Liss Bloggen: Del 9
Som bettare vet jag att det omöjliga kan inträffa. Min vän Henrik har en historia om när han skulle sätta en Bomben om en hockeyspelare gör mål i tom kasse. Helt fri från halva plan lyckas spelaren bryta klubben när han ska lägga in den och pucken går ner i hörnet. Bad beat-historier har alla som bettar regelbundet men det är en av de värre. Bad beat-historier är för övrigt speciella. Alla vill berätta dem, men ingen vill lyssna på dem. Dybban har löst den grejen med att alltid bara svara ”burr” om någon skriver och berättar om när de hade otur. Jag har fått otaliga sådana ”burr” genom åren. Själv har jag hört det mesta från tiden när jag var Head Brush på Casinot där spelare efter spelare ville beklaga sig oavsett om de verkligen hade otur eller om de inte ens var favoriter.
→ Allt om Fotbolls-VM i Stugan!
Det är dock inte bara i bettingens värld som slump och mer eller mindre omöjliga händelser sker. Jag var med om en sådan för någon dag sedan. Men vi tar det från början. Mitt AirBnB här i Dallas är kanon. Stort, fräscht, stor TV, skön pool, gym, bra läge. Ja, det finns inget att klaga på. Förutom att det möjligen är lite varmt. AC:n är inte riktigt lika brutal som i Houston där det kändes som att det var 12 grader i rummet. Efter resdagen gick jag ut och tog en snabb middag innan jag gick hem och käkade choklad och slötittade på fotbollen. Äntligen skulle jag sova nykter. Det hjälpte inte. Jag vaknade efter fyra timmar igen. Lika bra att ta tag i dagen. Helst ville jag se Argentina – Österrike, som gick i stan, på plats, men alla vill se Messi. Biljetterna var för dyra.
Efter lite jobb och poolhäng gick jag för att utforska Dallas och framför allt Deep Ellum som är området där jag bor. Det första som slog mig var som vanligt att det är helt sanslöst varmt. Jag har aldrig upplevt värme som denna. I Sverige letar vi uteserveringar, här vill jag bara sitta inne för är det något jänkarna kan så är det att fixa AC. Klockan började bli 12.30 och det var dags för frukost/lunch när jag passerade ett ställe som var öppet. Pecan Lodge hette det. Barbecue-ställe. Jag tog en köttmacka med två olika slags kött och det var vansinnigt gott. Bredvid mig satt det en kille med det största revbenet jag har sett framför sig. Jag frågade vad det var bara för att kunna beställa själv nästa gång och i sann amerikansk anda blev jag bjuden att sitta vid hans bord där han käkade med sin flickvän. Alla i USA är extremt öppna, nyfikna och generösa.
Det visade sig att killen, som hade en Mexiko-tröja på sig då hans föräldrar kommer därifrån, och hans tjej båda jobbade inom flygvapnet och hade blivit posterade i New Mexico. Nu när de var lediga ville de uppleva lite VM-känsla och därför hade de stuckit till Texas. De skulle egentligen åka vidare, men stannade en stund till så killen kunde säga att han hade druckit en öl med en svensk supporter. Lite förvirrat blev det då jag hade på mig min Japan-tröja just denna dag, något som vissa på X har ogillat, men man får nog ändå säga att jag ser mer svensk än japansk ut. Fantastiska människor var det i vilket fall.
Jag gick vidare själv för att hitta något nytt ställe att se nästa match. En snabb titt in på en affär med fotbollströjor och en bokaffär för poeter senare så hamnade jag på en bar där jag fick bord, öl och bra service i vanlig ordning. Men det som hände sedan fick min världsbild att om inte rasa så åtminstone skaka en aning. Det kom in tre holländare. Jag kände direkt igen dem. När jag väntade på planet i Paris satt de på stolarna mittemot mig. På själva planet satt de på raden bredvid min. När vi gick av planet pratade vi snabbt om vad vi trodde om matchen mellan Holland och Sverige. Sen såg jag dem inte igen. Förrän en vecka senare, när de kliver in i just den baren där jag sitter. Vilket blir ännu mer osannolikt när man tänker på att Holland inte ens ska spela i Dallas. De spelar i Kansas. Trion från Den Haag hade bara tagit ett par dagar i Dallas på vägen. Oddsen på att vi ska hamna på samma bar i samma stad när våra länder inte ens spelar i samma stad måste vara astronomiska. Givetvis var jag tvungen att sätta mig och snacka.
Det var en pappa med sina två barn som reste tillsammans och pappan hade haft ett ruskigt häftigt jobb som gjorde att han reste runt till Tanzania, Indonesien och massa andra spännande ställen innan det var dags att gå i pension. Nu när han är pensionär så höll pappan på och byggde appar med hjälp av AI som hobby. Min pappa kan inte ens få på fjärrkontrollen. Det är häftigt vad ett intresse kan leda till. Dottern hade gått i pappans fotspår och jobbar på samma företag medan sonen höll på med IT. Remco, som sonen hette, var också fortfarande en stor fotbollsspelare i de nederländska amatördivisionerna. Ett lag som pappan hade byggt en app till. En fin stund senare skulle de till Terry Blacks BBQ så jag fick försöka hitta nya vänner.
Baren började fyllas på med österrikare och argentinare som kom från arenan i Dallas och givetvis tog jag chansen att glänsa med min helt fläckfria tyska. Eller fläckfri och fläckfri, de flyttade misstänksamt snabbt över till engelska när jag försökte. Sedan kom Niclas, vi träffade Mattias från Säter och det var ett jäkla party. Mer fokus på musik än på Jordanien – Algeriet som spelades på kvällen om man säger så.
Vi fick nys om att argentinarna hade en officiell efterfest på en rooftop i närheten och jag begav mig dit. Där var det ett sanslöst tryck från sydamerikanerna som sannerligen vet hur man festar. Själv började jag dock bli trött och få ont i ryggen så det blev en kortare runda där än jag hade hoppats på. Jag hann i alla fall glänsa med min huvudräkning för en österrikisk influencer och få en lektion i salsa av en argentinsk dam som inte var helt nöjd med hur mina höfter böjde sig.
Sent i säng, tidigt upp som brukligt här i Texas. Det är för varmt för att sova länge. Jag satte mig och jobbade vid poolen i några timmar innan det var dags att träffa Alex som nyss har kommit till USA och ta en lunch på Pecan Lodge. Denna gången var det min tur att ta 600 gram kött på en pinne och det gick ner utan problem. Resten av dagen var en pubrunda med Niclas där vi fick se lite nya ställen. Till sista matchen satt jag dock och nickade till och det fick bli en tidig kväll 15 enheter senare. Jag har sagt tidigare att detta inte är en matresa, men det har blivit mer och mer riktigt bra mat mot slutet.
Jag vet att ingen vill sitta och lyssna på när jag är på ett VM i USA och drar bad beat-historier om att det är för varmt och att jag inte får sova något. Men om jag skulle få be om ett nytt mirakel, likt det var att träffa Remco, Lisanne och Roland på en random pub i Dallas, så hade det varit att åtminstone få sex timmars sömn i mig i natt. Det hade gjort gott.
PS. Norge slog Senegal. Därmed har jag satt alla fem spel som rekats ut under VM. Jag går för sjätte raka. Denna gången med ett långskott. Ecuador måste slå Tyskland för att inte åka ur VM. Die Mannschaft är samtidigt klar gruppetta och kommer troligen att rotera rejält. Schlotterbeck är dessutom skadad. Det är dags för Caicedo, Hincapié och de andra att kliva fram. Ecuador vinner till 4,10 oddset hittas på Svenska Spel. DS
//Liss
→ Min första blogg läser du här!
→ Min andra blogg läser du här!
→ Min tredje blogg läser du här!
→ Min fjärde blogg läser du här!
→ Min femte blogg läser du här!
→ Min sjätte blogg läser du här!
→ Min sjunde blogg läser du här!