Vilken j-a berg- och dalbana!
Jag brukar sällan spela omgångar utan JP, men i tisdags fanns det saker som lockade. En var den förmodat låga omsättningen, en annan att kupongen bestod av League One och League Two-matcher med lag som få känner till.
Det gör förvisso inte jag heller. Men min erfarenhet är att när folk inte har koll på lagen streckar de mycket hellre favoriter än underdogs. Med andra ord – det såg ut att kunna bli mycket spelvärde i många förhållandevis jämna matcher.
Så jag lämnade in det här 739-raders systemet privat.
Det är på många sätt skönt att spela privat. Jag behöver inte oroa mig för andelsförsäljningen och jag kan spela precis så brant som jag tror är bäst. Och framför allt kan jag använda filtren i Stugans verktyg fullt ut.
Blackpool var underdogs, Charlton, Lincoln och Exeter åsnor som jag valde mest utifrån kriteriet att kunna hela de mest överstreckade favoriterna. Spikkrysset på Real Madrid-Chelsea handlade mest om att det var två så försvarsstarka lag. Och att det är jäkligt snyggt med spikkryss när de sitter 🙂
Spikvalen var halvbranta, och jag valde helt bort de två favoriterna Sunderland och Cheltenham. Det gula villkoret däremot, som begränsar antalet återstående favoriter, är ganska försiktigt.
Det röda villkoret är av utgångskaraktär och begränsar antalet rader rejält, men försämrar EV:t en aning eftersom det tvingar minst en (överstreckad) favorit att vinna och tillåter två.
Så för att inte få med för många skitrader använde jag även utdelningsfiltret, som jag satte på 80 000. För er som inte redan vet hur det funkar innebär det att alla enkelrader som förväntas ge mindre än 80 000 kr försvinner.
Ovanpå detta la jag en teckenbegränsning på kryssen – minst 2 och max 6. Det är väldigt liten risk att bränna på det och det tar bort en hel del osannolika kombinationer som inte med nödvändighet skulle höja utdelningen.
Det började väldigt bra, men 13 såg det inte ut att bli. Exeter låg under med 1-2 i 83:e och Charlton bara hade 1-1.
Men på några magiska slutminuter hände det – Exeter vände till 3-2, samtidigt som Charlton gjorde 2-1!
Med bara minuter kvar (plus andra halvlek av Chelseamatchen) så såg det alltså ut så här:
Jag var lite för nervös för att sitta och glo på Flashscore, så jag snubblade ut i köket för att koka mig en kopp te (varför har man aldrig alkohol hemma när man behöver det?).
Jag återvände till datorn med darrande händer och det som skedde härnäst har jag fått rekonstruera i efterhand, för hjärnan fungerade inte riktigt.
Precis när jag öppnar fönstren på datorn rasslar det till. I 91:a minuten gör Salford 0-1 och Portsmouth 2-3 och plötsligt hade jag 3 st gula – en för mycket!
Jag ägnar någon minut åt patetisk självomkan och noterar knappt att flera matcher fortfarande pågår.
Och dramatiken – den hade i själva verket bara börjat!
För i matchminut 95 gör Portsmouth självmål och jag är tillbaka på två gula och 13 rätt igen!
Men jag hinner knappt tänka ”Blås av allt nu, domarjävlar” innan det plingar igen: 2-2 i Charlton-Crewe.
Drömmen har gått i kras.
I 96:e minuten.
Några sekunder senare jävlas Flashscore med mig. Det dyker upp 3-2 Charlton, men återgår till 2-2 kort därefter.
Mycket märkligt, då engelska matchrapporter hävdar att 2-2-målet var matchens sista spark.
Mitt spikkryss i Real Madrid-Chelsea fick i alla fall stå och jag fick trösta mig med 37 k för en 12:a. Bra betalt för 739 rader, men samtidigt sjukt frustrerande att vara sååå nära. De där lägena dyker inte upp så ofta, så man måste sätta dem när de kommer.
En pikant detalj: även Bengans Late 215 reducerat hade fått 13 med Charlton. Hans system såg nämligen ut så här:
Tråkigt för bolagsspelarna, men ännu tråkigare för mig, som inte hade behövt dela med någon.
Nya tag till helgen!
/Johan Kretz
