När turnén når deltävling fyra går tävlingen in i ett strategiskt skede. Det är här fältet börjar sätta sig på allvar – vilka uttryck fungerar i tv-rutan, vilka nummer håller för både publikröstning och jurybedömning, och vilka artister har momentum när finalen närmar sig. Med bara en deltävling kvar efter denna börjar varje röst väga tyngre.
Startfältet i deltävling fyra består av sex akter med tydligt skilda identiteter. Här finns arenarock med etablerad fanbase, modern pop med streamingpotential, mer avskalad singer-songwriter-känsla och ett mer nischat uttryck som kan bli kvällens snackis. Just den här bredden gör deltävlingen svårbedömd – men också extra intressant ur ett dramaturgiskt perspektiv.
Startordningen för deltävling 4:
1. Cimberly – Eternity
2. Timo Räisänen – Ingenting är efter oss
3. Meira Omar – Dooset daram
4. Felix Manu – Hatar att jag älskar dig
5. Erika Jonsson – Från landet
6. Smash Into Pieces – Hollow
Inför sändningen har spelbolagen pekat ut Smash Into Pieces som tydlig oddsfavorit med bidraget Hollow. Gruppen har tidigare visat att de behärskar det visuella formatet: mörk estetik, tydlig identitet och refränger byggda för arenor. Det är ett nummer som sannolikt kommer att luta sig mot stark ljussättning, konsekvent bildspråk och en produktion som känns färdig snarare än experimentell. I en deltävling där flera bidrag konkurrerar om uppmärksamhet kan just tydlighet vara en avgörande faktor.
→ Här kan du se alla spelbolag som Stugan rekommenderar
Men favoritskap i Melodifestivalen är aldrig en garanti. En av kvällens mest omtalade utmanare är Meira Omar med Dooset daram, ett bidrag som sticker ut genom sitt uttryck och sin kulturella tonalitet. Den typen av låt kan få starkt gensvar hos tittare som söker något annat än traditionell Mello-pop. Om scensättningen förstärker känslan snarare än överarbetar den kan det bli en av kvällens mest minnesvärda prestationer.
Även Timo Räisänen representerar ett alternativt spår i startfältet. Med Ingenting är efter oss lutar han mer åt det emotionella och textdrivna. I ett tävlingsformat som ofta domineras av tempo och visuella effekter kan en stark, trovärdig sånginsats bli ett kontrasterande ankare. Den typen av nummer tenderar att attrahera tittare som värdesätter autenticitet och musikalisk integritet.
För Felix Manu med Hatar att jag älskar dig handlar det om att förvalta ett modernt poputtryck. Här blir helheten avgörande: kameraföring, koreografi och hur refrängen byggs upp visuellt. I dagens röstningsmönster är igenkänning och hook-styrka centrala parametrar.
Erika Jonsson bidrar med ett mer folkligt och genremässigt förankrat nummer i Från landet. Den typen av låt kan samla en lojal publik, särskilt om autenticiteten känns äkta och inte tillrättalagd. Slutligen har vi Cimberly med Eternity, som representerar ett mer internationellt popideal där produktion och scennärvaro blir centrala konkurrensmedel.
Strukturen är oförändrad: två bidrag går direkt till final, två vidare till kval, och två lämnar tävlingen. Det innebär att marginalerna är små. En svag kameravinkel, en osäker ton eller ett otydligt scenkoncept kan vara skillnaden mellan finalplats och uttåg.
Deltävling fyra fungerar därför som en temperaturmätare inför upploppet. Här formas narrativet om vilka som är verkliga guldkandidater – och vilka som får kämpa vidare. När ljusen tänds och rösterna räknas är det inte bara en kväll som avgörs, utan dynamiken inför finalen.
