NHL 2026/27 | Genomgång av Columbus Blue Jackets
Spelare som tillkommit:
Valeri Nichushkin, Ryan Lomberg, Colton White, Pheonix Copley, Cam Talbot
Spelare som lämnat:
Boone Jenner, Mason Marchment, Egor Zamula, Zach Aston-Reese, Brendan Gaunce
Läs även om:
📌 Dallas Stars
📌 Washington Capitals
📌 Toronto Maple Leafs
📌 Tampa Bay Lightnings
📌 Vancouver Canucks
📌 Detroit Red Wings
📌 Boston Bruins
📌 New Jersey Devils
📌 Utah Mammoth
📌 St. Louis Blues
📌 Pittsburgh Penguins
📌 Vegas Golden Knights
📌 Seattle Kraken
📌 Anaheim Ducks
📌 Los Angeles Kings
📌 Edmonton Oilers
📌 New York Rangers
📌 New York Islanders
📌 Winnipeg Jets
📌 Philadelphia Flyers
Från succé till total kollaps
Det går att dela upp Columbus förra säsong i tre ganska tydliga delar. Under Dean Evason började laget 19–19–7 och hade redan hunnit med fyra förlustsviter på minst fyra matcher när han fick lämna i januari. In kom Rick Bowness och plötsligt såg Blue Jackets ut som ett helt annat hockeylag. Columbus gick 19–4–4 under Bowness första 27 matcher och kastade sig rakt in i slutspelsstriden. Defensiven förbättrades rejält och under en period såg det faktiskt ut som att Blue Jackets skulle bryta sin långa slutspelstorka. Sedan rasade allt.
Två segrar på de avslutande elva matcherna gjorde att Columbus till slut missade slutspel med sju poäng. Det var dessutom sättet det skedde på som fick Bowness att fullständigt tappa tålamodet. Efter säsongen konstaterade han mer eller mindre att spelarna inte tog förluster tillräckligt hårt och att kulturen behövde förändras.
Det är ganska anmärkningsvärda ord från en tränare efter bara en halv säsong med laget. Samtidigt är det kanske precis den typen av obekväm självrannsakan Columbus behöver. Blue Jackets har missat slutspel sex säsonger i rad och det räcker inte längre att prata om potential, unga spelare och att framtiden ser spännande ut. Någon gång måste det börja resultera i någonting också.
Werenski är fortfarande kvar, men hur länge?
Om det finns en spelare som symboliserar både det bästa och det mest problematiska med Columbus är det Zach Werenski.
Rent hockeymässigt är det svårt att begära särskilt mycket mer. Werenski stod för 22 mål och 81 poäng på 75 matcher förra säsongen och vann sin första Norris Trophy. Det här är inte bara Columbus bästa spelare. Det är en av världens bästa backar. Därför var sommarens turer kring honom så oroande.
Det fanns en period där det såg ut som att Werenski faktiskt kunde lämna Columbus. Klubben lyssnade på erbjudanden och en potentiell trejd till Dallas stoppades av Werenski själv. Därefter gick både han och klubben offentligt ut och tonade ned situationen. Så Werenski är kvar. Men jag är inte säker på att frågan därmed är begravd.
Han är 29 år, har två år kvar på sitt kontrakt och riskerar att spendera hela sin prime i ett lag som aldrig spelar slutspel. Om Columbus återigen får en dålig start kommer spekulationerna oundvikligen tillbaka. Det gör den här säsongen väldigt viktig även ur ett större perspektiv. Blue Jackets behöver inte bara vinna för att försöka nå slutspel. De behöver börja visa sin bästa spelare att organisationen faktiskt är på väg någonstans.
Fantilli måste ta nästa steg
Det finns åtminstone en spelare som kan hjälpa Werenski att bära betydligt mer av lasten framöver. Adam Fantilli. 24 mål och 59 poäng på 82 matcher är bra siffror för en 21-årig center, men jag tror fortfarande att det finns betydligt mer att hämta här. Fantilli har storleken, skridskoåkningen, avslutet och den offensiva verktygslådan för att utvecklas till en riktig förstacenter.
Problemet hittills har varit jämnheten. Han har haft en tendens att inte riktigt få fart på produktionen förrän under andra halvan av säsongen och gjorde trots allt fler mål 2024/25, när det blev 31 fullträffar jämfört med 24 senast. Det är förmodligen ingenting att dra några större slutsatser av ännu, men den här säsongen behöver han vara bra redan från start. Framför allt eftersom han egentligen är det enda vettiga alternativet Columbus har som förstacenter. Monahan eller Coyle är knappast några attraktiva alternativ i den rollen.
Kirill Marchenko är betydligt mer etablerad och följde upp sitt stora genombrott med ytterligare en bra säsong. 27 mål och 67 poäng gjorde honom till lagets näst bästa poängplockare bakom Werenski. Även kring honom har det funnits trejdrykten och ryssen går nu in på det sista året av sitt kontrakt. Efter ett par starka säsonger lär han stå högt i kurs på marknaden, så ska Blue Jackets övertyga även honom om att stanna behöver laget börja leverera.
Bakom dem blir det däremot mer osäkert. Kent Johnson tog inte det steg många hoppades på och hamnade till och med utanför laguppställningen under Bowness. Cole Sillinger gjorde 33 poäng på 81 matcher och går nu in i sin sjätte NHL-säsong. Vid 23 års ålder är han fortfarande ung, men förr eller senare behöver potentialen börja synas tydligare i produktionen.
Båda är forwards jag har ett gott öga till, men nu behöver det börja hända mer. Den offensiva uppsidan finns i Columbus. Ska det här laget ta nästa steg behöver fler än Marchenko börja omsätta den i faktisk produktion.
Nichushkin är precis vad Columbus behöver
Det stora nytillskottet är förstås Valeri Nichushkin. Och rent hockeymässigt tycker jag att det är en väldigt intressant värvning. Nichushkin kommer från 17 mål och 49 poäng på 72 matcher med Colorado. Det var knappast hans bästa säsong, men vi vet vilken nivå som finns där när allting fungerar. Han har storlek, fart och styrka samtidigt som han är skicklig i båda riktningarna och kan användas i såväl powerplay som boxplay.
Det är dessutom en spelarprofil som borde passa väldigt bra bredvid Fantilli och Marchenko. Columbus behöver få bättre utdelning offensivt och framför allt förbättra sitt powerplay. Där kan Nichushkin göra stor skillnad. Säsongen 2023/24 gjorde han 28 mål på bara 54 matcher varav 16 av dem i powerplay.
Men det finns ett uppenbart frågetecken. Tillgängligheten. Under sina sju säsonger i Colorado spelade Nichushkin fler än 65 matcher endast en gång. Columbus behöver den bästa versionen av Nichushkin. Får de den tycker jag att han kan bli en riktigt bra förstärkning till topp sex. Men det är långt ifrån självklart att de får se honom tillräckligt ofta.
Samtidigt har Boone Jenner och Mason Marchment lämnat. Det innebär att Nichushkin inte bara är en bonus. Columbus behöver att han producerar för att kompensera för kvaliteten som försvunnit.
En backsida jag gillar
Om forwardsgruppen har en del frågetecken är det tvärtom bland backarna. Bakom Werenski finns mer kvalitet än man kanske först tänker på.
Denton Mateychuk fortsätter att utvecklas och gjorde 13 mål förra säsongen, varav tolv i fem mot fem. Ivan Provorov finns kvar, Damon Severson kommer från en stark säsong och Dante Fabbro ger ytterligare stabilitet. Framför allt är siffrorna från förra säsongen väldigt intressanta.
När Werenski och Severson spelade tillsammans hade Columbus 68 procent av förväntade mål i fem mot fem. Bland backpar som spelade minst 100 minuter tillsammans var det näst bäst i hela NHL. Också med bland ligans tio bästa backpar? Provorov och Mateychuk.
Det säger en hel del. Det här är en backsida som är bättre än vad många först tänker sig, även bakom förstabackparet. Under Bowness blev också lagets defensiva struktur betydligt bättre. Från det att han tog över var Columbus tredje bäst i NHL på att begränsa motståndarnas målchanser i fem mot fem.
Jag tycker därför att det finns anledning att vara positiv till den här backsidan. Werenski ger dem superstjärnekvalitet. Mateychuk är fortfarande på väg uppåt och bakom dem finns flera etablerade NHL-backar som spelar på en hög nivå. Det stora problemet är snarare vad som händer om Werenski försvinner. Då förändras hela bilden på ett ögonblick.
Jet Greaves har tagit över
En annan av förra säsongens stora ljuspunkter hittar vi längst bak.
Jet Greaves gick från att vara en ganska oprövad NHL-målvakt till att ta över förstaspaden från Elvis Merzlikins. På 55 matcher hade han 90,8 i räddningsprocent och hade hela +18 i Goals Saved Above Expected, sjunde bäst i ligan. Det är ett rejält genombrott. Och Columbus verkar också ha bestämt sig för att det är Greaves som är framtiden. Han belönades med ett treårskontrakt värt totalt 15 miljoner dollar och går in i säsongen som den självklara ettan.
Bakom honom ser det dock betydligt tunnare ut. Merzlikins är borta på obestämd tid efter en axeloperation. För att ge Greaves uppbackning har Blue Jackets plockat in Cam Talbot som spelade i Detroit Red Wings förra säsongen och Pheonix Copley som harvat på i AHL de senaste åren. Det lär bli Talbot som får ansvara för backup-rollen. Men han har hunnit bli 39 år och kommer inte från någon bra säsong i Detroit.
Med andra ord läggs ett ganska stort ansvar på Greaves. Förra säsongen visade han att han kan vara en bra NHL-målvakt. Nu ska han visa att han kan göra det igen samtidigt som belastningen potentiellt blir ännu större.
Special teams måste bli betydligt bättre
Det finns en ganska enkel plats att leta på om Columbus vill hitta de där extra poängen som krävs för slutspel. Special teams. Powerplayet landade på 18,9 procent, vilket var 22:a bäst i NHL. Boxplay var ännu värre med 76,0 procent och en 28:e plats. Columbus gjorde samtidigt exakt tre mål per match och släppte in 3,06. Det är mycket mediokert på samma gång.
Det intressanta är att offensiven under ytan såg bättre ut än slutresultatet. Columbus tillhörde ligans bättre lag på att skapa skott och målchanser i fem mot fem, men hade problem med att faktiskt omvandla dem till mål.
Därför behöver inte förbättringen vara särskilt svår att föreställa sig. Nichushkin bör kunna hjälpa powerplayet. Fantilli har utrymme att utvecklas. Werenski är en av ligans bästa offensiva backar och Marchenko har redan visat att han kan producera.
Dessutom har Don Granato kommit in i tränarstaben med uppdraget att bland annat arbeta med powerplayet. Under hans tid i Buffalo fanns säsonger där Sabres låg över 23 procent. Trent Vogelhuber ska samtidigt arbeta med boxplay.
Kan Columbus bara ta sig från botten till mitten av ligan i special teams kan det vara värt flera poäng över en hel säsong. Och för ett lag som varit nära slutspel två år i rad kan de poängen betyda väldigt mycket.
Hur länge räcker tålamodet?
Det är svårt att veta exakt vad man ska göra av Columbus. Jag tycker faktiskt att det finns ganska mycket att gilla.
Werenski är en superstjärna. Fantilli och Marchenko ger laget två riktigt spännande byggstenar längst fram. Nichushkin kan bli en väldigt bra förstärkning. Mateychuk är på väg uppåt och Greaves har plötsligt löst en målvaktsposition som varit ett problem under flera år.
Dessutom var förbättringen under Bowness alldeles för stor för att helt ignorera. Men det finns också en ganska mörk underton kring hela organisationen.
Sex raka missade slutspel. En tränare som efter en halv säsong offentligt ifrågasätter spelarnas inställning till att förlora. En superstjärna vars framtid i klubben redan varit föremål för omfattande spekulationer. En sommar där Jenner och Marchment lämnat utan att Columbus gjort några enorma förstärkningar utöver Nichushkin.
Och framför allt spelar Columbus i en Eastern Conference där väldigt många lag tycker att de själva ska till slutspel. Det här är inte ett dåligt hockeylag. Jag tror snarare att Columbus återigen kan vara med och slåss om en wildcard-plats ganska långt in på säsongen.
Men nu börjar tiden bli knapp. Får Bowness samma effekt över en hel säsong som han fick direkt efter tränarbytet, samtidigt som Fantilli tar nästa steg och special teams förbättras, kan slutspelstorkan mycket väl brytas. Får de däremot en dålig start kan hela säsongen snabbt börja handla om något helt annat. Då kommer frågan om Zach Werenskis framtid tillbaka. Och den här gången kanske den inte försvinner lika enkelt.
Styrkor
→ Zach Werenski är en av NHL:s bästa backar
→ Spännande kärna med Fantilli och Marchenko
→ Stark backsida även bakom Werenski
→ Jet Greaves genombrott i mål
→ Tydlig förbättring under Rick Bowness
Vad kan bli ett problem?
→ Sex raka missade slutspel och frågetecken kring kulturen
→ Svaga special teams
→ Werenskis långsiktiga framtid
→ Nichushkins tillgänglighet
→ Flera unga forwards behöver ta nästa steg
Spelare att hålla ett extra öga på
→ Adam Fantilli (F)
→ Denton Mateychuk (B)
