat, men min hand är alldeles för bra för att vika. River röd 2. Jag check och Hunichen betar pott. Min hand är alldeles för bra för att vika. Han kan ha alla möjliga kombinationer som missat, eller bara vädrat blod i vattnet och velat köra över mig. Syn. Huni visar A2 för rivrat tvåpar. En tredjedel av stacken borta och motvinden har bara börjat.

Det är ett krig där ute. 3-bets till höger och vänster. Proffs utan nerver eller ånger. En kines till vänster om mig slår om en amerikan i position. Flopp 677 med två spader. Amerikanen checkraisar flopp. Fortsätter betta stort på turn som är en till sexa. Kinesen synar igen. River spader knekt som sätter den möjliga färgen och amerikanen går all in. Kinesen steker en liten stund men synar med ATo för A-hög. Amerikanen har 54 för missat stregdrag. Jag känner en inre kärlek för den lilla kinesen. Little man, big heart. Men börjar också tvivla på mig själv om jag är byggd för turneringar med 100 000 kronor i inköp…för vad är det jag möter?

Till vänster sitter ett brasilianskt proffs med långt hår, buddakläder och näsring och gör sitt eget te från medhavd termos. Jag tar en slurk av min Heineken och tänker elaka tankar.

Mitt inre krig pågår i 12 timmar och jag lyckas aldrig bygga upp någon riktig stack. Med en halvtimme kvar på dagen gör jag ett svanhopp med A9s, får syn av AJ och åker ut. Det känns okej. Jag satt på avbytarbänken större delen av matchen och fick aldrig riktigt chansen.

Det har blivit midnatt. Jag tar mig en sängfösare och bestämmer mig för två saker. Nummer ett, nästa dag ska jag skratta. För som Charlie Chaplin sa så klokt ”de mest bortslösade dagarna i livet är när vi i inte skrattar”. Nummer två, jag ska lira mini main i WSOP för 1000 dollar och få tillbaka självförtroendet. Inget är för evigt i livet, inte ens våra problem.

Mini Main

Jag vaknar stark. Gör mig extra fin och tar på mig min landslagströja från 1994 med Ingesson på ryggen. Den vita versionen. Klabbe är inte bara en personlig favorit, utan det är också en hyllning till min mor som föddes med just namnet Ingesson. Klas hade dessutom nummer åtta på ryggen, mitt favoritnummer för alla fotbollsspelare och det enda numret jag någonsin lirar på roulette.

Frukostbuffé med Norrländskan gör magen glad. Tre ägg Benedict. Det är Mini Main dag 1b och första dagen gick knappt 15% av fältet vidare. Idag ska vi jobba in i pengarna och vidare. I den här turneringen är fåren till slakt i majoritet. Vargarna färre och utspridda bland tusental.

En timme sen sätter jag mig ner för spel. 60k startstack. Bordet jag hamnar på är som bomull för själen. Idel gamla jänkare. Jag är yngst, jag är grabben som springer barfota över sommarängarna när de andra måste diska och hugga ved. Vinner några småpotter direkt. Upp på 65. Efter en total korttorka på Wynn blir jag nästan chockad över att vika upp två ess redan efter 45 minuter. Det är sol, vind och vatten i hjärtat när herren med urblekt Jets-keps höjer 4x big blind UTG. Då vet man. Det finns bara AK och höga par i rangen. Jag kan således gå stort i min 3-bet från lilla blind. Höjer hans 1200 till 5k. Snabb syn.

Flopp 489 regnbåge. Jag betar 5k. Snabb syn. Jordgubbstårta för fan. En stor stack på det här bordet och jag kan göra vin av vatten. Turn 2. Perfekt, ändrar ingenting. Jag betar lagom för att hålla hans överpar kvar i matchen, men ändå bygga pott. 12k. Snabb syn. River 7. Försöker komma på den ultimata summan att stoppa in i potten. Max värde, men inte ge gubben chansen att hjältefolda. Potten är på 42k. Han har 40 i stacken. Mot en bra spelare hade det varit en självklar all in. Men amatörer är livrädda när deras turneringsliv sätts på spel och de kan lägga alldeles för bra händer. Jag säger därför 22k som ger gubben livet i behåll och en chans på comeback vid syn. Jag vet att han uppskattar gesten. Det är nästan som att han lyfter på hatten.

Nu börjar steket. Det tar en minut. Det görs gubbljud. Suckarna genom näsan. Sen syn. Jag visar stolt upp mina ess och sträcker girigt ut armarna för att raka in potten när jag ser gubbens ögon glänsa förvånansvärt glatt och han lägger upp 56s för rivrad hålpipa.

Tiltens mamma knackar mig på ryggen och vill bjuda på fika. Vad är det frågan om nu? 20k kvar i stacken…hur gör man underverk av det här?

Till vänster om mig sitter ett gråskägg som måste vara runt 80 bast. Han är otrolig. Jobbar upp jättestack efter rena gåvor. Stenhård, men helt talanglös. Och tydligen halvblind också. På brädan QT942 har han synat ner hela vägen, även ett stort riverbet. Motståndaren visar upp J9 för bluff med tredjepar. Gråskägget tittar på sin hand och slänger in den i mucken. Jag frågar nyfiket vad han hade, för det fanns inte i min värld att han kunde ha synat med sämre. Får en motfråga om vad motståndaren hade haft och jag svarade en nia.

– Oh, fuck. I had the best hand.

Jag spelar mot blinda pensionärer och kan ändå inte vinna. Påminner om att jag lovat att skratta idag. Så jag skrattar åt mig själv.

Nu rusar skallen jag kan säga. Det handlar inte om pengarna. Jag är bara en tävlingsmänniska, ni ska se känslorna när jag spelar RISK…senaste gången var mot Pontus Wernbloom och det var ingen vacker syn när jag torskade Nordafrika trots numerärt övertag. Nu är jag intryckt i en ökenstad i Nevada. Omringad av fienden. De har numerärt överläge, så jag måste spränga mig ut.

Någon slags vitrysk affärsman höjer i mittpos till 1500 på blind 300/600. Jag kikar ner på 55 på knappen. Vill inte stoppa 20k så synar bara. Gråskägget synar i lilla blind. Floppen kommer 743. En bra flopp. Check till mig och jag betar 3k för att ta hem potten där och då med bästa hand.

80-åringen slutar dock aldrig förvåna och höjer till 7. Vitryssen synar! Nu är potten så stor att jag måste syna 4k till. Turn 4. Gråskägget betar 13k som i praktiken sätter mig all in. Nu lägger sig ryssen och jag mår skit.

Vid syn och vinst är jag tillbaka i matchen. Vid fold har jag en så liten stack att jag inte orkar leva med mig själv längre. Pottoddsen är otroliga. Även om jag är favorit att ligga under så finns det faktiskt en rimlig chans att jag leder ibland. Det avgör saken. Syn.

Upp mot A7 för toppar. Så klart! Dealern är snabb och jag hinner knappt tänka tack för mig leverpastej innan rivern, en femma, lägga upp. Så ja! Livet är rättvist. Kåk!

– Better lucky than good, ber jag om ursäkt till bordet.

Gubbar slås ut, något yngre spelare slår sig ner. En av dessa höjer i tidig position. Två syn och jag kikar ner i K8 spader på lilla. Det är helt okej att syna, vilket jag gör. Floppen mustiga 48T med två spader, par och färgdrag. Mycket mer går det inte att be om. Ursprungshöjaren betar 5k. Får en syn. Nu är potten stor och jag kommer att försöka erövra hela Nordamerika i en enda stöt. Säger 18k för att gå all in på turn vid syn. Men det blir ingen syn. Det blir en allin.

Jag ligger troligtvis under, just nu, men det är i princip en coinflipp mot ett överpar. Det är försent att dra tillbaka trupperna nu. Syn. Potten är på 130k. Upp mot QQ utan spader. Det är en ren 50/50 situation. Jobba kungar, åttor och spader.

Turn röd 5. River ruter kung. Dybban med rivrat två par. Kalla det tur, kalla det vad ni vill. Tur förtjänar man. Jag är back in business baby! Nu gör vi vin, jesus!

Bordet bryts snart och jag hamnar på ett nytt, tuffare. Mitt emot mig två stycken supertöntar med solglasögon och uppdragna luvtröjor. Oh my god! They killed Kenny!

Jag är den enda som sippar på en öl. Visst, jag fattar att det här är allvarliga saker. Men nu ska vi umgås.

En italienare pekar på min tröja och utbrister.

– World Cup 1994?!
– Yes!
Han ler.

– Best team ever! Loved Brolin.
Stolt svensk på seat 8 tar en öl till.

Timmarna går och motståndet börjar hårdna. Till höger slår det bulgariska proffset Yulian Kolev sig ner. Han kom precis fyra i Event 68 och vann 300 000 dollar. Självförtroendet lyser ur bockskägget. Han snusar Göteborgs rapé, säger att han brukar beställa årsförbrukningar från kompisar, och frågar om jag snusar. Jag stoppar upp en dubbel och påminner honom inte om bronsmatchen -94 som tack för frågan.
– Do you know a small town in northern Sweden namned Lycksele? Fortsätter han.

– Yes, my wife is from there, svarar jag.
Det visar sig att han för många år sedan deltagit i EM i armbrytning i Lycksele. Och vunnit.

Själv har jag inte knäckt någon i armbrytning sedan jag mötte lillsyrran 1998 och tänker inte utmana.

Av bara farten slår jag om Kolev med A7 ruter preflopp och slår ut honom med en rivrad triss i sjuor.

Min gode vän, Ledsna Hunden, messar att han precis bustat med KK all in pre flopp mot inte en, utan två, AA. Han får åka på shoppingtur med tjejerna som tröst. Jag vet att han hatar livet. Åtminstone i tio minuter. Sen ska vi skratta igen.

Blindsen rusar snabbt nu. Strukturen är 30 minuters perioder. Jag är uppe på 700k. Men måste nu byta bord fyra gånger på en halvtimme och tappar rytm. Det närmar sig pengarna. De två solglasögon-nissarna är ute sen länge…

Med blinds 10/20k synar jag ett uppslag och en syn med T8o i big blind. Floppen kommer 9JA. Bet från urprungshöjaren på 35k. Syn av mittpos och jag synar med mitt öppna stegdrag och täcker båda. Turn K. Med en tia i handen minskar risken att jag är uppe mot QT och tänker representera stegen själv. Betar ut 90k. Får syn av ursprungshöjaren. Han har 250k bakom och jag tänker köra in hela keramiken vid en blank river.

River J. Ett väldigt dåligt kort för mitt lag då jag inte representerar ett set eller ett högt tvåpar på turn. Det är dock vad jag sätter honom på. Så att gå all in nu är för mycket Kamikaze. Ger upp handen och får en all in mot mig, vilket kändes skönt för det luktade kåk lång väg.

Spelare ryker som flugor och vi är ITM. Pluspengar i mitt andra raka WSOP-event smakar inte goja. Det är inte det bästa, men inte det sämsta heller.

Dagen tar snart slut. Av totalt cirka 11 000 spelare är vi drygt 900 kvar till dag 2. Förstapriset är 6 miljoner kronor. Blindsen är höga, så det behövs lite tur, det behövs en Klas Ingesson, det krävs antagligen en bärs och känslan av att vara en varg, inte ett får.

Hur det än går så lovar jag mig själv en sak. Jag ska skratta imorgon också.

/ Dybban

→  Missade du min första krönika, läs den här!

Andelspelen är tillbaka efter Vegasresan, du hittar det som vanligt här!