NHL 2026/27 | Genomgång av New York Rangers

📌 Lyssa på det första avsnittet av vår NHL-podd!

Spelare som tillkommit:
Pavel Dorofeyev, Oliver Bjorkstrand, Joe Veleno, Eeli Tolvanen, Sean Durzi, Marcus Pettersson, Joonas Korpisalo

Spelare som lämnat:
Vincent Trocheck, Adam Edstrom, Will Borgen, Jonathan Quick

Läs även om:
📌  Dallas Stars
📌  Washington Capitals
📌  Toronto Maple Leafs
📌  Tampa Bay Lightnings
📌  Vancouver Canucks
📌  Detroit Red Wings
📌  Boston Bruins
📌  New Jersey Devils
📌  Utah Mammoth
📌  St. Louis Blues
📌  Pittsburgh Penguins
📌  Vegas Golden Knights
📌  Seattle Kraken
📌  Anaheim Ducks
📌  Los Angeles Kings
📌  Edmonton Oilers

Från Presidents’ Trophy till sist i Eastern Conference

Det är nästan svårt att förstå hur snabbt det har gått utför. 2023/24 vann New York Rangers Presidents’ Trophy och tog sig hela vägen till Conference Final. Två säsonger senare avslutade de grundserien med 34 segrar och en sistaplats i Eastern Conference. Däremellan hann de dessutom missa slutspelet 2024/25. Det är ett ordentligt fall från toppen.

Men jag tycker samtidigt att förra säsongens resultat får Rangers att framstå som sämre än vad de faktiskt var. Det här var inte ett fullständigt hopplöst hockeylag. Offensiven var förvisso svag med 2,87 mål per match, bara 23:e bäst i NHL, men deras 3,04 insläppta mål per match placerade dem ungefär mitt i ligan.

Powerplayet klickade däremot riktigt bra och landade på 24,7 procent, femte bäst i NHL. Inte heller efter att Panarin lämnade tappade Rangers fart i spelformen. Under de avslutande 29 omgångarna låg powerplayet på hela 28,6 procent, tredje bäst i ligan under perioden. Det är värt att notera eftersom många, inklusive jag själv, befarade att Panarins frånvaro drastiskt skulle försämra effektiviteten i numerärt överläge.

Det finns delar att bygga vidare på och framför allt tycker jag att Rangers går in i den här säsongen med en bättre trupp än den de avslutade förra med. De är fortfarande inte ett lag som ska nämnas bland utmanarna i Eastern Conference. Men sist i konferensen igen? Det har jag väldigt svårt att se.

En intressant sommar

Det har hänt en hel del på Manhattan under sommaren och framför allt gillar jag att Rangers faktiskt har försökt åtgärda några av lagets tydligaste problem.

Vincent Trocheck är ett kännbart tapp. Han stod för 53 poäng på 67 matcher och har under flera år varit en nyttig tvåvägscenter som kunnat användas i alla situationer. Det går såklart inte heller att undvika att nämna Artemi Panarin, även om han försvann med knappt 30 omgångar kvar av förra säsongen. Han var en enormt viktig del av Rangers offensiv under flera år och någon direkt ersättare har man inte fått in som kan bidra med samma egenskaper. 

Med det sagt tycker jag ändå att det finns en väg framåt. Nyförvärven tillsammans med en viss intern utveckling kan åtminstone kompensera för en del av det som försvunnit.

Vi börjar med det stora namnet bland forwardsen, Pavel Dorofeyev. Jag gillar spelartypen och framför allt får Rangers in en naturlig målskytt till en offensiv som hade alldeles för svårt att producera förra säsongen. Med 37 mål i grundserien och ytterligare 12 i slutspelet för Vegas Golden Knights är ryssen ett offensivt vapen som Rangers kommer kunna dra stor nytta av, inte minst i powerplay.

Oliver Bjorkstrand är kanske inte lika spännande, men ger ytterligare djup och bidrar dessutom med ett bra tvåvägsspel. Joe Veleno ger jag inte särskilt mycket för, men Eeli Tolvanen, som plockades upp som free agent nyligen, bör kunna hjälpa till med produktionen längre ner i kedjorna.

Men framför allt tycker jag att Rangers har gjort ett intressant jobb med backsidan. Sean Durzi och Marcus Pettersson har plockats in och det förändrar dynamiken rejält. Durzi ger Rangers ytterligare en puckskicklig och offensivt lagd back medan Pettersson är betydligt mer defensivt orienterad, även om han har vissa offensiva egenskaper. Tanken på dem tillsammans i ett andrapar känns åtminstone på papperet väldigt logisk.

Plötsligt behöver inte allting bakom förstaparet kännas som en kompromiss.

Adam Fox är fortfarande Adam Fox

För mitt i allt elände de senaste två säsongerna är det lätt att glömma bort att Rangers fortfarande har några fullständigt fantastiska hockeyspelare. Adam Fox är en av dem.

Han missade 27 matcher förra säsongen men gjorde ändå 53 poäng på 55 matcher. När han är frisk tycker jag fortfarande att vi pratar om en av NHL:s absolut bästa backar, kanske till och med den mest kompletta backen sett till helheten. Det tror jag har blivit lite bortglömt när han spelat i ett Rangers som varit allt annat än bra de senaste två säsongerna. Men det går faktiskt inte att ha en diskussion om ligans bästa backar utan att nämna Adam Fox som en av kandidaterna.

Med Vladislav Gavrikov bredvid sig har Fox dessutom en partner som låter honom göra det han är bäst på. Lägg sedan till Durzi och Pettersson bakom dem och plötsligt börjar Rangers topp fyra se riktigt trevlig ut. Braden Schneider finns dessutom kvar och kan nu ta en roll längre ner i hierarkin, vilket bör passa honom betydligt bättre. Jämför jag den här backsidan med den Rangers ställde upp med förra säsongen tycker jag att skillnaden är tydlig.

Det är kanske den största anledningen till min försiktiga optimism. Rangers hade ett tydligt behov av att stärka upp bakom förstaparet och det tycker jag att de har gjort. Med en frisk Adam Fox i spetsen, uppbackad av Gavrikov, Durzi och Pettersson, tror jag faktiskt att Rangers kan ha en av ligans mer underskattade backsidor.

Dags för Perreault att slå igenom

Sedan har vi spelaren jag kanske är allra mest nyfiken på i Rangers den här säsongen. Gabe Perreault. Och anledningen till att jag tror att tappet av Panarin delvis går att överbrygga. 

Efter 10 mål och 17 poäng på sina första 20 matcher i AHL kallades han upp och gjorde sedan 12 mål och 27 poäng på 49 NHL-matcher. Det kanske inte ser spektakulärt ut vid första anblick, men produktionen kom till stor del i fem mot fem och med bara omkring 16 minuters istid per match. Ju längre säsongen gick, desto mer bekväm såg han dessutom ut.

Nu borde möjligheterna bli betydligt större. Perreault väntas få en tydlig roll i topp sex och lär dessutom få mer tid i powerplay. Där börjar det bli riktigt intressant. Han har producerat offensivt överallt han spelat och hans spelförståelse och playmaking är precis den typ av egenskaper Rangers behöver få mer av. Med bättre kedjekamrater, större förtroende och mer tid i numerärt överläge finns alla möjligheter att produktionen tar ett rejält kliv.

Jag tycker därför inte alls att det är orimligt att hoppas på ett ordentligt genombrott redan den här säsongen. Och Rangers behöver det. För tittar vi på den etablerade offensiven finns fortfarande en hel del frågetecken.

Vem ska driva offensiven?

Mika Zibanejad studsade tillbaka förra säsongen och stod för 34 mål och totalt 78 poäng på 81 matcher. Det var ett välkommet besked efter ett par tyngre år. Alexis Lafrenière gjorde 24 mål och 57 poäng, medan J.T. Miller landade på 53 poäng på 68 matcher. Det är helt okej. Men är det en offensiv kärna som skrämmer de bästa lagen i Eastern Conference? Nja, knappast. 

Det är därför Dorofeyev och framför allt Perreault blir så intressanta. Rangers behöver hitta ytterligare en dimension offensivt. Dorofeyev ger dem en målskytt medan Perreault har potentialen att bli den kreativa motor som kan lyfta en hel kedja.

Alexis Lafrenière är samtidigt inne på sin sjunde NHL-säsong och någonstans börjar tiden rinna ut för argumentet att det stora genombrottet snart kommer. 57 poäng är bra. För en förstavalsspelare som hunnit bli etablerad i NHL vill jag fortfarande se mer.

Det finns tillräckligt med offensiv kvalitet för att Rangers ska bli bättre än sina 2,87 mål per match från förra säsongen. Men det finns inte särskilt mycket utrymme för besvikelser.

Shesterkin fortsätter stjäla matcher

Och så har vi kanske det största argumentet av alla för varför jag har svårt att se Rangers tillhöra botten igen. Igor Shesterkin.

Förra säsongen hade han 91,2 i räddningsprocent trots att laget framför honom slutade sist i Eastern Conference. När Shesterkin är som bäst finns det väldigt få målvakter i världen jag hellre skulle ha mellan stolparna. De underliggande siffrorna förstärker bara bilden. På 51 matcher räddade han 21,1 mål mer än förväntat.

Han är helt enkelt tillräckligt bra för att vinna matcher Rangers egentligen inte borde vinna. Samtidigt säger det en hel del om hur beroende laget är av honom. Att ha en målvakt som räddar över 20 mål mer än förväntat och ändå sluta sist i konferensen vittnar om att väldigt mycket runt omkring honom måste bli bättre.

Jonathan Quick är borta efter en sista säsong där han hade 89,1 i räddningsprocent och ersätts av Joonas Korpisalo. Det är knappast ett nyförvärv som får mig att hoppa ur stolen, men Rangers behöver heller inte att Korpisalo är fantastisk. De behöver en backup som kan ge Shesterkin vila utan att laget fullständigt faller ihop. Den rollen är han van vid, inte minst från tiden bakom Jeremy Swayman i Boston, och han har visat att han kan hantera den tillräckligt bra. Resten sköter Igor.

Med en förbättrad backsida framför honom finns dessutom goda möjligheter för Rangers att kapa en del av de 3,04 insläppta målen per match från förra säsongen. Det kan räcka ganska långt.

Sover vi lite på Rangers?

Jag vill inte springa iväg för långt här. Det här är fortfarande ett lag som missat slutspel två säsonger i rad och som kommer från en sistaplats i Eastern Conference. Det finns frågetecken kring offensiven, Trocheck är ett kännbart tapp, Panarin som varit så viktig så länge försvann i slutet på förra säsongen och Rangers har betalat ett ganska högt pris för att försöka bli konkurrenskraftiga igen.

Men jag tycker samtidigt att laget är betydligt mer intressant än vad den allmänna pessimismen antyder.

Fox och Shesterkin är fortfarande två spelare som kan vara bäst på sina respektive positioner under långa perioder. Zibanejad kommer från en bra säsong. Dorofeyev ger offensiven ytterligare målskytte. Perreault kan vara på väg mot sitt stora genombrott och framför allt ser backsidan betydligt mer komplett ut med Durzi och Pettersson.

Det behöver fortfarande träffa rätt på ganska många punkter. Men gör de det tycker jag inte alls att en wildcard-plats är någon absurd tanke. Golvet är fortfarande ganska lågt, men taket är betydligt högre än vad en sistaplats i Eastern Conference antyder.

Kanske, bara kanske, sover vi lite på New York Rangers.

📌  Rygga mitt långtidsspel hos Interwetten här och hämta 100% upp till 1 000 kronor i bonus! 

Styrkor

→ Igor Shesterkin & Adam Fox
→ Betydligt starkare topp fyra på backsidan
→ Mer offensiv spets efter sommarens förändringar

Vad kan bli ett problem?

→ Två raka säsonger utan slutspel
→ Fortfarande frågetecken kring offensiven
→ Vincent Trocheck är ett kännbart tapp

Spelare att hålla ett extra öga på

→ Gabe Perreault (F)
→ Sean Durzi (B)

📌  Håll utkik efter nya speltips och genomgångar!

Speltips!

👉 New York Rangers Över 87,5 poäng spelas till 1,90 hos Interwetten!

Jag tycker att marknaden är lite väl negativt inställd till Rangers. Som jag skrev tidigare utesluter jag inte att de skulle kunna hota om en wildcard-plats, men med tanke på den tuffa konkurrensen spelar jag hellre poänglinan i det här fallet. Visst lämnade förra säsongen mycket att önska och visst har det varit rörigt i organisationen de senaste åren. Men jag tycker att Rangers går in i den här säsongen med en bättre trupp. Dorofeyev adderar välbehövlig spets, backsidan har förstärkts ordentligt och Perreault ser ut att gå en väldigt ljus framtid till mötes. Lägg därtill att Adam Fox och Igor Shesterkin fortfarande tillhör den absoluta världstoppen på sina respektive positioner.

För att spelet ska sitta behöver Rangers förbättra fjolårets 77 poäng med elva poäng. Det tycker jag inte är någon orimlig begäran med tanke på hur truppen ser ut idag, särskilt som det dessutom ska spelas två extra grundserieomgångar. Jag tycker att marknaden underskattar möjligheten till en studs tillbaka och spelar därför över 87,5 poäng till 1,90.

👉 Du hittar även spelet hos Luckycasino till 1,85 vilket också går bra!