NHL 2026/27 | Genomgång av Vegas Golden Knights
📌 Ta del av speltips och genomgångar i NHL!
Spelare som tillkommit:
Victor Olofsson, Marc Gatcomb, Parker Wotherspoon
Spelare som lämnat:
Pavel Dorofeyev, Keegan Kolesar, Colton Sissons, Kaedan Korczak, Akira Schmid
Läs även om:
📌 Dallas Stars
📌 Washington Capitals
📌 Toronto Maple Leafs
📌 Tampa Bay Lightnings
📌 Vancouver Canucks
📌 Detroit Red Wings
📌 Boston Bruins
📌 New Jersey Devils
📌 Utah Mammoth
📌 St. Louis Blues
📌 Pittsburgh Penguins
Hur ersätter man 37 mål?
Det är svårt att börja någon annanstans än med Pavel Dorofeyev. Ryssen har successivt vuxit fram till en av Vegas viktigaste offensiva spelare och ledde laget i mål två säsonger i rad. Först blev det 35 fullträffar och förra säsongen ytterligare 37. Dessutom följde han upp det med 12 mål i det senaste slutspelet. Men den kommande säsongen spelar han i New York Rangers. Det är ett betydligt större tapp än vad namnet Dorofeyev kanske antyder för den som inte följt Vegas särskilt noggrant. Han var inte bara lagets främste målskytt, utan också ett viktigt vapen i powerplay och det finns ingen spelare som bara kliver in genom dörren och ersätter den produktionen.
Victor Olofsson återvänder visserligen efter en säsong i Colorado och Calgary. Svensken känner organisationen sedan tidigare och har fortfarande ett vasst skott, men att begära att en spelare som gjorde 13 mål förra säsongen ska ersätta 37 är knappast rimligt. Produktionen måste istället fördelas över fler spelare.
Som tur är råder det ingen brist på offensiv kvalitet högst upp i laguppställningen. Jack Eichel kommer från 90 poäng på 74 matcher och jag väntar fortfarande på hans första 100-poängssäsong. Mitch Marner stod för 80 poäng under sitt första år i Vegas och Mark Stone gjorde 73 poäng på bara 60 matcher. Lägg till Ivan Barbashev, William Karlsson och Tomas Hertl så har Vegas fortfarande kvalitet få lag kan matcha. Dessutom finns det mer mål att hämta ur Eichel. Han har ett fantastiskt skott, men använder det enligt mig fortfarande alldeles för sällan. Skulle han bli mer skottvillig den här säsongen finns där potential att åtminstone täcka upp för en del av målproduktionen som försvinner med Dorofeyev.
Ett annat namn vi måste nämna är Brett Howden. Den numera 28-årige kanadensaren fullkomligt exploderade under slutspelet och stod för 14 mål på 22 matcher, flest av alla spelare. Det var knappast en utveckling man kunde förutse efter hans 12 mål under grundserien. Samtidigt hade det faktiskt börjat hända saker redan säsongen dessförinnan när Howden tog ett rejält kliv framåt och gjorde 23 mål. Det sticker ut för en spelare som under sina sex första NHL-säsonger bara hade gjort 39 mål totalt. Nu har han alltså visat under två säsonger att det finns betydligt mer offensiv i honom än vad vi såg tidigare i karriären.
När Dorofeyev försvunnit ser Howden ut att vara en av spelarna som får kliva upp i hierarkin och axla en större roll, potentiellt i en andrakedja bredvid William Karlsson och Mitch Marner. Kan han bygga vidare på det fina slutspelet och etablera sig som en spelare för 25–30 mål under grundserien är mycket vunnet. Det är därför knappast någon offensiv kris vi pratar om. Men Dorofeyev gav Vegas någonting väldigt värdefullt, en pålitlig målskytt som dessutom inte belastade lönetaket med något av lagets största kontrakt.
Dags att hitta lösningarna internt?
Det leder oss till någonting jag tycker är betydligt mer intressant med årets Vegas. Det här har aldrig varit en organisation som varit särskilt sentimental kring sina prospects. Unga spelare och draftval har återkommande skickats iväg när möjligheten funnits att få in etablerade NHL-spelare som kan hjälpa laget att vinna här och nu. Det går knappast att argumentera särskilt mycket emot strategin med tanke på resultaten.
Men den här gången finns faktiskt ett behov av att fylla på underifrån när Dorofeyev, Kolesar och Sissons har lämnat. Braeden Bowman är det tydligaste exemplet. Han fick 54 NHL-matcher förra säsongen och svarade för åtta mål och 18 assist. Det är ingen produktion som får någon att ramla av stolen, men tillräckligt för att visa att det finns någonting att bygga vidare på. Med flera etablerade forwards borta finns dessutom en betydligt tydligare väg till mer istid.
Trevor Connelly är ett annat spännande namn som knackar på dörren och bakom honom finns ytterligare spelare som kommer få möjligheten att slåss om platser. För en organisation som under stora delar av sin existens använt prospects som handelsvaror blir det därför intressant att se om några av dem nu faktiskt kan bli betydande delar av NHL-laget.
Och på tal om att fylla på underifrån har Vegas även hämtat sin nya tränare från de egna leden. Ryan Craig tar över efter den minst sagt märkliga tränarkarusell vi fick se förra säsongen. Bruce Cassidy fick sparken med åtta matcher kvar av grundserien, John Tortorella kom in och ledde laget hela vägen till Stanley Cup-finalen och fick sedan ändå inte fortsätta.
Istället valde Vegas Craig. Det är hans första jobb som huvudtränare i NHL, men han är knappast någon utomstående som behöver lära känna organisationen. Han har varit en del av Golden Knights verksamhet sedan starten, först som assisterande tränare i NHL och därefter som huvudtränare för Henderson Silver Knights i AHL. Just därför tycker jag att valet är klokt. Craig känner inte bara stjärnorna och kulturen som byggts upp i Vegas, utan också flera av spelarna som nu ska försöka slå sig in i laget underifrån. Om Golden Knights behöver få mer produktion från Bowman och successivt slussa in fler yngre spelare är det knappast någon nackdel att tränaren redan vet vilka spelare han har att arbeta med.
Bättre än grundserien antydde
En sak tycker jag också är viktig att få med när man bedömer Vegas. Förra årets ganska mediokra grundserie berättar inte hela historien. Golden Knights gjorde 3,22 mål per match och släppte in 2,95. Det placerade dem på 14:e respektive 12:e plats i NHL. Bra, men knappast siffror som skriker Stanley Cup-finalist.
Tittar vi istället på de underliggande siffrorna i fem mot fem blir bilden betydligt mer imponerande. Vegas hade en xGF% på 55,4%, tredje bäst i hela NHL. Det är en väldigt stark siffra och visar att laget över tid kontrollerade en stor del av spelet. Special teams fungerade också bra. Powerplayet på 24,6 % var sjätte bäst i ligan och boxplayet landade på fina 81,4 %. Vi pratar alltså om ett lag som i flera avseenden var bättre än vad resultatraden i grundserien antydde. Därför har jag svårt att se finalplatsen som någon fullständig slump, även om vägen dit blev minst sagt märklig. Vegas drev spelet på en väldigt hög nivå och hade redan mycket av det som krävs för att vara ett topplag.
Det som däremot saknades var jämnheten över 60 minuter. Vegas hamnade återkommande i situationer där laget behövde jaga matcher i tredje perioden efter att inte varit tillräckligt påkopplat från start. När Tortorella kom in förändrades det. Vegas blev betydligt mer konsekventa över hela matcher och lyckades få ut mer av den kvalitet som redan fanns i truppen. Det blir en av Craigs viktigaste uppgifter. Han behöver behålla den konsekvensen utan att för den skull försöka göra Vegas till en kopia av det lag Tortorella ledde under några intensiva vårmånader.
Som alltid en bra backsida
Backsidan har varit en av Vegas styrkor under i stort sett samtliga nio säsonger som klubben existerat och den här säsongen är inget undantag. Shea Theodore och Noah Hanifin ger laget två väldigt skickliga pucktransportörer och Rasmus Andersson blir kvar efter att ha skrivit sitt nya kontrakt. Bakom dem finns Brayden McNabb och ytterligare etablerade alternativ.
Även om jag inte var särskilt imponerad av Rasmus Andersson under de månader han hann spela i Vegas finns det anledning att tro att mer går att få ut där. Han och Noah Hanifin känner varandra väl sedan tiden i Calgary Flames och när duon var som bäst tillsammans tillhörde de backparen med bäst underliggande siffror i ligan. Kan de hitta tillbaka till något liknande i Vegas har Golden Knights ytterligare ett väldigt starkt backpar att luta sig mot.
Parker Wotherspoon tycker jag dessutom är ett intressant tillskott längre ned i hierarkin. Han kommer knappast sälja några extra säsongskort, men spelade över 20 minuter per match i Pittsburgh förra säsongen och gjorde det riktigt bra som backpartner till Erik Karlsson. Det ger Vegas ytterligare en etablerad NHL-back och framför allt mer djup i en redan stark backuppsättning.
Med tanke på att Alex Pietrangelo av allt att döma har gjort sin sista NHL-match tycker jag faktiskt att Vegas har hanterat hans frånvaro förvånansvärt smärtfritt. Det går förstås inte att ersätta allt Pietrangelo bidragit med genom åren, men sett till hur backsidan ser ut idag har Golden Knights lyckats behålla både spets och djup.
Målvakterna behöver vara bättre
Om det finns en lagdel där jag däremot inte känner mig särskilt trygg är det mellan stolparna. Carter Hart och Adin Hill ser ut att bilda målvaktspar och ingen av dem kommer från någon särskilt övertygande säsong. Hart hade en räddningsprocent på 89,1%, medan Hill landade på svaga 87,1%. De underliggande siffrorna var inte särskilt vackra heller. Hill noterades för -15,35 Goals Saved Above Expected över 27 matcher, medan Hart hade -2,16 över 18 matcher i grundserien. I slutspelet blev det ytterligare -2,91 för Hart över 22 matcher.
Akira Schmid, som åtminstone statistiskt var det starkaste alternativet av de tre, har dessutom lämnat klubben. Bakom Hart och Hill finns Carl Lindbom, som gjort det bra i AHL, men känslan är att han ännu inte riktigt är redo att axla en roll som NHL-målvakt.
Vegas behöver därför få betydligt mer från sina målvakter den här gången. Fördelen är förstås laget framför dem. Med en så pass stark backsida och ett lag som kontrollerade 55,4 % av expected goals i fem mot fem behöver Golden Knights inte nödvändigtvis ha en Vezina-kandidat längst bak. De behöver framför allt stabilitet och målvakter som inte kostar dem matcher.
Jag är däremot inte övertygad om att Hart och Hill automatiskt kommer att ge dem det. Framför allt Hill behöver hitta tillbaka till spelet han visat tidigare. Kan han hålla sig skadefri finns åtminstone goda möjligheter att förbättra fjolårets riktigt svaga siffror, men det är samtidigt svårt att bara utgå från att den förbättringen kommer.
Hur många försök har Vegas kvar?
Inför förra säsongen var jag väldigt uppåt på Vegas och framför allt tyckte jag att Mitch Marner-värvningen var bland det bästa som kunde hända dem. Någonstans får vi konstatera att han också förändrade laget. Marner är ingen Connor McDavid som flyger genom ett helt försvar på egen hand, men sättet han transporterar pucken, hittar ytor och fungerar som spelmotor gav Vegas ytterligare en dimension offensivt. Sedan har vi Mark Stone, vars hockey-IQ fortfarande är fullständigt lysande och Jack Eichel som jag fortfarande tycker är lite underskattad i diskussionen om NHL:s allra bästa centrar. Lägg till Hertl, Karlsson, Barbashev och en väldigt stark backsida så finns fortfarande en stomme som är bra nog för att vinna Stanley Cup.
Jag tycker dessutom att Vegas har möjligheter att kompensera för en del av det som försvunnit. Bowman kan ta nästa kliv, Howden kan få en större offensiv roll och Olofsson kan bidra med mål längre ner i hierarki. Men jag vill samtidigt inte prata bort tappet av Dorofeyev. 37 mål ska ersättas och det finns ingen självklar spelare som kliver in och gör det. Det är också där skillnaden mot för ett år sedan finns. Då kändes truppen mer självklar. Nu behöver fler saker falla rätt. Craig ska lyckas under sitt första år som NHL-huvudtränare, de yngre spelarna behöver bidra mer, målvakterna måste vara bättre och Vegas behöver hålla sina viktigaste spelare friska. Skador har satt käppar i hjulen tidigare och med mindre marginaler blir de ännu svårare att hantera.
Grundnivån är däremot fortfarande väldigt hög och att de ska ta sig till slutspel räknar jag kallt med. Pacific är dessutom fortfarande ligans enklaste division. Frågan är snarare hur långt de kan gå när slutspelet väl drar igång. Där kommer några av frågetecknen behöva rätas ut. Målvaktsspelet måste hålla, Craig ska hantera sitt första slutspel som NHL-huvudtränare och när matcherna blir tajtare kan Dorofeyevs bössa bli ordentligt saknad. 12 mål på 22 slutspelsmatcher skojar man inte bort.
Samtidigt är det Vegas vi pratar om. Få organisationer har varit lika bra på att identifiera problem och hitta lösningar. Tre Stanley Cup-finaler på nio säsonger säger det mesta. Visst, förr eller senare kommer de behöva betala priset för att ha jagat Stanley Cup så aggressivt under så lång tid. Men den dagen är inte här ännu. De gyllene riddarna från öknen är fortfarande en utmanare.
Styrkor
→ En av NHL:s mest meriterade och stjärnspäckade kärnor
→ En stark och erfaren backsida
→ Organisationen vet vad som krävs för att vinna i slutspelet
→ Eichel, Marner och Stone ger enorm offensiv spets
Vad kan bli ett problem?
→ De har inte kunnat ersätta Pavel Dorofeyevs produktion
→ Målvaktsparet kommer från svaga grundserier
→ Ryan Craig är oprövad som huvudtränare i NHL
→ Hur länge kan Vegas fortsätta prioritera nutid framför framtid?
Spelare att hålla ett extra öga på
→ Braeden Bowman (F)
→ Trevor Connelly (F)
