En sista all in i Mini IPO, djupa livsläxor från en pokerlegendar och en hemresa från helvetet där ett inställt flyg tvingade oss till paniksprång genom Istanbuls flygplats. Maltaäventyret avrundas med en ordentlig urladdning och med en blick mot nästa stora drabbning mot Finland i Mariehamn.
Sol, poolhäng och en sista turnering
Söndagen bjöd på precis vad man önskar sig efter några intensiva dagar på Malta. Solen sken, poolen lockade och det fanns gott om tid att bara ligga och steka. Jag passade på att skriva klart lördagens blogginlägg direkt från solstolen, vilket var en ganska behaglig arbetsplats även om hjärnan var en smula seg efter gårdagens Halloweenäventyr.
Det är förresten helt på sin plats med ett stort tack till Coolbet, Malta Poker Festival och Hilton. Coolbet såg till att jag fick uppleva hela den här resan på riktigt och Hilton har varit en fantastisk bas. Hotellet har levererat från början till slut och det var riktigt skönt med en bekväm oas att landa i efter långa dagar och ännu längre kvällar.
Men helt färdig med pokern var jag förstås inte. Jag och Wiiken började snacka om att hoppa in i Mini IPO på Casino Malta för 250 euro. Turneringen rullade igång klockan 15.00 och min plan var att slinka in runt 16.00. Wiiken var lite tveksam i ett par minuter innan han också var helt med på tåget.
En sista turnering på resan, varför inte?
En iskall fyrbet och en italienare med fyrtal
Det dröjde inte länge innan jag och Wiiken hamnade vid samma bord, och snacka om start. I min allra första hand hittar jag KJo i mittposition. En spelare öppnar tidigt, jag trebetar och får helt plötsligt en iskall fyrbet från Wiiken rakt i ansiktet. Första handen alltså. Fyfan vad fräckt! Öppnaren viker och jag kastar min hand öppet så att alla runt bordet får se vad jag släpper, varpå Wiiken glatt vänder upp två ess. Jodå, tack för den välkomsthälsningen!
Vi fick dock inte sitta särskilt länge tillsammans. Wiiken försökte sig på en bluff mot en italienare, men italienaren satt lugnt och lurade med fyrtal. Det blev en tidig sorti för Wiiken, men lite senare såg jag TGC kepsen dyka upp några bord bort igen. Kula nummer två och nya tag, gött att se!
Själv blev jag kvar vid bordet i sällskap av ett gäng italienare och en riktig legendar från Isle of Man, Andrew Campbell. Det var en otroligt pratglad herre som inte hade några som helst problem att hålla igång snacket. Vi tog en selfie och sedan var det i princip vi två mot italienarna resten av dagen.
Vi analyserade händer, försökte klura ut vad italienarna satt på och snackade om allt från poker till livet i stort. Andrew delade med sig av historier från en lång karriär i spelbranschen. Han hade själv jobbat som dealer, hans fru var verksam inom MPN nätverket förr i tiden och han hade även varit turneringsansvarig. Det fanns minst sagt en hel del att prata om.
Han berättade också om sin egen man cave där han har ett äkta finalbord från Monte Carlo Millions som han fått i gåva efter lång och trogen tjänst. Det är inte varje dag man får en sådan inblick i pokervärldens historia. Men mitt i allt snack om poker, resor och gamla minnen kom vi också in på något betydligt mer personligt.
Andrew berättade att han aldrig fått några barn. Under åren hade jobbet i branschen inneburit ständig resemöda, sena nätter och ändlösa arbetspass på casinogolven. Livet hade snurrat på i ett tempo där andra saker fått stå tillbaka. Han berättade det med en sorg som var svår att ta miste på och det märktes att det var något han verkligen saknade.
Det blev en fin men också lite vemodig påminnelse om att livet inte bara handlar om nästa turnering, nästa resa eller nästa stora pott. Vissa saker går inte att köpa för pengar och det finns inga marker i världen som kan kompensera för det man inte hann med. Det är lätt att fastna i pokerbubblan, men ibland behöver man bli påmind om vad som faktiskt är viktigt på riktigt.
Italienarna började visa respekt
Pokerturneringen då? Jo, den gick faktiskt riktigt bra till en början. Jag lyckades trippla min startstack fram till första pausen, mycket tack vare att jag kunde spela ganska bekvämt mot italienarna. De verkade helt enkelt inte vara särskilt sugna på att släppa en hand. Betade de på floppen fortsatte de gärna på turn och river oavsett vad som låg ute.
Jag fick därför se en hel del händer och kunde plocka hem flera potter genom att syna ner. I en hand synade jag alla tre gator med AK och fick se handen stå mot AQ. Höga kort gjorde jobbet den här gången, mellanpar fick stå mot luft och toppar med låg kicker räckte också långt. Jag vinner dessutom en viktig flip med JJ mot AQ.
Efter ett tag märkte jag att dynamiken vid bordet började förändras. Två olika italienare valde faktiskt att vika AQ mot mina trebetar, den ena med samma suit och den andra i olika färg. Jag fick känslan av att de helst ville undvika att spela större potter mot mig efter floppen. Det är ingen dum position att hamna i vid ett bord där många gärna vill se varenda flopp.
Men efter en 45 minuters paus skulle det vända.
Jag tappade några viktiga potter, missade både färgdrag och stegdrag och plötsligt var det jag som satt med en av de mindre stackarna vid bordet. Till slut hittade jag ett läge att sätta allt på spel. Jag öppnade med 44 från cutoff och möttes av att en ny, väldigt aktiv schweizare i big blind ställde in hela stacken. Jag stekte en stund men landade till slut i en syn.
Det var 44 mot A8. Ett helt okej läge att få in markerna även om det förstås alltid finns en del nerv i det. Den här gången ville dock inte kortleken vara med. Inte bara en utan två åttor dök upp på floppen.
Där tog mitt sista turneringsäventyr på Malta slut, ungefär hundra spelare från pengarna. Jag skakade hand med spelarna runt bordet, tackade för trevligt sällskap och önskade dem lycka till. Det hade varit en riktigt rolig dag med ett ovanligt trevligt bord, mycket skratt och många intressanta samtal. Så även om det alltid är tråkigt att åka ut var jag faktiskt ganska nöjd när jag lämnade Casino Malta.
Och det är väl ändå ett rätt bra betyg på en sista turnering.
Mdina, regn och ett försenat flyg
På måndagen var det dags att checka ut från Hilton och påbörja hemresan. Men innan vi drog mot flygplatsen ville vi hinna med lite sightseeing. Utanför hotellet får jag ett finbesök av Ohso och CyberRiotNinja, vi tar en selfie innan vi vinkar av varandra. Jag och min bror tog en Uber till Mdina där en kollega tipsade om en mysig restaurang.
Mdina var vackert, men vädret bjöd på en charmig blandning av snålblåst och regnskurar. Restaurangen stoltserar dessutom med en kö som kändes närmast oändlig, så det blev inte direkt någon kulinarisk höjdpunkt. Men det var ändå skönt att få se lite mer av ön innan det var dags att lämna Malta.
Sedan bar det av mot flygplatsen. Vårt flyg till Gdansk var planerat till 18.05 och därifrån väntade en tajt men klart överkomlig transfer vidare mot Arlanda med drygt två timmars ställtid. Väl inne vid gaterna slängde jag ett öga på avgångstavlan. Hela skärmen var ett underbart hav av gröna ON TIME skyltar. Eller ja, nästan hela skärmen. Jag kisade och granskade raderna en extra gång. Skojar du med mig? Exakt ett enda flyg lyste ilsket med ordet DELAYED, och det var självklart vårat plan mot Gdansk.
Fram med Flightradar. Jag lokaliserade kärran ute på västra Sicilien vid Trapani där den stod helt blixtstilla på marken. Efter vad som kändes som en evighet började den äntligen röra på sig och tog höjd mot Malta. Puh, det här skulle nog lösa sig ändå.
Vi slussades in i gaten och blev snabbt inlåsta i väntan på att planet skulle docka. På mobilen såg jag hur kärran närmade sig flygplatsen och gick ner för landning. Men precis innan touchdown avbröt den och började svänga runt ute över havet.
Vad hände där, missade de en slottid? Äsch, fortfarande gott om marginaler.
Planet gjorde ett nytt försök och gick in för landning igen. Men icke. Ännu en tvärsväng och ett nytt varv på karusellen.
Tredje gången gillt då?
Nej, inte i närheten. Efter att ha snurrat över flygplatsen ställde planet plötsligt in nosen rakt norrut mot östra Sicilien. Ridå. Gaten öppnades till slut och vi fick beskedet att flyget var kraftigt försenat. Vår transfer i Gdansk var helt skrotad och vi stod inför ett extremt tufft riverbeslut.
Alternativ ett var att flyga till Gdansk ändå, sova på bänkarna på flygplatsen och hoppas på något sista minuten flyg vidare till Arlanda morgonen efter. Alternativ två var att vända tillbaka till Hilton, boka en extra natt och köpa nya biljetter med Turkish Airlines via Istanbul. En betydligt dyrare historia, men med landning på Arlanda 17.15 dagen efter.
Jag sprang på Mauritz som inte behövde någon som helst betänketid. Han spikade Istanbulrutten på ett ögonblick och försvann i ett moln av damm. Innan vi andra ens hunnit knappa in våra kortuppgifter såg jag på Facebook att han redan satt djupstackad i en Omahaturnering på casinot vid hotellet. Vilken lirare!
Vi tog till slut förnuftet till fånga, svalde förtretet och köpte de dyra biljetterna. Sedan var det bara att ta en ny taxi tillbaka till ruta ett på Hilton.
Hotellet ställde upp fantastiskt och fixade ett rum utan konstigheter. Efter en dag med inställda flyg och sönderblåsta restaurangköer var det obeskrivligt skönt att få krypa ner i en riktig hotellsäng igen.
Här hittar ni samtliga pokerbloggar i Stugan
Turkish Airlines till undsättning
Nästa morgon väntade ännu en fantastisk frukostbuffé och en Uber tillbaka till flygplatsen. Den här gången skulle vi förhoppningsvis faktiskt ta oss från ön.
Vilken enorm skillnad det blev med Turkish Airlines. Efter allt strul med Ryanair kändes det som att stiga rakt in i en helt annan värld. Trevlig personal, superb service och den där behagliga känslan av att någon faktiskt bryr sig om sina passagerare. På det första flyget väntade till och med en liten kudde i sätet. Det behövdes verkligen inte mycket för att jag skulle känna mig som en kung vid det laget.
Men äventyret var förstås inte över. Vi hade enbart en timmes transfer i Istanbul, och den flygplatsen är inte direkt känd för att vara kompakt.
När vi dessutom blev försenade redan från Malta krympte den där marginalen ner till ungefär 30 minuter. Paniken började sakta men säkert infinna sig.
Vi rusade ombord på första bästa transferbuss på plattan, men Mauritz hamnade på efterkälken och blev kvar. En rejäl bad beat för honom. Vi meddelade att vi väntade vid terminalen samtidigt som pulsen steg för varje sekund som gick.
Väl inne i terminalbyggnaden stod personal från Turkish Airlines redo med en skylt i högsta hugg där det stod ”SHORT TRANSFER STOCKHOLM CRITICALLY”.
Vi förklarade snabbt att vi väntade på en tredje svensk. Så fort Mauritz flämtande dök upp var det bara att hänga på. Personalen tog oss via en gräddfil genom både passkontroll och säkerhetskontroll.
Sa jag att flygplatsen i Istanbul är gigantisk? Vi sprang genom milslånga korridorer, förbi taxfreebutiker och genom vad som kändes som halva Turkiet. När vi slutligen nådde gaten blinkade skylten ilsket med ”LAST CALL”.
Pust. Vi hann med!
Där och då släppte äntligen all stress. Jag somnade gott ombord, vaknade upp till riktigt god varm mat som ingick i det visserligen ganska saftiga biljettpriset och kunde bara njuta.
Efter en resa fylld av inställda flyg, dyra ombokningar, extra hotellnätter, rusningar genom världens största terminaler och ett antal rejäla hjärtklappningar var vi äntligen på väg hem.
Och tro mig, den här gången tänkte jag inte klaga på någonting alls.
Vi pratar en hel del om GTO Wizard – Nätets kanske bästa träningsprodukt för turneringspoker. Läs mer om GTO Wizard här och ta del av vårt specialerbjudande!
Från soliga Malta till kyliga Mariehamn
Väl hemma i Sverige tog jag tacksamt emot både mörkret och kylan. Nu kände jag mig faktiskt ganska mätt på värme, Malta och poker för ett tag.
Men det betyder förstås inte att pokern tar paus.
Redan i april 2027 är det dags för nästa stora äventyr. Pokerlandskampen spelas den 23 till 25 april i Mariehamn på Åland, mitt emellan Sverige och Finland. Ett paket är värt 1 000 euro och innehåller ett inköp till Main Event på 500 euro, en Mystery Bounty del på 100 euro samt 50 euro i avgift. Dessutom ingår hotell och mat med frukost och middag för två personer.
Förra årets finalbord i pokerlandskampen med bland annat Timman och Gustav.
En rolig detalj är att borden i möjligaste mån kommer att balanseras så att det sitter lika många svenskar som finländare vid varje bord. Det blir alltså inte någon helt slumpmässig bordslottning. Tävlingsledningen får dessutom fria händer att döma in the spirit of the game om något oväntat skulle inträffa.
Kvalturneringarna ser ut att rulla på tisdagar, fredagar och söndagar. Jag räknar med att ta hem ett paket till våren 2027. Det vore riktigt roligt att samla ett nytt gäng svenskar och se till att vi kommer väl förberedda till Åland.
För det behövs sannerligen. Vi har ju faktiskt en titel att försvara!
Adam rapporterar från ett betydligt kyligare Åland
På tal om Mariehamn har Adam, mer känd som Mr BusinessClass, nyligen gjort en resa till Åland för Destination Poker. Jag bad honom såklart om en rapport och kontrasten mot min egen vecka i medelhavssolen kunde knappast varit större.
Adam rullade ut med MS Grace redan klockan 7.45 från Stockholm. I terminalen var det full aktivitet med morgonpigga tulltjänstemän där tullhunden sniffade för fullt. Adam gled förstås förbi städad som alltid, medan hippietjejen bakom fick hunden att skälla högt och sågs aldrig till igen.
Väl ombord var det dags för den givna lyxfrukosten. Eftersom polarna misslyckats i sina kval fick han avnjuta den i sin ensamhet, men tog sitt ansvar och kompenserade sällskapsbristen med att dricka fyra glas bubbel för gänget.
Efter frukosten blev det en sväng i taxfree och sedan ett par timmars sömn i den hytt som Paf bjuder alla sina paketvinnare på. Tre olika larm krävdes för att inte råka sova förbi Åland och vakna upp i Åbo, vilket hade varit en rejäl tilt.
Runt klockan 14 rullade färjan in i Mariehamn där Linda som vanligt mötte upp i hamnen och bussade gänget till hotellet. Väskan dumpades på rummet för en snabb lunch, och när man är i Finland dricker man såklart lonken.
Adam skickade även med några bilder från ett betydligt kyligare Åland. Bland annat en obetalbar bild på sig själv på en iskall strand huttrande under ett parasoll, vilket känns som en ganska brutal kontrast mot min vecka vid poolen på Malta.
Men det var inte bara utomhus det var svalt. Vid pokerborden var det också iskallt för svenskarna. Det var framför allt finländare på plats och den lilla handfull svenskar som fanns där fick kämpa i en tydlig finsk dominans. Jag bifogar en längre redogörelse från Adam i slutet av denna bloggpost, scrolla vidare om du vill läsa den på en gång!
Det där är förstås ett oroväckande omen inför Pokerlandskampen 2027. Vi kan inte gärna åka till Mariehamn och låta finländarna ta över både stränderna och pokerborden. Här har vi definitivt ett jobb att göra!
Tack för den här gången, Malta!
Det har varit en resa med absolut allt. Poker, bad, svettiga turneringshänder, nya fantastiska bekantskaper, gamla vänner, Halloweenkaos och en hemresa som jag helst inte gör om i första taget.
Ett extra varmt tack vill jag rikta till Gustav och gänget på Coolbet som gjorde den här resan möjlig. Att få åka iväg med dem i ryggen gör hela upplevelsen så mycket roligare och de visar verkligen hur man skapar en grym pokergemenskap. Stor eloge också till arrangörerna bakom MPF för ett fantastiskt event och till Hilton för ett boende i absolut toppklass. Det har varit en resa som gett mig så mycket mer än bara pokerhänder och resultat.
Till alla jag träffat under dagarna på ön, tack för sällskapet, alla garv och fantastiska historier. Det är trots allt människorna runt borden som gör de här resorna helt oförglömliga.
Nu får Malta vila ett tag. Nästa gång vi ses är det förhoppningsvis på Åland med betydligt fler svenskar vid borden och en ny pokertitel inom räckhåll. Och med det lämnar jag Malta för den här gången. Men för den som inte fått nog av pokerresor kommer Adams egen berättelse från ett betydligt kyligare Mariehamn direkt efter min signatur.
// Runar47
Adams redogörelse från Destination poker
Kanske var jag lite för redo…
Den absolut första handen får jag 74 i spader på BB och det öppnas i MP med en syn bakom. Klart jag ska försvara BB! Floppen landar 456 med 2 klöver, 1 hjärter. Jag checksynar bet från MP och den tredje killen ger upp. Turn landar hjärter 9. Jag checksynar igen.
River: spader T.
Jag går check och han skjuter en 3e gata. Det känns inte bra. Färgdragen har visserligen missat, men vem orkar bluffa 1/3 av stacken första handen? Så mindes jag att det var exakt det som hände 2019 när jag vann Main Event här på Åland. Den gången hade jag dock en lättare syn med top of range. Jag snackar in mig själv till nån slags hero call. Bara för att få stirra in i 55. Fan. Kall start!
Dagen rullar på och jag jobbar mig sakta tillbaka till startstack efter att ha involverat mig i väldigt många potter. Till höger om mig har jag en trevlig ålänning som jag snicksnackar med i princip hela speldagen. I övrigt var det endast finnar på bordet. Tydligen var vi endast 10 inkvalade svenskar vs 59 finnar och 1 ålänning denna gång. Här krävs det skärpning till nästa år!
Sista handen innan middag
Jag spelar 70bbs. Utg öppnar, jag 3betar AQo. BB synar och utg. Flopp A25 med 2 hjärter 1 klöver (jag har andra suits). Vi alla checkar. Turn: 8 klöver
De checkar. Jag betar 7bbs. Nu slår bb om till 18bbs, utg foldar och jag synar. River: 3 (ingen färg fylls) Han går allin 40bbs.
Alla försvinner iväg på middag medan jag steker lääänge och till slut foldar jag motvilligt.
Utg är övertygad om att det var en bra syn då han foldade K högt färgdrag.
Middagen är som alltid stabil när man reser med Paf. Men när man hamnade sist i kön så gick timmen väldigt fort. Efter middagen krigar vi vidare som shortstack tills vi är 35 kvar (dag1 bryts vid 27). Jag kikar ner på AKo och är nu nere på 12bbs. Jag ställer rakt av utg. Får syn direkt bakom mig. Han sitter på KQ och hittar damen direkt i dörren. Där dog Main Event drömmen för mig. Jag fick hoppa över till cashgame 1h innan jag skulle ned till hamnen och möta upp frugan som kom med nattbåten. Inget spännande hände i cashgamet. Precis när jag ska lämna så märker jag att en 100€ mystery ska stänga på ipoker. Jag hoppar in och börjar gå ned i trapphuset. Men då tappar jag wifi connection och det tar 2min innan jag lyckas komma in på nytt. Då har jag redan hunnit missa 2 händer där vi är mysteryfasen, tilt deluxe! Men jag håller mig kvar i turneringen hela promenaden ner till hamnen och tillbaka. Lyckas hitta ett 400€ plus i slutändan. Dags att lägga första dagen bakom sig och sova några timmar!
Ålandspannkaka, ess och en dyrköpt läxa
Dag två vaknade jag närmare kl 10, det händer inte många gånger per år som småbarnsförälder! En god frukostbuffé som enligt tradition alltid innebär Ålandspannkakan med sviskonkräm. Efter frukost är det dryga 2h till 200€ side event drar igång. Solen skiner så det är bäst att ta sig ut och röra på fläsket. Oscar har skickat massa göttiga bilder från Malta. Jag försöker kontra med en bild från stranden i Mariehamn. Jag fick iaf stranden helt för mig själv!
Klockan slår 13 och återigen är vi taggade på poker. Får ett bord med endast finnar igen. Men den här gången ska jag inte herocalla bort mig det första jag gör. Istället tar jag det lugnt och försöker välja mina lägen. Efter några timmar får jag helgens första AA och jag 3betar smått mot utg open, han synar. Han är en sån där som aldrig släpper ett toppar. Floppen landar Q75 rainbow och han donkbetar snabbt ut halvpott, syn! Turn kommer något blankt lågt kort och han fortsätter sin donkresa, syn! River ytterligare blank och han donkbetar 90% av sin stack. Jag täcker honom ganska precis och då detta är en KO turre så ställer jag in det sista. Han synar med QJo och jag får ta hans 100€ bounty.
Efter det blir det mycket foldande fram till middagen. Det serveras en trevlig 3 rätters och stämningen är kanon när vi samtidigt firar Pafs 60års dag. Alla dealers krämade verkligen på i happy birthday sången.
Efter 2h paus ska det krigas vidare. Får inget vidare flyt i spelet, jag tappar sakta marker samtidigt som blinds går upp. Lyckas slå ut en shortstack med QJ vs 99 och får ytterligare 100€ bounty. Då är man iaf breakeven! Till slut plockar jag upp AA utg och öppnar till 4k på blinds 1000/2000, får 2 syn bakom. Floppen landar 449. BB checkar, jag checkar och knappen betar 4500, nu slår BB om till 9000. Vafan ska det här betyda? Jag synar och knapp foldar. Turn: 7. Nu går BB snabbt allin för 40.000.
Det kanske är en blixtfold egentligen. Men spelarna här spelar så sjukt random så efter en lååång jobbig stek så tar jag synen för att hoppas få se typ TT men får istället se hans 45. River blank och ridå för mig. Fisken som inte kan släppa AA…
Jag måste lära mig att folda
Försöker snabbt skaka av mig besvikelsen. Tusan det är ju ändå lördagkväll och jag har fickan full av drinkkuponger som Paf bjussat på. Lonken till mig och bubbel till frugan! Något oklar bartender som frågar om frugan vill ha ett glas till bubblet. Vet inte om det är vanligt på Åland att dricka direkt ur flaskan?
Frugan blir trött och går upp för att vila. Hon visste att jag vill till nattklubben Arken senare. Jag, ålänningen och hans fru kör några matcher shuffleboard. Jag är ovanligt bra denna gång. Vinner några matcher och självförtroendet är på topp!
Kollar till frugan på rummet som verkar ha slocknat helt. Jaja, lite cashgame med finnarna och mysterys på ipoker kan man alltid köra! Får ganska snabbt AA och väljer den gamla klassiska fisk limpraisen. Får 4bet mot mig och degen åker in. Han har KK och min hand får stå. Sen händer inte mycket mer roligt live, fokuset hamnar mer på mysteryn där jag får plocka en fin 1540€ bounty. Klockan har hunnit bli 01 och nu är det dags för Arken! Cashar ut från cashgamet 60€+ och går upp och väcker frugan. Imponerande nog så accepterade hon att det nu var festdags.
Till min besvikelse var det betydligt färre på klubben än vad det brukar ha varit.
Några steg på dansgolvet fick man passa på att köra ändå. Vi avslutar med en traditionsenlig nattpizza från nattluckan. De har löst det riktigt bra med pizzor som de gräddat färdigt så man snabbt får med sig en pizza som ändå är varm och god. Sen var det godnatt!
Borta bra men online bäst
Söndagen är hemresedag. Frukost på hotellet och sen båtresa hem vid 14 innan man kommer in i Stockholm vid 19 tiden. En trevlig lunchbuffé hann vi med på båten och lite spa innan vi var framme. Borta bra, men hemma bäst. Jag kunde inte låta bli söndagsgrinden trots att man var lite trött. Lyckades skeppa hem söndagsteken och en fin bounty. Live bra, men online bäst?
Summa summarum en trevlig helg som alltid. Jag kommer definitivt gå all-in och försöka kvala in till Destination Poker nästa år också!
Over and out
// Businessclass
