Idag är det torsdag och vi är inne på Pokerstars och Partypokers 4e och sista vecka av turneringserierna. Jag har spelat nästan varje dag under denna tid och även om det var en vana förr, så märker jag hur det tär på mig. Det hjälper inte heller att jag springer väl på de lägre nivåerna, men blir slaktad på HS. Men vi krigar på. Fått bygga en hel del stackar så varit roligt att spela iallafall. Men idag känner jag att det är dags för ett break. Grinden avslutades 05.15 i natt i en Blowout 55$ Omaha H/L. In på FT 2/9 och ut som 7a med 1350 startande. I det skedet ville jag slå sönder nåt. Nöjde mig lyckligtvis med att bara kasta en kortlek i backen. Det dunsade till rätt bra ändå. När jag gick in i sovrummet smög jag upp dörren som en mus när jag insåg att jag kanske väckt min höggravida flickvän. Då hade man inte varit allt för stolt. Men här sprang jag bra iallafall.
Varit mycket sådant det senaste, ligga bra till i turneringar nära eller på FT, för att sen bli pannkaka. MEN! Allt är inte bara elände (whine). Vi har bockat av tre bingorutor till. Vi har vunnit en turnering. Vi har nåt två Series FTs med över 1000 spelar i bägge. Noterbara placeringar sen förra streamen:
1/111 Ultrasonic PKO 109$ – 3010$
3/205 Ultrasonic PKO 109$ – 1547$
5/215 KOSeries 215$ Battle – 1718$
7/1350 BWS-65[M] 55$ PLO H/L – 1372$
7/1347 KOSeries#17 55$ – 1290$
Bingobricka
De här placeringarna inger inget självförtroende. Det är antingen softa turrar eller Hypers (Ultrasonic). Det är lätt att börja tvivla på sig själv snabbt när man bara gör bra i från sig i det som ”inte är så svårt”. Det tär på en att vecka efter vecka inte ha någon framgång i det dyrare. Alltså inte en tillstymmelse till deeprun. Men sånt händer, jag vet. Men man lär sig ta mig fan aldrig. Poker är så sjukt på det sättet. Men jag tror att en sak som folk som lyckas inom poker, eller nåt annat för den delen har, är att man alltid ifrågasätter sig själv. Jag går i första hand till att se vad jag gör för fel snarare än skyller på otur. Folk som inte har haft framgångar i poker tenderar snarare att alltid gnälla på otur när det går dåligt. Det lustiga är ju att det borde vara tvärtom…
