Så här med lite perspektiv är det rätt roligt att se tillbaka på söndagen den 19:e december. Här är en liten berättelse från start till mål som jag vill dela med mig av.
När huset går sin stilla vandring mot tystnad börjar min hjärna arbeta som allra mest, kvällen innan spelstopp vid EU. Det börjar med att jag själv försöker identifiera bra spikar att bygga mitt system runt. Jag landar i City, Bilbao och Köln. Spikarna känns balanserade och bra. Därefter landar jag i 1X i Real vs Cadiz och Spezia vs Empoli. Empoli är en kall och överstreckad favorit och X i Real skulle rensa bra. En ram som jag skulle hålla i hand fram till inlämning. När det gäller villkoren har jag en rad olika utkast. Vi kan kika på reduceringarna lite.
Gula: minst två av Liverpool, Getafe och 1X i Freiburg
Röda: min en av Chelsea och Torino
Grön: max en av Milan och Leverkusen
Klockan slår 14.00. Halv tre ska jag, sambon och barnen till några goda vänner. Jag funderar på hur jag ska lösa det praktiska och bestämmer mig för att kl. 14.10 ska systemet in. Jag kikar titt som tätt, men bestämmer mig för att jag fortfarande gillar ramen. Funderar länge och väl på om jag ändå inte ska ha X i Getafe, men oddset har smugit ner lite under dagen. Jag ser den som en fin chansning. Förvisso tror jag inte riktigt på Chelsea, men den är fint streckad och upplevelsen är att Torino är lite bortglömd, så jag lägger villkoret på dem. Av någon anledning är jag orolig för Liverpool men är ganska säker på att Freiburg ska fixa en pinne i alla fall. Personligen gillar jag att få med X i Tyskland eftersom det kan finnas lite värde där. Till sist landar jag i Getafe. Jag smiter undan lite snabbt och lämnar in systemet.
”Den är tuff, men kan gå.”
Det jag gillar med söndags-EU är att de flesta matcherna inte spelas kl. 15 utan att de är utspridda. När stora oddsrörelser sker på Stryktipset kan mina system vändas upp och ned. Två rätt och ett fel är fortfarande ett fel för mycket. Jag blir inte lika känslig för oddsrörelserna när det inte rör på sig överallt. Samtidigt är inte arbetsbördan lika omfattande. Jag inser att jag inte kan speciellt mycket om många lag ute i Europa. Det innebär att min förmåga att överanalysera inte slår igenom på samma sätt.
Vid 14.25 är systemet inne sen en kvart tillbaka. Barnen kläs på. Minstingen är i barnvagnen och vi går några hundra meter. Jag inser att jag inte kommer att kunna följa händelseförloppet särskilt noga. Det kan nog vara skönt.
Klockan har slagit 15.00. Jag hinner se att oddset gått upp något på Bilbao och att det står 1-1. Attans. City har gjort 1-0. Det var i alla fall bra. Men jag faller väl redan nu på Bilbao?
Jag går in på toaletten. Det plingar 1-2 i Bilbao. Jaha, ridå redan nu. Efter det tittar jag inte på systemet förrän jag ser att Bilbao har vänt på steken. 3-2 i 89:e minuten. Jag är fortfarande kvar. Torino vann och Chelsea spelade 0-0. Villkoret i hamn. Freiburg har vunnit. Det är bra. Spezia har spelat X. Det är bra. Det ser helt ok ut. Gröna villkoret i hamn. Nu måste Liverpool eller Getafe vinna för att ro det gula villkoret i land.
Vi går hem. Liverpool har gjort 1-1. Jag tar en kvällspromenad med dottern, kommer hem och lägger henne i spjälsängen. Slår på Liverpool. Jota gör 2-1. Son gör 2-2. Tusan tänker jag. Villkoret spricker. Samtidigt verkar Köln ha det motigt mot Stuttgart. Som en blixt från en klar himmel gör Modeste 1-0 i 88:e minuten och helt plötsligt har jag 12 rätt. Fortfarande chans! Getafe måste vinna. Den är tuff, men kan gå.
Sambon lägger dottern. Jag sitter på soffan på nedervåningen. Jag känner mig lite hoppfull efter första halvlek. Det ser ut att vara relativt jämnt. Varför lade jag inte villkoret på Sampdoria tänkte jag. Men här studsar bollen rätt och Venezia gör 1-1 i 87:e minuten. Ett bra pling i slutet av en match I G E N! Det här är otroligt, tänker jag.
Klockan slår 90 minuter i Getafes match. Ja, X i Getafe var väl oundvikligt. Varför gick jag inte på det? Nicklas (CK) skriver. Getafe har gjort mål. 13 rätt är ett faktum. 90+3. Det kan inte vara sant? Hur kan stjärnorna stå så j-vla rätt? Poveda blir min gud.
Jag går upp till sambon. Hon har somnat med äldsta dottern. Jag visar henne utdelningen. 631 000 kr. Hon säger till mig att det skulle jag inte ha gjort. Jag jinxar alltid när jag visar utdelningen för henne. Ja, hon har förmodligen rätt. Två matcher kvar. Milan har sjunkit i odds och Real står 1,10. Förmodligen två ettor och utdelningen förstörd.
Klockan slår 20.45. Pulsen är uppe. Det är en magisk känsla att ändå vara med. Att se summan. Klockan 20.50 gör Elmas mål, 0-1 till Napoli och utdelningen stiger till 953 000 kr. Det här är inte sant?! 21.00 börjar Real. Jag vill inte se matchen. Mina nerver orkar inte. Jag går ner och städar, plockar ur diskmaskinen och försöker få tiden att gå.
Klockan är 22.00. Jag lägger mig i sängen. Sambon säger att jag ska väcka henne om det blir vinst. Det står fortfarande 0-0. Pulsen lugnar sig inte. Jag vill inte se. CK uppdaterar mig om händelseförloppet. Snart sitter den för Real menar han. Naturligtvis tror jag honom. Tiden tickar på. Tiden går långsamt. Helt plötsligt gör Milan 1-1. Attans. Allt har ju typ gått min väg redan. Jag kan inte ha mer tur. Stjärnorna kan inte stå så rätt. Men just idag verkar de göra det. VAR korrigerar. Puuh.
Det är sju minuter kvar av matchen. CK skriver att han kan uppdatera mig om slutminutrarna. Jag skriver till honom att jag inte vill det och går upp ur sängen och går ner till nedervåningen. Nu ska jag fördriva tiden i sju minuter plus stopptid. Jag tittar på mikrovågsugnen. Telefonen har jag lagt ifrån mig. Minns inte exakt klockslag som jag skulle titta, men jag har försäkrat mig om att ordinarie tid skulle vara slut. Jag är inställd på att Real har punkterat efter massiv press.
Klockan slår rätt tid och jag hämtar telefonen och slår på Flashscore. “Fjärdedomaren visar upp 3 minuters tilläggstid” står det i appen. Två minuter kvar. Jag räknar ner. Precis innan domaren ska blåsa av får Real en frispark i farligt läge. Den missas. Domaren blåser av. 13 rätt är ett faktum. Min första storvinst på poolspel likaså. Jag väcker sambon. Hon blir glad. Jag försöker sova. Det går inte speciellt bra.
Med tillförsikt ser jag fram emot ett nytt år. Jag tar med mig allt som jag har lärt mig från poolspel och reducering i allmänhet, men framförallt tar jag med mig den samlade kompetensen som Stugan med Bengan, Giganten, Dybban, Timman med flera besitter. Och inte minst glädjen att ha något att hoppas på!
/Signerat Bergmästaren, en tredjedel av Gruvligan
