Farfar hade knappt suttit i en segelbåt, men fick i medelåldern plötsligt för sig att köpa en. Det var hans äventyr. Och jag tillbringade som barn alla mina somrar på den där segelbåten. Han lärde mig allt om svenska kungar, hur man lyssnar på en sjörapport och att förtöja vid en brygga med ett dubbelt halvslag. Jag kan fortfarande se farfar stå där vid rodret, med vinden i det lilla hår som fanns kvar, basunera ut ”Till haaaaavs!” med den tunga pastorsstämman. Till havs med Jussi Björling ger mig än idag gåshud, helst uppspelad från en raspig vinylskiva.
”Till havs, till storms, du djärva jakt.
Till storms, till havs, var man på vakt.
Till havs!”
När min favoritperson i hela världen närmade sig 60 år sade han till mig att om han dog imorgon skulle han dö lycklig. Allt han ville få ut av livet hade han fått. Farfar var inte rik på pengar, det har ingen i min släkt varit, men i resten var han mångmiljonär.
Det var som att jag fick se honom tacka livet där och då. Inte långt därefter stannade farfars hjärta. Jag har aldrig varit med om att hissa ett segel sedan dess. Mina äventyr utspelas inte på ett blått hav, utan en grön filtmatta. Men ett äventyr är ett äventyr.
Det är därför jag åker till Las Vegas. Inte för att bli rik på pengar, utan för att omfamnas av livet och upplevelserna. Jag vet att den dagen jag ligger på min dödsbädd så kommer jag ångra mycket, men inte att jag åkte till Vegas…
Jag tror alltid att varje resa till underhållningens huvudstad är den sista. Men som en bumerang kommer jag tillbaka. Som till en magisk källa, ett livselixir. Som en sjöman som saknar havets våg.
”Vissa av de här proffsen har en förmåga att se igenom dig, läsa dina hemligaste tankar. Deras ögon begrundar varje liten rynka i ditt ansikte. Varje slick om läpparna, leende i mungipan, dina andetag och dit adamsäpple när du sväljer för hårt. Det tär. Var man på vakt.”
/ dybban
Det är ingen yogaretreat direkt. Om du vill åka på semester för att vila är inte det här stället för dig. Det här livselixiret kostar inte gratis. Din kropp och din själ kommer att utsättas för hårda prövningar. Bara ett fåtal kommer hem utan plundrad plånbok. Så man frågar sig alltid efteråt, var det värt det? Är det värt att åldras fem år på någon vecka? Jag är väl sjuk i huvudet, men svaret har varit ja. Varje gång. Och de gångerna är många nu. Jag är egentligen en vampyr, över 100 år gammal, som om nätterna suger liv ur neonskyltar, kortlekar och margaritas.
Vampyren har landat. Jag är här nu. Incheckad på Cosmopolitan, rakt emot gatan till Paris och The Horseshoe. Hjärtat av World Series of Poker 2025. Det är dags att göra det vi kom hit för, grinda kort. Eller lite läckrare uttryckt, spela VM i poker.
Jag gjorde bort mig redan första kvällen. Landade 20.00, skulle bara grinda lite cashgame i några timmar för att komma i dygnsrytm. Rullade hem 06.30 på morgonen. Sov två timmar. Upp för att träffa vinnarna i Svenska Spels Las Vegas-resa och övriga stugangänget. Självhatet väller upp för den svaga karaktär jag besitter när det gäller att tacka nej till shots och avsluta ett pokergame.
Nu gäller det att kriga.
För jag har redan bestämt mig för att inte dra i handbromsen. En riktig rysare till pokerturnering väntar. WSOP Event #72 10 000 dollar Super Turbo Bounty. Det här är inget för de hjärtsvaga. 20 minuter blindsnivåer, 3k dollar i bounty för varje utslagen spelare.
Till skillnad mot Main Event, där det går att gotta sig och vänta på kort, så måste man ta varje chans här. Det går inte att folda sig in i pengarna, turneringen avgörs på en dag. 10 000 dollar på disken. Inköpet är klart. Jag är mitt i en öken. Men det känns som jag går till havs.
En saftig burgare på Bobby’s till frukost, sen vidare in i spellokalerna. Mötet med tusentals pokerspelare. De flesta med en dröm i blicken.
Jag är på plats i utsatt tid. 12.00. 60k i startstack. Insikten kommer snabbt till mig. Jag är antagligen den sämsta spelaren på bordet. Fullblodsproffs hela högen. Den lilla slaktaren från Bulgarien, Alex Kulev, med över 15 miljoner dollar i turneringsvinster sitter till vänster om mig. Rutinerade ”Johnny Bax” med 8,5 miljoner dollar under bältet likaså. Sen är det unga, pigga, peppade pokernerds från Frankrike, England och Portugal. Mot en jetlaggad småbakis Dybban. Till storms.
Vissa av de här proffsen har en förmåga att se igenom dig, läsa dina hemligaste tankar. Deras ögon begrundar varje liten rynka i ditt ansikte. Varje slick om läpparna, leende i mungipan, dina andetag och dit adamsäpple när du sväljer för hårt. Det tär. Var man på vakt.
Räta på ryggen för bövelen, tänker jag för mig själv samtidigt som jag smyger fram två kungar. Blinds 100/200 och jag höjer till 500 i tidig position. Brandon Shields, som nyligen finalbordade ett WSOP-finalbord i ett 5k-event, synar i lilla och så gör även fransmannen i big blind.
”Min matte B från gymnasiet säger mig att det är ett bra läge att gambla.”
/ dybban
Flopp 378 med två spader. Jag betar ut 700. Shields vet att det här inte är en bräda som jag träffar särskilt ofta och slår om till 2300. Jag synar. Turn ett perfekt kort. En trea. Men Shields ger sig inte för det. Bettar hårt, 6500. Här finns det ingen anledning att göra något annat än att syna igen. Turn en röd tia för brädan 3783T. När Shields checkar mår jag riktigt bra. Drömmen vore att han sitter med T9 för missat stregdrag och rivrat toppar. Dags att ta betalt. Jag säger 13k. Shields kliar sig i det röda spretiga skägget. Efter en minut kommer synen. Jag visar de stolta kungarna. Han muckar. Upp över 80k. En perfekt start!
Det ger mig självförtroende till några 3-bets och semibluffar som inkasserar 20k till. Någon timma in är det foldat till lilla blind, fransmannen. Han synar big blind på 500 och jag kikar ner på 89o och checkar bakom. Flopp 67Q. Han checkar och jag bettar 700 med mitt öppna stegdrag. Grodätaren går för checkraisen till 2300. Syn. Turn är vacker som en nygjord old fashion. En tia. Fransmännen fortsätter betta 6k. Slickar mig mentalt om munnen och synar. River en kung. Snigeln checkar och jag går på en tung värdebet om 16k. Stek, stek, stek och syn. De här proffsen hatar att lägga sig.
Snart är jag uppe på 150k och är störst på bordet. Visst känner jag vinden i det lilla hår jag har där på huvudet, men det kan också vara AC:n.
Rakryggad vid rodret blickar jag mot kvällens trevligast hand. Blindsen är uppe på 500/1k. Fyra gubbar har limpat, jag kikar ner på A3 i spader i lilla blind och synar jag med. ”Johnny Bax”, en tjurig jäkel, kikar ner på sin hand och går all in för 47k från big blind. UTG går all in för 43k. Och knappen, den shorta fransmannen, ställer sina sista 7k.
Det innebär att jag måste syna 47k, knappt en tredjedel av min stack för att ha chans att slå ut tre spelare och inkassera tre bountys på 3k styck. Min matte B från gymnasiet säger mig att det är ett bra läge att gambla. Jag synar och möter tämligen perfekta kort för min hand. Bax har TT, UTG QQ och fransosen J9.
En A-hög flopp räcker hela vägen. 9k in i bountys och 260k i stacken. Better lucky than good. Det susar i säven. Jag har en av de största stackarna i turneringen och jetlaggen är botad.
Phil Hellmuth sitter några bord bort, Seidel också. Tjötröven Kabrehl håller låda på bordet bredvid.
– Not like thaaat, har jag hört till leda.
I svenskväg spanas Viktor Blom in och den gamla världsmästaren Martin Jacobsson. Jag springer på Martin i en paus och tar en selfie till ungarna, som har Martin som ny idol efter sin medverkan i klassprogrammet Förrädarna.
Tunga Brain Rast, med 28 miljoner kronor inspelade, har kommit till bordet. Så även en av de kvinnliga pokerpionjärerna, Jennifer Harman.
Tiden går, det är slut på latereg och det återstår 300 spelare av drygt 800 startande. Förstapriset närmar sig en miljon dollar. Plus all bounty man kan ta del av på vägen.
Min stack har fortsatt upp. 370k, med medel på 120 och blinds 1,5/3k. Vinden i seglen. Det är bara att fortsätta. Inte bli nöjd. Med 67 i ruter höjer jag UTG. Får syn av ett engelskt proffs på knappen. Turen står mig bi. Flopp 367. Jag betar, han synar. Turn 4. Jag checkar för att låta honom bluffa. Det gör han. Jag synar. River 2. Jag checkar igen med tanken om att snappa av en riverbet. Men det blir ingen normal bet. Det blir en all in för 120k i en 60k-pott. Jag vet inte hur många femmor han kan ha här som räcker till en stege. Men han kan säkert göra samma sak med tvåpar och skit, för han sätter mig garanterat på ett överpar, inte topp 2.
Jag tror i efterhand att jag gör kvällens sämsta spel här. Det kan vara riktigt dåligt. För jag bestämmer mig till slut för att folda. Som en liten landkrabba. Ibland är det skönt att aldrig få veta, jag kan inte riktig förklara folden. Men jag ville väl inte riskera att tappa momentum som bordets största stack. Hatar fortfarande mig själv lite för det.
Jag slår ut tre spelare till på vägen. Vilket innebär totalt sex bountys för 18k dollar, plusset är räddat. Nu närmar vi oss pengarna. 122 prisplatser, minsta cash är 13,5k.
Gör mitt största spel för dagen mot det australiensiska storproffset James Obst. Synar hans uppslag på knapp med KJs. Flopp QT3. Han bet, jag syn. River 8. Han bet, jag syn. Turn T. Han checkar. Det ligger cirka 60k potten. Han har drygt 100k bakom. Jag går all in. Obst steker i två minuter och jag får öva på att försöka se oberörd ut. Men till sist viker han in hovarna.
”Vi lever bara en gång, och är på ett äventyr. Det finns säkert någon vass ICM-gubbe som säger att jag ska folda. Men jag är inte född sån.”
/ dybban
Nu börjar dock molnen mörkna. Stormen är här. Vågorna piskar, motvinden är stark. Jag torskar två all ins preflopp som jag inte kommer ifrån. En AJ från knapp mot lilla blind som hittar QQ. Och en AQ vs AJ där en knekt hittar in på turn. Med 160 spelare kvar är jag plötsligt short. 140k i stacken. Jag bestämmer mig för att inte göra något dumt, men ta varje chans och inte tänka för mycket på en mincash utan ha ögonen på miljonerna. Ge de en chans.
150 spelare kvar. 140 spelare kvar. 130 spelare kvar. Jag vandrar i öken. Mitt kortsnitt är horribelt och jag kan inte göra så mycket. Ställer med J7s från knappen. Får blindsen, överlever ett varv till.
Med 124 spelare kvar hittar jag min bästa näve på evigheter, två tior Jag har bara 92k och blindsen har sprungit upp till hisnande 10/20k. Det kostar 50k varje varv. Jag är UTG och ska in med 40k nästa hand. Blinds och ante.
Här får jag ta ett beslut. Vill jag försöka folda mig in i pengarna och sitta på två BB, eller stoppa in och ge det en chans på större pengar än en mincash. Vi lever bara en gång, och är på ett äventyr. Det finns säkert någon vass ICM-gubbe som säger att jag ska folda. Men jag är inte född sån.
Jag går all in. Får syn av AK. Potten är på 240k och vid vinst är pengarna klara. Dags att flippa!
Floppen är fina 788. Pulsen tickar med hjälp av respirator. Men turnen, en röd kung stänger av elen till maskinen. Resan är över. Två platser från pengarna, men ändå ett plus i kassan. En märklig känsla.
Jetlaggen infinner sig snabbt. Stapplar ut. Slänger i mig en löksoppa och ett glas rött hos Gordon Ramsey och ramlar i säng.
Vi gick lite på grund idag. Men sjörapporten säger att friska vindar från sydväst är på ingång och vi har många dagar kvar. Så imorgon hissar vi seglen igen, farfar. Till havs, till storms mot äventyr!
/ Dybban
Andelspelen är tillbaka efter Vegasresan, du hittar det som vanligt här!