NHL 2026/27 | Genomgång av Pittsburgh Penguins
📌 Ta del av speltips och genomgångar i NHL!
Spelare som tillkommit:
Andrei Kuzmenko, Nick Robertson, Kaedan Korczak, Trevor van Riemsdyk
Spelare som lämnat:
Anthony Mantha, Noel Acciari, Parker Wotherspoon, Ryan Shea, Connor Clifton, Stuart Skinner
Läs även om:
📌 Dallas Stars
📌 Washington Capitals
📌 Toronto Maple Leafs
📌 Tampa Bay Lightnings
📌 Vancouver Canucks
📌 Detroit Red Wings
📌 Boston Bruins
📌 New Jersey Devils
📌 Utah Mammoth
📌 St. Louis Blues
Det är bara att lyfta på hatten
Jag hade väldigt svårt att förstå Pittsburgh inför förra säsongen. Laget hade tagit 80 poäng året innan, kärnan fortsatte att bli äldre och Kyle Dubas verkade fortfarande inte särskilt intresserad av att riva ned bygget och börja om. Den stora förändringen kom istället i båset. Mike Sullivan lämnade efter ett decennium och ersattes av Dan Muse. Jag var skeptisk. Hur mycket kunde egentligen ett tränarbyte förändra när spelargruppen i stora drag fortfarande såg likadan ut?
Svaret blev tydligen väldigt mycket. Penguins tog 98 poäng, slutade tvåa i Metropolitan Division och återvände till slutspelet. Där tog det visserligen slut redan i första rundan mot Philadelphia Flyers, men bara det faktum att Pittsburgh befann sig där var en rejäl överraskning.
Framför allt tycker jag att förra säsongen blev en påminnelse om hur viktigt det är att anpassa sättet man spelar efter spelarmaterialet. Sullivans mer fartfyllda hockey hade fungerat fantastiskt under Pittsburghs storhetstid, men det är en sak att spela så med Crosby, Malkin och Letang i sin prime och en annan när samma spelare närmar sig 40.
Under Muse blev Pittsburgh mer bekväma med att kontrollera pucken och styra spelet på ett sätt som passade en äldre, men fortfarande väldigt skicklig, spelargrupp betydligt bättre. Plötsligt såg veteranerna inte lika gamla ut längre. Och det var inte bara resultaten som förbättrades.
Pittsburgh hade 51,4 % xGF i fem mot fem, nionde bäst i NHL. Powerplayet landade på 24,1%, sjunde bäst, medan boxplayets 81,4% var sjätte bäst. Offensivt gjorde Penguins dessutom 3,54 mål per match, tredje flest i hela ligan. Det här var med andra ord inte bara ett gammalt lag som hade några studsar med sig och råkade kravla sig in i slutspelet. Pittsburgh var ett bra hockeylag.
Crosby fortsätter trotsa tiden
Att prata om Pittsburgh utan att börja med Sidney Crosby känns fortfarande fel. Han är 39 år och borde rimligtvis vara långt inne i karriärens utförsbacke. Istället gjorde han 29 mål och 74 poäng på 68 matcher och förlängde sitt NHL-rekord till 21 raka säsonger med minst en poäng per match. Det är fullständigt absurt.
Crosby är förstås inte exakt samma spelare som när han var som allra bäst, men skillnaden är betydligt mindre än den borde vara med tanke på hans ålder. Han är fortfarande lagets offensiva motor och så länge han spelar på den här nivån är det svårt att helt avfärda Pittsburgh.
Bakom honom finns dessutom fortfarande en hel del offensiv kvalitet. Bryan Rust och Rickard Rakell fortsätter producera och Evgeni Malkin stod för 61 poäng på 56 matcher förra säsongen. Malkin har hunnit fylla 40 och det här ser ut att kunna bli hans sista dans i NHL, men uppenbarligen finns det fortfarande hockey kvar i kroppen.
Det är också en ganska speciell säsong som väntar. Crosby, Malkin och Letang går in på sin 21:a säsong tillsammans. Tre spelare som vunnit Stanley Cup 2009, 2016 och 2017 och som varit fundamentet i en av modern NHL-historias mest framgångsrika epoker.
Men hur romantiskt det än är befinner sig Pittsburgh i slutet av en era, med ett stort beroende av en ålderstigen kärna som inom kort kommer lägga skridskorna på hyllan. Det är inte det enda som oroar.
Vem ersätter Manthas 33 mål?
Anthony Mantha blev en av förra sommarens stora fullträffar. Han kom in utan några större förväntningar och lämnade Pittsburgh ett år senare efter att ha gjort 33 mål, flest av alla i laget förra säsongen. Nu spelar han i New Jersey Devils och det är ett tapp som inte ska underskattas.
Kyle Dubas har under de senaste åren varit skicklig på att hitta undervärderade spelare och ge dem roller där deras styrkor kommer fram. Det är också ungefär så jag ser på sommarens värvningar av Andrei Kuzmenko och Nick Robertson.
Kuzmenko är en skicklig offensiv spelare vars karriär varit väldigt ojämn. Vi har sett honom göra 39 mål under en NHL-säsong, men förra året blev det bara 13 mål och totalt 25 poäng på 52 matcher i Los Angeles. Pittsburgh hoppas förstås att det finns betydligt mer att hämta där.
Nick Robertson är lite samma typ av chansning. Han kommer från karriärsbästa 32 poäng i Toronto och har fortfarande offensiva egenskaper som gör honom intressant. Kanske kan ett miljöombyte och en tydligare roll få fram ytterligare någonting ur honom. Jag gillar båda värvningarna sett till risk och potentiell belöning. Problemet är bara att ingen av dem är någon självklar ersättare för en spelare som precis gjorde 33 mål.
Ska Pittsburgh fortsätta vara en av NHL:s bästa offensiver behöver därför en stor del av den förlorade produktionen ersättas av spelarna som redan finns i truppen. Crosby måste fortsätta vara Crosby. Rust och Rakell behöver fortsätta leverera. Malkin behöver hålla ihop och någon av Kuzmenko, Robertson eller de yngre spelarna behöver förmodligen ta ytterligare ett kliv.
Många blickar kommer därför att riktas mot Ben Kindel. 19-åringen gjorde 17 mål på 77 matcher under sin rookiesäsong och här finns förstås anledning att tro att det finns betydligt mer att hämta framöver. En personlig favorit hos mig är dessutom Egor Chinakhov, som har väldigt mycket hockey i sig när han får vara skadefri. Efter trejden från Columbus Blue Jackets förra säsongen gjorde han 18 mål och totalt 36 poäng på 43 matcher i Penguinströjan. Han har visserligen hunnit bli 25 år, men med tanke på hur begränsad speltid och kontinuitet han haft tidigare i karriären tror jag fortfarande att det finns ytterligare en nivå att plocka fram.
Det är förmodligen också där Pittsburgh behöver hitta svaret på Mantha-tappet. Inte genom att en enskild spelare ersätter hans 33 mål, utan genom att Kindel och Chinakhov tar ytterligare kliv samtidigt som någon av Dubas nya värvningar faller väl ut.
En väldigt gammal topp på backsidan
Även backsidan befinner sig i en liknande situation. Erik Karlsson är 36 år men gjorde 66 poäng på 75 matcher förra säsongen. Kris Letang är 39. Karlsson har fortfarande väldigt mycket hockey i sig, medan åldern börjat göra sig betydligt mer påmind i Letangs spel.
Det har också inneburit att Karlsson tagit över rollen som den tydliga offensiva ettan. Med puck är han förstås fortfarande en av NHL:s skickligaste backar och i ett spelsystem där Pittsburgh vill kontrollera spelet passar hans egenskaper väldigt bra.
Bakom veteranerna har Dubas åtminstone försökt få in lite nytt blod. Kaedan Korczak kommer från Vegas och är en värvning jag gillar. Han är fortfarande relativt ung och det finns potential för honom att växa in i en större roll än han haft tidigare.
Trevor van Riemsdyk ger samtidigt ytterligare NHL-rutin och kommer med fina underliggande siffror. Tanken ser ut att vara att han ska spela tillsammans med Karlsson och jag tycker faktiskt att det är en ganska intressant kombination. Van Riemsdyk behöver inte driva spelet med puck, utan kan istället komplettera Karlsson och ge honom frihet offensivt. Han ersätter därmed Parker Wotherspoon, som spelade med Karlsson förra säsongen men gick motsatt väg till Vegas under sommaren.
Totalt har tre backar lämnat i Wotherspoon, Ryan Shea och Connor Clifton, så det har trots allt skett en ganska omfattande förändring längre ned i hierarkin.
Det stora frågetecknet är däremot fortfarande åldersstrukturen högst upp. Pittsburghs två mest namnkunniga backar är 36 och 39 år gamla och även om det kan fungera alldeles utmärkt den här säsongen är det svårt att titta på backsidan utan att samtidigt fundera över vad som väntar runt hörnet.
Inte minst gäller det Karlsson, vars kontrakt löper ut nästa sommar. Om Pittsburgh skulle hamna utanför slutspelsracet är en trejd under säsongen långt ifrån otänkbar. Toronto Maple Leafs har bland annat återkommande nämnts i spekulationerna kring svensken. Då kan Pittsburgh plötsligt stå inför ett läge där backsidan förändras ännu mer innan säsongen är över.
Målvakterna gör mig nervös
Arturs Silovs hade bara 88,8 % i räddningsprocent förra säsongen och noterades för -5,69 i Goals Saved Above Expected över 39 matcher. Nu har dessutom Stuart Skinner lämnat. Skinner kanske inte har övertygat den breda massan efter sina år i Edmonton, men som jag påtalat i andra sammanhang tycker jag att han är bättre än ryktet ger honom cred för. Det syntes inte minst på de underliggande siffrorna då han, till skillnad från Silovs, faktiskt hade positiva siffror under sin tid i Penguins.
Det innebär att Pittsburgh går in i säsongen med Silovs som det mest etablerade alternativet. Bakom honom finns Sergei Murashov och där finns absolut potential, men han är fortfarande ung och oprövad. Jag är inte säker på att Pittsburgh befinner sig i ett läge där de vill vara beroende av att han omedelbart utvecklas till en stabil NHL-målvakt.
Det är också här marginalerna riskerar att bli betydligt mindre än förra säsongen. Pittsburgh kan kontrollera spelet och skapa mer än motståndarna, men det hjälper bara till en viss punkt om målvakterna inte gör sitt. Jag behöver inte se någon Vezina-kandidat i Penguins mål. För med det spel laget visade upp under Muse förra säsongen räcker förmodligen målvaktsspel runt ligasnittet ganska långt. Jag är bara osäker på om de ens får det från den här målvaktsduon.
När måste man bli sämre för att kunna bli bättre?
Jag kan inte komma runt det. Jag landar i samma frågeställning som jag gjort så många gånger de senaste åren med det här laget. När är det dags att bli ett sämre hockeylag för att på sikt kunna bli riktigt bra igen?
Förra säsongen gav Kyle Dubas och Dan Muse ett ganska kraftfullt svar till oss som tyckte att den tidpunkten redan hade kommit. Pittsburgh gick från 80 till 98 poäng, återvände till slutspelet och visade att Crosby, Malkin, Letang och Karlsson fortfarande kan vara betydande delar av ett bra NHL-lag.
Jag tänker inte göra samma misstag igen och dödförklara dem bara för att spelarna är gamla. Men grundproblemet har inte försvunnit. Malkin har skrivit på för vad vi får anta är hans sista säsong. Erik Karlssons kontrakt löper ut efter säsongen. Detsamma gäller Crosbys nuvarande avtal.
Den här gången är det alltså inte längre någon abstrakt diskussion om när generationsväxlingen ska börja. Den står mer eller mindre utanför dörren. Och när spelarna väl börjar försvinna tror jag att Pittsburgh står inför några väldigt jobbiga år.
Samtidigt är det svårt att kritisera organisationen alltför hårt för att ha velat ge den här kärnan chansen hela vägen in i mål. Crosby fortsätter spela på en nivå som trotsar all logik. Malkin producerar fortfarande. Karlsson är en offensiv toppback och förra säsongen visade att Muse kan få helheten att fungera.
Problemet är att den här gruppen inte har en till Stanley Cup i sig. Frågan är om de ens har ett till slutspel i sig innan Crosby har lagt skridskorna på hyllan.
Det skulle inte förvåna mig om Muse återigen får mer ur laget än vad truppen på papperet antyder. Jag hade fel om Pittsburgh förra säsongen och tänker därför vara försiktig med att räkna bort dem fullständigt. Tar Kindel ytterligare ett kliv, Chinakhov fortsätter utvecklas och några av sommarens chansningar faller väl ut har sjukare saker hänt.
Men jag har svårt att se dem upprepa förra säsongens bedrift. Tappet av Mantha gör offensiven svagare på papperet, målvaktssituationen känns mer osäker och konkurrensen om slutspelsplatserna har knappast blivit enklare. Devils, Capitals och Rangers har förstärkt sina trupper betydligt mer under sommaren och från Atlantic kommer flera starka lag att slåss om samma wildcardplatser.
Förra året bevisade Penguins att jag hade fel om hur mycket hockey den här kärnan hade kvar. De bevisade däremot inte att det långsiktiga problemet var löst. Pittsburgh har snarare lyckats skjuta upp ökenvandringen. Frågan är om de kan göra det ytterligare en säsong innan en av NHL:s mest framgångsrika epoker till slut når sitt definitiva slut.
Styrkor
→ Sidney Crosby fortsätter producera på en otrolig nivå
→ Dan Muse hittade ett spelsätt som passar den åldrande kärnan
→ Både powerplay och boxplay tillhörde NHL:s bästa
→ Fortfarande gott om offensiv skicklighet
Vad kan bli ett problem?
→ Anthony Manthas 33 mål ska ersättas
→ Väldigt stort beroende av en åldrande kärna
→ Osäker målvaktssituation efter Skinners uttåg
→ Flera veteraner börjar komma upp i ålder
→ Flera centrala kontrakt närmar sig slutet
Spelare att hålla ett extra öga på
→ Benjamin Kindel (F)
→ Kaedan Korczak (B)
