Liss Bloggen: Del 12
Det finns en scen i Sagan om konungens återkomst som jag alltid kommer att tänka på efter speciella resor. Den när faran är över, fienden är besegrad och hobbitarna försöker buga för Aragorn som har blivit kung eller nåt. Dansken, som är den enda från det landet jag gillar förutom han som sprang in på planen och gav Sverige tre poäng en gång, säger då något i stil med: ”My friends. You bow to noone.”
Och så bugar alla andra för hobbitarna istället. Lite senare är de hemma på stampuben igen och ingen bryr sig om Frodo och hans polare. Där har inget hänt. Nyss var det en kungjävel som bugade åt dem, men inga träd växer till himlen i Fylke. Så känns det för mig. Inombords känns det som att man har varit med om något helt livsomvälvande, men det är inte en jävel som bryr sig om det hemma. Inga träd växer till himlen i Stenkullen heller.
→ Allt om Fotbolls-VM i Stugan!
Det kändes inte alls bra att vakna i Houston den dagen det var dags att åka hem. Inte minst därför att Japan och Brasilien skulle drabba samman i staden klockan 12 på dagen. Bisarrt dålig planering att missa det. Matchen skulle jag i vilket fall se så det var bara att sticka till flygplatsen vid klockan 10, trots att flyget gick runt 15, för att hitta ett ställe att titta på där. Säkerhetskontrollen gick snabbt som satan, tydligen behövde man varken plocka ut datorer, vätskor eller bomber ur väskorna i Houston. De såg allt i sin röntgen eller vad det nu är. Jag hade därför lite tid att välja det bästa stället och hittade en storbildsskärm nära min gate. Där satt jag omgiven av brassar och jublade högt när mina vänner från Japan gjorde 1-0. Om blickar kunde döda så hade jag nog åtminstone haft några skrubbsår på knäna efter mitt primalskrik.
När Brasilien sedan vände och vann efter ett mycket sent avgörande var det ett par medelålders män som ställde sig och jublade demonstrativt i ansiktet på mig. De blev jäkligt förvirrade när jag jublade ikapp med dem. Japan i all ära, jag hade trots allt bettat på över 2,5 mål och dessutom var det ju en Arsenal-spelare som gjorde mål. Allmän förbrödring följde innan alla stack iväg till sina respektive flyg. Efter att ha scannat boardingkortet blev alla resenärer ombedda att gå in i ett rum där en hel kennel av knarkhundar sniffade runt medan tungt beväpnad polis höll snabba förhör. Det kändes lite märkligt tills jag kom på att jag trots allt skulle mellanlanda i Amsterdam, knarkets högborg. Jag fick i alla fall en trevlig polis som hånade mig lite för att jag inte hade någon cash på mig. ”You spent all your money? You poor motherfucker, get a real job instead of that shit blogging thing, aiiiighhht!” Jag tillstod att han hade en bra poäng, tackade för rådet och gick vidare innan han tog fram någon av sina pickadoller. Jag svängde dock fel och kom in i ett mindre rum där jag befarar att de drar fram helt andra pickadoller om det krävs. Som tur var kom en hund och hämtade mig.
”viskade ett litet ”attans” vid baklängesmål så kom hans fru och kicksparkade mig i revbenen.”
/ Liss
Väl på planet hade jag lite panik över att inte kunna se resten av matcherna den dagen, men fick en bra plats med tomt säte mellan mig och en trevlig egyptier. Wifi fanns i alla fall och jag köpte det dyraste alternativet för att se om det gick att streama. Som tur var funkade det utmärkt om man tittade in på internets mörkaste hörn och därmed gick flygningen väldigt snabbt. Förlängning och straffar i båda matcherna gjorde att tiden bara flög förbi. Den trevliga egyptiern bredvid mig, som vi kan kalla för Ahmed eftersom han heter det, drog fram sin laptop som vi satte på bordet mellan oss så både kunde se. Båda höll stenhårt på Marocko och när de avgjorde sin straffläggning flög jag och Ahmed i armarna på varandra på vårt allra värsta Heated Rivalry-manér. Återigen fick jag en del dödande blickar kastat mot mig. Denna gången fattade jag ingenting. Tills jag insåg att flygets destination ju för tusen var Amsterdam. Mea culpa, mea culpa.
Efter en händelslös flygning till var jag äntligen i Göteborg där sambon hade lämnat bilen i ett parkeringsgarage medan hon tog min son på en solsemester på Kreta. Nu hade hade jag varit vaken i snart 30 timmar och Sverige spelade på kvällen. Lite sömn behövdes trots allt innan jag var tvungen att ta itu med den lista som snällt nog hade lämnats till mig.
• Vattna plantorna
• Klipp gräset
• Storhandla
• Städa badrummet och helst resten av huset med
• Tvätta alla fönster
• Bygg ut altanen på egen hand
• Gå ner i vikt din jävla tjockis.
Kändes lite hårt det där sista, men så har jag det hemma. När jag hade hunnit med att gömma listan så jag kunde låtsas om att inte ha sett den så bjöd grannen in mig hem till sig för att se Sverige. Där hade de två små barn som sov så TV:n var på mute och när man viskade ett litet ”attans” vid baklängesmål så kom hans fru och kicksparkade mig i revbenen. Men öl fanns. Man får ta det goda med det onda.
Som alla vet åkte Sverige ut och tomheten sköljer genast över en. VM-sommaren är i mångt och mycket över. Att se Sverige spela mästerskap är verkligen speciellt och nu vet man aldrig när det händer igen. Det var åtta år sen sist. För Norge var det 28 år sen sist. Om 28 år lär jag vara skröplig som satan. Hur skulle man nu fylla det här tomrummet? Jag orkar inte dricka mer sprit. Vi drar in nästa last istället. Med spel såklart. Bets på alla matcher som är kvar så leker livet igen. Obs: Testa inte detta hemma, som det så fint heter.
Matchen i sig är ett eget kapitel. Jag tycker Sverige gör en rätt dålig match och torgförde den tanken på X. Det skulle jag inte ha gjort. Jävlar vad jag blev slaktad. Jag är inte stor på X och brukar få runt 3-4 kommentarer per inlägg. Max. Den tweeten är uppe på 50 kommentarer eller nåt där de allra flesta idiotförklarar mig. Så låt mig berätta lite mer hur jag menar när jag inte begränsas av tecken.
Några grunder först som alla ska kunna enas om. Det var fantastiskt att Sverige gick till VM trots att kvalet var så uselt och matchen mot Polen i playoff egentligen inte heller var bra. Att gå vidare från gruppen är godkänt även om alla lag från den gruppen är utslagna nu. Frankrike är klart bättre och ett av världens bästa lag. Där är vi nog alla med. Men, men detta sagt tycker inte jag att insatsen mot Frankrike var speciellt bra från svensk sida bortsett från den första kvarten. Någon svarade mig att med lite tur kunde Sverige lett med 1-0 i paus. Visserligen, men med lite otur kunde det också ha stått 0-4. Andra halvleken är dessutom direkt svag.
”I Sverige ligger vi lågt med betoning på ligger.”
/ Liss
Problemet med Sverige är att vi inte har något tryggt försvarsspel. Det är helt okej att ligga lågt. Det gjorde Janne Anderssons lag också mot svårt motstånd. Men då MÅSTE man ha en intensiv press på bollhållaren i 90 minuter och inte ge stjärnorna någon tid. Se bara hur Paraguay gjorde mot Tyskland eller Japan mot Brasilien. Motståndarna fick ingen tid alls. I Sverige ligger vi lågt med betoning på ligger. Ingen går upp och stöter, ingen sätter press, ingen är intensiv i sitt försvarande. Ge Mbappé, Olise och de andra ytor och det är en självklarhet att man blir straffad. De är för bra för att inte trä in bollar när de får stå och sikta om och om igen. Den tiden måste minimeras och det gjorde inte Sverige tillräckligt bra. Framåt hade blågult heller inget eget spel mer än att slå långt på Gyökeres som i vanligt ordning blev misshandlad av försvararna, precis som i Premier League. Uppspelen höll ingen kvalité alls och ingen vågade hålla i bollen. Kort sagt så var det ett Sverige utan struktur och ska vi mäta oss med de bästa måste just strukturen sitta. Vi behöver dessutom en Isak i form och är i skriande behov av en Kulusevski som kan ta tag i matchen.
Den natten kom i alla fall min sambo och son hem. Jag rusade fram för att ta emot ömhetsbetygelser från båda men blev bannad för mitt misslyckande med att gå igenom listan som jag inte hade hittat. Den gubben gick inte. Jag försökte berätta lite snabbt om min resa och hur det kändes att ha varit med om alla upplevelser. Sambon nickade förstrött medan sonen satt i ett hörn och käkade grus. ”Jag försökte läsa bloggen”, sa hon sen. ”Men du skriver för långt så jag orkade bara första stycket”. Nyss var jag kung i USA, eller hade i alla fall kungliga personer som bugade för mig. Nu är man nere på jorden igen. Inga träd växer till himlen i Stenkullen heller. Men min son ville i alla fall köra tiotusen brottningsmatcher mot pappa innan jag skulle läsa för honom ikväll. Det är inte så illa det heller.
PS. Sviten är bruten. Efter att ha satt varenda spel så missade jag över 3,5 mål i Sveriges match. Vilket för övrigt är ett smärre mirakel. Hade Frankrike varit hyfsat påkopplade sista halvtimmen gör de tre mål till. Nåväl, upp på hästen igen. Under torsdagen gillas under 2,5 mål i Spanien – Österrike. Den har gått upp till hela 2,05 på Svenska Spel och det tycker jag är för högt. Spanien har knappt haft ett skott mot sig i gruppspelet och är inte ett lag som bara trummar på när de leder med 1-0. Österrike lär samtidigt parkera bussen. Målsnålt med andra ord. DS
//Liss
→ Min första blogg läser du här!
→ Min andra blogg läser du här!
→ Min tredje blogg läser du här!
→ Min fjärde blogg läser du här!
→ Min femte blogg läser du här!
→ Min sjätte blogg läser du här!
→ Min sjunde blogg läser du här!
→ Min åttonde blogg läser du här!
→ Min nionde blogg läser du här!
→ Min tionde blogg läser du här!
