TGC goes pokerlandskampen 2026
Missa inte podden Tiltad och Klar med mig, Timman och Ola som släpptes den 28 dec här! Nu kör vi!
Vi lämnar ett mörkt, regnigt december bakom oss och blickar framåt mot ljusare tider.
Jag sitter här igen, framför tangentbordet, med adventsljusstaken på bordet fortfarande med brinnande ljus och skriver på ännu en bloggserie. Det är inget jag hade kunnat räkna med för ett halvår sedan.
Snart sex månader utan snus. Suget finns där, någonstans i bakgrunden, men beslutet står fast. Vissa löften gör man inte bara för sig själv, ni som vet ni vet.
De av er som följde min förra bloggserie fick vara med från Mattias källare hela vägen till ett finalbord i Mariehamn. Den resan var lika mycket nostalgi som poker. Den här gången börjar vi inte i dåtiden utan mitt i vardagen.
För jag är ingen proffsgrinder.
Jag är en vanlig svensson med jobb, familj, träningar, skjutsande och tider att passa. Däremellan försöker jag klämma in det som fortfarande är min största passion: Texas Hold’em.
Ni som lever ungefär likadant vet hur det är. Poker får ofta hamna i glappet mellan allt annat. Man spelar när man kan, inte när man vill. Därför känns den här chansen extra kittlande, att få ta med er på en resa där januari får handla om poker, gemenskap och drömmen om Mariehamn.
För det här är vägen till Mariehamn Och Pokerlandskampen 2026.
Det finns resor man planerar i månader och så finns det resor som börjar med ett klick, en måndagkväll och en kopp kaffe som hunnit kallna innan första pausen.
Det här är den senare sorten.
Den här bloggsserien kommer inte handla om färdiga triumfer eller putsade resultatlistor. Den handlar om resan dit. Grinden. Missarna och den där söndagsångesten? Den får vänta tills nästa år, när måndagarna blir veckans höjdpunkt istället.
Varje måndag i januari spelas kval på PAF till Pokerlandskampen, öppna för er i stugan på The Gamblin Cabin. Jag kommer sitta där precis som ni, samma inköp, samma marker och samma hopp om att träffa den där viktiga dubblingen när det verkligen gäller.
Varje turnering har ett garanterat paket till Pokerlandskampen i potten. Men det är bara början. De nio bästa varje måndag samlar rankingpoäng och efter fyra måndagar när krutröken lagt sig och bad beatsen förhoppningsvis har slutat eka är det tolv spelare som får göra upp i en final.
Tolv spelare.
Två bord.
Och ett sista steg mot Mariehamn.
Det här upplägget gillar jag. Det belönar både toppar och uthållighet. Det är inte allt eller inget på en kväll, utan en liten serie i serien. Precis som poker ska vara.
Onlinegrind och “nära skjuter ingen hare”
I december har jag hunnit chippa in fler pokertimmar än under hela hösten tillsammans. Det har också börjat ge resultat, om än på det där sättet som poker ofta gör, precis nära nog för att det ska kännas ordentligt.
Framför allt har två finalbord satt sig kvar i bakhuvudet.
Det första kom i $109 Mystery på 888poker, där jag tog mig hela vägen till dag 2 och finalbord. När vi var åtta spelare kvar fanns fortfarande ett $10 000 bounty-kuvert i omlopp. Jag gick in i dag två som sexa i marker, och redan efter några händer dök chansen upp.
Bordets minsta stack skjuter in sina 3BB. En spelare framför mig ställer in sina 30 big blinds och täcker mig gott och väl. Jag tittar ner på 85o och tvekar. Varje kuvert är nu värt nästan $2 000, men att jaga med den handen mot en täckande stack känns som att be om problem. Jag väljer disciplinen den här gången och släpper handen.
Kort därefter får jag se honom vända upp AQ mot A8.
Floppen kommer.
Turn.
River.
Två femmor har hunnit landa på brädan.
$10 000-bountyn lämnar turneringen och jag vet exakt hur det hade slutat om jag tryckt in markerna. Det svider. Rejält.
Kort därefter åker jag ut som sjua, efter att ha ställt in AJ mot storstackens öppning. Han viker upp KK.
Det är svårt att beskriva besvikelsen i det ögonblicket.
Trots det har jag under turneringens gång plockat upp en $1 000-bounty, och sjundeplatsen gav ytterligare runt $1 000. Nästan $3 000 in på kontot summa summarum, men där och då känns det mest som att jag har varit en hand ifrån något mycket större.
Bara en vecka senare är det dags igen, den här gången i €50 Main Mystery på iPoker.
Jag rusar genom turneringen och känner mig närmast ostoppbar. Det största bakslaget kommer när vi är nere på två bord. Jag får in allting preflop med AA mot KK och QQ i en trevägspott. Brädan springer ut med en stege och potten delas. Den där potten hade gett mig en astronomisk chiplead, istället får vi börja om från samma nivå.
Finalbordet blir en uppvisning i hur grym poker kan vara.
Värst av allt är en pott där jag sitter med QQ i big blind. Small blind ställde all in med 33. En av mina damer är ruter dam, floppen kommer med tre ruter. Bara hjärter tre kan förstöra kvällen.
Självklart är det exakt det kortet som dyker upp på rivern.
Aj. Aj. Aj.
Kort därefter åker jag ut som sexa. Ännu ett finalbord, ännu en placering strax utanför det där riktigt, riktigt roliga.
Som om det inte vore nog hann jag dessutom med ett finalbord i söndagssteken, som slutade med en femteplats. Stabilt, men återigen nära skjuter ingen hare.
Det som känns extra bra mitt i allt detta är att jag krigat på i Unibets Svepof-serie och lyckats knipa en finalplats i deras rankingserie. Finalen spelas den 29 december, och förstapriset är ett SweMOP-paket värt €1 500.
Även där fanns förstås en klassisk bad beat. I den näst sista rankingturneringen, fyra spelare kvar, får jag chansen att slå ut två motståndare samtidigt. Alla marker åker in trevägs:
Jag med AA mot AQ och välkände Rosjon med 99.
En ensam nia på turn vänder upp och ner på allt. Jag slutade senare trea i turneringen men poängen räckte hela vägen till finalen trots allt.
Poker i ett nötskal.
Nära.
Ont.
Och ändå precis tillräckligt för att man ska vilja fortsätta.
Stream, blogg och lite för mycket känslor
Under måndagarna kommer jag dessutom att streama spelet, snacka poker, få besök av folk från communityt och förmodligen säga både smarta och mindre genomtänkta saker i stundens hetta. Det blir poker utan filter, precis som det ska vara. Boka in er varje måndagkväll klockan 20.00 i januari och följ med på resan!
Efter varje kval kommer jag också uppdatera bloggen här i stugan. Resultat, reflektioner och några händer som vägrar släppa taget, oavsett om det handlar om rätt beslut som gick fel eller misstag som råkade gå vägen. Rankingpoängen kommer räknas, pressen kommer smyga sig på och känslorna… ja, de lär få ta plats.
Det här är inte en resa jag gör ensam.
Det här är något vi gör tillsammans vid borden, i chatten och här i bloggen.
Så oavsett om du sitter med själv i kvalen, railar streamen eller bara kikar in här för att följa dramatiken så uppmanar jag dig att hänga med.
För vägen till Mariehamn börjar inte i april.
Den börjar en måndagkväll i januari.
Vi ses vid borden.
Runar47
