NHL 2026/27 | Genomgång av Winnipeg Jets
📌 Lyssa på avsnittet om Winnipeg Jets!
Spelare som tillkommit:
Cole Koepke, Mario Ferraro, Stuart Skinner (Viggo Björck)
Spelare som lämnat:
Jonathan Toews, Gustav Nyquist, Jacob Bryson, Eric Comrie
Läs även om:
📌 Dallas Stars
📌 Washington Capitals
📌 Toronto Maple Leafs
📌 Tampa Bay Lightnings
📌 Vancouver Canucks
📌 Detroit Red Wings
📌 Boston Bruins
📌 New Jersey Devils
📌 Utah Mammoth
📌 St. Louis Blues
📌 Pittsburgh Penguins
📌 Vegas Golden Knights
📌 Seattle Kraken
📌 Anaheim Ducks
📌 Los Angeles Kings
📌 Edmonton Oilers
📌 New York Rangers
📌 New York Islanders
Hur illa var det egentligen?
Det finns gott om siffror som illustrerar hur tung förra säsongen faktiskt var. Jets gjorde bara 2,79 mål per match, 26:e bäst i NHL, samtidigt som 3,12 insläppta mål placerade dem på 22:a plats. Inte heller special teams fungerade. Powerplay landade på 18,5 procent och boxplay på 77,6 procent, båda klart under vad man vill se från ett lag med slutspelsambitioner.
Ovanpå det kom en ovanligt svag säsong från Connor Hellebuyck. Jets har under många år kunnat komma undan med mindre bra prestationer eftersom en av världens bästa målvakter stått längst bak och städat upp. När den tryggheten plötsligt försvann blev bristerna i resten av laget betydligt mer påtagliga.
Det är också där jag hittar en del av optimismen inför den här säsongen. Winnipeg behöver inte nödvändigtvis bli fantastiska på alla områden. Det räcker ganska långt om flera saker som underpresterade förra året bara återgår till en mer normal nivå.
Samtidigt har förutsättningarna förändrats rejält sedan Hellebuyck offentligt meddelade att han vill lämna klubben. Det är en situation vi återkommer till, för just nu är det den stora jokern i hela den här genomgången.
En förstakedja i absolut toppklass
Om det finns en lagdel där Winnipeg redan vet exakt vad de har är det högst upp i forwardsuppsättningen. Kyle Connor, Mark Scheifele och Gabriel Vilardi är en förstakedja som kan mäta sig med i princip vilken trio som helst i NHL. Scheifele gjorde sin poängbästa säsong i karriären med 103 poäng, Connor stod för 92 poäng och Vilardi fortsatte etablera sig som en pålitlig målskytt med 30 fullträffar.
Problemet var istället gapet ner till spelarna bakom dem.
Cole Perfettis 32 poäng på 68 matcher räckte för att göra honom till lagets bäste poängplockare bland forwards utanför förstakedjan. Det är inte på långa vägar tillräckligt bra. Winnipeg fick helt enkelt för lite offensiv hjälp längre ned i laguppställningen och när förstakedjan inte levererade blev laget alldeles för lätt att neutralisera.
Här blir Viggo Björck en av de stora snackisarna. Svensken kommer över från Djurgården och kliver in i en organisation där vägen till en betydande NHL-roll faktiskt är ganska kort. Framför allt saknas en självklar andracenter bakom Scheifele. Jag skulle inte alls bli förvånad om Björck har spelat till sig den rollen innan säsongen är över, även om det naturligtvis är mycket begärt av en spelare som ännu inte gjort en NHL-match.
Samtidigt behöver spelare som Cole Perfetti och Brad Lambert börja omsätta mer av sin potential i faktisk produktion. Framför allt Perfetti har offensiva verktyg för betydligt mer än vad vi såg förra säsongen och med Björck som potentiell ny kedjekamrat tror jag att vi kan få se betydligt mer av hans offensiva kvaliteter.
Det finns med andra ord en del spännande namn bakom förstakedjan, men också väldigt mycket som fortfarande behöver bevisas på NHL-nivå. Det är också därför en eventuell Hellebuyck-trejd blir så intressant. Kan Winnipeg använda honom för att få tillbaka omedelbar hjälp till topp sex eller åtminstone en riktigt bra tredjekedjespelare skulle en av lagets tydligaste svagheter kunna förstärkas rejält.
📌 Spana in mitt speltips på Winnipeg Jets!
En underskattad backsida
Jag är betydligt mindre orolig för backsidan. Josh Morrissey har varit en toppback i flera år och kommer från ännu en fin säsong med 55 poäng på 77 matcher. Bredvid honom har Dylan DeMelo utvecklats till en perfekt partner som kanske inte får de stora rubrikerna, men som bidrar med det defensiva lugn som låter Morrissey spela på sina styrkor.
Dylan Samberg fortsätter att vara väldigt pålitlig i det defensiva arbetet och matchas ofta mot tufft motstånd, något han ofta reder ut framgångsrikt. Neal Pionk hade däremot ett betydligt tyngre fjolår och är en av flera spelare där Winnipeg behöver få ut mer. Det stora problemet låg emellertid ännu längre ned i hierarkin. Tredjeparet fungerade helt enkelt inte tillräckligt bra och blev en svag punkt i ett lag som redan hade gott om sådana.
Därför gillar jag tillskottet av Mario Ferraro. Det är knappast någon spektakulär värvning, men alla förbättringar behöver inte vara spektakulära. Ferraro har gott om NHL-erfarenhet och ger Winnipeg ett betydligt tryggare alternativ längre ned i backuppsättningen.
Sedan har vi Elias Salomonsson. Svensken är en av organisationens mest spännande backar och kan ge den här backsidan ytterligare ett lyft. Han kommer dock att saknas inledningsvis på grund av skada, men på sikt är han definitivt ett namn att hålla koll på. Av det vi såg från honom förra säsongen fanns mycket som lovade gott för framtiden.
Det finns helt enkelt en hel del att gilla här. Morrissey står för spetsen, DeMelo och Samberg ger stabilitet och längre ned har konkurrensen blivit bättre. Får de dessutom tillbaka en bättre version av Pionk tycker jag inte att backsidan behöver vara något större bekymmer.
Hellebuyck vill lämna Winnipeg
Det går inte att prata särskilt länge om Winnipeg utan att hamna hos Connor Hellebuyck. Men inför den här säsongen handlar diskussionen inte längre främst om huruvida han kan studsa tillbaka efter ett svagare fjolår. Den stora frågan är om han överhuvudtaget kommer spela för Winnipeg Jets.
Efter månader av spekulationer gick Hellebuyck själv ut och bekräftade att han vill lämna klubben. Han berättade samtidigt att önskemålet om en trejd framfördes redan flera månader tidigare och att hans inställning inte har förändrats.
Det förändrar såklart en stor del av förutsättningarna inför säsongen. Under en lång period har amerikanen varit en av NHL:s mest pålitliga målvakter. Förra säsongen visade han sig dock mänsklig och hans Goals Saved Above Expected landade på knappt positiva +1,03 på 57 matcher. För en målvakt som säsongen innan räddade drygt 32 mål mer än förväntat var det såklart ett ordentligt hack nedåt.
Trots det går det inte att underskatta vad Winnipeg riskerar att förlora. Hellebuyck har under flera år varit en spelare som kunnat maskera brister i laget framför honom och vinna matcher Jets egentligen inte borde vinna. Den dokumenterade toppnivån går i praktiken inte att ersätta.
Samtidigt tycker jag att det är alldeles för tidigt att räkna bort Winnipeg på grund av situationen. Hellebuyck är fortfarande Jets-spelare och innan en trejd faktiskt genomförts vet vi inte hur laget kommer se ut. Framför allt vet vi inte vad Winnipeg får tillbaka. Jag har svårt att tro att Jets skulle släppa en målvakt av den här kalibern utan att försöka få tillbaka spelare som kan hjälpa laget direkt.
Jag skulle inte bli särskilt förvånad om en eventuell affär innehåller både en målvakt och någon form av förstärkning till forwardsgruppen. Kanske en spelare för topp sex, kanske någon som åtminstone kan ge dem betydligt bättre djup i tredjekedjan. Skulle det bli utfallet kan Winnipeg faktiskt använda en väldigt besvärlig situation till att förstärka en av lagets tydligaste svagheter. Men det är förstås spekulation tills en affär faktiskt är genomförd.
Stuart Skinner blir plötsligt ännu viktigare
Det som åtminstone gör situationen något mindre dramatisk är att Winnipeg redan har plockat in Stuart Skinner.
Jag gillar den värvningen. Hans tid i Edmonton har gjort att bilden av honom blivit ganska negativ, men jag tycker att den är överdriven. Förra säsongen stoppade han enligt Hockeystats 9,07 mål mer än förväntat på 50 matcher fördelade mellan Edmonton och Pittsburgh. Det är bra siffror och en tydlig uppgradering jämfört med vad Jets hade bakom Hellebuyck förra året.
När Skinner plockades in såg jag honom framför allt som en möjlighet för Winnipeg att minska belastningen på Hellebuyck. Nu kan hans roll istället bli en helt annan.
Skulle Hellebuyck försvinna har Jets åtminstone en etablerad NHL-målvakt som jag tycker är kapabel att bära en betydligt större del av grundserien. Skinner är naturligtvis inte Hellebuyck och Winnipeg kommer bli av med en av världens bästa målvakter. Men situationen hade känts betydligt värre om Jets fortfarande hade gått in i säsongen med Eric Comrie som främsta alternativ bakom honom.
Får Winnipeg dessutom tillbaka ytterligare en kompetent målvakt i en Hellebuyck-affär behöver situationen inte bli fullt så katastrofal som den först kan verka. Allt beror helt enkelt på vad Jets får tillbaka.
Vilket Winnipeg får vi se?
Det är egentligen den stora frågan. Hur mycket ska vi väga in laget som tog 116 poäng och hur mycket ska vi läsa in i fjolårets 82? Jag tror inte att någon av säsongerna ger en helt rättvisande bild.
Jets har fortfarande sina brister. Skillnaden mellan första- och andrakedjan är för stor. Centerdjupet är ett frågetecken. Special teams behöver bli bättre och en del av förbättringspotentialen bygger på att unga spelare faktiskt utvecklas enligt plan. Dessutom lär Scheifele få svårt att upprepa sina 103 poäng.
Och så har vi förstås elefanten i rummet. Connor Hellebuyck vill lämna Winnipeg Jets.
Innan vi vet om han faktiskt blir trejdad och framför allt vad Winnipeg i så fall får tillbaka är det nästan omöjligt att göra en helt rättvis bedömning av laget. Jag misstänker att Jets kommer försöka få tillbaka både en målvakt och någon form av omedelbar hjälp till forwardsgruppen. Skulle de lyckas med det kan en trejd faktiskt lösa ett av lagets stora problem samtidigt som Stuart Skinner redan ger dem ett fullt dugligt alternativ i mål.
Därför är jag inte beredd att räkna bort Winnipeg bara för att Hellebuyck vill lämna.
Ferraro stärker den svagare delen av backsidan. Björck ger Winnipeg ett väldigt spännande alternativ på en position där behovet är stort. Perfetti och Lambert har fortfarande utvecklingspotential och förstakedjan med Connor, Scheifele och Vilardi tillhör fortfarande ligans toppskikt.
För mig ser det här fortfarande mer ut som ett lag som ska slåss om en wildcard-plats än ett som ska fastna långt ned i tabellen. Exakt hur högt jag är beredd att ranka dem får däremot vänta tills vi vet hur Hellebuyck-situationen faktiskt slutar.
Styrkor
→ En av NHL:s bästa förstakedjor
→ Josh Morrissey leder en underskattad backsida
→ Stuart Skinner ger trygghet i en osäker målvaktssituation
→ Flera unga spelare med utvecklingspotential
Vad kan bli ett problem?
→ Connor Hellebuyck vill lämna klubben
→ Stor skillnad i kvalitet mellan förstakedjan och resten
→ Special teams behöver hitta tillbaka
→ Mycket ansvar kan hamna på unga spelare
→ Svårt att bedöma laget innan Hellebuyck-situationen är löst
Spelare att hålla ett extra öga på
→ Viggo Björck (F)
→ Elias Salomonsson (B)
