Fotbolls-VM bloggen Del 7
För 22 år sedan brände jag alla mina pengar som jag då hade sparat ihop genom att bo hemma på somrarna och jobba på Skara Sommarland. Resan gick till Portugal för att följa Sverige i EM. Jag och en kompis tågluffade hela vägen och bodde större delen av resan i tält. Det gick en del pengar ändå. Det jag minns allra mest var vilken otrolig atmosfär det var mellan alla fans. Bara glada miner, inga bråk eller folk som var sura på varandra. Folk kom samman från hela världen, eller åtminstone Europa eftersom detta trots allt var ett EM, och bara festade tillsammans.
På vägen till Portugal träffade jag en liten tjockis i en rondell i Paris. Vi kan kalla honom för Daniel, eftersom han heter det, och än idag är det en av mina närmaste vänner. Våra vägar till mästerskapet skildes åt och då detta var innan smartphones gjorde vi upp att vi skulle ses på en strand utanför Lissabon ett visst datum. När vi kom till den stranden fattade jag direkt vilket misstag som hade gjorts. Den var fan större än Copacabana. Här fanns det ingen chans att träffa ett par random snubbar. När jag och min resekompis stod och funderade på vad fan vi skulle göra så kom Daniel och hans vän Affe gående rakt mot oss. Det kändes som att universum var på vår sida.
Än mer så då grabbarna grus hade blivit rånade efter att vi hade lämnat dem. En liga hade snott deras ryggsäck som innehöll pass, plånbok och matchbiljetter. Bara positivt skulle det visa sig, åtminstone för mig, för det innebar att de fick nya biljetter av fotbollsförbundet och av bara farten löste de biljetter till mig och min kompis med som bara hade till de två första gruppspelsmatcherna. Nu fick vi även till Danmark och alla eventuella slutspelsmatcher. Trots den enorma tomheten som man kände efter straffarna mot Nederländerna i kvarten (Sverige var fan överlägsna i den förlängningen) så var det en helt underbar resa. Sedan dess har jag varit på fler mästerskap och det finns sannerligen historier att berätta från dessa. Nu är bara frågan vilka historier jag kommer ha med mig hem från Texas.
En sak som jag definitivt kommer att prata om är den sanslösa värmen. När jag klev av planet sa jag till och med högt för mig själv: Du måste ju fan skämta. Det slog verkligen emot som en vägg. Det är hög luftfuktighet och känns verkligen som om man är i en ångbastu. Jag var på Kreta i fjol när det var 38 grader och det var inget mot detta. Folk jag pratade med igår kväll sa att detta var betydligt varmare än vad det var i Mexiko när Sverige mötte Tunisien.
Flygresan hit gick bra även fast jag var omringad av holländare och den jäveln framför mig lutade sig så långt bak han kunde så jag varken fick plats eller kunde se skärmen. Framme vid motellet, som ligger precis vid en motorväg och inte direkt erbjuder någon lyx, var det bara att packa upp och ge sig ut. Jag la mig en kort stund i sängen, men hade somnat om jag hade blundat. Man vill inte somna klockan 17 lokal tid. Här gäller det att vända på dygnet. Vi måste omgruppera oss, sa jag högt vilket ändå gick rätt fort eftersom jag var ensam.
Jag kollade upp ett ställe nära motellet som visade VM och begav mig dit med min blåa Sverige-tröja på. Där såg jag fyra svenskar vid ett bord och frågade om jag fick slå mig ner. Det visade sig att vi hade gemensamma kompisar och efter fem minuter var vi polare. Mexiko spelade mot Sydkorea och det var fullt av mexikaner på stället, men också en och annan korean. Fans till lag som inte spelade var också där och i stort sett alla hade på sig sitt lands tröja. Direkt kände jag att jag hade gjort ett stort misstag i min packning. Varför i helvete tog jag med mig två kortärmade skjortor? Jag kommer gå runt i Sverige-kläder 24/7 här. Efter matchen, som Mexiko vann, var det full fest inne på baren med folk från alla länder som drack och dansade tillsammans.
Det är det som är så speciellt med mästerskap. Om man bara är öppen, trevlig och vågar bjuda lite på sig själv så träffar man så enormt mycket människor. Jag råkade vända på dygnet lite väl mycket och kom istället i säng rätt sent efter att ha varit vaken i 28 timar i sträck. Men det var det värt. Vilken otrolig första kväll! Min telefonbok har dessutom fyllts på rejält. Joe från Wisconsin, Richard från London, Mike från Toronto, Philip från Torslanda, Patrik från Gävle och Niclas från Stockholm tog jag alla antingen nummer eller messenger till. Jag reste hit ensam, men jag kommer inte direkt att känna mig ensam. Här finns otroliga människor från hela världen och amerikanerna är fruktansvärt trevliga oavsett vad man råkar läsa i tidningar och på sociala medier.
Ikväll väntar Camp Swedens midsommarfirande med 600 svenskar på ett stort ställe som heter Pitch 25. Innan dess tänkte jag dra till Fanzone för att kika på USA – Australien. Det bör vara rätt bra drag där. Det blir såklart svårt att matcha den otroliga resan till Portugal 2004. Men jag tänker i alla fall ge det ett ärligt försök.
PS. Då jag har satt båda mina speltips hittills måste jag såklart få med ett till idag också. USA vinner lätt mot Australien. Jag spelar USA -1 asian handicap till drygt dubbla degen. DS
→ Min första blogg läser du här!
→ Min andra blogg läser du här!
→ Min tredje blogg läser du här!
→ Min fjärde blogg läser du här!
→ Min femte blogg läser du här!